Dag för dag: Resealbumet "La Réunion" av Youcan

Sitter här och planerar höstens efterlängtade resa till Réunion!

Detta är en fransk ö och departement i Indiska oceanen, belägen ca 800 km öster om Madagaskar. Tillsammans med öarna Mauritius och Rodrigues bildar de ögruppen Maskarenerna som blivit uppkallad efter öns upptäckare "amiral Pedro de Mascarenhas".

Naturen på ön är markant dominerad av två vulkaner. Piton de la Fournaise ligger på öns östra sida. Denna vulkan har en höjd på 2611 meter över havet. Den har likheter i sin uppbyggnad med vulkanerna på Hawaii och kallas därför ofta för en "systervulkan". Vulkanen har haft mer än 100 utbrott sedan 1640, och är idag under konstant övervakning. Senaste utbrottet var den 4 oktober 2005. Om jag har lite tur kommer den att ha ett utbrott under min vistelse där, vilket hade varit fantastiskt att få vara med om

Vulkanen Piton des Neiges är den högsta punkten på ön med en höjd på 3 070 meter och ligger nordväst om Piton de la Fournaise. Vi har bestämt att vi skall vandra upp till toppen och njuta av utsikten vilken skall vara helt otroligt fin.

Mitt på Réunion ligger vad som kallas för de tre cirklarna; Mafate, Cilaos och Salazie. Dessa är kratrar som bildats efter tidigare vulkanutbrott. På vulkanernas fjällsidor växer tät skog och längs med öns kust finns odlad mark och städer. Ön skall vara ett riktigt paradis med svajande palmer och ljuvligt klart vatten.

Jag har fått frågan hur jag hittade denna lilla ö? Det är tydligen inget helt vanligt resemål....
Så här ligger det till. En av mina bästa vänner "Amèlie" är tillsammans med en fransman och de bor där under hans AT-tjänst. Jag och min väninna har upplevt många roliga och galna saker ihop, så jag ser fram emot att komma dit och göra lite farligheter. Det blir vulkanvandring, dykning mm och jag kan slå vad om att det kommer hända lite oväntade grejer (för det gör det alltid när vi två träffas). En killkompis beskrev oss som två kontinentalplattor. Ju närmare vi är varandra desto mer aktivitet! Så det är det utlovade, aktiviteter och aktion i mängder. Jag längtar så jag nästan spricker...

Dykningen, vandringen och klättringsmöjligheterna skall tydligen vara helt suveräna på la Réunion och jag har köpt en ny camera för att få med så mycket som möjligt på bild. Det blev en NIKON P5100 COOLPIX. Jag fick den rekommenderad och hoppas att den skall göra mig oerhört lycklig, i minst två veckor...

Jag pratade med min väninna Amèlie som jag snart skall resa och hälsa på i la Réunion. Hennes kille har tagit ledigt den andra veckan jag är där. Det tycker jag är väldigt trevligt =)

Jag tycker dock att tre veckor är väldigt lång tid att vänta på äventyr (otålig som få). Så under tiden läser jag på lite om mitt resmål... Om möjlighet ges hoppas jag att vi åker över till Rodrigues och Mauritius. Mina förhoppningar ligger visserligen på Madagaskar men man kan inte hinna med allt på två veckor även om man verkligen vill...
Och jag vill ju alltid väldigt mycket!

Nu häller "Piton de la Fournaise" ut lava. Det är avspärrat och utbrottet är inte särskilt stort så man kan tydligen inte se så mycket. Jag är lite besviken för att jag missar utbrottet... Damien (Amelies kille) funderar på att smyga upp (2600m) med ficklampa på natten för att komma förbi poliserna men det låter lite galet tycker jag... Han skojar nog med oss, fast jag kan nog tycka att det är frestande jag med.

I morgon bär det av till "La Réunion". Allt är packat och klart, resväskan står i hallen och jag är mer än beredd att åka. Jag vet att jag borde lägga mig men resfebern gör det omöjligt. Det skall bli så fantastiskt att äntligen komma i väg!

Min vän Amèlie (som jag skall hälsa på) och jag pratade igår och vi har planerat in canyoning och skumparty på lördag. Tuffa tag för en trött och nyanländ resenär. Jag vet dock att det kommer bli väldigt roligt! Äventyr från första stund, det är vad jag kallar semester!

I bland hjälper det inte hur bra man än planerar. Jag tog planet från Landvetter i Göteborg till Charles de Gaulle i Paris där jag skulle ta flygbussen till Orly (den andra flygplatsen) i Paris.Flyget var precis i tid men vad hjälper det när trafik-köerna aldrig tycks rulla igång. Trots att jag bokat med god marginal så missade jag mitt anslutande flyg till la Réunion. Jag slapp iallafall stressen för det kommande onda eftersom jag var djupt försjunken i min bok "flyga drake". Bussresan som skulle ta 50 min tog drygt två timmar. Väl framme vid Orly sprang jag till incheckningen bara för att få bekräftat vad jag redan visste...

Vid transferdisken fick jag veta att nästa plan skulle gå nästa dag vid samma tid. Jag bokade in mig på ett hotell för natten och åt middag på en barbecue-restaurang. Trots att jag blev försenad så försökte jag göra deet bästa av situationen. Varför inte njuta av ett glas härligt Merlot och grillat anklår? Jag är duktig på att underhåla mig själv och hade tillslut fått till en riktigt trevlig kväll. På hotellet upptäckte jag till mitt förtret att elementet gav ifrån sig ett gurglandeljud. Tur att man har öronproppar!

Jag somnade tillslut och drömde om La Réunions varma luft, vackra stränder och härliga äventyr.

Vad var det där? Jag ryckte till ur min sömn och pillade ur en öronpropp ur ena örat. Det var min mobiltelefon som ringde och jag han precis svara. "Hej, det är Amelie, var är du någonstans"? Jag satte mig sömnigt upp i sängen. Mitt meddelande om det missade flyget hade inte kommit fram och nu stod Amelie på flygplatsen i St Denis för att hämta mig. "Åh, jag är kvar i Paris. Fick du inte mitt meddelande"? "I Paris? Nej jag fick inget meddelande. Min telefon har krånglat". Amelie lät besviken på rösten "Ja, ja, jag får väl åka hem igen då. Det ordnar sig". Jag berättade om förseningen och att jag skulle komma följande dag i sället. Jag somnade om igen.

Trots eländet blir jag inte särskilt upprörd. Det är nämligen på det viset att denna typ av otur ständigt drabbar mig. Jag har aldrig gjort en resa utan förseningar eller andra smärtsamma erfarenheter. jag rycker numera på axlarna. Jag hoppas väl på att oturen snart har tagit ut sin rätt och att jag därmed kan njuta av resor utan minsta problem i framtiden. Jag gick i alla fall upp denna dag med ett gott humör och tog en dusch och sedan vidare ner till hotellobyn för frukost.

Hotellet heter "la premiere classe" och ligger en liten bit utanför flygplatsen. Det luktade inpyrd rök som det ofta gör på lite billigare hotell. Rummet var enkelt med tre sängar, en garderob, TV och skrivbord. Väggarna var målade i aprikosfärg och gardiner samt överkast var rött. Dusch och toalett fanns på rummet vilket var fräscht. Jag irriterade mig dock på elementet som aldrig ville upphöra med att ge ifrån sig det gurglande ljudet (därav öronpropparna).

Kvinnan i receptionen var en kvinna kring 45 med klimaterierött (uttrycket har jag lärt mig av en frisör) och kortklippt hår samt spetsig näsa. hon försökte först ta betalt för två frukostar eftersom hon inte riktigt trodde på att jag skulle äta "allt det där". När hon förstod att jag var svensk himlade hon med ögonen.

Efter frukosten delade jag en taxi med två personer till. Det slutade med att killen betalade för både mig och den andra tjejen (trevligt med gentlemän).

Efter omåttligt intagande av Toblerone, påbörjande av en ny bok (Tärningsspelaren), samt ett rastlöst förflyttande av mina ben från höger till vänster och visa värsa sitter jag nu otroligt nog på planet på väg till "la Réunion". Vem kunde anat?

Efter en lång natt med dålig sömn är jag slutligen framme i La Réunion och får äntligen träffa min väninna Amelie. Det är ett kärt återseende och vi pratar i mun på varandra. Det finns mycket att ta igen. Efter ett snabbt ombyte skuttar vi in i hennes lilla "Ford Fiesta" som ser ut att vilja ge upp i vilken stund som helst. Amelie påpekar detta.

Eftersom jag kommer fram på förmiddagen passar det bra att ta lunch. Vi kör till "la Remitage" en fin strand och äter en jättegod fiskgryta på ett litet strandhak. Efter lunchen testar vi Amelies monopalm (en stor fena för båda fötterna). Det finns korallrev och mycket fisk att titta på så vi passar på att snorkla. Vattnet är 29°C och underbart klart.

På väg till St Pierre där Amelie och Damien bor händer det självklara. Växellådan går sönder. Vi tvingas stanna på "la Souffleur" (blåshålet) en parkering längsmed havet. Vi får kalla på bärgningstjänsten som skall försöka komma så fort de kan men det tar lång tid. Vi sätter oss på en mur och tittar ut mot havet. Jag tar fram en Toblerone som dessvärre har antagit flytande form i värmen. Amelie och jag ser på varandra och innan jag vet ordet av har hon stoppat ner halva handen i den flytande chockladen under gapskratt och mumsar i sig med vilda ögon. Jag är inte den som är den så mina fingrar hamnar även de i den flytande Tobleronen. Vi skrattar så vi kiknar. Mitt i allt dyker en stor grupp knölvalar upp framför oss. Det är säkert åtta honor med kalvar. Synen är fantastisk. Så där sitter vi mumsande, tittar på knölvlar och pratar om allt möjligt. Livet är ganska härligt stunder som denna.

Efter dryga två timmar kommer äntligen bärgningsbilen. De tar med bilen till ett garage i St Leu vilket ligger en bra bit från St Pierre dit vi skall. Av en ren händelse råkar två vänner till Amelie och Damien köra förbi och se oss. Vi får åka med dem till St Pierre. Vi har tur i oturen.

Huset där Amelie och Damien bor är ca 80 kvm med kök, badrum, toalett, vardagsrum och sovrum på undervåningen samt ett sovrum på övervåningen. De har balkong och terass samt en stor pool. Damien har jour på sjukhuset så det är bara jag och Amelie. Vi lagar mat, dricker vin och delar på en flaska rom. Vi somnar på soffan, fulltankade och mycket lyckliga. Trots alla tokiga missöden så är jag framme och det känns skönt.

Vi vaknar vid åttatiden. Solen skiner och det är mysigt med frukost på altanen. Damien kommer hem från sjukhuset vid nio. Han har endast sovit i fyra timmar men vill gärna följa med oss. Eftersom vi inte har någon bil har vi fått lov att låna grannens bil på förmiddagen. Vi åker till "Cascades du Langevine". Här är väldigt vackert med vattenfall och härlig grönska. Vi badar, hoppar från klipporna och simmar under vattenfall. Vattnet är väldigt kallt men fantastiskt klart och det är rätt härligt med tanke på hur varmt det är i luften. På vägen hem stannar vi och köper lite take away.

Bilen måste tillbaka till grannarna så jag och Amelie tar en promenad längs havet i Saint Pierre. Det är en vacker kuststräcka med klippor och stränder. Vågorna rullar in dramatiskt och kastar sig mot klipporna. Luften är sval.Vi tar en sväng förbi en fruktmarknad och handlar massor med gott samt en rejäl bit färsk svärdfisk. Det blir en väldigt god middag som passar perfekt som laddning inför kommande tvådagars-vandring.

Vi går upp tidigt kl.06.00 närmare bestämt för att äta frukost och se till att vi får med oss allt vi behöver. Givetvis blir vi lite sena så vi får springa till bussen med våra packningar och vandringsstavar. Vädret är underbart soligt.

Vi tar bussen från Bois d'olive till Saint Louis för ytterligare ett byte till Sas Soucis. Vi börjar vår vandring med att ta Canalisation des orangers som leder in i Cayenne/Grand Place. Detta är en lång men lätt vandringsväg men otroligt vacker. Landskapet är dramatiskt med sina grönskande väggar. Vi vandrade hela dagen till en vandringsstuga (gite). Lunch tog vi på vägen. Det är skönt att ställa av sig packningen en stund och få njuta av utsikten och lite mat. Väl framme vid stugan kunde vi vila våra trötta fötter och ladda våra batterier. Vi träffade en till svensk här, Dragotin. Det är ovanligt med svenskar på La Réunion. De flesta som kommer hit är fransmän och tyskar. Det är mysigt med vandringsstugor eftersom man träffar andra på samma väg. Vi blandade svenska, franska och engelska under middagen och det fungerade bra. Det var riktigt gott med middag och en liten hutt lokal rom. Vi satt kvar och pratade ganska länge innan vi gick och la oss.