Äntligen är den sista vita fläcken på min Sverigekarta ifylld. Jag har varit på en liten utflykt till Halland som var det enda landskap i Sverige som jag inte besökt tidigare.

Vi brukar göra en liten bilutflykt på cirka en vecka varje sommar och detta år blev Halland huvudmålet.
Vi körde från Stockholm i måndags morse med siktet inställt på Huskvarna som första delmål. Ett fantastiskt väder hade vi då vi åkte hemifrån. Som tur är har vår bil AC. Utan den hade det blivit varmt.
Första stopp för fika blev vid Nyköpingsbro. Kaffet var hemskt och brödet var inget att skriva hem om. Vi fortsatte mot Vättern och gjorde nästa stopp vid Brahehus. Där blev det lunch och sedan for vi i sakta mak ner till Huskvarna. Nu blev det dock ingen övernattning i Huskvarna. Hotellet vi spetsat in oss på var inte så tilltalande som det såg ut på bild på nätet. Vi fortsatte en ynka bit till och tillbringade natten i Jönköping.

Nästa morgon snirklade vi oss genom Småland på vår färd mot Halmstad där vi skulle tillbringa två nätter.
Vi passerade Gislaved, för mig i huvudsak känt för bildäck. Från och med nu ska jag minnas Gislaved för gott kaffe, ett fantastiskt wienerbröd och oerhört god kundservice på det lilla konditoriet som vi besökte.

I Skeppshult stannade vi och köpte en ny pannkakslagg på fabriksförsäljningen.

Trots de illavarslande väderprognoserna för västra Småland och Halland klarade vi oss utan att bli våta. Det kom någon liten regnskur medan vi körde men inte då vi var ur bilen för att se på något efter vägen.

Väl framme i Halmstad installerade vi oss på hotellet Grand vid järnvägsstationen. Det var inte riktigt så centralt som det framgått av informationen men det var å andra sidan ingen lång promenad till centrum heller.
Innan vi ställde ifrån oss bilen för gott denna dag körde vi ut till Tylösand för att se på havet och för en eftermiddagsfika. Det blåste kraftigt från havet och att bada var inte att tänka på.
Tillbaka i stan tog vi en ordentlig kvällspromenad och besåg Halmstad som jag tyckte var en ganska trevlig stad även om den inte har någon småstadscharm. Den kan ju inte heller betraktas som småstad.
På torget står Milles staty av Europa och tjuren. Statyn avbildar en episod ur den grekiska mytologin, en kärlekshistoria mellan guden Zeus och den vackra flickan Europa. Denna historia hade vi fått oss till livs vid ett tidigare besök på Kreta.
Vi stranden av Nissan gick vi förbi den betongskulptur som ritats av Picasso och beskådade samtidigt en fontän ute i Nissan.
Vi tittade också på det röda slottet som numera innehåller både landshövdinge residens och turistbyrå innan vi återvände till hotellet.

Dagen därpå (onsdag) var det dags att ta sig an övriga Halland. Det blev E6 upp till Varberg. På vägen passerade vi en vindkraftspark där alla vindmöllorna snurrade på med full kraft. Väl framme i Varberg förstod vi av vindens kraft att det genererades många kilowatt i möllorna denna dag. Vi drog på oss våra vindtäta jackor för en promenad mellan fästningsmuren och havet. Vi gick även in i Varbergs fästning. Ett mycket imponerande byggnadsverk dock var väl denna fästning som de flesta andra i Sverige omodern redan innan den var färdigbyggd. I fästningen kan man idag besöka Länsmuseet och ett cykelmuseum. Varberg var ju en gång cykeltillverkningens Mecka i Sverige.
Efter Varbergs fästning for vi till stadens centrum. På torget var det marknad. Här såldes allt från färska bär till kläder och dammsugarmunstycken. Det var en riktig folkfest och ett myller av människor trots att det ju var eftersäsong.
En fika tog vi på Cafe Mignon vid torget. Sedan blev det ytterligare ett varv på torgmarknaden innan vi lämnade Varberg. Vi försökte följa vägar som gick så nära kusten som möjligt på vår färd söderut mot Falkenberg. Vi såg de långa sandstränderna och fascinerades av draksurfarna som lekte på de stora vågorna.
(På kvällen hörde vi på nyheterna att man ville förbjuda draksurfning utmed vissa kuststräckor eftersom drakarna skrämmer häckande sjöfågel.)
Hallandskusten rymmer många vackra scenerier som det dock är svårt att återge i ord. Det som dock framgick klart är att vegetationen är klart vindpinad. Det var alltså inte bara denna dag som det blåste rejält från havet.

Nästa anhalt blev Falkenberg. Här försökte vi hitta en restaurang att äta lunch på. Restaurangernas öppettider överensstämde dock inte med då vår hunger inträffade. Antingen hade man inte lunchöppet alls eller också så var man precis i färd med att avsluta lunchserveringen. Det slutade med att det enda ställe där vi kunde få någon mat var en thairestaurang. Inte riktigt vad vi sett fram mot men vi kunde ju inte gå hungriga. Vi gillar thaimat men hade nog tänkt oss något mer lokalt.
Vi vandrade runt lite i Falkenberg och tittade på staden innan vi åkte vidare mot Halmstad igen. Kanske borde vi ägnat mer tid åt denna stad men efter problemen med att hitta matställe kände vi inte för det.
Vi tog den vackra Hallands kustväg tillbaka till Halmstad. Med mera tid på mig kanske jag hade stannat för ett besök på Svedinos flyg- och motormuseum i Ugglarp.

Det kan tyckas att vi avverkat Halland i raketfart men utnyttjar man dagen hinner man med mycket. Vädret var, trots blåsten, allt för fint för att tillbringa för mycket tid inomhus på museer.

Då vi på nytt närmade oss Halmstad beslutade vi att avsluta dagen med att köra mot Hallandsåsen, denna tydliga avslutning av landskapet Halland. Märkligt förresten så fort Hallandsåsen dök upp i huvudet kom också ordet RocaGil upp. Det tätningsmedel som orsakade miljöskandalen i samband med bygget av tunneln genom Hallandsåsen.
Nåväl det blev en ganska mäktig upplevelse att åka upp för Hallandsåsen och sedan ner på Skånesidan av den. Vi svängde av E6 och ut på Bjärehalvön. Plötsligt hade jag fått en ingivelse att besöka Västra Karup, en liten ort som en av mina förfäder, min mormors morfar kom från. Nu blev inte besöket i Västra Karup någon stor upplevelse, vilket jag heller inte väntat mig.
Resans stora upplevelse fanns dock här på Bjärehalvön. Vi avslutade nämligen dagen med ett besök vid Hovs hallar. Om du inte besökt denna vidunderligt vackra plats kan jag varmt rekommendera ett besök. Jag har sett många betagande platser på jorden såsom Grand Canyon och vulkanerna på Hawaii. Upplevelsen av Hovs hallar står sig bra i jämförelsen. Här slutar Hallandsåsen brant i havet med lodräta stup och grottor, mäktiga ”raukar”, klapperstensfält och en underbar vegetation bestående av täta ensnår, ljung, slånbärssnår och taggiga vilda björnbärsbuskar.

Vid vårt besök var där också en invasion av nyckelpigor så att marken fläckvis var så full av dem att det nästan inte gick att undvika att trampa på dem.

Vi bestämde att till Hovs hallar ska vi återvända ett annat år och ha betydligt mer tid på oss. Jag ser fram mot att vandra på klapperstensfälten och utforska grottorna. Nu blev det bara tid att begapa härligheten lite uppifrån de branta stupen.

Efter denna mäktiga naturupplevelse rullade vi sakta utmed havet förbi Rosendals trädgårdar och Båstad vilka vi lämnade för att besökas vid nästa tillfälle.
Väl ute på E6 igen överraskades vi av ett häftigt skyfall så att bilens vindrutetorkare nästan inte klarade av sin uppgift. Regnet varade bara några minuter och då vi återkom till Halmstad och vår middag på hotellrestaurangen sken solen åter en stund innan den gick ner efter denna innehållsrika dag.

Nästa morgon bar det av mot Stockholm igen. Första lilla stopp blev Ullared och Gekås berömda lågprisvaruhus. Det var inget varken jag eller Yvonne planerat men vi råkade passera det och var naturligtvis tvungna att gå in och se hur det var. Det var ingen kö för att komma in så det korta besöket resulterade i två par bommullströjor och en skjorta till mig. Yvonne köpte nyttiga saker såsom flytande tvål i storförpackning. Sedan rullade vi vidare genom Smålandsskogarna via Svenljunga och Vårgårda till vårt planerade slutmål för dagen, Trollhättan.
Vi var i Trollhättan för två år sedan. Då hindrades vi från att utforska den staden av ett förfärligt regnväder. Vi hade tänkt åtgärda detta på vår väg hemåt i år.
Vi närmade oss Trollhättan och såg till vår förfäran framför oss de svartaste moln vi någonsin sett. Då vi precis rullade in i staden öppnade sig himmelen i ett skyfall bestående av jättestora regndroppar och hagel som nästan fick oss att huka oss i bilen. Vi blev för en stund tvingade att stanna för att sikten blev obefintlig.
Det vilar en förbannelse över våra besök i Trollhättan. Regnet ville inte sluta. Vi körde in i ett parkeringsgarage föra att vänta på att det skulle upphöra men det bara fortsatte att regna och regna.
Till slut bestämde vi oss för att förutsättningarna för att utforska Trollhättan inte fanns denna gång heller. Vi hade planerat att åka linbana över fallområdet och slussarna men det gör man inte då det spöregnar och åskar. Det får bli en annan gång.
Vi for vidare till Lidköping och en lugn kvällspromenad i solsken genom en fin liten stad vid Lidan. Därefter en skön natts sömn i ett fantastiskt hotellrum som av hustrun prutats ner från 1680 till 1080. I priset ingick naturligtvis också en bra frukost morgonen därpå innan vi avslutade vår lilla bilutflykt med de ca trettiofem milen tillbaka till Stockholm via Mariestad, Örebro och Eskilstuna.

Semestertrippen avslutades på Glashyttans värdshus på Näsets udde vid Södertälje med en underbar lunch bestående av stekt gösfilé serverad med honung- och chevrebakade betor samt med äpple- och körvelssås och därtill färsk potatis