Tips om Puno

Här hittar du tips, råd och inspiration från oss och våra medlemmar

Blogginlägg om Puno

En heldag på sjö och öar.

Hann med en tidig frukost innan det var dags att knalla ned till piren. Jag väntade och väntade på den man som sålde mig biljetten igår och skulle visa mig vilken båt jag skulle äntra. Till slut ringde jag upp honom och han svarade yrvaket att avfärden blivit försenad. Så en halvtimme senare dök han upp och jag kunde gå ombord på en ganska stor skuta. Jag räknade inte passagerarna men jag skulle tro att vi var ett trettiotal som förväntansfulla såg fram mot sjöfärden på Titicaca och besöket på en av dessa vassöar som bebos av Urosfolket. När man skördar vass så tar man också med det tjocka snåriga rotsystem som finns och av detta så gör man stora fyrkanter som kan bli en meter höga. Dessa rotsystem har förmågan att flyta så man sätter ihop massvis av sådana balar och uppepå dessa så lägger man sedan vass och bygger sina små hus. Varje ö har mellan 5 och 10 familjer boende på sig och vid det här samhället så finns det 120 vassöar. Så räkna någonstans mellan 2 och 3 tusen personer. Vi var in till en ung familj med mor och far och en dotter på ett år. Huset är bara ett litet rum med en säng som dominerande möblemang. Ett gemensamt kök som alla 25 personer på ön delar på finns det och jag såg ett antal solpaneler så lite elektricitet har man moderniserat ön med. Vi bjöds på en tur med en tvåvånings vassbåt som ön ägde och hade som inkomstkälla då det kom turister. 15 sol kostade resan vilket är ungefär 40 spänn. Den dryga tusenlappen som de fick ihop ska sen delas av alla på ön vilket inte blir mycket per person. Man har en fiskodling och tar sin fisk till marknaden i Puno och byter fisken och en del andra bytesvaror mot olika grönsaker. Överlag var besöket hos Urosfolket intressant och något jag sett fram emot ända sedan jag såg ett reseprogram med Kjell Bergkvist på tv för många år sedan. Jag tror att alla på båten lämnade ön med en bra känsla och vi styrde sedan mot ön Taquile dit vi anlände ett par timmar senare. Det blåste på ganska bra ute på Titicaca och vågorna gick ganska höga. Jag klarade mig, men jag såg en del passagerare bli vita i ansiktet och toaletten ombord användes flitigt. Titicaca, som är 8372 kvadratkilometer stor ( jämfört med Vänern som bara är 5650 kvadratkilometer) ligger på 3800 meter höjd över havet och dit vi tog oss på nästa ö som var Taquile så var det ytterligare 200 meter höjdskillnad. Så vi intog vår lunch på 4000 meters höjd över havet. Det är ju inte varje dag man är på de höjderna, men nu har jag acklimatiserat mig så inte ens den branta stigningen här kändes så jättepåfrestande. Fisk serverades och den var riktigt smaklig. Lite dyr förstås, men folket här, som för övrigt är ättlingar till inkafolket, måste leva de också. Den största inkomstkällan är vävnad. Både män och kvinnor sitter vid vävstolarna och produkterna säljes ganska lätt. Efter lunch så bjöds vi på en dansuppvisning och den var populär. En del av oss turister hoppade in och dansade med och det var många som passade på att fotograferas med dansgruppen. På hemresan så hade vi medvind och sjön var betydligt lugnare. Med cirka tio minuter kvar till hamn så fick vi motorstopp och började sakta driva. Men det tog inte mer än tio minuter för maskinisten att åtgärda problemet, så vi blev inte särskilt försenade. En riktigt härlig dag. Idag, denna sista dag här i Puno, så har jag mest tagit det lugnt. Tog bussen in till centrum och gick där och strövade ett tag. Satte mig på en parkbänk i solskenet och bara njöt av livet. Nu är det snart kväller. Klockan är visserligen bara vid sjutiden på kvällen, men mer än ett par timmar till är jag inte uppe då bussen till La Paz ska avgå klockan sex i morgon bitti. Så god natt med er/Conny
av Gubbar_pa_drift 28 dec. 2023 Resealbum: Ett nytt försök med Sydamerika!

Puno

Peru runt dag 10-11 Bussen ska nu ta oss till Puno en hamnstad invid Titicacasjön. Men den resan blir inte så rolig för mig. Som jag berättade tidigare så slog höjdsjukan till trots att jag hade känt mig ganska bra på kvällen. Det var som en rejäl baksmälla, vaknade illamående med frossa och feber, näsblod och en enorm huvudvärk. Några piller fick mig på benen så att jag åtminstone kom med bussen. Resan tillbringade jag sovandes och var piggare då vi kom fram till Puno. Så tur i oturen så försvann en bussdag och inte någon av alla våra upplevelser. Främsta anledningen att besöka Puno är Titicacasjön, världens högst belägna trafikerade sjö. Den är stor som Skåne till ytan och ligger på gränsen mellan Peru och Bolivia. När jag sätter mig på båten som ska ta oss ut till Urosöarna så känns det överväldigande, tänk att jag sitter på Titicacasjöns vatten, fantastiskt. Urosöarna är en del av de kända flytande vassöarna som bebos sedan tiden före kristus. Den delen vi besöker är till för oss turister och invånarna där livnär sig på oss, men det finns öar längre ut som fungerar precis som förr. Presidenten på ön visar oss hur det går till då en ny ö byggs. Det är ett väldigt tufft liv de lever på öarna och de flesta lider av reumatism i 50-60 års åldern på grund av den fuktiga miljön. De befarar att det här sättet att leva kan dö ut inom någon generation på grund av det hårda livet. Visningen är väldigt intressant och det är spännande att få en inblick i hur ett helt unikt sätt att leva går till. När visningen är klar vill de att vi ska handla av deras hantverk och om man tänker att deras sätt att leva kan finnas kvar för att vi är där och handlar så känns det bra. Jag äter min andra Cheviche nere i hamnen och sen går vi tillbaka till hotellet. Puno festar denna vecka då staden fyller 348 år så en kort vila tar jag för att sedan ta mig till Plaza de Armas där en del av festligheterna äger rum. Vi bjuds på traditionell musik och sång av en 100-manna stor orkester. Det tillkommer även dansare på torget. Senare på kvällen delas de upp i mindre grupper och de drar dansades och spelandes runt på stadens gator. Det förmedlas sådan glädje och stolthet och jag känner mig så priviligierad som får vara med i festligheterna. Den här dagen och kvällen är en absolut höjdpunkt på resan och trots att jag hade höga förväntningar så överträffade Puno dem. En härlig stad som man enligt mig måste besöka om man reser i Peru.
av Vacaciones 6 nov. 2016 Resealbum: Peru runt med Rosa bussarna 2016

Puno

Båtutflykt till Urosöarna som ligger i Titicaca-sjön. Öarna är uppbyggda av vass som de får fylla på med varje år eftersom det sjunker. Dessa öar har egen skola, postkontor och är hem för de lokala fiskarna. När vi kom tillbaka til hotellet så vilade vi eftersom vi kände av höjden lite och efter det så gick vi en runda på stan. Handlade varsin tröja som var gjord av allpacka-ull.
av Snickarhelle 14 mars 2013 Resealbum: Stora Sydamerikaresan

Bussresa till Puno

Vaknar tidigt. Lite ont i magen. Efter frukost hämtas vi med buss. Vi åker till utkanten av Cusco. Byter till en större buss som ska transportera oss idag. Stannar efter ca 45 min för att besöka en kyrka i Andahuaylillas. Byggd på 1600-talet. Överallt där vi stannar finns massor av försäljare som vill att vi köper vantar, tröjor, väskor mm. Bussen fortsätter. Har tungt i uppförsbackarna. Stannar för lunch, panfljötsmusik till maten igen... Bussen har problem, växellådan. Det blir svårt att ta sig upp på högplatån. Det är vackert. Höga berg, stäpplandskap. Vi måste stanna efter vägen och chaffören försöker fixa det som är trasigt. Försöker få kontakt med ny buss som ska kunna hämta upp oss, men det är dålig telefonkontakt. Fortsätter sakta uppför backarna, kommer så småningom fram till Juliaca. En stad med ca 2400 inv. Oerhört ruffigt och smutsigt överallt. Mycket smuggling och svarthandel här. Nära till Bolivia bl a. Letar upp en verkstad som fixar bussen ute på gatan medan vi väntar. Så småningom kan färden fortsätta mot Puno som ligger på 3810 m ö h. Ner till staden är det brant och slingrigt. Strax innan vi kommer fram till staden ser vi ut över Titicacasjön. Anländer till hotellet ca 2 timmar sent. Middag på kvällen.
av Fredn 21 okt. 2009 Resealbum: I Inkafolkets fotspår