Onsdag 24 Oktober 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm med omgivningar.
Hallwylska Museet på Hamngatan i Stockholm är en pärla som man inte bör missa. Jag var där för någon vecka sedan med ett gäng andra seniorer.
Vi möttes redan i porten till museet av vår fantastiska guide Eva iförd tidstypisk klädsel, ty i det Hallwylska palatset har tiden stått stilla sedan grevinnan von Hallwyl avled 1930.
Efter att vi fått hänga av oss ytterkläder och i låsbara skåp ställa ifrån oss väskor, samlades vi i palatsets kök där Eva gav oss en introduktion till palatsets historia.
Palatset byggdes på beställning av greveparet Wilhelmina och Walther von Hallwyl efter ritningar av en av tidens mest kända arkitekter, Isak Gustaf Clason. Bygget tog fem år och greveparet von Hallwyl flyttade in 1898.
Grevinnan som var enda barnet till, Sveriges på den tiden rikaste man, Wilhelm Kempe var samlare av allt möjligt. Allt katalogiserades och det var redan då palatset byggdes grevinnans avsikt att det skulle bli museum efter hennes död.
Det var grevinnan som hade pengarna även om hon var satt under förmyndare i och med att hon var gift. Greven kom från Tyskland men bidrog inte med pengar men med adligheten.
Efter genomgången av historien gick vi ut till garaget och tittade på den fantastiska bilen som var en Daimler-Benz kombinerad med en täckt kaross från en Fiat.
Vi tog sedan en snabb runda genom paradvåningen där det för närvarande pågår en tillfällig utställning av scenkläder från inspelningen av Downton Abby.
Därefter fortsatte vi upp till den privata delen av palatset. Här finns sovrum, damrum och herrum.
Det mest fantastiska rummet var dock ett även med dagens mått mätt modernt bad- och duschrum i marmor.
Vidare besåg vi den stora samlingen av kinesiskt porslin innan vi gick upp till vinden för att titta på konstsamlingen och kägelbanan.
Hela tiden fick vi massor med intressant information från vår guide Eva som på ett lättsamt och humoristiskt sätt berättade om hur det livet hade tett sig i det Hallwylska palatset genom åren.
Som avslutning återvände vi till paradvåningen som vi på egen hand i lugn och ro kunde beskåda.
Hallwylska palatset har också dramatiserade visningar då man med hjälp av skådespelare gestaltar livet i palatset.
Vi var dock mer än nöjda med den guidning vi fick denna dag.
Vi möttes redan i porten till museet av vår fantastiska guide Eva iförd tidstypisk klädsel, ty i det Hallwylska palatset har tiden stått stilla sedan grevinnan von Hallwyl avled 1930.
Efter att vi fått hänga av oss ytterkläder och i låsbara skåp ställa ifrån oss väskor, samlades vi i palatsets kök där Eva gav oss en introduktion till palatsets historia.
Palatset byggdes på beställning av greveparet Wilhelmina och Walther von Hallwyl efter ritningar av en av tidens mest kända arkitekter, Isak Gustaf Clason. Bygget tog fem år och greveparet von Hallwyl flyttade in 1898.
Grevinnan som var enda barnet till, Sveriges på den tiden rikaste man, Wilhelm Kempe var samlare av allt möjligt. Allt katalogiserades och det var redan då palatset byggdes grevinnans avsikt att det skulle bli museum efter hennes död.
Det var grevinnan som hade pengarna även om hon var satt under förmyndare i och med att hon var gift. Greven kom från Tyskland men bidrog inte med pengar men med adligheten.
Efter genomgången av historien gick vi ut till garaget och tittade på den fantastiska bilen som var en Daimler-Benz kombinerad med en täckt kaross från en Fiat.
Vi tog sedan en snabb runda genom paradvåningen där det för närvarande pågår en tillfällig utställning av scenkläder från inspelningen av Downton Abby.
Därefter fortsatte vi upp till den privata delen av palatset. Här finns sovrum, damrum och herrum.
Det mest fantastiska rummet var dock ett även med dagens mått mätt modernt bad- och duschrum i marmor.
Vidare besåg vi den stora samlingen av kinesiskt porslin innan vi gick upp till vinden för att titta på konstsamlingen och kägelbanan.
Hela tiden fick vi massor med intressant information från vår guide Eva som på ett lättsamt och humoristiskt sätt berättade om hur det livet hade tett sig i det Hallwylska palatset genom åren.
Som avslutning återvände vi till paradvåningen som vi på egen hand i lugn och ro kunde beskåda.
Hallwylska palatset har också dramatiserade visningar då man med hjälp av skådespelare gestaltar livet i palatset.
Vi var dock mer än nöjda med den guidning vi fick denna dag.
Tisdag 8 Maj 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm med omgivningar.
Igår var jag tillsammans med ca 50 andra seniorer, som i det vackra vårvädret samlades utanför den Bonnierska villan Nedre Manilla på Djurgården, på en visning av den Bonnierska Porträttsamlingen.
Samlingen är en privat konstsamling och ett galleri som ägs av familjen Bonnier.
Den består av ca. 300 verk, föreställande i första hand författare som utkommit på Bonniers förlag sedan slutet av 1800-talet och fram till våra dagar.
Samlingen förevisades av en mycket kunnig guide som berättade allt om bilderna utan att ha något enda papper som stöd för minnet.
Samlingen påbörjades av bokförläggare Karl Otto Bonnier och hans fru Lisen. Den första tavlan förvärvades 1905. Samlingen startades i makarna Bonniers våning på Karlavägen men 1909 fick de möjligheten att bygga huset på Manilla. Stadshusarkitekten Ragnar Östberg har ritat huset som är i nationalromantisk stil och hopbyggt med ett av marinens gamla kruthus från 1600-talet.
Tyvärr råder fotoförbud i huset varför ni får nöja er med en bild av huset utsida. Vill ni som inte var med se bilderna gäller det att finna en ny möjlighet att få en visning. Samlingen är endast öppen för privata visningar.
Vill ni se ett urval av tavlorna utan att gå på visning kan ni gå in på följande länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonnierska_Portr%C3%A4ttsamlingen
Som en liten bonus av besöket på Nedre Manilla fick vi också svaret på varför området på Djurgården fått sitt något exotiska namn.
Det är så att där den Bonnierska villan idag ligger, ägdes marken i slutet av 1700-talet av Spaniens envoyé. Han kallade området ”Manilla”, efter Filipinernas huvudstad, beroende på att Filipinerna vid den tiden var Spansk koloni.
Samlingen är en privat konstsamling och ett galleri som ägs av familjen Bonnier.
Den består av ca. 300 verk, föreställande i första hand författare som utkommit på Bonniers förlag sedan slutet av 1800-talet och fram till våra dagar.
Samlingen förevisades av en mycket kunnig guide som berättade allt om bilderna utan att ha något enda papper som stöd för minnet.
Samlingen påbörjades av bokförläggare Karl Otto Bonnier och hans fru Lisen. Den första tavlan förvärvades 1905. Samlingen startades i makarna Bonniers våning på Karlavägen men 1909 fick de möjligheten att bygga huset på Manilla. Stadshusarkitekten Ragnar Östberg har ritat huset som är i nationalromantisk stil och hopbyggt med ett av marinens gamla kruthus från 1600-talet.
Tyvärr råder fotoförbud i huset varför ni får nöja er med en bild av huset utsida. Vill ni som inte var med se bilderna gäller det att finna en ny möjlighet att få en visning. Samlingen är endast öppen för privata visningar.
Vill ni se ett urval av tavlorna utan att gå på visning kan ni gå in på följande länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bonnierska_Portr%C3%A4ttsamlingen
Som en liten bonus av besöket på Nedre Manilla fick vi också svaret på varför området på Djurgården fått sitt något exotiska namn.
Det är så att där den Bonnierska villan idag ligger, ägdes marken i slutet av 1700-talet av Spaniens envoyé. Han kallade området ”Manilla”, efter Filipinernas huvudstad, beroende på att Filipinerna vid den tiden var Spansk koloni.
Söndag 29 April 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm med omgivningar.
Mitt mål för dagen var att se de nu utslagna körsbärsträden i Kungsträdgården. Då den årliga upplevelsen var överstökad tog jag en liten sväng i den tillfälliga (28 – 29 april) konstutställningen som pågår i Kungsträdgården.
Arrangören, Global Culture är en förening med säte i Stockholm. Föreningens mål är enligt deras webbsida ”att arbeta för att bredda kulturutbudet och främja ett levande kulturliv i ort med omnejd. Föreningen skall arrangera konstutställningar och andra kulturevenemang för att uppfylla dessa mål.”
Det var en blandad kompott av konst. Många som jag verkligen gillade och några som jag definitivt inte skulle vilja ha hemma. Men så är det ju med konst en del tilltalar en, annat inte.
Här fanns måleri på vanliga släta dukar och på dukar som gjorts buktiga till reliefer. Här fanns små skåp i trä, fotografier och några mycket vackra masker samt säkert en del som jag missade eller redan glömt.
Sammanlagt var det 39 konstnärer som ställde ut.
Arrangören, Global Culture är en förening med säte i Stockholm. Föreningens mål är enligt deras webbsida ”att arbeta för att bredda kulturutbudet och främja ett levande kulturliv i ort med omnejd. Föreningen skall arrangera konstutställningar och andra kulturevenemang för att uppfylla dessa mål.”
Det var en blandad kompott av konst. Många som jag verkligen gillade och några som jag definitivt inte skulle vilja ha hemma. Men så är det ju med konst en del tilltalar en, annat inte.
Här fanns måleri på vanliga släta dukar och på dukar som gjorts buktiga till reliefer. Här fanns små skåp i trä, fotografier och några mycket vackra masker samt säkert en del som jag missade eller redan glömt.
Sammanlagt var det 39 konstnärer som ställde ut.
Tisdag 7 Februari 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur i Stockholm med omgivningar.
Att närma sig en författare kan göras på flera sätt. Vanligast är kanske att man medvetet eller slumpmässigt väljer att läsa en bok av författaren i fråga.
Statarförfattaren Ivar Lo Johansson har jag ”alltid” känt till men inte vetat så mycket mer om än att han skrivit ”God natt Jord” och att han bodde på Söder i Stockholm.
I tisdags eftermiddag hade jag dock möjligheten att med en grupp andra seniorer besöka hans två enrumslägenheter på Bastugatan 21 på Södermalm i Stockholm.
Vi var 14 personer som klockan 14.00 slog oss ner i den av lägenheterna som varit hans ”sovlägenhet”. Där blev vi guidade av ordföranden i Ivar-Lo sällskapet, Robert Janson och av Margareta Wersäll som skrivit en avhandling och en bok om Ivar Lo och kärleken.
Det blev en spännande resa genom Ivars uppväxt och hela liv, inklusive hans kärlekshistorier. Robert som själv varit personlig vän till Ivar berättade med stor inlevelse om Ivars liv och författarskap. Margareta berättade om bland annat kärlekshistorierna som hon tagit del av genom att läsa en stor mängd brev till och från Ivar.
Denna kulturella eftermiddag avslutades med ett besök i den andra lägenheten. Den ligger på samma våningsplan som den första men sju steg bort. Förbi ytterligare en enrummare som Ivar varit erbjuden att köpa men avböjt med motiveringen att han ville ha en bit att gå till jobbet.
I denna ”skrivarlya” var allt på det vis som det var den dagen då Ivar dog 10 april 1990. Det enda som inte är helt autentiskt är konsten på väggarna. Det är skickligt gjorda fotokopior på canvas av de värdefulla original som efter Ivars död sålts på auktion.
Ivar Lo-museet är en tidskapsel. Två små lägenheter som sett praktiskt taget likadana ut sedan 1934 då Ivar först flyttade in i den ena, den som då han förvärvade den andra blev hans arbetsrum.
Vad man absolut inte får missa vid ett besök i Ivar Lo-museet är den fantastiska utsikten över Riddarfjärden mot Stadshuset.
Ivar Lo-museet är ett av två författarmuseer i Stockholm. Det andra är Strindbergs Blå Tornet på Drottninggatan.
Ivar Lo-museet kan i stort sett bara besökas i grupp och måste alltid förhandsbokas. Museibesöket kostar 70 kronor. Det var väl värt pengarna med den fantastiska guidningen vi fick om Ivars liv och författarskap.
Nu till biblioteket för att låna något av Ivar Los verk.
Statarförfattaren Ivar Lo Johansson har jag ”alltid” känt till men inte vetat så mycket mer om än att han skrivit ”God natt Jord” och att han bodde på Söder i Stockholm.
I tisdags eftermiddag hade jag dock möjligheten att med en grupp andra seniorer besöka hans två enrumslägenheter på Bastugatan 21 på Södermalm i Stockholm.
Vi var 14 personer som klockan 14.00 slog oss ner i den av lägenheterna som varit hans ”sovlägenhet”. Där blev vi guidade av ordföranden i Ivar-Lo sällskapet, Robert Janson och av Margareta Wersäll som skrivit en avhandling och en bok om Ivar Lo och kärleken.
Det blev en spännande resa genom Ivars uppväxt och hela liv, inklusive hans kärlekshistorier. Robert som själv varit personlig vän till Ivar berättade med stor inlevelse om Ivars liv och författarskap. Margareta berättade om bland annat kärlekshistorierna som hon tagit del av genom att läsa en stor mängd brev till och från Ivar.
Denna kulturella eftermiddag avslutades med ett besök i den andra lägenheten. Den ligger på samma våningsplan som den första men sju steg bort. Förbi ytterligare en enrummare som Ivar varit erbjuden att köpa men avböjt med motiveringen att han ville ha en bit att gå till jobbet.
I denna ”skrivarlya” var allt på det vis som det var den dagen då Ivar dog 10 april 1990. Det enda som inte är helt autentiskt är konsten på väggarna. Det är skickligt gjorda fotokopior på canvas av de värdefulla original som efter Ivars död sålts på auktion.
Ivar Lo-museet är en tidskapsel. Två små lägenheter som sett praktiskt taget likadana ut sedan 1934 då Ivar först flyttade in i den ena, den som då han förvärvade den andra blev hans arbetsrum.
Vad man absolut inte får missa vid ett besök i Ivar Lo-museet är den fantastiska utsikten över Riddarfjärden mot Stadshuset.
Ivar Lo-museet är ett av två författarmuseer i Stockholm. Det andra är Strindbergs Blå Tornet på Drottninggatan.
Ivar Lo-museet kan i stort sett bara besökas i grupp och måste alltid förhandsbokas. Museibesöket kostar 70 kronor. Det var väl värt pengarna med den fantastiska guidningen vi fick om Ivars liv och författarskap.
Nu till biblioteket för att låna något av Ivar Los verk.
Måndag 19 September 2011 - Ösmo
Resealbum: Kultur i Stockholm med omgivningar.
En dag i september 2011 var jag på utflykt till Moa Martinssons torp, Johannesdal på Södertörn.
Det var ett arrangemang genom den seniorförening där jag är verksam.
Vi var 30 tappra seniorer som samlats i ösregnet för att fara på kulturutflykt denna dag.
Vi åkte med vår vanlige busschaufför vid sådana här utflykter. Han hade dock aldrig varit till Moas Johannesdal så det blev ett extra stopp för att fråga om vägen innan vi lyckades ta oss fram till torpet långt inne i Södertörnsskogen där vägen tog slut.
Vi förfasade oss alla över hur det måste ha varit att flytta hit för 100 år sedan som Moa gjorde. 5 – 6 kilometers promenad genom skogen till Ösmo station och tåget till Stockholm.
Vid torpet möttes vi av vår guide (Harriet) som var barnbarn till Moa. Moa var hennes farmor.
I det lilla torpet födde Moa fem barn varav två drunknade på en svag våris på den närbelägna sjön.
Vi gick alla in i den lilla stugan för att höra vår guide berätta om hur Moa flyttade hit. Hur hon levde här och skrev alla sina böcker. Hur hon hade besök av dåtidens alla betydande kulturpersonligheter i denna lilla stuga.
Stugan bestod från början av bara två rum och kök. Här bodde då två vuxna och 5 barn. Ett av rummen hyrdes dessutom ofta ut för att ge inkomst innan Moas författarskap tagit fart och börjat ge inkomst. Den delen av stugan ligger i Sorunda socken, men den ligger så på sockengränsen att när sönerna så småningom byggde till ett större kök så hamnade det i Ösmo socken.
Moa levde här mellan åren 1910 och 1964 då hon avled. Först tillsammans med sin första man, Karl Johansson, och de fem barnen och sedan under ett elvaårigt äktenskap med Harry Martinssson.
Torpet ser idag ut precis som då, 1964 då Moa dog. Torpet och dess interiör med kvarlåtenskapen och samlingarna efter Moa vårdas av Sällskapet Moas vänner.
Om du vill besöka torpet och få en guidad visning måste du kontakta
Sällskapet Moas vänner
Box 195
149 22 Nynäshamn.
Telefon 08-53040541 (Harriet Thurgren, Moas sondotter)
Moa Martinsson var 43 år då hon debuterade som författare och alla hennes böcker har kommit till i torpet i Sorunda. Sammanlagt skrev hon 20 böcker.
Här är en lista över några av hennes verk:
Kvinnor och äppelträd (1933)
Mor gifter sig (1936)
Kyrkbröllop (1938)
Den osynlige älskaren (1943)
Hemligheten (1959)
Debutromanen Kvinnor och äppelträd har jag efter besöket läst med stor behållning.
Det var ett arrangemang genom den seniorförening där jag är verksam.
Vi var 30 tappra seniorer som samlats i ösregnet för att fara på kulturutflykt denna dag.
Vi åkte med vår vanlige busschaufför vid sådana här utflykter. Han hade dock aldrig varit till Moas Johannesdal så det blev ett extra stopp för att fråga om vägen innan vi lyckades ta oss fram till torpet långt inne i Södertörnsskogen där vägen tog slut.
Vi förfasade oss alla över hur det måste ha varit att flytta hit för 100 år sedan som Moa gjorde. 5 – 6 kilometers promenad genom skogen till Ösmo station och tåget till Stockholm.
Vid torpet möttes vi av vår guide (Harriet) som var barnbarn till Moa. Moa var hennes farmor.
I det lilla torpet födde Moa fem barn varav två drunknade på en svag våris på den närbelägna sjön.
Vi gick alla in i den lilla stugan för att höra vår guide berätta om hur Moa flyttade hit. Hur hon levde här och skrev alla sina böcker. Hur hon hade besök av dåtidens alla betydande kulturpersonligheter i denna lilla stuga.
Stugan bestod från början av bara två rum och kök. Här bodde då två vuxna och 5 barn. Ett av rummen hyrdes dessutom ofta ut för att ge inkomst innan Moas författarskap tagit fart och börjat ge inkomst. Den delen av stugan ligger i Sorunda socken, men den ligger så på sockengränsen att när sönerna så småningom byggde till ett större kök så hamnade det i Ösmo socken.
Moa levde här mellan åren 1910 och 1964 då hon avled. Först tillsammans med sin första man, Karl Johansson, och de fem barnen och sedan under ett elvaårigt äktenskap med Harry Martinssson.
Torpet ser idag ut precis som då, 1964 då Moa dog. Torpet och dess interiör med kvarlåtenskapen och samlingarna efter Moa vårdas av Sällskapet Moas vänner.
Om du vill besöka torpet och få en guidad visning måste du kontakta
Sällskapet Moas vänner
Box 195
149 22 Nynäshamn.
Telefon 08-53040541 (Harriet Thurgren, Moas sondotter)
Moa Martinsson var 43 år då hon debuterade som författare och alla hennes böcker har kommit till i torpet i Sorunda. Sammanlagt skrev hon 20 böcker.
Här är en lista över några av hennes verk:
Kvinnor och äppelträd (1933)
Mor gifter sig (1936)
Kyrkbröllop (1938)
Den osynlige älskaren (1943)
Hemligheten (1959)
Debutromanen Kvinnor och äppelträd har jag efter besöket läst med stor behållning.