Sperlbauers blogg

Det är en riktigt härlig dag idag, inte ett moln på himmlen och det är så där härligt varmt så att man bara vill kasta sig ut i havet - så har man lite tid att tänka och inte kan man hjälpa om nittio procent av ens tankar vandrar iväg på nya reseplaner- oundvikligt - alltid - varje gång - speciellt när jag tittar på en blå himmel
men även när det regnar - är det då man kanske planerar sin nästa resa som bäst
när man är ute och går i regnet och tankarna är någon annanstans - då spelar det ingen roll att man går i regn, hellre det än att bli blöt.

Kanske är jag född med en rastlös själ, eller har så jag blivit biten av, vad någon kallar, the travelbug.
Jag försöker bota det, men det misslyckas varje gång. Jag får bara känslan av att det blir värre.

Varför tror folk att man inte trivs med vardagen bara för man har en rastlös själ.

Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som gör mödan värd...

Det finns vagar och sa finns det vagar...men efter mycket bumpande, skallrande, hoppande och trafikstockning pa grund av famlijen tvattbjorn sa har vi natt ett av vara delmal pa resan, Monteverde.
Fran El Castillo i Arenal, omradet dar vi fick se en aktiv vulkan rulla eldbollar, till cloudforest i Monteverde dar vi far var adrenalin hunger mattad kan vi bara konstatera att Costa Rica ar precis lika underbart som vi forvantat.

I traden hanger sengangare, pa stigen kryper tarrantellor och runt om oss kvittar faglar, smattrar fjarilar och kvaker groder. Svart for mig som ju inte gillar djur (!) att faktiskt inte gilla denna naturupplevelse och nar du hanger 80 meter over tradtopparna sa kan du inte annat an njuta. Detta ar pura vida.

Nu var vi i Playa igen! Efter nastan 12 timmars flyg var Andreas ratt sliten nar vi kom fram ,men Paula var som vanligt full av energi :) kan bero pa att jag ar 36 cm mindre och kan utan problem sova gott i en flygstol!
Forsta dagen borjade vi med vars en XX (dos equies) ol kl 9.00 ...har kan man aldrig sova langre an till kl 6.00.Sen softade vi runt i Playa, kande igen oss till stor del men en del hade andrats sen sist. Orkanen Wilma hade satt sina spar pa djungelomradena vid stranden bland annat.
Lite shopping hanns aven med, Andreas handlar shorts som tjejer handlar skor:)! Paula hittade en jattfin klanning till Maries brollop!

Idag har vi haft en lyxdag pa stranden med solstolar, parasoll och strandservering(!), latt att leva lyxliv nar det kostar 20:- / dag. After Beach avnjot vi pa Paraiso BeachClub, och ja, Rino ..Coronan & salsan smakar lika gott som sist!
Playa ar najs...

Kommande planer; imorgon ska Andreas dyka & Paula hanger pa med snorkling & cyklop & glada tillrop. Eftermiddagen aker vi nog norrut till Puerto Morelos for snorkling. Pa fredag kanske vi tar oss inat landet till Valladolid och vidare till Chitzen Itza.

Dags att ragga upp en lokal sylta for lite Mexicansk middag. 2 kronor per taco :)

Ja, jag vet att jag kan vara snål i bland, jag vet att jag ofta tänker ekonomiskt & jag vet att jag är mycket mer en spara än en slösa. Jag kanske inte lägger halva lönen på kläder, på smink eller elektroniska prylar, men jag lägger mer än gärna mina pengar på upplevelser. Att resa är att uppleva. Det handlar inte om att åka jorden runt för att behöva uppleva det som många anser vara det "unika" eller det "äkta", varför skulle inte en dag på stranden på Kanarieöarna vara en lika äkta upplevelse som att bestiga Aconcagua?
Ska man vara rädd för att uppleva något som är "som att gå in i en Konsumbutik"?
Är upplevelsen mer värd för att den är svårtillgänglig, ovanlig och är "något som inte alla andra gjort". För mig är resandet det bästa som finns, att uppleva är det bästa som finns. Man berikar sitt liv på alla plan genom att uppleva. Vi cyklade till Bjärred en sommardag i år, oväntat kom sommarregnet och i horisonten kunde vi se åskovädret vara på väg rakt emot oss från Köpenhamn och där var vi på en grusväg, på väg mellan skånska åkrar. Att resa är att uppleva, om det så är från en cykelsadel bara tio minuter från ditt hem eller från 6959 meters höjd, 19 flygtimmar hemifrån.

Det är just denna tiden på året som jag kanske allra mest längtar bort. Sommaren har, fast det är svårt att erkänna, faktiskt tagit slut. Men det är ju bara här, sommaren är ju i full blom runt om i världen.varför inte bara att följa efter den?

Är just hemkommen från en fantastisk resa i norska fjordlandskapen, vilken natur!det är när man befinner sig så där helt ute i ingenstans som man som människa känner sig så liten inför naturen, man har respekt helt klart. det är sådana upplevelser som jag kan leva på en hel höst. men likväl hinner jag inte hem förren jag känner behovet att planera nästa resa, längtar bort så fort jag inte är borta. jag jagar upplevelser, behöver inte vara på andra sidan jorden men måste vara långt från vardagen.