Dag för dag: Resealbumet "Ett nytt försök med Sydamerika!" av Gubbar_pa_drift

På en sådan här långresa så kan det ibland bli lite tight med tid för byten av plan. Något jag fick erfara redan på Heathrow. På en av världens största (och äldsta) flygplatser får man inte riktigt till det här med transitövergångar. Kommer in i en terminal och bussas därifrån vidare till något slags transitcenter där man får reda på vart man ska. I mitt fall så innebar det ett slags snabbtåg till en terminal, som jag gissar var den jag ankommit till. Det hela drog ut på tiden och den dryga timme jag hade på mig hade nästan tagit slut när jag och en ung kvinna, som kom ifatt mig på slutet, kom fram till gaten. Nu hade ni tur sade en av gatepersonalen och jag gläfste tillbaka om att Brittishairways gjort ett dåligt jobb om att passa tiderna.

Nåja, hann i alla fall ombord och väl där visade det gamla flygbolaget sin klass. Bra utbud av filmer att avnjuta under resan och de bjöd dessutom på valfri dryck, vilket numera är nästan borta på de flesta flygningar. En fin middag och en frukost hann man också få i sig innan det var dags att landa på JFK.i Queens.

Här hade jag lite längre tid på mig, men den höll på att gå åt även den. För när jag passerat passkontroll, efter en evighetskö, så fanns inte mitt bagage med bland de övriga väskorna. Så jag fick leta upp B.A:s personal på flygplatsen och anmäla det försvunnet. De tog emot anmälan och mina uppgifter och gav mig ett kvitto om hur jag ska spåra bagaget. Sedan var det läge att även här hoppa på ett snabbtåg för att ta mig från gate 8 till nummer 4.

Nästa flyg var med bolaget Avianca från New York till Quito som ligger inklämd mellan ett par toppar i bergskedjan Anderna. Det bolaget flög jag med in och ut ur Colombia och de bjuder absolut inte på något. Trots att det var en långflygning blev det inte ens en frukost. Hann heller inte med någon sådan i Quito utan fick nöja mig en mycket snabb bira. Det var en hel del papper att visa upp för att få ett tillstånd att flyga ut till Galapagos och de ynka tre luckor med tjänstemän räckte helt enkelt inte riktigt till för att ta hand om den anstormning av resenärer som tänkt sig att resa dit. Jag hann med i alla fall.

Framme på flygplatsen Seymour på den lilla ön Baltra så gick det skapligt fort att ta sig igenom den lilla checkpost som kontrollerade att man hade alla papper för att besöka öarna, samt inkassera de hundra dollar det kostar att besöka den nationalpark som sträcker sig över Galapagos. Väl ute från alla kontroller så fick jag tag i bussen som tar en fram till ett sund som skiljer Baltra från huvudön Santa Cruz. En lite större snabb båt tog oss smidigt över och sedan väntade en annan buss på att ta oss vidare söderut till Puerto Ayora, som är öarna största stad och därmed centrum för hela arkipelagen.

Vi blev avsläppta nere vid hamnen och där fick jag tag i biljett till, vad som kallades, en färja över till Puerto Villamil, på ön Isabella. Det var ett par timmar innan den skulle avgå så jag hittade en liten kinarestaurang att smita in och vila upp mig i. Resan över till nästa ö tog ett par timmar i ganska grov sjö och jag som inte sovit ordentligt på massvis med timmar kom på mig själv med att ha slumrat till då och då. Det var ingen färja utan även här en större snabb motorbåt.

När vi väl var framme så tog det inte lång stund innan jag promenerat över till mitt boende som drivs av en gammal dam i 80-årsåldern. Fick mitt rum och tänkte att jag skulle vila upp mig några timmar. Vaknade några timmar senare och då det redan blivit långt in på kvällen vände jag bara på mig och somnade om. Det får man göra som pensionär!

Hur den här dagen var får ni läsa om i nästa avsnitt/Conny

Tiden sägs flyga när man har roligt heter det, men tiden flyger även iväg när man har en del att stå i. Nästan hela den här tiden sedan jag vaknade i onsdags har gått åt till att försöka spåra mitt bagage och försöka få lite hjälp av British Airways. Något som varit totalt omöjligt. AI har tydligen slagit igenom på deras kundservice och det är stört omöjligt att få kommunicera med en människa som kan förstå problemet. Jag kan spåra mitt bagage hit till flygplatsen på grannön, men längre än dit verkar det inte ta sig. De två kvinnorna på B.A:s bagageservice i N.Y. som gav mig spårningskvittot lyckades dessutom skriva ned fel emailadress på mig, samt fel telefonnummer, vilket gör att de ej kan meddela sig med mig. En jäkla soppa är det.

Har tagit hjälp av ett par damer här i byn som jobbar inom resebranschen och enligt en av dem så ska mitt bagage finnas här, men jag måste hämta det själv. Eftersom det är nästan omöjligt att ta sig dit och tillbaka på en dag och dessutom väldigt dyrt, så väljer jag att låta det ligga där till övermorgon söndag, då jag ändå ska lämna öarna. Hoppas bara att det verkligen är mitt bagage som väntar där och inte någon annans.

Annars har jag som sagt inte haft tid för något annat. I onsdags tog jag mig en promenad runt den lilla staden och hittade fram till en liten insjö där det fanns ett litet bestånd av flamingos.

Igår torsdag, så knallade jag ned till till en fin beach och stod ett bra tag och kollade in en flock stora fåglar med grov och stor näbb flyga upp ett tiotal meter i luften och sedan dyka rakt ned efter fisk. Har försökt ta reda på vilken art det är, men inte lyckats än. Annars är här också gott om Fregattfåglar. Dels de vanliga, men tydligen även en art som bara finns här på Galapagos. Många endemiska arter av olika djur finns det här och imorgon ska jag ut och se om jag kan få syn på några av dem.

Vi börjar komma in en bit i december och det märks att man går och väntar på jul även här. I kväll är det musikunderhållning på torget och det framförs en massa julsånger av lokala förmågor. Ganska bra faktiskt. Jag tog med mig en av damerna som hjälpt mig ned till festligheterna och vi satt och pratade ett par timmar över kaffe. Hon vill väl öva på sin engelska. Trevligt värre då hon gav mig lite tips om vart jag borde bege mig imorgon.

Nu börjar klockan närma sig tio på kvällen och musiken tystnar därute, så det är väl lika bra att även jag avslutar och gör något annat.

/Conny

Lördagen var fösta dagen på resan jag helt kunnat släppa tankarna på bagaget och leva i nuet. Efter en god frukost så begav jag mig ned till ett ställe i närheten av hamnen där vi människor fick samsas på en brygga med diverse sälar och leguaner. Vägen dit gick via en brygga genom tät mangroveskog.

Dagen före så hade jag inhandlat ett par badbyxor så lite senare under nämnda lördag så tog jag mig ned till havet och tog mig ett uppfriskande dopp. Inget pass eller andra värdesaker med mig denna gång och det var riktigt skönt att efteråt ligga och värma sig i solen. Passade också på att knalla över till ett torn varifrån jag kunde knäppa några foton av en koloni med blåfotade sulor. Sådana finns det många av här på öarna. Omkring 40000 häckande par har man räknat till.

På eftermiddagen så hyrde jag en cykel och följde med Laura (damen från igår) ut på en tur västerut som tog oss en timme. Väl framme så var vi vid en plats som kallas för "Tårarna mur", som var en enorm mur som bestod av lavablock som staplats på varandra till en höjd av en 4-5 meter. Kanske högre? Muren var väl dessutom lika bred som den var hög och närmare 100 meter lång, så arbetsinsatsen för att bygga detta byggnadsverk var hög. Den byggdes av straffångar under tiden 1945-1959.

På vägen tillbaka så stannade vi till vid ett par ställen för att kolla in lite sevärdheter ned mot havet. Vi gick bland annat genom en mangroveskog där det växte träd av alla fyra mangrovearter som finns i världen.

Ett par gånger efter vägen så stannade vi till för att hälsa på dessa landlevande sköldpaddor som öarna här är så kända för. Så Skalman och jag är därmed dokumenterade på bild.

Tillbaka i staden igen var det läge att stanna till vid första bästa vattenhål för att få i sig lite vätska. Sedan blev jag hembjuden till Laura på kaffe och fick se hur hon bodde. Eget ganska modernt hus,med öppen planlösning och ett par sovrum. Betydligt mer modernt än vad jag hade trott.

Söndag sedan och dags för att resa vidare. Uppe och nere vid hamnen strax efter fem på morgonen. Likadan snabbgående motorbåt på tillbakavägen och vi var framme i Puerto Ayora ganska precis åtta på morgonen. Vilket var perfekt då det gav mig tid för en frukost innan bussen vidare norrut gick kvart i nio. Här på Santa Cruz hade det regnat och gatorna bar fortfarande spår av väntan.

Två bussar och en båttur senare var jag framme vid flygplatsen och fick hjälp av en flygplatsanställd att försöka lokalisera mitt bagage, som enligt spårningen skulle finnas här. Vi pratade med alla möjliga instanser och framför allt personalen på de två bolag som trafikerar Seymour som flygplatsen heter. Men ingenstans fanns den enligt dem och det var inget mer med det. Så det var bara att checka in och sätta sig på nästa flyg för vidare färd. Första anhalt var Guayaqil på fastlandet innan jag bordade ett nytt flyg till Lima i Peru. Stannade där över natten och hittade en soffa där jag liggande kunde sträcka ut och faktiskt sova någon timme.

I Peru så valde jag att ta mig tillbaka norrut en bit för att åka någonstans där det inte är så många turister. Så nästa flyg tog mig till stadenTrujillo ungefär halvvägs mellan Lima och Guayaqil. Valde att bo i den lilla staden Huanchaco vid Stillahavskusten. Här är det mest surfare så jag passar kanske inte riktigt in, men det får vara så några dagar.

Innan jag lämnade Equador så lade jag in en blänkare om hur British Airways fullständigt misslyckats med att hjälpa mig att lokalisera mitt bagage. Jag bad också om hjälp att få tag i en mailadress till deras bagagehantering på JFK. Fantastiskt nog så hade en av mina vänner där en fungerande sådan så nu har jag slutligen fått kontakt med en person där. Inte för att det hjälpte då hon menade att de lämnat över ärendet till de bolag som skulle skicka väskan vidare till Galapagos. Hon påstår att de därigenom inte har något ansvar vidare utan det är nästa bolags ansvar att kontakta mig. Hon uppdaterade i alla fall mina email och telefonuppgifter så det är bara att hoppas att någon så småningom ser det och hör av sig. Men jag måste säga att hoppet minskar hela tiden.

Här i Huanchaco lade jag några timmar igår sökande efter ett par shorts och en keps och förhoppningsvis ett par sandaler. Hittade dock ingenting som passade mig så jag får dra in till Trujillo idag eller imorgon och söka vidare.

/Conny