Efter en lång natt med dålig sömn är jag slutligen framme i La Réunion och får äntligen träffa min väninna Amelie. Det är ett kärt återseende och vi pratar i mun på varandra. Det finns mycket att ta igen. Efter ett snabbt ombyte skuttar vi in i hennes lilla "Ford Fiesta" som ser ut att vilja ge upp i vilken stund som helst. Amelie påpekar detta.

Eftersom jag kommer fram på förmiddagen passar det bra att ta lunch. Vi kör till "la Remitage" en fin strand och äter en jättegod fiskgryta på ett litet strandhak. Efter lunchen testar vi Amelies monopalm (en stor fena för båda fötterna). Det finns korallrev och mycket fisk att titta på så vi passar på att snorkla. Vattnet är 29°C och underbart klart.

På väg till St Pierre där Amelie och Damien bor händer det självklara. Växellådan går sönder. Vi tvingas stanna på "la Souffleur" (blåshålet) en parkering längsmed havet. Vi får kalla på bärgningstjänsten som skall försöka komma så fort de kan men det tar lång tid. Vi sätter oss på en mur och tittar ut mot havet. Jag tar fram en Toblerone som dessvärre har antagit flytande form i värmen. Amelie och jag ser på varandra och innan jag vet ordet av har hon stoppat ner halva handen i den flytande chockladen under gapskratt och mumsar i sig med vilda ögon. Jag är inte den som är den så mina fingrar hamnar även de i den flytande Tobleronen. Vi skrattar så vi kiknar. Mitt i allt dyker en stor grupp knölvalar upp framför oss. Det är säkert åtta honor med kalvar. Synen är fantastisk. Så där sitter vi mumsande, tittar på knölvlar och pratar om allt möjligt. Livet är ganska härligt stunder som denna.

Efter dryga två timmar kommer äntligen bärgningsbilen. De tar med bilen till ett garage i St Leu vilket ligger en bra bit från St Pierre dit vi skall. Av en ren händelse råkar två vänner till Amelie och Damien köra förbi och se oss. Vi får åka med dem till St Pierre. Vi har tur i oturen.

Huset där Amelie och Damien bor är ca 80 kvm med kök, badrum, toalett, vardagsrum och sovrum på undervåningen samt ett sovrum på övervåningen. De har balkong och terass samt en stor pool. Damien har jour på sjukhuset så det är bara jag och Amelie. Vi lagar mat, dricker vin och delar på en flaska rom. Vi somnar på soffan, fulltankade och mycket lyckliga. Trots alla tokiga missöden så är jag framme och det känns skönt.