Dag för dag: Resealbumet "Chile - kontrasternas land" av Bejjan888

Copyright © Bejjan888™

[Inför den här resan planerade jag att ta bilen] tur och retur till Stockholm Arlanda Airport för att undvika någon form av försening eller att missa första flyget. SJ har ju fått allt annat än bra kritik i media här i Sverige den senaste tiden och statistik visar att 1 av 4 tåg är försenade eller går inte alls. Så jag tog det säkra före det osäkra den här gången. Men trots att jag gick upp extra tidigt för att hinna packa klart allt innan avresa så kom jag i tidsnöd. Typiskt! Jag som hade en transfer att passa från långtidsparkeringen och till terminal 5 på Arlanda. På nåt vänster så lyckades jag köra in lite tid, checka in och parkera bilen samt gå på transferbussen till precis kl. 11.00. Puh!

Väl på Arlanda satt jag mig och chillade lite. Åt upp min medhavda smörgås, drack upp yoghurten och bara tog in atmosfären. Äntligen semester! Spännande och förväntansfullt samtidigt som det skulle bli roligt att åter få träffa min italienska vän i Santiago. Checkade in via SAS-automaterna, printade ut ett boardingkort och en tagg till bagageväskan. Vid Bagage self-drop var det en kort kö, som tur var. Men uppenbarligen förstår inte folk att det finns en max-vikt på bagaget som är 23 kilo vid internationella flyg (annars får man betala för övervikt). Personerna före mig försökte checka in väskor på över 27 kg! Och det är ju klart att det inte går. Då måste de gå via disk och betala extra… När jag checkat in väskan och passerat säkerhetskontrollen var det bara en halvtimme kvar innan boardingen började kl. 13.00.

Planet var fullsatt när de ropade ut "Boarding completed" i högtalarna. Besättningen var svensk förutom en man som uppenbarligen var dansk (mer om detta strax). Klockan var 13.35 när planet började taxa ut (enligt tidtabell) och flygvärdinnan ropade ut i högtalarna att säkerhetsgenomgången skulle ske på engelska, spanska och ett skandinaviskt språk… ja, precis. Jag reagerade lika mycket som troligtvis du gör… vad då skandinaviskt språk?!? Det torde väl ändå vara svenska då planet går mellan Stockholm och Madrid? Men icke. Den engelska versionen genomfördes av en av flygvärdinnorna. Sedan var det dags för den spanska… åh herre gud! Någon som hört en dansk försöka prata spanska?!? Haha, jag höll på att skratta ihjäl mig! Det lät skitroligt! Första tanken var… WTF!? Vad är det där för språk? Jag fick verkligen anstränga mig för att höra vad han sa. Och det skandinaviska språket var danska – inte svenska! Jag kan slå vad om att det inte fanns en enda dansk ombord! Så himla opraktiskt – SAS!

Tack vare gynnsamma vindar landade planet vid 17-tiden, en halvtimme före utsatt tid (17:35) på Adolfo Suárez Madrid-Barajas Airport. Planet snurrade runt i 10 minuter på flygplatsen innan det slutligen stannade vid gaten. Jag gick av planet och tog mig till bagagebandet där min väska skulle komma och min väska var en av de första ut. Tack för det ;) Sen var det liksom dags att försöka ta sig från Terminal 2 och till Terminal 4-S varifrån mitt nästa flyg direkt till Santiago de Chile skulle avgå. Madrid-Barajas flygplats räknas som världens största flygplats (i terminalyta räknat) och jag som aldrig varit på Madrid-Barajas Airport förut hade givetvis sett till att jag hade gott om tid att orientera och transportera mig mellan terminalerna. Madrid-Barajas flygplats är Spaniens viktigaste och har av alla de europeiska flygplatserna det största antalet direktflygningar till Latinamerika. Ett tips till er som någon gång planerar att resa till Sydamerika. Madrid-Barajas består av fyra terminaler; T1, T2, T3 samt T4. Den senast byggda Terminalen T4 ligger mer än 2 kilometer från terminalerna 1, 2, och 3 och passagerarna transporteras med gratisbussar däremellan. Till Terminal 4 finns dessutom en satellitbyggnad känd som T4-S. För att ta sig mellan T4 och T4-S måste passagerarna ta ett underjordiskt elektroniskt tåg (utan förare).

http://www.reseguiden.se/bilder/515472
http://www.reseguiden.se/bilder/515473

Och det var alltså till T4-S jag skulle… så efter att ha frågat vid informationsdisken om hur jag tar mig till T4 (först och främst) snurrade jag ut från flygplatsen och hittade på busshållplatsen efter några minuter. Värmen slog emot mig och det var nästan olidligt varmt och fuktigt utanför terminalen. Men redan efter några minuter kom bussen och jag släpade ombord bagageväskan. Det tog cirka 10 minuter innan bussen stannade vid Terminal 4. Jag gick in och letade på en check-in disk vid LAN Airlines. Checkade in väskan och fick mitt boardingkort. Japp, och så var det bara att ta sig till det underjordiska tåget då. Jag hade fått tydliga instruktioner av mannen vid incheckningen, så det kändes tryggt. Men det tog en bra stund att ta sig dit. De underjordiska tågen avgår med bara några minuters mellanrum så man behöver inte vara orolig om man precis missat ett. Några minuter senare var jag så äntligen framme vid Terminal 4-S. Nu var jag så himla trött och hungrig att jag stannade vid första bästa ställe, vilket råkade vara Burger King (inte världens bästa men en hamburgare mättar ju i alla fall). Efter att ha stillat hungern kopplade jag upp mobilen på flygplatsens WiFi och hade nu några timmar att fördriva innan flyget till Santiago de Chile skulle avgå. Gick till gaten några minuter innan boarding som började kl. 22.55. Såg till min förtjusning att det var ett DreamLiner-plan som LAN använder till denna flygning. Den modellen gillar jag skarpt då det är både rymligt och luftigt även i ekonomiklass! Så fort jag bordat planet och satt mig ner på min plats kände jag tröttheten slog till. Nu hade man ju BARA varit uppe i 18 timmar… Planet taxade ut och lyfte planenligt vid kl. 23.55. Restiden var beräknad till 13 timmar och 45 minuter.

Copyright © Bejjan888™

[Försökte få lite sömn på planet] men det var ganska stökigt och livat. Och efter någon timme i luften började de servera mat också. I och för sig så var det nog ganska välbehövligt med lite mat. Kyckling, ris och grönsaker med sallad och en liten efterrätt. Dessutom fick man riktiga bestick i metall, inte några fjuttiga plastbestick här inte… tummen upp LAN! Sedan när personalen hämtat in alla matbrickor igen så släckte de äntligen ner ljuset i planet så man kunde försöka sova. Men det är alltid svårt att sova bra när man flyger. Kändes som om tiden masade sig fram, men när personalen började servera frukost så visste man ju att nu var det inte långt kvar. Omelett, skinka, frukt, juice, yoghurt och bröd. Skaplig frukost måste jag säga. Med en ganska rejäl huvudvärk – hade inte lyckats sova många timmar under flygningen över Atlanten – kunde jag ändå skåda en vacker soluppgång under inflygningen till Santiago Arturo Merino Benítez International Airport.

Planet landade vid 7-tiden på morgonen lokal tid i Chile, 30 minuter tidigare än beräknat (07.30), och trött som satan klev jag av planet och kom på att jag inte fyllt i turistkortet som vi fick under flygningen. Så jag stannade till och fyllde i alla uppgifter såsom passnummer och adresser jag skulle vistas på under min semester. Sen gick jag och hämtade väskan på bagagebandet och ställde mig sedan i den långa kö som hunnit bildats vid gränspolisen. SUCK! Men egentligen gjorde det ju ingenting att det var kö eftersom planet landat tidigare än beräknat och min vän Michelangelo (som skulle hämta mig) hade troligtvis inte dykt upp än heller. Det tog säkert en kvart innan jag fick komma till båset och få pass och turistkort stämplat… sedan var jag ÄNTLIGEN på chilensk mark :)

Jag och Michelangelo hade bestämt en mötesplats där vi skulle träffas men eftersom jag landat tidigare så hade han troligtvis inte kommit än. Jag kikade runt och kunde inte se honom. Jag gick ut utanför ankomstterminalen för att se om han stod utanför, men inte där heller. Så jag gick in igen och fick då höra en välbekant röst som ropade mitt namn. När jag lyckats lokalisera varifrån rösten kom såg jag att det var min kompis. Äntligen! Det var 9 månader sedan sist, så det var liksom lite dags att ses igen. Han var lite orolig att jag fått stå och vänta på honom men jag hade ju varit fast i kön till gränspolisen… så max 1 minut hade jag väntat vid vår bestämda mötesplats. Så det var en bra timing tycker jag ;)

http://www.reseguiden.se/bilder/515474

Vi lastade in min bagageväska och ryggsäck i bilen och det var skönt att få sätta sig i en bil för en gångs skull. Jag minns inte hur lång bilresan tog från flygplatsen och hem till min kompis. Jag var ju så himla trött samtidigt som jag hade fullt upp med att orientera mig i den - för mig - nya staden och hantera alla nya intryck. Det var varmt. En bra bit över +20°C. Säkert upp över +25°C, vilket är ovanligt då Chile har omvänd årstid jämfört med Sverige. D.v.s. att de har vinter när vi har sommar och tvärtom. Santiago har milt Medelhavsklimat med relativt varma och heta somrar (november – mars) med temperaturer på ibland över +30°C medan vintrarna (juni – augusti) har ökad luftfuktighet och milda temperaturer på kring +12°C (som lägst strax över +0°C). I mer höglänta områden, såsom uppe i Anderna, förekommer snöfall under vintermånaderna. Det är väldigt ovanligt men det kan falla snö även i storstadsregionen Santiago, men då endast under någon timme och snön smälter bort lika snabbt igen.

Det som i folkmun kommit att kallas för "staden" Santiago omfattar ett mycket vidare område än den centrala kommunen Santiago, som namnet egentligen hänvisar till. Kommunen Santiago är en del av Provinsen Santiago, som omfattar totalt 32 kommuner. Provinsen Santiago är i sin tur en subenhet till Santiago Metropolitan Region som täcker helt eller delvis 37 kommuner. Så det är alltså detta urbaniserade storstadsområde, även kallat Greater Santiago (Gran Santiago), med 6 miljoner invånare som de flesta refererar till idag när de talar om Santiago.

http://www.reseguiden.se/bilder/515475

Väl hemma hos min vän (där jag även skulle bo de första 8 dagarna) blev det äntligen en välförtjänt dusch och byte av kläder till följt av ett litet desperat försök att se någorlunda okej ut, efter så pass lång resa. Jag kände mig något halvdöd och huvudvärken hade jag motat bort med huvudvärkstabletter. Så, sen bar det iväg för att få tag i något att äta, typ brunch. Om jag minns rätt så var på Parque Arauco och åt brunch. Det är ett stort shoppingcenter med lite finare märken som Dolce Gabbana, Armani, Adidas, Banana Republic m.fl. Nu stannade vi inte för någon shopping utan fortsatte hem igen för en power nap. Jag hade verkligen behov av att sova eftersom jag var hur trött som helst, men det gick ändå inte. Många nya intryck och ljud gjorde att det var svårt att bara ligga still och blunda. Lägenheten låg nästan högst upp i huset så det var en skaplig vy över kommunen Providencia med Anderna som tornar upp en bit bort. I Providencia bor mestadels människor tillhörande övre medelklass samt överklass och området har många höghus med lägenheter och all handel i kommunen står för en viktig del av den totala handeln i Santiago.

http://www.reseguiden.se/bilder/515476

Efter att vi vilat klart och vi väntade på att få tillgång till bilen så fick jag träffa Michelangelos föräldrar. Deras lägenhet ligger ännu högre upp i ett annat hus och utsikten från deras balkong var enastående. Fantastisk panoramavy! När bilen blev tillgänglig åkte vi till Costanera Center och matbutiken Jumbo. Eller ja, det fanns ju inte bara mat där utan andra grejer också. Man skulle kunna jämföra Jumbo med vår svenska kedja ICA Maxi. Där mötte vi upp en chilensk vän till Michelangelo och numera även min vän. Väl inne på Jumbo köpte jag bröd, smör och pålägg mm till frukost att ha för några dagar framöver. Vi åkte tillbaka till lägenheten och lämnade av matkassarna hemma och sedan åkte vi tre tillsammans till Bellavista för middag. För som jag har förstått går man allt som oftast ut och äter på någon restaurant i Santiago än lagar mat och äter hemma. Detta eftersom det helt enkelt är så billigt att äta mat ute på restauranger (jämfört med Sverige).

http://www.reseguiden.se/bilder/515477
http://www.reseguiden.se/bilder/515478

Bellavista är känt som Santiagos bohemiska kvarter med nya populära restauranger, butiker och avantgarde gallerier. Närheten till tunnelbanan gör Bellavista populärt och på kvällarna strömmar människor hit för att känna pulsen på kvarterets många diskotek och barer. På helgerna har man hantverksmarknad i området och här kan man hitta hantverk gjort från Lapis Lazuli, en mineralsten som hittas mestadels i Chile och Afghanistan. Jag beställde Cazuela de Vacuno, en typ av köttsoppa med en massa grönsaker och potatis i. Och det var ju ingen liten portion jag fick. Så det blev en doggy-bag att ta med hem. På hemvägen körde Michelangelo en vända med bilen Downtown och guidade lite. Tyvärr hade blivit mörkt och det var svårt att se, men det var ändå snällt gjort. Kom hem till lägenheten ganska sent och jag kom nog inte i säng förrän efter midnatt.

Copyright © Bejjan888™

[Vaknade till och från under natten] (det är ju ändå en -6 timmars tidsskillnad jämfört med Sverige så här års). Men kände mig ändå relativt pigg när jag klev upp till soluppgången över bergen. Solens tappra försök att skina genom all smogg gav resultat tillslut. Rush hour var redan i full gång och sägs vara vardagar mellan 7-9 på morgonen och 18-20 på kvällen. Och den tunga trafiken i de centrala delarna av Santiago Metropolitan Region är en bidragande orsak till den smogg som lägger sig som ett lock över staden under vinterhalvåret. Smoggen består av hög koncentration av luftföroreningar såsom sot, svaveldioxid och dimma. Främst under vinterhalvåret bidrar Humboldtströmmen till att stänga in smoggen mellan Chiles Coastal Range Mountains och Anderna vilket gör luften så dålig att Anderna inte kan skådas från de centrala delarna av Santiago. Till de negativa effekterna hör förstås hälsoproblem såsom huvudvärk, illamående, kardiovaskulära sjukdomar och astma, även allvarligare former som lungcancer måste nämnas. Och inte nog med all smogg, många chilenare röker också. Går man ute på stan får man nästan räkna med att hamna bakom någon som röker. Det är tillåtet att röka ute på alla restauranger här i Chile, men inte inomhus. Så vill man ha en rökfri restaurangmiljö bör man sitta vid ett bord inomhus.

Idag var planen att träffa min nya chilenska vän som erbjudit sig att guida runt mig i centrum under sin lunchrast. Men för att ta mig ner till centrum behövde jag ta tunnelbanan från Tobalaba, via Baquedano, till Plaza de Armas. Tunnelbanan i Santiago är en av världens renaste och säkraste tunnelbanor och jag är beredd att hålla med. Jag kände mig säker som turist att ta mig runt och det var rent och snyggt (till skillnad från Stockholms tunnelbana) och det var välskyltat så att till och med jag kunde ta mig från A till B (med ett byte mitt i) utan att virra bort mig totalt. Priserna för tunnelbanan skiljer sig något mellan rush hour och övrig tid. En enkelbiljett under rush hour kostar 690 CLP (ca. 9 SEK) och övrig tid kostar enkelbiljetten 630 CLP (ca. 7 SEK). Ska man åka mycket tunnelbana tjänar man på att köpa ett tunnelbanekort.
Som turist skulle jag inte rekommendera att ta lokalbussarna. Biljetterna kan för det första inte betalas kontant på bussen, för det andra så behöver man verkligen veta vilken buss som går dit man ska (oftast bara en siffra och inget namn på destinationen på bussarna) och för det tredje så kan du glömma någon form av tidtabell för den håller i alla fall inte på grund av all trafik.

I centrum finns väl markerade gågator utan biltrafik med mängder av affärer. Eftersom jag var lite tidig hade jag en timme på mig att bekanta mig med gator och affärer. Paseo Estado, Paseo Ahumada, Paseo Puente och 21 de Mayo är gågator utan biltrafik som alla utgår från Plaza de Armas. Plaza de Armas är ett torg och räknas som Santiagos hjärta och själ. Med andra ord den mittpunkt som Santiagos ursprungliga stadsplan (som ett rutnät) utformades efter. Plaza de Armas var tyvärr avstängt när jag var där på grund av ombyggnation av den underliggande tunnelbanan. Utmärkande för affärerna längs gågatorna tycks vara skoaffärer. Skoaffär efter skoaffär avlöste varandra och det var rea överallt! Ett himmelrike för en shop-aholic alltså. Och precis som med maten på restauranger är kläder och skor betydligt billigare här i Chile än här i Sverige.

http://www.reseguiden.se/bilder/515479

Jag passade på att äta något innan det var dags att träffa min vän. Temperaturen för dagen var inte mindre än +30°C och strålande solsken, rena sommartemperaturen ju trots att det ska vara vinter här nu. Så det var mycket varmt ute vilket gjorde att man inte var sådär jättehungrig. Men ändå är man ju tvungen att äta för att orka göra något. Så min vän och jag träffades utanför Metropolitan Cathedral of Santiago som finns vid Plaza de Armas. Vi kryssade fram längs gatorna och min kompis berättade en massa fakta om Chile, Santiago och chilenare. Tyvärr kommer jag inte ihåg allt men det var väldigt intressant att ta del av. Vi kom fram till Museo Bellas Artes, ett konstmuseum som dessvärre såg väldigt stängt och igenbommat ut. Vi fortsatte till Cerro Santa Lucía (Santa Lucia Hill) som är ett litet berg (69 meter högt) i centrala Santiago. Berget är en återstod av en 15 miljoner år gammal vulkan, men som numera utgör en grönskande park dekorerad med blommor, trappor och fontäner. Högst upp finns en populär utkiksplats med en 360°-vy över Santiago Metropolitan Region. Berget hette från början Huelén, men fick sitt nuvarande namn Cerro Santa Lucía då berget erövrades av den spanske erövraren Pedro de Valdivia på luciadagen den 13 december 1541. Pedro de Valdivia hade grundat Santiago den 12 februari samma år och blev Chiles första kungliga guvernör.

Tack vare den extrema värmen varken orkade eller ville vi gå alla trappor upp till utkiksplatsen allra högst upp på Cerro Santa Luciá. Men vi fick en bra utsikt från där vi gick. Vid turistinformationen som finns här på berget var vi in och bad om en karta över Downtown som jag kunde ha nytta av resten av veckan. Från Cerro Santa Lucía gick vi längs Avenida Libertador Bernardo O’Higgins, gick en vända i Barrio París-Londres med smala mysiga kullerstensgränder (väl värt ett besök), passerade Biblioteca Nacional, Universidad de Chile och fram till Palacio de La Moneda (La Moneda Palace).

http://www.reseguiden.se/bilder/515480

Palacio de La Moneda (eller endast La Moneda) är sätet för landets president. La Moneda upptar ett helt kvarter i centrala Santiago i området känt som Civic District. Här skiljdes vi åt, eftersom min vän var tvungen att återvända till jobbet. Jag passade på att gå tillbaka samma väg som vi just gått för att lära mig orientera i staden. Och stolt som en tupp blev jag när jag lyckades hitta hela vägen tillbaka via Cerro Lucía Hill till Plaza de Armas – utan att titta på kartan! Klockan var drygt fyra på eftermiddagen och det varma vädret hade gjort att man var lagom varm och svettig så shopping var det inte att tänka på. Nej, utan jag tog tunnelbanan tillbaka till Tobalaba och gick hem till lägenheten. Under den korta promenaden tillbaka till lägenheten reflekterade jag över trottoarernas kvalitet här i Santiago. De är väldigt ojämna, ibland är det hål i trottoaren och ibland sticker det upp en platta (om trottoaren är plattlagd). Jag vet inte hur många gånger jag lyckades snubbla eller trampa snett, men jag lärde mig ganska snabbt att både lyfta ordentligt på fötterna och se mig för.

http://www.reseguiden.se/bilder/515481

Väl tillbaka i lägenheten värmde jag på maten i doggy-bagen som jag tog med hem från igår. Sen skådade jag mörkrets intåg från balkongen och gatlamporna tändes upp en efter en. När solen gått ner blev det genast kyligt och rått ute. Efter rush hour tycker jag ändå att det var mycket trafik. Men vad kan man vänta sig i en storstadsregion med 6 miljoner invånare? Rent generellt är det ett högre tempo i trafiken än vad jag är van vid. De kör inte som dårar men näst intill och de använder tutan rätt mycket, men de respekterar de gående och jag kände mig säker som gångtrafikant när jag passerade över en väg – bilarna stannade.

Copyright © Bejjan888™

[Vaknade upp till en betydligt kyligare dag] i Santiago. Molnen dröjde sig kvar så att bergen runtom (inklusive Anderna) inte syntes. Så med andra ord, en perfekt dag för shopping! Fick tipset av min vän Michelangelo att gå till Costanera Center och fick vägbeskrivning dit. Jag tror det tog 10 minuter att gå dit från lägenheten, inte mer än 15 minuter i alla fall. Costanera Center är ett affärs- och handelskomplex i kommunen Providencia, Santiago. Komplexet består av flera byggnader; en galleria, Gran Torre Santiago (den högsta byggnaden i Syd- och Latinamerika med sina 300 meter), två hotellbyggnader samt en kontorsbyggnad.

http://www.reseguiden.se/bilder/515482
http://www.reseguiden.se/bilder/515483

Shoppinggallerian i Costanera Center har 6 våningar. Och när jag ändå pratar om våningar ska jag passa på att nämna att alla entréplan heter 1 här i Chile. Så om du åker hiss och vill till entrén ska du alltså trycka på 1:an i hissen. Så ska du till 6:e våningen blir det alltså 7:an i hissen du ska trycka på o.s.v. Som sagt, 6 våningar med affärer och åter affärer… och så den översta våningen med restauranger och ovan dessa biografer med filmer som visas varje dag. Jag har fått fram att gallerian omfattar 308 affärer under ett och samma tak… så Kupolen och NK, ni kan slänga er i väggen! Costanera Center är överlägset det bästa shoppingcentret jag varit på. Och den som gillar att shoppa hittar definitivt något här – det finns något för ALLA! Även om shoppingcentra kan vara tråkiga måste jag säga att Costanera Center var ljust, luftigt och allt annat än trångt. Trots att Santiago är en mångmiljonstad är det inget som märks av här inne i shoppingcentret. Något jag lade märke till var alla vakter överallt. Inte bara inne i butikerna utan utanför också. I början kändes det lite obehagligt att vara iakttagen i princip överallt, men man vande sig och då kändes det tryggt att veta att de fanns där.

Men man ska definitivt inte vara astmatiker eller känslig för starka dofter om man vill shoppa här i Costanera Center. I princip alla affärer har doftspridare i varje utrymme och alla affärer hade olika doft. För det mesta hade jag inget emot dofterna från affär till affär… men doften inne på Armani Exchange blev för mycket för mig. En mycket stark doft av kokos fick mig nästan att kräkas, så den affären gick jag inte in i igen.
Som sagt, massor av affärer med allt från smycken och elektronikgrejer till kläder och skor. Rena himmelriket för en shop-aholic. Märkesbutiker såsom H&M, Adidas, Banana Republic, GAP, Calvin Klein, Crocs, Zara, Ripleys mm, mm, mm. Och den här årstiden verkade det vara rea överallt och som jag tidigare nämnt är det billigt att köpa kläder här jämfört med Sverige. Så billiga kläder + rea = Riktiga Kap! Haha, hade jag vetat om detta hade jag inte packat min bagageväska full med kläder hemifrån… jag hade behövt det utrymmet i väskan för alla kläder jag shoppade istället.

http://www.reseguiden.se/bilder/515484

Mitt i shoppande fick jag lov att göra ett break för att äta. Det är förvånansvärt att chilenarna inte kan mer engelska än de gör. Speciellt i en storstad som Santiago och man jobbar inom handel och restaurang. Men med min knaggliga spanska och hjälp av bakomvarande kunder i kön lyckades jag ändå beställa maten jag ville ha. Det är ju helt klart en fördel att kunna spanska i ett spansktalande land, men man behöver inte vara proffs på språket… till och med jag klarade mig och jag är definitivt inte något språkgeni. Jag kände mig lite fånig när jag gick tillbaka till lägenheten och bar på fullt med shoppingkassar. Men ändå så himla nöjd med alla kap jag gjort under dagen. Problemet var bara om jag skulle få hem allt till Sverige utan att behöva betala för övervikt på flyget? Senare under kvällen fick jag prova ut slalompjäxor, skidor och stavar som jag skulle få låna av min vän inför morgondagens skidåkning i Valle Nevado.