Dag för dag: Resealbumet "Liverpool - You'll Never Walk Alone" av Robbowan

Vi åkte via Manchester så det blev alltså tåget till 'Pool och anlände alldeles för tidigt för att checka in. Vi lämnade alltså väskorna på hotellet och tog en "liten" pubrunda istället.

Jag har ju bott i Liverpool så jag hade lite andra pubfavoriter än polarna som kanske gick i gamla invanda stråk.


Vi bodde "på prov" på anrika Adelphi så vi gav oss rakt ned för St John Ln och hamnade inte alltför långt senare på Dr Duncan's som är Cain Brewery's egen pub. Hela deras sortiment finns på flaska och tapp och man måste ju gynna ett lokalt öl. After två pints och lite lunch drog vi vidare längts med samma stråk.

På Dale Street - inte långt från bibblan och några museer beslöt vi oss för klassiska Ship & Mitre. Deras ölutbud är bra men puben känns lite kall så det blev bara en stackars öl där.

Vi beslöt oss istllet för The Excelsior - lysande gammaldags pub lite längre upp på gatan. Gammal öppen spis och riktigt klassisk engelsk pubstämning.

Det var ju fortfarande tidigt så vi gled vidare to Thomas Rigby's. En riktig ölspecialist med bl a Okells från Isle of Man. Här gled en pint eller två ned och stället är riktigt bra.

Vi hade tänkt klippa en pub eller två som jag brukade gå på när jag bodde i Tower Building men orkade varken gå till Pig & Whistle eller Ma Boyles Oyster Bar för vid det här laget kände vi för en bensträckare. Vi tog en promenad i det vackra vädret - men blåsiga - längs med Mersey. Förbi Liver Building med sina världsberömda Liver Birds längst upp, Cunard Building och sedan Albert Dock som idag huserar trendiga klubbar och dyra lägenheter för att sedan ge oss upp mot Mount Pleasant.

The Fly in the Loaf är ännu ett av de där ställena som är en ganska "modern" pub. Deras totala utbud - inhemskt och utländskt är mycket bra. Mitt på dagen kan den stora lokalen kännas lite tom så vi stannade inte så länge utan avslutade (storartat) på The Phil (eller The Philharmonic) som var John Lennons gamla favorithak.

The Phil har blivit utsedd till Englands vackraste pub och det är förståeligt. Mycket snyggt, mycket ek och ett rum vi kallar Hobbit-rummet. Fullsatt och gemytligt. T o m toaletterna är trevliga.

men efter 2-3 pints här VAR det dags att checka in... Senare än andra men fortfarande med tillförsikt.

Det blev i ärlighetens namn en ganska tidig trip till sängen så dagen efter var vi uppe med tuppen - nåja - och drog till mitt favoritställe för frukost:

Puccini's i Cavern Quarters.

Kaffekulturen i Liverpool är ju på gång men den är fortfarande generellt sett ganska usel - ställen som Starbuck's, Caffé Nero och Costas serverar alla halvdant kaffe så det gäller att hitta de små ställena.

En Full English Breakfast, färskpressad juice och en dubbel kaffe senare så var alla på benen.

Blev ett besök till Liverpool One för lite shopping (Nya butiken är grym) och sedan ett litet snack med en insider i Liverpool Football Club på en nyrenoverad pub i centrum. Kul att få höra lite om dagens insida på bl a Melwood.

Under dagen gled det ju ner några pints - Tetley's Bitter och Cain's är aldrig fel - ioch lite mer tittande på stan innan vi drog ut till Anfield.

Jag har sett arenan några gånger nu och området runtomkring är inte sådär extremt upphetsande så det blev några öl till och lite gaggande med polarna och lokalbefolkningen. Det är bara att acceptera: Anfield Stadium och pubar såsom The Albert, The Park, Arkles, Sam Dodds och The Sandon (här grundades LIverpool FC) är anledningarna att lämna centrum

På kvällen samlades 45-50 pax på Carra's ställe för att lyssna på gamle legendaren David Fairclough. Maten var bra, vinet gott och David lättsam, rolig och informativ. Tror ingen hade något att klaga på.

Kvällen bjöd på lite rock i källaren på Flanagan's Apple. Det finns många coolare och trendigare ställen (i t ex Rope Walks) ändå hamnar man allt som oftast i Cavern Quarters med sina lite småsunkiga klubbar och pubar. Nåja, det är alltid bra drag.

Öl, groggar och några vodkashots tillsammans med bra musik höjde stämningen men man ville ju inte vara för bakis för matchen. Det blev en del, men kanske främst sent, så när ställena stängde klämde vi en flottig burgare och drog oss tillbaka till Adelphi. På rummet väntade redan en snarkande rumskompis.

Det blev trots allt en ganska lång natt men nu var ju huvudmålet med resan när.

Återigen drog vi ned till Puccini's för frukost.

Ägg sunny side upp, bacon, cumberlandkorv, blodkorv, böner, rostad macka, juice och en dubbel cappuccino senare packade vi ihop oss i en taxi till Anfield-området.

Hela stället var fullt och på pubarna hade folk redan börjat samlas. Vi var dock tidigt ute så vi snodde att bord på The Sandon för att hålla styrelsemöte.

Scousers blandat med utländska fans och andra medlemmar av supporterklubben fyllde snabbt puben samtidigt som 'Pool-sångerna började ljuda. Stämningen var bra och det började närma sig vilket märktes på hur samtalen blev ivrigare och ivrigare, ölen dracks snabbare och nervösare och många började kolla på klockan.

Det var en djävulskt kall dag, en sådan där Liverpooldag då blåsten känns ända in i märgen.

Väl inne på Anfield (ej att förväxlas med gatan Anfield Road ;-D ) så hamnade vi inte långt från the Kop men med "delvis pelarutsikt".

Här - som man kan se på bilderna - dog min kameras batteri. Tajming a la maximale.

Stämningen var som vanligt god på Anfield men matchen var riktigt usel. En spelare var riktigt usel - men jag tänker inte nämna hans mnamn för han får alltid skit ändå - och laget var allmänt svagt mot ett snålspelande Fulham.

0-0!!!

Viss bitterhet sköljdes ned med några pints på The Sandons gigantiska bakficka innan vi drog oss in till stan, bytte om och tog en dusch samt slängde oss ut i nattlivet.

Den här gången blev det en tur till Cavern Quarters igen.

Först The Cavern - som faktiskt inte är stället där The Beatles spelade - den nedgången är mitt emot - utan ett ställe som byggts upp i källaren som en exakt replika. Några låtar lyssnades igenom innan vi drog till Flanagan's Apple och lyssnade på irländsk musik på övervåningen tillsammans med några Guinness.

Efter ett tag drog vi oss ned i källaren där ett rockigare band spelade. Bra stämning, god öl och vodka samt lite studs framför scenen var på dag(natt?)ordningen innan vi klippte vid stängningsdags. Det var ju en ny dag imorgon.

Kommer ni ihåg vad som hände den 23 november 2008?

Inte?

Vintern kom till Europa!

Dagen efter matchen möttes vi alla på The Sandon för att lyssna på och även få ett snack med svenske ungdomsproffset Alek som spelar för Liverpool. Det blev en intressant timme eller så med en otroligt lovande kille som berättade om vad som händer bakom kulisserna och som fortfarande verkligen står med båda fötterna på jorden.

Hemresan väntade så det var bara att packa ihop och slänga oss i en taxi till Manchester. På vägen började det snöa och efter att vi checkat in bagaget får vi reda på att det är förseningar över hela Europa p g a snökaoset.

Sagt och gjort så satte vi oss i stället och åt på en restaurang samt tog ett glas vin eller två - gott efter all öl - och slappnade av lite när man hux flux flyttade fram vår avfärd så vi fick bråttom till gaten.

På Arlanda väntade mer kaos. Min väska dök inte upp och taxi tog det över två timmar att få eftersom man behagade meddela att väskorna inte skulle komma EFTER att sista Arlanda Express gått.

När jag väl fick tag på en taxi hamnade jag med världens sämsta chaffis. När han - i modden - skulle köra om en stor amerikanare fick han sladd och färden slutade fem meter in på en åker.

Lite dividerande fram och tillbaka löste inget och det slutade med att vi fick snacka med polisen innan en ny taxi kom förbi.

Intressant resa...