Tonys blogg

Stannade och solade och träffade lite vänner på stranden Klong Phrao. Långa härlig sandstrand men inte riktigt lika vacker som White Sand Beach. Men det är mycket lugnare här även om det byggs mycket nya anläggningar just nu.

Tog en minibuss som stod vid hotellet där vi var och stack till Ao Bang Bao. Hade en underbar lunch på ett av ställena ute på piren där man kunde sitta vid glasbord och titta ned på havet med benen dinglande under bordet. Fräckt, fräscht ställe (Buddha Wiew)som även har ett antal rum att hyra.

Vi bokade en speedboat för hela gänget och vi åker ut till öarna och snorklar på söndag.

Familjen sover nu och jag "skall bara" göra det där sista. Ja, jag har snackat med syrran och morsan och lite kompisar halva kvällen. Och så tog ju Anja VM-guld och yeahhh!!! Man måste ju bara kolla det på alla nyheter och gärna köra några snuttar på webben också. Jag grät. Och nu packar jag.
Men nu så kom den där "hur-gjorde-dom-förr-i-tiden-frågan". För jag har bestämt mig denna gång, att inte ta med datorn på resan. Jag skall logga ut och slappna av. Det är väl det semester går ut på. Men tror man det blev mindre elektronik och sladdar för det? Nehe. Så nu har jag suttit först och tankat över bilder från kamerorna som inte blivit gjort tidigare. Ja just. Kamerorna i plural. För våra tonårsbarn har givetvis varsin och jag och min fru har en ihop. Vi k a n dela. Alla är av olika märken så det blir tre olika laddare och tre olika sladdar att koppla till datorer, om vi skulle hamna på något internertcafé. Plus videokameran. En sån där liten ni vet men med väska, filmer, laddare, kablar om man vill koppla upp mot en tv och extraadapter om batteriet tar slut just då. Det blev en hel arsenal men är inte slut. Alla har varsin mp3 också och två usbminnen fulla med ljudböcker och musik, ytterligare 3 konstiga kablar.
Det blev en sån där liten ryggsäck helt full.
Ser med tillförsikt fram emot alla säkerhetskontroller.
Med alla dom här grejjerna kan jag säkert misstänkas för planering av en flygplanskapning!

Talade med Ken på Travellers Corner i Phuket som hjälpte oss hitta ett hotell på Koh Chang. Vi skall dit två familjer i februari och det var hart när omöjligt att hitta rum. Dels var det helgdag i mitten och Thailändarna själva semestrar dit (...stressade storstadsbor från Bangkok då eller?). Dels så är ju våra barn "vuxna" nu när dom fyllt 12...Puh. Stora barn stora bekymmer.
Men Ken sa att öarna Koh Samet och Koh Chang i Siambukten och därmed insidan sett från Indiska Oceanen blivit omåttligt populära. Dom var givetvis undantagna Tsunamins förödelser men säkert spelar känslan in...om det skulle hända igen.

Ögruppen Koh Chang är Thailands näst största ö efter Phuket och nästa ställe att svälja framtida massturism. Om utvecklingen fortsätter som tidigare. Att andra liksom oss fortsätter återvända till detta underbara land.

Länge sen förra blogginlägget. Snacka om att det bleeeev en bra sommar. Snacka om att jag fick fel. Men nu undrar man ju nästan vad som händer med klimatet. Nu är det mitten på oktober och det är fortfarande sommar.

Undrar vad som händer?
Kanske kommer man snart hyra ut sin stuga till rika greker som kommer hit och spenderar sina semestrar. Då kan jag köra båtturer med vår gamla 70-talsbåt och bjuda dom på färsk makrill ute på Hortan på dom normalt vindpinade skären utanför Espevik i Varberg. Jag kan hämta dom på Varbergs Kurort. Och dom svältfödda medelhavsborna kommer tycka det är såååååå pittoreskt med en riktig viking som stävar sitt skepp i fädernes spår. "Tänk om vi får se en isbjörn också!?!". Och vi klär ut våra barn i folkdräkt och dom euro-stinna turisterna lägger några mynt i kaffepannan. Tänkbart om det fortsätter så här. Vår viktigaste post blir turistministern. Janne Carlzon eller Lasse Åberg, det är bara att välja...om dom inte köpt svarta barnflickor tidigare i livet vill säga. Då får det bli Björn Borg istället, vårt mest kända varumärke i den stora världen. Som en kollega i branschen en gång tolkade sin rådgivare; "Crazy times calls for crazy people". När framtiden är här är det sent att agera. Bäst att vara på helspänn. Skall nog börja plugga grekiska...

Nu tröttnade jag så där helt bara.
Häromdagen var jag ute och på allvar startade min uppladdning inför Göteborgs-Varvet. Lite sent kanske, men va f-n man har sprungit otränad förut.
Uppfylld av en känsla att nu är tamejfan våren är. Men inte.
Hann bara ut så kom kallregnet. Och det blev värre. Körde en kortare runda än vanligt men ändå var jag helt genomsur av vinters så påtagliga ambition att med regn och rusk och kyla inte släppa in Fröken Vår.
Jag vred ur kläderna och ställde mig i duschen. Säkert en kvart och ändå huttrade jag resten av kvällen.
Ikväll skall jag hjälpa till på grabbens fotbollsträning. Han är sjuk så det får bli utan honom. Ingen av tränarna kan ikväll...och det tror fan. Nu hällregnar det igen och jag skall stå på grusplan och frysa. Tänker klä på mig som en eskimå och dessutom gummistövlar, och den dressen får man väl ha på ända till vintern igen. Det blir nog ingen sommar i år.