Vid midsommar upptäckte vi att vi hade ca 15.000 SAS-Eurobonuspoäng som skulle förfalla sista juli. Frågan var då, vart kommer vi för våra poäng? In på SAS websidor och kolla. Jackpot, SAS hade poängrabatt t. o. m. dagen efter midsommar. Man kunde komma dubbla sträckan mot normalt. Vi bokade resa till Dubrovnik tor för 15.000 poäng plus flygskatt. Sedan bokade vi hotell via en annan websida. Allt klappat och klart, bara att invänta avresedatum.

Det blev pendeltåget ut till Arlanda, bekvämt då man som vi bor vid Södra station. Incheckning och val av sittplatser på planet hade vi gjort i förväg via Internet. Nu gällde det bara att via automat på Arlanda ta ut en bagageremsa och sedan lämna väskan vid bagage-drop.
Planet gick i tid och efter knappt tre timmars flygning landade vi på flygplatsen i Cavtat, söder om Dubrovnik.

Så fick vi ut vårt bagage och därefter blev det flygbuss in till stan. Bussturen tog ungefär en halvtimme och kostade 35 kuna. Strax utanför stadsmuren, vid busstationen bytte vi till lokalbuss nr. 4 mot Lapad, det område där vårt hotell låg. Denna busstur tog ca. 15 minuter ock kostade 12 kuna.
En kroatisk kona står idag i ca. 1,25 SEK.

Vårt hotell, som heter Vis ligger alldeles vid en klapperstensstrand. Bussen stannade precis utanför hotellet och vi gick, efter incheckningen direkt upp och klädde om till badkläder. Det var oerhört varmt på bussen så svalkan i det kristallklara och salta havet var helt underbar. I avsaknad av badskor valde vi att gå ner i vattnet vid grannhotellet där det finns betongkaj och badstege.

Avsvalkade vilade vi en stund på rummet innan vi gick ut för att bekanta oss med omgivningarna. Vi gick en bit utmed gatan tills vi hittade en kiosk där vi köpte öl, juice och en påse fantastiskt goda chips med vitlökssmak.

Åter på hotellet var det tid för middag vilken vi åt i hotellrestaurangen. Det blev en riktigt bra wienerschnitzel och en ”lokalbryggd” öl.

Resten av kvällen njöt vi från vår balkong, av ett vackert åskväder ute över Adriatiska havet och kusten mot norr. Ska man bo på hotell Vis bör man definitivt boka rum med havsutsikt.

http://youtu.be/x7lzhGM3OaQ

Andra dagen vaknade vi efter en god natts sömn. Det blev sedan en ganska tidig frukost på hotellet. Frukosten var klart godkänd vad gäller utbud. Speciellt kan vi notera de mycket goda och perfekt kokta äggen.

Efter frukost och morgondusch bar det av med lokalbussen in till gamla staden. Vädret var lite lätt gråmulet men klibbigt varmt. Vi kollade lite turistfakta på Turistinformationen vid busstorget och sedan gick vi in på huvudgatan Stradun innanför den muromgärdade staden.

Vi strövade kring på gator och i gränder. Eftersom det regnat en skvätt på morgonen gällde det att gå försiktigt. Stenläggningen i gamla staden är väldigt blank och hal då den är våt.
Vi passerade vid det gamla klocktornet ut genom muren till en pir där man kunde, om man så önskade, ta en båt ut till den närmaste ön, Lokrum. Här fanns också möjlighet att åka med en glasbottenbåt för att titta ner i der klara vattnet. Vi valde dock ingetdera utan återvände in i staden för att på ett litet café svalka oss med var sin iskaffe.

Efter kaffepausen gick vi på marknad på ett av de små torgen. Där fanns en massa lokalproducerat såsom frukt, grönsaker och fikon. Lavendelprodukter och naturligtvis diverse souvenirer fanns också för hugade köpare. Vi nöjde oss med att titta. Vid torget fanns också en Konzum-butik vilken naturligtvis måste besökas för att kolla in det lokala utbudet av dagligvaror. Ölsortimentet tilldrar sig alltid speciellt intresse från min sida.

Vi kontrollerade sedan möjligheterna att ta sig upp på den gamla ringmuren. Att gå upp kan man göra på åtminstone två ställen. Det kostar 90 kuna. Eftersom hustrun har en stukad fot som nätt ock jämt har läkt valde vi att inte ta någon tur på muren denna dag. Att gå runt på ringmuren, ca. Tre kilometer innebär att gå i en hej det mycket branta trappor, mycket påminnande att gå på den kinesiska muren.
Vi beslutade att jag skulle ta promenaden på muren ensam. Eftersom vädret nu slagit om till starkt solsken valde jag dock att spara denna promenad till nästa dags morgon.
Denna dag ägnade jag istället åt att gå upp och titta på den gamla borgen Fort Lovrijenac , medan hustrun valde att återvända med lokalbussen till hotellet.

Fort Lovrijenac ligger högt uppe på en klippa strax utanför ringmuren. Det är en relativt dryg klättring upp dit via många trappsteg. Väl uppe har man en magnifik utsikt över gamla Dubrovnik.
Jag tog också en tur upp till berget Gradac som är en fin park, också den med en härlig utsikt, främst över havet och ön Lokrum.
Efter dessa båda "klättringar" var även jag mogen för att åka tillbaka till hotellet. Jag hade, som ni som känner mig förstått, naturligtvis letat geocachar på de här platserna.
Varm och svettig återvände jag för att omedelbart gå ner till stranden för ett svalkande dopp.

Jag tog denna gång med cyklopöga och snorkel och blev förutom avsvalkad, positivt överraskad över alla fiskar jag kunde se i det kristallklara vattnet. Bottnen var dock inget att se, bara omväxlande sten och sand.

Då vi var nöjda med badandet gick vi till hotellets beach-bar för att äta en sen lunch. Fettuchino Alfredo respektive spagetti med tomatsås, och så kall öl förstås. Mätta och belåtna tog vi en promenad i eftermiddagssolen utmed stranden, förbi alla hotellen badstränder och beach-barer bort till en mycket trevlig del av området Lapad, med gågata kantad av restauranger och barer. Vi besökte också en supermarket innan det åter var dags för en iskaffe på vägen tillbaka till hotellet.

Efter ytterligare ett dopp i det svalkande havet tillbringade vi resten av kvällen på balkongen betraktande solen som sakta gick ner bakom udden vid hotellet och öarna i Adriatiska havet.

Dag tre vaknar jag klockan sex av att jag hör regnet smattra utanför. Då vi går till frukost verkar det fortfarande som om solen strax ska bryta igenom. Medan vi äter börjar det åska och sedan kommer störtregnet. Det blixtrar och dundrar oavbrutet och då vi går tillbaka till rummet och passerar trappan från gatan ner till receptionen så ser den ut som ett litet vattenfall.

http://youtu.be/ywSRx1DJJGs

Jag kollar väderprognosen som kort och gott säger ÅSKA och till kvällen några kraftiga åskväder. Jag undrar just om det finns kraftigare åskväder än det vi just har.
Planerar för en dag på hotellet lyssnande på de podradio-versioner av sommar i P1 som jag laddat ner till mobilen. Ringmuren får vänta.

Efter förmiddagskaffet klarnar det något och regnet upphör. Jag bestämmer mig för att ta en promenad i närheten av hotellet. Promenaden blir kort, jag ändrar mina planer, köper bussbiljett och far in till stan. Jag tror på fortsatt uppehållsväder, och inser att det nog är perfekt väder för en dryg timmes promenad på stadsmuren. Då jag steg av bussen inne i stan började det åter regna men det blev kortvarigt.
Exakt klockan 12 betalar jag 90 kuna, får min biljett, och börjar en mödosamma klättringen upp för den första trappan upp till stadsmuren. Jag inser genast att det var tur att hustrun inte följde med på detta. Hon hade aldrig klarat dessa trappor och de som sedan skulle följa. Det var dock väl värt pengarna att genomföra denna vandring. Lyckligtvis tog jag massor med bilder så att jag kan ge hustrun en liten uppfattning om hur det var.
Då jag närmade mig den högsta punkten på muren kände jag åter regn och bestämde mig för att ta på regnjackan. Den gjorde dock att jag blev mer våt inifrån än utifrån så den åkte snart av igen.

Vad som fascinerade mig allra mest av det jag såg var alla de vackra taken på husen innanför muren och de små gårdar där man odlade både det ena och det andra. Det var en härlig men jobbig promenad. Precis då jag påbörjat vandringen ner för den sista trappan efter fullbordar varv hade molnen skingrats och solen bröt fram. Plötsligt kändes allt som ett våtvärmande omslag. Jag är glad att jag gick medan det var molnigt. Utsikten var ju inte sämre i molnigt väder.

Allt kändes kladdigt och jag tog första buss tillbaka till hotellet och ett väntande svalkande dopp i havet.
Underbart skönt med bad i havet. Sedan var det tid för eftermiddagskaffe och så småningom en sen lunch alternativt tidig middag på hotellets beach-bar. Denna gång blev det fläskkotlett. Vilken upplevelse. Fläskkotlett som smakade som fläsk gjorde då man var barn. Det vill säga, det smakade fläsk. Hemma är fläsket för det allra mesta smaklöst, även om det är så kallad gårdsgris.

Efter maten vilade vi en stund innan vi tog en kvällspromenad utmed stranden och den dagen innan upptäckta promenadvägen/gågatan. På en mur såg vi en hel kull med söta kattungar med sin inte lika söta mamma. Vi åt glass som definitivt inte smakade det som det sades vara, men det var läskande ändå.

Efter promenaden blev det en lugn kväll på balkongen i väntan på det utlovade åskvädret. Lite surfande på Internet via den nyligen inhandlade plattan samt skrivning av delar av denna text blev det tid för.

Åskvädret hade nog fått förhinder eller tagit en annan väg. Det uppenbarade sig i vart fall inte medan jag var vaken.

Dag fyra började lite gråmulen. Efter frukost bestämde vi oss dock för att åka in till stan. Vi behövde rekognosera möjligheterna inför resan ut till flygplatsen. Dessutom om vädret såg OK ut skulle vi ta linbanan från stan upp till berget Srd ovanför gamla stan. Enligt reklamen har man där adriatiska kustens mest fantastiska utsikt.

Vi hade precis köpt biljett á 94 kuna då vi kände de första regnstänken. Nu var det bara att stiga in i gondolen tillsammans med ett 30-tal japaner. Allt medan regnet ökade i intensitet for vi upp mot berget. Väl upp öste verkligen regnet ner. Vi tog först vår tillflykt till souvenirshopen i väntan på att regnet skulle avta. Att döma av molnens snabba rörelser och att vi såg solglimtar nedanför oss här och var så bedömde vi situationen som inte helt hopplös.

Plötsligt verkade regnet lätta. Jag gick ut för att fotografera och hå bröt solen igenom och belyste berget och staden nedanför. Denna situation varade i ungefär fem minuter sedan kom regnet åter. Vi bestämde då att ta nästa tur ner till stan igen. Förutsättningarna för att med behållning stanna på berget var små och priset på kaffe avsevärt högre än nere i stan.

http://youtu.be/GRBIq7hHvaA

Då vi åter nådde dalstationen öste regnet ner. Gatorna blev som floder och hoppet om en snar förbättring verkade uteslutet då vi såg oss omkring. Hel himlen var nu blygrå. Fem minuter sol på toppen av Srd blev behållningen av dagens tripp in till gamla staden.

Vi köpte bussbiljett och for tillbaka till hotellet. Våra strävanden att lista ut hur vi på bästa sätt skulle ta oss till flygbussen hade också misslyckats. Lika enkelt som det varit att ta sig från flygplatsen, via stan till hotellet, lika komplicerat verkade det vara att göra det omvända. Flygbussen plockar nämligen inte upp passagerare centralt i stan. Bussen från vårt hotell går inte till den plats där flygbussen har hållplats. Enda sättet, förutom att ta taxi, är att från busshållplatsen släpa sina väskor upp för en ca. 300 meter lång backe och sedan upp för en trappa och därefter ytterligare en backe något hundratal meter.
Med tanke på hur opålitligt vädret varit är detta inget lockande alternativ.

"Hemkomna" väntade vi sedan länge på uppehållsväder för att först gå ut för att äta lunch och sedan bada. Regnet kom dock i våg efter våg med endast någon enstaka minuts uppehåll emellan. Detta pågick fram till klockan 14. Då upphörde regnet, molntäcket började spricka upp och sedan kom solen.

Raskt bytte vi om och gick bort utmed stranden för att äta. Vi fann en trevlig "trädgårdsrestaurang" där vi beställd Plevskavica med skinka och ost. Mycket gott men på tok för mycket. Mätta vandrade vi sedan mot hotellet igen, där vi 8medelbart bytte till badkläder. Det var dags för vistelsens sista bad och snorkling.
Jag är mycket överraskad över hur bra snorkling det blev här. Bottnarna är inte mycket att se men dret är gott om fisk, både stora och små. Vid sista snorklingen såg jag ett jättestim med små randiga fiskar ungefär som dem jag har hemma i akvariet. Dessutom såg jag en ganska stor bläckfisk samt en rad andra fiskar. Vattnet är ju så underbart klart.

Till kvällen var det dags att påbörja packningen inför hemresan.

Sista dagens morgon vaknade vi till ett underbart vackert väder. Vi åt vår frukost och packade sedan färdigt. Sedan konstaterade vi att det fanns tid för ett sista morgondopp i det härliga havet.
Efter att ha duschat bort det salta vattnet var det bara att ta väskan köpa bussbiljett och åka in till stan. Där bytte vi sedan buss och for ut igen mot hamnen i Dubrovnik. Den ligger inte så långt från där vi bott men det finns ingen bussförbindelse däremellan. Den del av staden som ligger vid hamnen kan sägas vara det mer moderna Dubrovnik. Den gav mersmak trots att vi inte hade västa mycket tid att utforska den.

Vi hittade busstationen och lastade in vår väska i en minibuss som skulle komplettera den ordinarie flygbussen. Resan ut till flygplatsen blev en mycket bra tur utmed den vackra vägen ner till Cavtat-området. Då vi passerade flygbusshållplatsen inne vid linbanestationen var vi glada att vi valt att åka till hamnen för att stiga på bussen. Hållplatsen var full med folk med bagage som alla väntade på buss.
Vi kom i mycket god tid till incheckningen och sedan tog vi en liten promenad i en par k vid flygplatsen.
Flygplatsbyggnaden är ganska liten och det blev rejält trångt då det är ett och samma utrymme att vänta i för de sex gater som finns. Vårt plan var försenat från Stockholm så vår avfärd blev därmed försenad.

Sedan gick det dock som planerat på ca tre timmar att komma hem till Stockholm igen.

Dubrovnik är ett resmål att återvända till. Kombinationen att ha både badsemester och intressant turistande tilltalade oss. Det finns mer att upptäcka i Dubrovnik, inte minst den del av staden som vi nu bara skymtade sista dagens morgon.
Ett antal sensommardagar i Dubrovnik är inte uteslutet igen om något år.