Måndag morgon bestämmer vi oss slutligen för att åka på kryssning till Riga. Jag ringer och bokar plats på Viking Lines ”all inclusive” till Riga samma kväll. Det finns plats kvar och vi graderar upp oss från insideshytt till lyxhytt B som är en utsideshytt med dubbelsäng, kylskåp, badrum och TV.
I priset ingår middagsbuffé första kvällen, frukost och à la carte-middag andra dagen samt brunch tredje dagen. Vi bokar också en stadsrundtur i Riga.

Avfärden från Stockholm med M/S Cinderella sker i strålande sol och vi sitter ute på övre däck under hela färden ut genom Stockholms skärgård. Strax innan vi når Sandhamn är vi dock ombytta och klara för att gå till matsalen för att äta vår, för oss något sena (k.l 21.00), buffémiddag. Middagsbuffén var dock inte speciellt märkvärdig. Bättre har jag ätit både hos Viking Line och andra kryssningsrederier.

Efter middagen gjorde vi kväll. Underhållning och dans lockade inte men för den som så önskade fanns något att göra stor del av natten.

Andra dagens morgon vaknade jag först då vi kommit långt in i Rigabukten och det var bara att klä sig och gå ner till matsalen för att inta vår sjöfrukost. Här fanns en hel del att välja på så det var inget problem att äta sig mätt inför dagen i Lettlands huvudstad. Samtidigt som vi sätter oss vid frukostbordet kommer en mindre båt och lägger till invid fartyget och en lots går ombord. Vi förstår senare att det kan behövas.

Riga ligger en bra bit in från den lettiska kusten och vi färdades i nästan en timme på floden Daugava innan vi kunde lägga till vid kaj i Riga. Under inseglingen till Riga får man klart för sig att staden är en sjöfartsstad av betydelse. På båda sidor om floden finns kajer med fartyg som lossar och lastar diverse varor. Man skeppar ut en hel del trävaror och massaved. Här finns också stora upplag av stenkol som med stora skopor lyfts i eller ur fartyg. Tankfartyg för olja eller gas såg vi också. Därutöver finns en jättestor containerhamn. Utmed flodens båda stränder står mängder med hamnkranar av diverse slag. Jag tror aldrig jag sett så många kranar på en gång, i vart fall inte i modern tid.

Då vårt fartyg kommit nästan ända fram till den första bron över floden, Vansu tilts, eller som rigaborna kallar den ”balalaikabron” vänder fartyget 180 grader innan det lägger till vid kajen. Man kan inte undgå att fascineras av med vilken precision man manövrerar dessa kolosser till fartyg. Då vi fått klartecken från hamnmyndigheten i Riga är det dags för oss passagerare att gå iland. Landstigningen blir en långsam historia då alla ska av via en smal landgång och en lika smal trappa ner till kajen. Det är dock fullt förståeligt att ett fartyg som Cinderella, vilket bara anlöper Riga fem gången under sommaren inte kan ha en anpassad färjeterminal såsom t.ex. Tallink har.

Nere på kajen visades vi till de olika rundtursbussarna. Vi skulle åka på en rundtur utan guidad promenad. Det fanns också en sådan att tillgå samt en utflykt till badorten Jurmala. De som inte bokat någon sightseeing kunde istället ta en promenad in till gamla staden. Det är en promenad på ungefär en kvart.

Vår Guide var en äldre dam som lärt sig svenska på kvällskurs men hon talde en mestadels fullt begriplig svenska. Vi guidades runt i olika stadsdelar på båda sidor om floden Daugava. Vi delgavs information om nästan varje byggnad vi passerade, både gammalt som nytt. Det nyaste landmärket som ligger alldeles intill den tidigare nämnda ”balalaikabron” är Swedbanks hus som är utformat så att det ska symbolisera en segelbåt med segel.

Namnen på Rigas olika delar anspelar på att staden byggts på ett antal ”berg”, men dessa berg är även med våra svenska mått mycket låga, ja praktiskt taget inte ens märkbara.

På den västra sidan av floden körde vi runt i ett område med gamla bostadshus i trå från början av 1900-talet, gamla ”herrgårdar” samt monument från den tid då Lettland var ockuperat av Sovjetunionen. Här finns också det första TV-tornet från 1954 samt som på många andra ställen i Riga en stor marknad.

På den östra sidan av floden ligger den gamla staden, vilken jag återkommer till senare, men här finns också många vackra hus i jugend-stil, både sådan som är fint renoverade och sådana som är i stor behov av renovering.

Efter en halv timmes kaffepaus fortsatte vi vår färd genom ett område där vi kunde se exempel på den typ av ”egnahem” som byggdes under Sovjettiden. Det är små kvadratiska hus på 60 kvadratmeter med en liten tomt runt. Inga speciellt vackra hus men de kan nog i viss mån liknas vid områden som Ängby, Tallkrogen m. fl. områden runt Stockholm. Skillnaden är dock att dessa hus i Riga är byggda i betong och inte i trä som de svenska.

Apropå betong, så passerade vi också på denna sida av floden den enda så kallade ”Stalintårtan” i Baltikum. Det är alltså ett höghus i Sovjetisk stil. Vidare passerade vi ett antal byggnader från 50 – 60-talen som står helt tomma idag. Guiden sa att dessa byggts i vad hon kallade ”mikrobetong”. Hon frågade oss om vi visste vad det var men då vi inte kunde svaret sa hon att det var betong med massor av mikrofoner iblandat. Husen hade alltså varit väl bevakade av KGB.

Den sista delen av vår rundtur skulle ha blivit en utflykt till ett område som guden benämnde Skogsparken. Dit kom vi dock aldrig. I en gatukorsning drygt sju kilometer från Rigas centrum smällde det plötsligt till i vår buss. Något mycket ”centralt” gick sönder, troligen någon del av kraftöverföringen. Bussen rullade över korsningen med motorn igång men utan att bussen drevs framåt, och vi stannade vid en trottoar ute i mitten av ingenstans.

Det var för långt in till centrum för en promenad, i synnerhet som regnet hängde i luften. Vi steg av bussen för att ändå få lite luft medan vi väntade på att man ordnade fram en annan buss kom kunde komma och plocka upp oss. Efter en dryg halvtimme kom det en buss, en vanlig stadsbuss utan tillräckligt med sittplatser för oss alla.

Bussen tog oss in till stadens centrum. På väg in till centrum passerade vi en fabriksbyggnad som vår guide gärna ville berätta för oss om. Det var den elektrotekniska fabriken. Där tillverkades under många år från 1936 världens minsta kamera, ”spionkameran” MINOX. Fabriken var då mycket speciell och hade bland annat en mycket imponerande personalmatsal. Den var så speciell att flera ryska presidenter har besökt fabriken för att beskåda matsalen.
Inne i stan steg vi av utanför operahuset i Riga. Operahuset är beläget invid Pilsetas kanals, den gamla vallgraven som omger gamla staden på de sidor som inte omflyts av floden Daugava.

Härifrån promenerade vi nu genom gamla staden som är mycket rik på sevärdheter. Riga har anor från medeltiden och här finns tydliga spår av att den en gång ingick bland de mycket betydelsefulla Hansastäderna. Det mest iögonenfallande av byggnaderna i gamla stan är House of Blackheads (Svartbrödra huset) från 1300-talet.

St. Peterskyrkan, med sin kyrkspira är Rigas högsta byggnad. Den äldsta delen av kyrkan är från 1200-talet, exteriören är gotisk. Den största kyrkan i Riga är domkyrkan, Doma Laukums. Det är den största kyrkan i baltikum och den har en av världens största orglar med 6.768 pipor.
På torget invid domkyrkan fanns många försäljare av bärnsten och smycken av bärnsten. Hustrun köpte ett mycket vackert halssmycke.

Förutom att vi allmänt strövade kring på de krokiga och kullerstenbelagda gatorna tittade vi speciellt på några av de mest berömda husen från Hansatiden de som kallas ”De tre bröderna”. Husen har vackra fasader.

På vägen tillbaka till fartyget passerade vi slottet i Riga, från 1300-talet. Idag är slottet residens för lettlands president. I slottet finns också fler museer. I en park strax utanför slottet finns ett minnesmonument över alla de barn som skickades till Sibirien under ett antal år i börja av 1940-talet, i början av den sovjetiska ockupationen. Dessa barn återvände aldrig till Lettland.

Då vi var ca 100 meter från vårt fartyg började det regna och vi hann precis ombord innan vi blev blöta. Nu kändes det bra med en kopp kaffe och en ostmacka i en av fartygets restauranger. Vi behövde skaffa oss ny energi så att den skulle räcka till den även denna dag sena middagen.

Lagom då fartyget lade ut från Riga sken åter solen och vi kunde stå på däck och ånyo studera alla hamnkranar på båda sidor av floden samt alla kyrktornen i Rigas skyline.

På kvällen åt vi en trerätters middag i à la carte-matsalen ombord. Den bestod av en tartar på kallrökttonfisk till förrätt, en utmärkt laxfärserad rödtungafilé med potatispuré som huvudrätt och till dessert citronmarängtårta med lakrits-karamellsås. Vi hade dessutom mycket trevligt sällskap av två damer vid vårt bord. Sista dagens brunch var också alldeles utmärkt. Att därefter mätt och belåten åter glida genom skärgården in mot Stockholm i flödande sol var heller inget att klaga över.

Riga är en stad som gav mersmak. Sannolikt återvänder vi hit men då ska vi ägna mer tid åt gamla stan och husen där samt alla de vackra Jugend-byggnderna. Till Riga är det nära från Stockholm. Hit kommer man både med flera olika kryssningsrederier men också med flyg på mindre än en timme. Det är förhållandevis billigt att både bo och äta i Riga. Man kan ta sig runt i staden med lokaltrafiken som består av bussar, spårvagnar och trådbussar. Biljetter köper manombord av konduktören. Även taxi är relativt billigt att åka i Riga. Se dock alltid till att taxametern är på då ni börjar färden.

Kanske kombinerar vi nästa beök i Riga med någon dag i Jurmala. Här vid den tre mil långa sandstranden har letterna firat semester sedan 1800-talet.

Lettland är medlem i EU sedan 2004 men var man än rör sig i Riga märker man att staden i många avseenden ännu har en fot kvar i öst, men att man strävar efter att bli mer västorienterad.