Tusenbroder

Jag vettefan egentligen. Har gillat i stort sett alla ställen jag kommit till, förutom Lissabon. Man skapar sig på något vis ett intresse för sin omgivning. Har dock en fäbless för det forna östeuropa (men är paradoxal frankofil som har Rom som etta på stadslistan) och är sugen på att kolla in vad som finns bakom den fallna järnridån innan det västerländska har inkorporerat dessa kulturer till fullo och gjort dem till sina. Gärna medelst tåg.

Fotar mycket och hyfsat kvalitativt. Undviker dock att se världen genom linsen, utan har den som ett komplement till mitt minne. Människors vardag fascinerar långt mer än aldrig så vackra landskap.

Att beskriva mig som "backpacker/slacker" känns lite orättvist. Har uppnått den åldern då jag uppskattar att få saker serverade under stundom. Dock upplever jag bäst mina platser genom mänskliga möten.

Men, fortfarande (och alltid hoppas jag); Jag avskyr guider och "skräddarsydda paketlösningar". Bor hellre med råttorna på ett slitet hostel än femstjärnigt med övergödda amerikaner i varje lobbyfotölj.

Tänker att avstånd inte alltid är lika med exotism.
Thailand kan ta sig i röven :)