Dag för dag: Resealbumet "Filippinerna 2014" av Hakanmag

Då var vi iväg mot Manila. Resan ner gick bra och incheckningen oxå. Enda som hände var att Carina tappade sitt boardingkort i kön till säkerhetskontrollen och det var det ju ingen som ”märkte”. De som passerade till och med trampade på den då vi väl hittade den men ingen sa något fast vi började stoppa upp kön och leta bland pappren. Konstigt Svenskt eller? Men så lämnade vi Landvetter kl 17,35 för att mellanlanda i Amsterdam. I Amsterdam gick det undan. Vi hade endast drygt 1 timme mellan planen så då får man inte gå runt och smålulla utan då vill det till att vara effektiv.
Nu lyckades vi bra och allt flöt på som bara den. Fick till och med lite tid över att sitta och läsa. Flygresan gick bra över till Taiwan och jag lyckades faktiskt sova mestadels av tiden. Där är en teknisk landning så det är bara att gå ut och in på flygplatsen för att en timme senare borda planet igen. Träffade en Norrman (pensionär var han) som åkte med samma plan. Han kom fram när vi var i Taiwan och undrade om vi kunde hjälpa han och vad vi pratade för språk. Vi såg väl vita ut. Han kunde inte ett ord engelska. Han skulle till Manila och göra ett besök inom barn missionen som de drev från Norge. Han kunde inte ens fylla i visumpappren för han fattade inte vad som stod där. Strongt gjort att fara iväg ensam så. Vi fyllde i pappren tillsammans och sedan bjöd han lycklig på choklad. Jo det gick bra, han passerade tullen också. Skulle bli hämtad av vänner utanför så det ordnade sig nog.

Manila, varmt hektiskt intensivt. Ja allt på en gång. Det är som en rejäl smocka när man kliver ut från flygplatsen. Första bästa taxi och vi frågar om priset. 1100 Peso. Ja vet man inte så hade man säkert gått på de. Sa att han va dyr och gick till nästa som hade taxameter. Det kostade 166 peso. Alltså runda slängar 20 kronor i stället för 170:-. Ja så är det hela tiden. Man får deala och pruta/prata så löser det sig.
Checka in och upp på rummet. Från landning, tull, taxi och incheckning på hotellet så tog det inte mer än ca 1,5 timme. Snabbt jobbat. Nu var klockan strax före nio och va trött man blev. Stenslockna.

Alla Hjärtans dag. Vaknade vid 7 och gick inte upp förrän kl halv 8 på morgon. Nu tror jag vi sovit ikapp. Frukosten är väl sådär på Microtel men den duger. Ingår ju i priset och hotellet ligger 5 min gångväg från en av Asiens störst varuhus.
Gick en sväng till Mall of Asia och kollade runt lite. Tusan så stort varuhus. När jag var här sist så fanns det en stor ödetomt mellan hotellet och varuhuset men icke nu. Nu är det ett stort bygge som skall bli en kongresshall. Mycket stort..
Tillbaka på hotellet och slappa lite innan vi skall till flygplatsen igen. Kl 12 åkte vi med taxi till terminal 3 och 20 minuter senare var vi där. En fördel med hotellet är att det ligger nära till flygplatsen också.
Incheckningen gick galant. Stora skyltar att det kostar pengar med för mycket vikt. 10 kilo var inte ett kilo till fick man ha för då blev det straffavgifter. Alltså 20 kilo för oss 2. Vi vägde in på 38 kilo och hon log och sa trevlig resa när jag hade plånboken i näven för att betala. Hmm. Förstår mig inte riktigt på detta. Nu sitter vi och väntar för planet går inte förrän om 2 timmar. Man vet ju inte hur trafiken är i Manila så bäst att vara ute i tid men detta var nog i mesta laget. Blir till att läsa en bok så länge.
Nu är vi på väg mot Palawan och Puerto Princessa.

15/2 2014.
Upp tidigt för att åka till Port Barton. Jag pratade igår med portieren på hotellet om hur det var lättast att åka dit och han sa att det är inga problem. Det går en buss i timmen. Tjänare tränare. Det gick en buss om dagen och den skulle gå vid nio, det hade jag läst på nätet av en tillfällighet. Äv säkerhetsskäl så gick vi upp tigit och åt frukost. Packa och drog iväg vid strax före åtta. Innan vi åkte så frågade jag igen hur långt de var till busstationen. 10 minuters promenad sa nästa portier men jag kan beställa en Tricykle tyckte hon. Det hade säkert tagit en timme att gå dit. Tog ju 10-15 minuter med Tricyken. Väl där så var det full rush. Packade alla grejer upp på taket. Och då säger jag allt. Ta som exempel säkert 20 galvade 6 meters vattenledningsrör, 2 tums. Hur mycket som helst. Bussen blev dubbelt så hög samt att det satt lika många utanpå som inuti. Tack vare att vi var så tidiga så fick vi sitta inne. Men vad det hoppa och studsa.Vägen var väl bra fram till vi svängde av huvudvägen men sedan så var det inte mycket väg de sista 2,5 milen. Frågade faktiskt om vi kunde dela en van med någon men det gick ingen van dit för vägen var för dålig, då förstår man HUR dålig den var. Många stopp på vägen blev det och det var inte den bekvämaste resan vi gjort. Resan kostade ju inte mer än 250 peso styck så det var väl helt ok.
Väl framme, 4,5 timme senare, vid 2 tiden så har vi checkat in på ett ställe som heter Elsas beach and huts. Godkänt men inte mer. Kostar 1000 peso natten. Enligt nätet skall de ha bra mat och internet också. Tror det är det bästa stället här faktiskt. I alla fall vad vi sett hittills.
Port Barton är en sovande liten by vid havet. Här händer det inte mycket när solen går ner. Strömmen blinkar lite och internet har lagt av nu i kväll. Får väl se vad morgondagen har att erbjuda.
Var även förbi den enda dykbutiken här och då kan jag säga att här dyker jag inte. Ligger i ett gammalt ruckel och såg lite halv seriöst ut eller snarare inte seriöst ut alls. Kan hända att det finns något mer men det får vi leta efter i morgon. Jag har även glömt min dykdator så det känns lite surt. Är det något som man skall ha med sig så är det datorn…

Idag har det inte hänt så mycket. Vi som faktiskt från kl 21 igår till 8.30. Jo man hörde ju hundar skälla och tuppar som gal men det var väl någonstans därborta i horisonten. Man brydde sig inte för man var för trött. Första dagen då inte klockan va ställd och man kunde bara sova ut. Tror jag känner igen de. Sedan har vi helt enkelt legat på stranden nästan hela dagen. Jo vi tog en promenad norrut och vad vi gick. Stranden är hur lång och fin som helst. Passerade någon by för att sedan komma till ett lika fint område igen och igen. När vi gått någon timme vände vi för vi hade inte tillräckligt med vatten med oss. Kan säga att det är varmt och röda har vi redan blivit ändå fast vi har haft solfaktor på oss. Bada gjorde vi flera gånger bort igenom på den ena finare stranden efter den andra. När vi vandrat utefter stranden så stötte man på folk lite var som. Tänk va enkelt de bor. Ut och fiska lite sedan har de vad som räcker för dagen. Ingen ström, ingen TV, ingen Internet mm. Vi lever nog inte på samma planet verkar det som ibland. Vad man reflekterar över är att de har det nog bra ändå, kanske bättre än va vi har det. Barnen springer runt och leker datten och andra lekar som man gjorde som liten. TV ställer dom up mitt i byn och så kommer det massa barn och vuxna och tittar på de. Inte sitter man själv i sin kammare och kollar själv inte. Vilket härligt liv.