Teresitas blogg

Efter Las Vegas blev det en lång resa på raka vägar genom öken. Bland annat genom staden/byn vid area 51. Många ufo-fantaster bodde i området!

Vi planerade att bo i en liten stad vid namn Bishop, innan nästföljande dags färd genom Yosemite National Park. Men mycket tid fanns så väl i Bishop bestämde vi oss för att resta vidare. När det var dags att stanna för att ta in på motell visade det sig att allt var fullt. Allt! Vi blev tipsade att resa norrut, till Bridgeport. Det visade sig vara en mindre stad, ca 500 invånare, mestadels en massa Cowboys. Middag åt vi på en liten sylta, med just stadens alla Cowboys. En upplevelse väl värd att minnas. Men boendet blev dyrt, 150 dollar. Stor skillnad mot vår planerade dagsbudget. Dock var det helt fantastiskt, ett litet B&B med utsikt över bergen.

Sen blev det en resa genom Yosemite National Park. Nästan finare än Grand Cannyon! Och högre an Sveriges lilla skrutt Kebenikaise. På 3000 meters höjd var utsikten fantastisk, och miljön var underbar.

Jag gillar egentligen inte vapen och absolut inte de amerikanska vapenlagarna. Men manga ar de amerikaner som som foresprakar ratten att bara vapen, som en del av deras kultur.

MEN, nar jag anda ar har tankte jag att det kan vara lika bra att prova. Redan innan vi kom till Las Vegas hade vi haft siktet installt pa The gun store; en rejalt tilltagen vapenbutik med tillhorande skjutbana. Val inne fick vi skriva in oss i deras loggbok, namn och datum. De bad dock ej om id och fragade ej om alder. Inte heller undrade de om vi eventuellt druckigt nagot. Med tanke pa att vi befinner oss i Vegas, staden dar alkoholen flodar, borde detta vara en sakerhetsatgard, men icke.

Jag konstaterade dirket att jag var nyborjare, och blev rekomenderad det storsta paketet; en automatpistol och 2 stora gevar. Priset: drygt 100 dollar och en t-shirt fick man pa kopet.

Sen var det bara att ta skyddsglasogon, horselskydd och ga in i raden av skjutbas. En kort instruktion och 30 sekunder senare star jag med ett skarpladdat automatgevar i mina hander. Vi skot pa papperstavlor forestallande Usama Bin Laden, terrorister och kidnappare. Med svenska matt var det inte helt PK. "Shot him in the forhead" sa instruktoren. Situationen var helt bizarroch det var inte direkt lage att meddela killarna min egen politiska standpunkt. Men trots allt sa var det otroligt kul, och jag skot bra... pa ca 20 meters hall.

Redan innan resan till USA hade vi ordnat biljetter till en konsert med Judas Priest. Pa det supertrendiga Palms Casino ar medelaldern en bra bit over 40 da de borjar spela pa pricken 15 minuter over 8.

Bandet ar till an borjan sisadar, men det blir battre mot slutet. Men roligast ar helt klart publiken. En fachinerande samling manniskor. Framfor mig star en aldre hardrockare som tar sma natta danssteg i takt med musiken. Strax dar framfor finns en Fabio-look-alike med langt har i en tofs. Han ser ut att vara en biffig gym-kille snarare an Haevy Metall. Mot slutet av konserten slapper han ut haret ur tofsen och skakar pa sitt balsamerade har. Vi skrattar mest!

En kul kvall var det... fram tills att jag far for mig att vi ska promenera hem till vart hotell Sahara. Alla hotell syns bra, men oj sa langt borta de egentligen ligger. Skavsar dirket.

Las Vegas är precis som alla säger; Kul ett par dagar, sen vill man bort. Och vi hade kul! Någon som sett filmen "Ett päron till farsa i Las vegas"? Jo, Las Vegas är som filmen, lite hysteriskt och kul!

Shoppingen var superbra i Vegas, jag vill inte ens tänka på de pengar vi spenderat i alla dessa outlets. Mycket! Men jag tycker otroligt synd om dem som jobbar i denna stad, det är aldrig tyst. Det passade verkligen med fyra dagar, sen var det Bye Bye!

Sondag var det dags att resa till Grand Canyon. Enormt vackert, fantastisk natur och helt hissnande. Men det ar inte bara jag som tycker det... det tyckte nog alla andra tusentals turister som oxa var dar. Trist nog var det kraftig vind, mulet och inte alls sa varmt som vi forberett oss pa.

Det som forvanade mig var dock att priserna inne i nationalparken var riktigt bra. Det gick att ga ut pa restaurang och ata och dricka gott utan att bli ruinerad. Inte alls som folk varnat oss for. Och att bo i parken var oxa billigt, vi betalade 70 dollar for ett charmigt dubbelrum, dock med delad dusch och wc i rummet.

Det som var roligast i parken var alla djur. Skojiga ekorrar fanns overallt. Men vi hade aven turen att se en enorm hjort och en tvattbjorn.

Natten har vi spenderat i Needels, en somnig hala med endast snabbmatsstallen.
Vagen ar fantastisk. Det ar hissnande vyer och slingriga vagar som tar oss upp genom bergen. Vi passerar mindre byar och aterigen ett flertal trailers, ostrategiskt placerade mitt ute i ingenstans.

Efter en timme kommer vi till Oatman. Jag vet ej om det ar en stad eller by eller bara ett bizzart turistjippo. I varje fall ar det en samling Cowboys som bor mellan saloonen, the town hall och olika souvenirbutiker. Ett 20-tal asnor spatserar genom gatorna, forvildade men givetvis glada over almosor i form av morotter fran forbipasserande turister. Nar vi satter oss i en bar for att dricka nagot (och pa sa vis fa tillgang till barens WC) undrar mannen i baren om vi kommer fran Texas. Nej, Sweden menar vi, och han undrar om det ligger i trakterna kring Pensylvania!? Trots att termometern visar pa ca 25 grader ar det mulet och regn i luften. Men vindarna ar varma.Mannen i baren kommenterar dagens kalla vader med att saga "Johnny, The Cowboy is wearing his jacket today"!

Vagen forsatter upp genom bergen. Manga retro mackar passerar vi utmed vagen, och manga trevliga samtal blir det. Vi kor tills vi nar Flaggstaf, en fantastiskt mysig stad som vi nog garna hade stannat langre i. Det enda som visade sig vara ett problem var att det helt plotsligt var Labor Day, nagot som helt gatt oss forbi. Priserna skot i hojden och var budget har ej gatt enlig planerna.

Det var dags att bege sig fran Los Angeles mot Arizona. Vi startade utmed Santa Monica Boulevard, mycket mer an sa visste vi ej. Skyltningen var usel. Efter ett tag hittade vi ett AAA-kontor. De motsvarar de svenska "Motormannen", som vi givetvis sett till att bli medlemmar i. Vi fick all info vi behovde: Kartor, guidebocker och massor av personliga tips fran en fantastisk kvinna som berattade allt vi behovde veta. Medlemsskapet ar internationellt, ger manga rabatter och rekomenderas verkligen!

Vi korde vidare med bra kartor och mer tydliga mal. Mitt i oknen, strax innan Barstow, i Oro Grande hittade vi "Elmer", en man som samlat pa glasflaskor i ett flertal ar. Samlingen hade vaxt sig till en skog med valdigt konstnarliga inslag. Det var ca 50 grader varmt i solen. Elmer ville inte ha nat intrade till "skogen", inte dricks heller. Om han tjanade pengar, ville staten ha en del, alltsa kunde han lika bra vara utan!

Vidare utemed vagen av alla vagar upplevde vi fantastiska saker. Mil efter mil i oknen utan ett enda mote. Mitt i odemarken kunde man plotsligt hitta hus och en och annan trailer som stod permanent parkerad. Och langs vagen fanns en hel del nostalgisk amerikansk kitchig kultur; Retro mackar och Diners, flera av dem var odelagda, endast ett fatal i bruk. En hel stad var till salu: Amboy. Priset ar ungefar en och en halv miljon kr. Pa kopet far du en Diner, ett motel, postkontor, polisbil och en fantastiks vy over oken med lavasand och vulkankratrar. De gamla route 66-skyltarna kring staden har dessutom kulhal i sig. Intresserad nagon? Val vart att namna ar oxa att det ar ratt varmt i omradet, ca 35-40 grader i skuggan.

Los Angeles var sa mycket storre an jag nagosin kunnat tanka mig. Det ar inte enormt, likt New York, men otroligt stort pa bredden. Man kan aka i flera timmar utan att komma ut ur staden. Darfor ar det mycket som ej hinns med. Mycket tid spenderas i bilen. Och mycket av kulturen kretsar kring just bilen.

Tiden planera vi val, ena dagen shopping och andra dagen stranden. Idag var det dags for en tur till nagra av de barer vi hort sa mycket om. Tidigare under veckan provade vi Whiskey-a-go-go, en anrik rockklubb som knappt imponerade. Nu skulle kvallen ta oss utmed Sunset strip. Efter en rekommendation blev det klubben Rainbow, egentligen en pizzeria, men tydligen inneklubben om man gillar rock av olika slag. Fantastiskt! Otroligt kul... ungefar tills de stangde vid kl 02. For tydligen stanger klubbarna senast kl 02 i Los Angeles... som hemma i lilla Gefle alltsa. Vi fick manga nya vanner bland annat en som sa sig vara slakt med The Ramones (han hette Ramone, men de i bandet Ramones tog ju sig namnet... ), och en kille som sa sig vara Lemmys "Personal assistant". De dar killarna hade kanske drukigt lite mycket och vi var kanske naiva, men vi hade kul. Men vi sag i varje fall bassisten i Metallica, eller det var Per & Ulf som sag honom, jag hadde ju aldrig kant igen honom om de inte sagt nat.

For att verkligen se nagra kandisar kopte vi oss en "star map", med forteckning over bostadsadresser och viktigast av allt: diverse brottsplatser. Vi hittade Johnny Depps hus, bakom med en otrolig port och en massa kameror. Vi kikade genom springorna men sag inget. Inte heller hemma hos Ozzy Osbourne var det nagon hemma, tydligen bodde Christina Aguilera dar nu istallet. En svang forbi Roman Polanskis hus, dar hans fru blev mordad hann vi oxa med. Det var nog det storsta huset i omradet.

Slutligen kan jag alltsa saga att jag nu har sett en fran Metallica, men inte nagra fler kandisar. Men fordelen nu ar att jag hittar ratt bra i LA!

Den som uppskattar skrapkultur i form av fargglad galon, enorma vagskyltar och plast i olika varianter har hamnat pa ratt stalle. Los Angeles ar allt annat an svensk minimalism. LA ar som ett avsnitt ur Simpson... lite hysteriskt och fargglatt.

Utmed motorvagen norrover fick vi syn pa en av de glada vagskyltar som pryder vagarna. "Golf n Stuff" var precis for oss. Minigolf i riktig amerikansk upplaga. Designade banor av nagon person med lustig humor och forkarlek for vaderkvarnar, slott, och amerikansk vastern. Att det dessutom fanns arkadspel, airhockey och dansspel gjorde inte dagen samre.

I "Sunny California" hor det liksom till kulturen att man spenderar viss tid pa stranden. Och idag var det dags! Bara att ta sig dit var ett problem. Pa kartan sag det ut att vara en resa pa max en halvtimme... det visade sig ta lite drygt en timme. Och vagarna dit var sexfiliga. Till saken hor ocksa att vi sov lange denna morgon, varpa vi var framme vid lunchtid.

For att maximera upplevelsen valde vi att aka till just Venice. Stranden dar Arnold en gang pumpade muskler, och dar det nu hanger killar som vill se ut som honom. Venice boardwalk, strandpromenaden visade sig snabbt bli ganska trakig. Perfekt for dem som vill inhandla en haschpipa, billiga solglasogn eller kanske en hennatatuering, men alldeles for flummigt for mig.

En fantastisk sak var att hyra cyklar, snygga amerikanska "Beach Cruisers", for att cykla utmed stranden. (Motion ar for ovrigt nodvandigt, maten har gor att man gar upp i vikt bara av att titta pa den.)

Men, det visade sig dock att Venica hade mer att erbjuda an festiliga souvenirer. I sodra delen fanns fantastisk arkitektur, bara den vart ett besok i omradet. Galna hus for manga miljoner kr. Och stranden ar fantastisk... om man orkar med allt folk och masar.