Ja jäklar.
Efter en dag med högskoleprov i
Sveriges kallaste aula
sitter man här med både ångest och skräckblandad förtjusning. Kanske lite förnekelse och naivitet också, eftersom jag inte riktigt fattat att jag ska åka iväg. Och det är ju rätt snart, så det kanske är dags.
Det blir liksom inte på riktigt när ens
flygbiljett är ett papper som man själv skrivit ut, men det ska väl fungera de'å förhoppningsvis. Dessa nymoderniteter!
Tänkte packa det mesta ikväll, men det blir väl att jag river upp allt igen imorgon under panikens alla kända och okända faser, tvivlandes om jag verkligen fått med mig allt.
Om 38 timmar har vi kommit så långt som till Ramvik, och jag tror att det kommer kännas lika overkligt då.Men när man står med en ryggsäck på Bangkoks flygplats känner man sig nog inte så jävla hemma längre.
Det tar sig väl!
Välkommen till denna storslagna blogg och kommentera gärna.
/Reko
