Dag 1
Så var det äntligen dags för avresa till Island. Vi bokade redan i februari, denna resa som vi så länge talat om att göra. Marknadsföringen av Island som turistland ökade i vintras och då slog vi till. Det blev en paketresa, ”En vecka på Island” med HEKLA Travel.
Planet skulle gå från Arlanda kl. 14.10 så vi hade gott om tid på morgonen att packa det sista. Vi tog pendeltåg och buss till Arlanda. Både bekvämt och billigt när man bor som vi gör och har kort på SL.
När vi kom till Arlanda var kön till incheckning jättelång. Då är det skönt att ha en elektronisk biljett och själv kunna checka in i automat, få ut bagagetaggar och boardingkort och sedan bara dumpa väskorna på bandet. Gå förbi hela kön alltså, helt utan att känna dåligt samvete.
Flygningen var en helt vanlig, händelselös tillställning med en enkel måltid. Vi behövde inte använda NEYDARUTGANGUR. Vi landade på Keflavik flygplats kl. 15.30 lokal tid. Island ligger 2 timmar efter Sverige då det är sommartid här och en timme efter på vintern. På flygplatsen blev vi upphämtade med buss och körda direkt till hotellet som låg centralt i Reykjavik. Redan färden in till stan över Reykjaneshalvöns lavafält antydde att detta skulle bli intressant.
Då vi ställt ifrån oss väskorna och pustat ut lite tog vi oss en första titt på Reykjavik.
Vi promenerade stadens huvudaffärsgata, Laugavegur, ner till centrum där vi (på en bekants förslag) tog en räkmacka på Café Paris. Till detta tog jag en pint Egils Premium, ett mycket gott öl. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att på de 15 år som gått sedan bekantingen var i Reykjavik så har räkmackorna blivit sämre men ölet bättre. Bekantingen hade alltså skickat mig lite tips inför resan. ”Ät räckmacka men undvik öl från Egil Skallagrimson.”
Efter denna första lilla försmak av Reykjavik promenerade vi tillbaka till hotellet för att gå till sängs och sova ”tidigt”.

Dag 2
Dagen började med frukost på hotellet ca. kl. 7. Frukosten hörde väl inte till de bästa hotellfrukostar vi ätit. Det var en ganska ordinär charterresefrukost. Det speciella var möjligen att man hade möjlighet att grädda sig våfflor om man ville.
Vädret var lovande inför första hela dagen på Island, soligt men en del moln. Efter frukost tog jag mig en promenad på stan medan Yvonne vilade. Jag promenerade utmed strandpromenaden från hotellet och in mot centrala Reykjavik. På ett ställe invid denna promenad finns en väldigt vacker skulptur föreställande ett vikingaskepp. (bild kommer). Solen sken och jag passade på att ta lite bilder av staden. Reykjavik har en väldigt blandad bebyggelse. Mitt inne i centrala stan finns fortfarande många små hus från den tid då Reykjavik inte var mycket mer än ett fiskeläge. Husen är i stor utsträckning klädda med korrugerad plåt. Dessa hus är ofta målade i väldigt starka färger. Sedan finns också mycket moderna hus. För närvarande byggs det överallt i Reykjavik och i orterna runt omkring. Island har en total befolkning på ca 310 000 innevånare och ca 170 000 av dem bor i Reykjaviksområdet. Fler och fler flyttar in från landsbygden för att arbeta i Reykjavik.
Nåväl, tillbaka till hotellet för att plocka upp hustrun för att tillsammans gå ut på stan och dricka förmiddagskaffe. Efter rundan på stan var det dags för en lättlunch i form av varm macka på snabbmatsstället Aktu Taktu.
Klockan 12.45 blev vi upphämtade på hotellet för rundresa på Rykjanesområdet söder och sydväst om Reykjavik. Detta område är ett så kallat högtemperatursområde och består till större delen av svarta lavafält i mycket spännande formationer. Här och var är det extra varmt och ånga tränger upp genom marken. Vi gjorde ett stopp på ett sådant ställe, Seltún vid Krusjuvik, där ångan sprutar ur marken och där det finns lerkällor som bubblar och kokar. Här blev det en kortare vandring genom ett svaveldoftande landskap.
Sedan bar det av genom ett fantastiskt område utmed den södra kusten västerut förbi Grindavik mot den Blå Lagunen som är ett mycket speciellt bad med varmt vatten mitt i lavafältet. Vattnet värms upp av överskottsånga från det närbelägna värmekraftverket. Värmekraftverket drivs med het ånga som tas upp genom ett antal borrhål i marken. Vattnet i den Blå lagunen är mycket kiselrikt och är en blandning av salt havsvatten och grundvatten. Lagunen håller en temperatur på ca 38 grader. Det är kiselalgerna i vattnet som ger lagunen dess speciella färg. Det var en mycket speciell upplevelse att bada i den Blå Lagunen. Vi hade väldigt låga förväntningar på denna attraktion då vi hört så mycket negativt om den Blå Lagunen. ”Det är bara en konstgjord pöl mitt i ett industriområde”. Visst är lagunen konstgjord och visst kommer värmen via borrhål i marken men jag tycker det numera är en mycket vacker anläggning med en fantastiskt välskött badanläggning med kafeteria och restaurang mitt ute i ett lavafält. Från början var det annorlunda och mindre välordnat än idag. Troligtvis härrör de negativa omdömena från den tiden.
Efter ca 1,5 timmes badande i det varma vattnet bar det av in till Reykjavik igen. Dagens utflykt hade varit mycket intressant mycket tack vare vår duktiga guide Betty, som är isländska men som talade en utmärkt svenska efter att ha bott och arbetat i Sverige i många år.
Väl inne i Reykjavik igen var det tid för middag på Sægreifinn (Sjögreven), en fiskrestaurang i hamnen som påstår sig ha världens bästa hummersoppa. Vi åt hummersoppan som var mycket god, vi åt också grillad blå långa och lax på spett. Vi satt ute, mitt bland ”hamnskjulen” och de gamla valfångstbåtarna.
Kvällen avslutades med en promenad tillbaka till hotellet och sedan en öl på rummet.

Dag 3
Frukost kl. 7. Sedan dusch och förberedelser för dagens utflykt, den Gyllene Cirkeln.
Bussen hämtade oss vid hotellet kl. 10.30. Dessförinnan hade vi hunnit med en kopp kaffe-latte från den dygnsöppna butiken i samma kvarter som hotellet. En kaffe från automat, i pappmugg kostade 180 ISK (= ca 20 SEK) men smakade utmärkt.
Vädret denna morgon var ganska klart och lite kyligt, kändes som en hälig höstmorgon hemma.
Första målet för dagen var en utsiktspunkt ovanför ett av ångkraftverken på högtemperatursområdet utanför Reykjavik. Vi gjorde där ett kort stopp för att se på utsikten och ta lite bilder. Därefter gick färden på slingrande men bra vägar mot den kanske viktigaste platsen på Island, åtminstone historiskt sätt. Platsen heter på Isländska Thingvellir. Vi svenskar kallar den Tingvalla. Det var här vikingarna skapade det isländska parlamentet, Alltinget ca år 930. Alltinget höll faktiskt sina ting här ända till 1798.
Thingvellir är en fantastiskt vacker och märklig plats. Här möts, eller snarare skiljs två kontinentalplattor, den amerikanska och den euroasiatiska. Det är detta som gör Islands geologiskt så speciellt och som ger all den vulkaniska aktiviteten, de heta källorna och jordbävningarna. Här vid Thingvellir blir detta fenomen mycket tydligt. Det var nästan samma känsla att komma hit som den gång då jag var till Grand Canyon i USA. Naturen är mycket dramatisk, men här finns också mycket påtaglig känsla av vår nordiska historia och de isländska sagorna. Här på Thingvellir mötte ju Gunnar fra Lidarende sin Hallgerðr Höskuldsdóttir enligt Njáls saga. Det var också här de gifte sig, eftersom det var på Thingvellir som alla stora saker i livet avhandlades. Här dömdes i allahanda ärenden och här formades lagar och levnadsregler.
Thingvellir är sedan 2004 med på UNESCOs lista över Världsarv. Området kring Thingvellir och sjön Thingvallavatn är också nationalpark sedan 1930. Här firar också väldigt många islänningar sin nationaldag 17 juni. Republiken Island grundades 17 juni 1944. Ja, mycket mer skulle kunna berättas om denna fantastiska plats men det är ju min resa jag ska berätta om och inte Islands historia och geologi.
Vi vandrade genom den djupa klyftan med lodräta väggar som utgör själva sprickan mellan kontinentalplattorna och kom över på den östra sidan (den euroasiatiska) där vi åter blev upphämtade av bussen. Vi åkte vidare genom det storartade landskapet, vårt nästa mål var Gullfoss.
Gullfoss är ett mycket storslaget och mycket mäktigt vattenfall skapat av smältvatten från glaciären Langjökull. Floden som fallet ligger i heter Hvítá. Vi steg ur bussen på parkeringen ovanför fallet och gick till restaurangen för att äta lunch. De flesta valde denna restaurangs ”berömda” lamm- och grönsakssoppa. Mycket gott! Efter lunchen gick vi ner för trapporna till den nedre parkeringen för att fotografera det mäktiga fallet. Tyvärr kan inga bilder göra denna syn rättvisa. Känslan att stå där vid det brusande falltet, vid randen av den djupa ravinen var hisnande. Vid den nedre parkeringen blev vi sedan upphämtade av bussen igen och körde därefter till Geysirområdet som vi passerat genom på vägen till Gullfoss.
I Geysirområdet finns ett antal geysrar, alltså springvattenkällor som med större eller mindre regelbundenhet skickar upp en stråle vatten från underjorden ibland ända upp till 80 meter upp i luften. Här finns också den geysir som givit namn åt alla sådana springvattenkällor i världen. Tyvärr är just denna ursprungsgeysir inte aktiv för närvarande. Den för närvarande mest aktiva geysirn i detta område har sina eruptioner med mellan 5 och 10 minuters intervall och kastar i bästa fall upp vatten ett 20-tal meter i luten. Detta skådespel var imponerande. Att stå där alldeles intill dessa vattenkaskader som plötsligt kom ur ett hål i marken. Det som förvånade mig var att det finns människor som inte har respekt för det farliga i dessa naturfenomen. Här finns avspärrningar och tydliga anvisningar om att inte gå innanför dessa. Ändå såg vi fullt med folk innanför avspärrningarna, till och med människor med barn i barnvagn.
Från Geysir åkte vi tillbaka mot kusten delvis utmed floden Hvítá. Det hade börjat regna. Vi stannade vid ytterligare ett mäktigt vattenfall som ibland kallas för lilla Gullfoss. Det kallas så berättade vår chaufför, för att en del busschaufförer ibland inte vill köra på den tidvis mycket dåliga vägen ända fram till Gullfoss och då kör hit istället. Efter ”Lilla Gullfoss” stannade vi en kort stund vid en 300 år gammal explotionskrater som heter Kerið, för att ta bilder. Kratern är nu full med vattnen, som skapar en grön sjö med cirkelformade sluttningar som på en amfiteater från antiken. En gång hölls faktiskt en rockkonsert på ett flotte på sjön. Keriðs kraterväggar har många vackra färger. Från Kerið åkte vi till Skálholt. Denna ort har varit säte för biskopar på Island mellan 1056 och 1796. Här har funnits ett antal kyrkor under åren sedan 1000-talet, den nuvarande byggdes mellan åren 1956 och 1963. Kyrkan har en mycket vacker altartavla i mosaik.
Efter Skálholt for vi ner till kusten och den så kallade ringvägen, riksväg 1 som går runt hela Island. Vi gjorde ett stopp vi Hveragerði. Hveragerdi är Islands trädgårdscentrum med flera växthus i vilka man bl. a odlar tomater, gurka och paprika, men även bananer och citrusfrukter. Växthusen värms med jordvärme och detta har gjort Island nästan självförsörjande på grönsaker. Här drack vi också vårt eftermiddagskaffe, och de som ville kunde också köpa sig en rejäl isländsk tårtbit.
Efter kaffepausen åkte vi åter mot Reykjavik där jag skulle träffa en av mina före detta arbetskamrater Jon Harry. Jon Harry är en islänning som jag lärde känna då han jobbade för Skandia Danmark i Köpenhamn under senare delen av 1990-talet. Vi träffades på vårt hotell och gick ut för att ta en eller ett par öl och prata gamla minnen och berätta för varandra vad livet fört med sig sedan vi senast sågs. Senast var i New York i juni 2000. Vi hade en mycket trevlig kväll i glatt samspråk inmundigande dyr isländsk öl. En öl kostar på krogen i Reykjavik mellan 65 och 80 svenska kronor.
Vi pratade i över två timmar men sedan var det dags för Harry att åka hem och sova. Han jobbar numera för Microsoft och skulle åka till Köpenhamn en dag senare.
Jag gick till hotellet för att sova och samla kraft inför nästa dags äventyr.

Dag 4
Dagen startade som vanligt med frukost på hotellet kl. 7. Det regnade och sikten ute var mycket dålig. Dagens program skulle innehålla en utflykt på havet med ”valskådning” som huvudattraktion. Vi hade möjlighet att välja på tre olika avgångstider från hamnen i Reykjavik. Kl 08.00, 13.00 och 17.00.
Redan kvällen innan hade vi bestämt oss för att åka den första turen kl. 8 men med hänsyn till regnet ändrade vi våra planer och gick till rummet för att ta en lång härlig dusch och sedan bara ligga och lyssna på våra ljudböcker fram till det blev tid för förmiddagskaffe. Nu är det ju så att man inte duschar så länge som ovan att vistas på Island. Varmvattnet luktar nämligen svavel eftersom det är grundvatten som värms med ånga från underjorden. Däremot blev det någon timme i sängen med ljudboken.
Sedan bar det av ut i regnet för att få en kopp förmiddagskaffe. Efter kaffet hade regnet nästan upphört och det verkade som om det skulle skina upp. Vi vandrade vidare upp för den centrala kullen i Reykjavik för att ta oss en titt på Hallgrimskyrkan och den imponerande orgel som finns där. Tyvärr fanns inga orgelkonserter tillgängliga under vår vistelse i Reykjavik. Vi hade redan före kaffet tagit beslutet att strunta helt i valskådningsutflykten med tanke på vädret men vi ändra det beslutet och gick för att inta en snabb lunch Vi promenerade sedan tillbaka till hotellet för att utrusta oss för tre timmar på havet. Vi fick lite brått för att av någon anledning hade vi fått för oss att avgångstid nummer två för valsafari var kl. 12.00. Döm om vår förvåning då vi kom fram lagom svettiga och varma och fann att vi var ute en hel timme för tidigt. Detta i sin tur gjorde att vi fick möjligheten att utforska Reykjaviks hamn mer noggrant samt att gå på en stor matbutik och kolla in utbudet och prisnivån. Dyrt, som allt annat på Island får man väl säga om maten i livsmedlesbutiken.
Vi hade inte mer än lämnat butiken förrän det började regna så smått igen. Innan vi var framme vid piren där valsafaribåten skulle avgå föll ett tätt regn som gjorde det nödvändigt att ta fram regnjackan. Medan vi väntade på att få gå ombord hade vi redan hunnit ångra vårt beslut att åka på detta äventyr, men nu var det så dags. Vi gick ombord och fick sittplatser på mellandäck under tak, nästan. Det vill säga att taket slutade precis ovanför oss. Vi stävade ut i Faxaflói vilket är namnet på den bukt som Reykjavik ligger vid. Vi fick, av den engelsktalande guiden, veta att vi nu skulle gå ut i bukten ca 45 minuter till än plats där det var sannolikt att vi skulle kunna observera valar. Det började redan kännas kallt och ruggigt i vinden. Under vägen ut till valobservationsplatsen fick vi veta hur det hela skulle gå till. Guiden som skulle stå på övre däck, en våning ovanför oss skulle rapportera sina observationer i högtalarsystemet enligt en analog urtavla. Det innebar att val observerad rakt föröver anges som kl. 12. Observation rakt om babord (vänster) är kl. 9 och rakt om styrbord (höger) är kl. 3. Jag började genast tänka på min sista militära repetitionsövning då jag, omskolad till luftbevakare i Flygvapnet, stod i ett luftbevakningstorn på ett högt berg utanför Lycksele för att observera flygplan och helikoptrar under en stor militärområdesövning. Det var samma rapporteringsteknik som vi då använde. Jag utgår från att detta inte är någon militär hemlighet som jag nu avslöjar.
Nåväl efter ca 45 minuters färd ut i det okända, utan möjlighet att se land beroende på regn och dis saktade fartyget farten och snart kom den första rapporten om trolig val kl.12. Ordvalet trolig fick mig att tänka på alla rapporter om troliga ubåtar man hört om längs Sveriges kuster genom åren. Det visade sig dock att valen inte bara var trolig utan fullt existerande eftersom den strax därpå dök upp en gång till. Valar är ju däggdjur och andas med lungor som vi. De måste alltså upp till ytan då och då för att hämta luft och nästa alltid visar de sig över ytan två till tre gånger för att fylla lungorna innan de dyker igen och blir borta en längre stund.
Sådär fortsatte det under drygt en timmes tid medan fartyget styrde kors och tvärs allt eftersom guiden ropade ut sina positionsangivelser och mycket entusiastiskt berättade om de valar hon såg ryggen på. Vi blev dock bara mer och mer frusna och mer och mer ointresserade av valobservationerna. Vi kände redan nu att vi gått kunnat vara utan detta äventyr, trots att det ingick i resans pris. Vi såg kanske 10 -12 valryggar skymta förbi medan båten krängde i den kraftiga dyningen och man började befara att någon skulle börja bli sjösjuk. Jag kan tänka mig att detta hade kunnat vara en skön utflykt med bättre väder men någon stor upplevelse i våra liv blev inte denna dag.
Vi var åter i hamn när klockan var ca 16.00. Vi var då mycket frusna och gick till första bästa restaurang som serverade varm soppa. Vi åt en ljuvlig blomkålssoppa. Sedan gick vi till kafé Jómfrúin, som serverar danska smörrebröd och köpte ett stort smarrigt sådant, med rödspätta och dansk remolade, med oss hem till hotellet. I och för sig fel att äta sådana på Island men man kan ju inte alltid göra det rätta. Vi kände i vart fall inte för att gå ut på krogen på kvällen.
Vi satt i stället på rummet och skrev de obligatoriska vykorten till barnbarnen och till min mamma. Drack en kall Egils Premium, inhandlad i VinBud, till smörrebrödet.
Dag 5
Dagen började som vanligt med frukost och dusch kl. 7 fast denna dag i omvänd ordning. Vi skulle bli upphämtade vid hotellet redan kl. 08.00. Vi skulle ut på veckans längsta utflykt till Landmannalaugar, en verklig heldagsutflykt. Vädret var lite småregnigt och såg inte speciellt lovande ut. Vi fick en ny guide denna dag, Betty var bokad på annat. Vår nya guide hette Lena och var svenska, bördig från Hälsingland men hade bott på Island i 20 år. Lena var den perfekta guiden för denna utflykt skulle det visa sig. Hon hade blivit en entusiastisk islänning med en bakgrund som var utbildning på lantbruksskola. Hon flyttade till Island för att mjölka kor men är idag en typisk isländsk mångsysslare som anpassar sitt arbetande efter säsongerna. Hon jobbar fortfarande som avbytare i jordbruk där hon både sköter kor och deltar i att hämta hem fåren från fjälls i samband med fårskiljningen, hon leder guidade ridturer i den vackra men ibland svårtillgängliga isländska naturen, hon jobbar som guide, hon jobbar på slakteri och hon jobbar i hemtjänsten. Eventuellt har jag glömt något av det hon brukar göra. De flesta islänningar har mer än ett jobb för att få ekonomin att fungera.
Vi körde ut från Reykjavik ungefär samma väg som då vi var till Gullfoss men nu fortsatte vi ytterligare ett stycke på riksväg 1, fram till Selfoss där vi tog av mot inlandet över den bördigaste och för jordbruk bästa delen av Island. Denna del av Island var under istiden sjöbotten. Det var redan här det började visa sig att Lena var precis rätt guide för dagen. Hon kunde ge målande insiderbeskrivningar av hur det var att jobba i det isländska jordbruket. Hon visste allt om djuren och om hur man plastar in hö med rundbalningsmaskin. Hon kunde berätta om det stora slakteriet i Selfoss där man nu under sensommaren har många svenska ungdomar som säsongsarbetare. Dessa ungdomar jobbar 10 – 12 timmar per dygn och får förutom lön, även mat och husrum. Lönen är inte så hög men de betalar ingen skatt på Island. Skattesystemet är konstruerat så att ungdomar ska kunna tjäna pengar för att kunna studera. Studiebidrag existerar inte där.
Vidare for vi förbi Islands största mejeri som också ligger i Selfoss. Om detta har jag inte någon ytterligare information. Vidare upp i den bördiga dalgången på vår väg till Landmannalaugar passerade vi en av Islands äldsta fårskiljningsfållor, byggd som två cirklar av lavastenar. Ungefär meterhöga murar. Den ena cirkeln tom den andra indelad i sektorer, en för varje fårägare i byn. Detta föranledde Lena att berätta att fårskiljningen för året nalkas. Den 15 september drar man till fjälls på sina islandshästar för att driva fåren ner till låglandet och den stundande skiljningen. Fåren har gått lösa i den karga naturen och lång upp på de isländska fjällen ända sedan kalvningen på våren. Före kalvningen är fåren flockdjur men därefter går de oftast tre och tre. D v s varje tacka och hennes oftast två lamm. När man rider till fjälls för att driva hem dem blir man vanligen borta i ca två veckor. Det är ett jätteområde man ska leta får på.
Lena berättade vidare om de vattenkraftverk som finns i älvarna vi färdades utmed, Hvitá och Thjórsá som är cirka 230 km lång. Den börjar i området mellan Hofsjökull och Vatnajökull och rinner ut vid Islands södra kust i Atlanten. Vi fortsatte upp i Thjórsárdalur och Lena berättade att det i närheten av hennes hemby nu är på gång att bygga ytterligare ett kraftverk vilket skulle dränka stora delar av marken när man skapar kraftverksdammen. De lokala politikerna lovar att skydda lokala intressen men sedan blir de överkörda av rikspolitikerna. Känns mönstret igen måntro? Island behöver öka sin tillgång på el för att man byggt flera stora alumineumsmältverk som är stora energislukare. Vi stannade vid Hjálparfoss vattenfall och kraftverket Fossbreckur. I samband med att hon talade om kraftverken nämnde Lena också att hon förutom de jobb jag tidigare räknat upp, också städar kontor och personalutrymmen på Fossbreckur..
Efter stoppet vid Hjálparfoss tog vi en kaffepaus på fjällhotellet Hrauneyjar. Då vi lämnar detta ställe finner vi vid vägen en skylt som talar om att det är 243 km till nästa bensinstation. Vi kör alltså vidare ut i ödemarken genom det vackra fjällandskapet mot Landmannalaugar. Vi reser på mycket dåliga vägar genom stora lavafält och öknar som består av pimpsten och vulkanisk aska från Hekla, Islands högsta berg, 1 491 meter högt, vilket också är en aktiv vulkan. Hekla har utbrott med ungefär 10 års intervall. Senast var år 2000. Bergen vi passerar är märkliga så till vida att de är gröna upptill av den vegetation som finns här men nedtill är de utan växtlighet. Detta beror på de sandstormar som ibland härjar här. Erosionen från den vassa lavasanden slipar då bort allt som växer på de nedre delarna av bergssluttningarna. För att komma tillrätta med detta har man med mycket gott resultat börjat så Alaskalupiner i öknarna. Man sår dessa lupiner och strandråg från flygplan. Alaskalupinen kräver väldigt lite av sin växtmiljö då den tar kväve ur luften. Efter några år med lupiner bildas sedan jord som gör att även mer krävande växter kan överleva, åtminstone till Heklas nästa utbrott då allt begravs igen.
När vi passerar över den sista bergsryggen innan vi kommer fram till dagens mål så skingras regnmolnen och solen bryter fram. Vi stannar i en liten parkeringsficka på bergskammens högsta punkt och tittar ut över lavafälten, explosionskratern Ljötipoltur och den oerhört vackra sjön nedanför berget. Sedan kör vi ner för en backe och över två mindre vadställen i älven och sedan är vi äntligen framme vid Landmannalaugar. Som tur är, eller var det möjligen skicklighet i planeringen, så har vi en terränggående buss idag. Om vi inte hade haft det hade vi fått gå sista biten.
Landmannalaugar är ett magnifikt område omgivet av färggranna berg av ryolit, där man bland annat kan ta ett dopp i en naturlig varm källa. Här har den Isländska Turistföreningen en stuga och här finns en stor tältplats mitt på den steniga bottnen av en före detta isälv. Hit förlägger man målet för många av de ridturer på islandshäst som finns att tillgå för islandsturister.
Vi börjar vårt ca 3 timmar långa stopp med att äta en medhavd lunch (ingår i resans pris) bestående av färdiga mackor, kaffe, Coka Cola och ett äpple. Smakar himmelskt med något att äta nu för klockan har hunnit bli ca två på eftermiddagen. Efter maten tar de som så önskar, bland andra jag, en längre promenad i de gigantiska lavafält som finns här. Genom lavafälten som är mycket kuperade finns stigar som är tydligt markerade. Man kan göra både längre och kortare promenader. Jag och en annan i gruppen väljer en som sägs ta två timmar att gå men som det visar sig att vi klarar på drygt en timme. Vi återvänder till Landmannalaugar via den Gröna ravinen till vilken Yvonne gått tillsammans med några andra som inte ville ta den mer ansträngande vandringen genom lavaområdet. Vi möter dem när det är ca 20 minuters vandring kvar till utgångspunkten för vår vandring.
Efter vandringen badar vi i den naturliga varma källa som finns här. Det är en källa med varmt vatten och en med kallt vatten som rinner samman just här och ger den så behagliga temperaturen av ca. 38 grader. Det är grunt och bottnen består av småsten och det är en mycket speciell känsla att bada här. Man skulle kunna ligga i vattnet länge men det drar ihop sig till hemfärd så det är bara att gå upp och klä på sig.
Vi sätter oss i vår buss och korsar åter de halvmeterdjupa flodfårorna på vägen bort från denna underbara men karga plats. Vi rundar den vackra sjön jag nämnde tidigare och kör ut på en väg där det krävs fyrhjulsdrift, för vägen är som det står på en skylt ”obroad”. Det innebär att för att ta sig fram måste man ha hög markfrigång för att kunna passera de floder/bäckar som rinner över vägen. Vi passerar mycket nära Hekla men ser inte vulkanen för det har åter börjat regna och sikten blir ibland nästa helt obefintlig. Vi stannar på ett ställe för att plocka pimpsten och på ett annat för att beskåda ytterligare ett vattenfall men regnet gör att stoppen blir korta. Efter ytterligare många mil på gropiga vägar genom vulkaniska öknar och senare åter vacker jordbruksbygd kommer vi ner till väg nr 1 igen. Här stannar vi på en bensinmack för att åter dricka kaffe och få möjlighet att gå på toaletten. Sedan går färden raka vägen tillbaka till Reykjavik och vi är tillbaka vid hotellet ca kl. 20.00.
Vi är vrålhungriga och går ut för att äta på Svarta Kaffið som vi blivit rekommenderade av andra resenärer i gruppen. Jag äter ostgratinerade burritos, inte speciellt isländskt men gott och framför allt mättande. Sedan bums i säng efter en lång men fantastiskt intressant dag. Jag önskar att alla som ska åka på denna utflykt kunde få en så fantastiskt duktig och trevlig guide som vi fick, Lena från Hälsingland och Selfoss alltså.

Dag 6
Nu är det slut på de i paketresan ingående utflykterna. De resterande dagarna var det upp till var och en att roa sig efter eget tycke. Några hade valt att rida islandshäst andra att flyga till Västmannaöarna.
Vi valde att ta det lugnt och ytterligare utforska Reykjavik.
Efter frukosten gjorde vi oss ingen direkt brådska ut. Vädret var inget vidare denna dag. Det regnade till och från och det var bara ca 10 grader.
Vi bestämde till slut att ta en lång promenad ut i någon förort för att se sådant som vi tidigare bara sett från bussfönstret på vår färd ut från Reykjavik. Vi gick österut i ungefär en timme genom olika bostadsområden ock kunde konstatera att mycket av bebyggelsen liknar den vi har i Sverige. Fönstren var annorlunda men i övrigt ganska lika planerade områden. Vi hamnade så småningom i ett område strax bortom Reykjavik Zoo. Då öppnade sig himlen i ett störtregn och vi räddade oss in på ett matställe vi känner till från våra tidigare resor bl. a i USA. Det var KFC, Kentucky Fried Chicken. Eftersom det började bli lunchtid bestämde vi oss för att beställa något att äta medan det regnade utanför. Vi gillar normalt de grillade kycklingdelarna hos KFC men detta blev ingen höjdare. De som drev detta ställe hade inte lärt sig att krydda så som originalet ska vara. Det var intressant att notera medan vi åt var alla de ungdomar som var i lokalen för att det var lunchrast i den närbelägna skolan. Det var massor men ungar i tonåren där men ljudnivån var påfallande låg. Inget stoj och skrik som jag oftast tycker att det är när många ungdomar i Sverige vistas på samma ställe. Detta var för övrigt något vi noterade senare också på andra ställen.
Efter lunchen gick vi ut i regnet, som då hade avtagit igen. Det duggregnade fortfarande men vi bestämde ändå att fortsätta vår promenad. Vi vände nu tillbaka mot centrum men nu gick vi ner i det som heter Laugardalur. Här ligger Reykjavik Zoo, Reykjaviks botaniska trädgård, en stor sportarena, en tältplats och ett thermalbad, alltsammans i en vacker park. Vi promenerade i regnet på fina gångstigar och stannade bl. a för att fotografera den största ansamling av bläcksvamp jag någonsin sett. Mitt i parken finns också några varma källor.
Vi styrde våra steg till thermalbadet och gick in för att bada. Inträdet kostade 350 ISK och hyra av handduk lika mycket. Badet har ett antal stora utomhusbassänger med varmt vatten, inklusive en 50 meters simbassäng för tävlingar. Här finns också en vattenrutschbana och ett antal mindre pooler med 38, 40, 42 respektive 44 gradigt vatten. I den 40-gradiga var det dessutom starka vattenstrålar ut från väggarna. Strålarna gav en skön massage åt rygg och axlar. Det var en helt fantastisk känsla att ligga ute och simma i det varma vattnet samtidigt som ett kallt regn föll. Utomhustemperaturen var 10 grader. Att åka vattenrutschbana var också kul, det har jag inte gjort sedan barnen var i nedre tonåren.
När vi badat i en dryg timme gick vi åter ut i regnet för att ta bussen tillbaka till hotellet. Busschauffören kunde inte växla min 1000 ISK sedel så vi fick åka gratis, det skulle nog inte ha kunnat ske i Stockholm.
Efter en kaffe Latte på hotellrummet begav jag mig ensam ut i regnet igen för att gå till Vin Buden (Systemet) och köpa de isländska öl jag tänkte ta med hem. På vägen hem slank jag in på ett café och drack en pint Egils Premium. Jag hade fått tillåtelse av hustrun att göra så, hon vet att jag njuter öl med måtta.
På kvällen gjorde vi vårt dyraste restaurangbesök i Reykjavik. Vi gick till Steikhuset Argentina som ligger ett par kvarter från vårt hotell. Restaurangen fick år 2000 utmärkelsen årets restaurang i Reykjavik. Vi åt grillat isländskt lamm med marinerade vitlökar, vitlökssås och bakad potatis. Fantastiskt gott! Till detta drack jag en Viking Gylltur och Yvonne drack som vanligt bara vatten. Hela kalaset gick loss på 9060 ISK. Man vågar inte ens tänka på vad det skulle ha kostat om vi tyckt om vin och beställt det till denna goda lammrätt.

Dag 7
Även denna morgon startade i regndis. Vi tog det lite lugnt efter frukost medan vi bestämde vad vi skulle hitta på. Vi beslutade så småningom att ta en rundtursbuss som kör runt Reykjavik med så kallad Hop-on Hop-off möjlighet. Det skulle gå en tur per timme såg vi i broschyren, men tyvärr upphörde dessa turer 31 augusti och idag var det 1 september. Jag gick till receptionen på hotellet för att kolla om det verkligen var slut för säsongen. Jag fick där rådet att istället köpa ett 24-timmars turistkort. Kortet kostar 1200 ISK och ger under 24 timmar obegränsad åkning på stadens bussar, fritt inträde till ett antal museer och fritt inträde till staden alla bad. Rundtursbussen skulle ha kostat 2000 ISK.
Vi beslutade att gå till närmaste busstation, den som ligger vid torget Hlemmur. Där öppnade man tyvärr inte information och försäljning förrän klockan 12.00, då det var lördag. Jag gick då till närmsta hotell där jag utan problem kunde inhandla två st turistkort. Åter till busstationen där jag fotograferade de uppstoppade korparna som finns där i en glasmonter. Detta naturligtvis för att skicka bilderna till min vän, med smeknamnet Korpen.
Sedan bestämde vi att först åka till det stora köpcentret Kringlan och sedan bestämma vad vi skulle göra av dagen. Det regnade fortfarande ganska ordentligt och Kringlan är ett stort innomhuscenter, typ amerikans så kallad Mall. Här fanns precis som i motsvarande anläggningar diverse butiker och restauranger. Det fanns till och med några svenska, som Polarn & Pyret.
Vi åt lunch i Kringlan och jag passade på att komplettera mina inköp av isländska öl på den VinBud som finns där. Därefter åkte vi tillbaka till busstationen Hlemmur och bytte till en buss som går förbi Perlan. Perlan, ligger på toppen av en kulle i utkanten av staden. Här finns Reykjaviks geotermiska vattenreservoarer i sex stora behållare, och ovanpå dessa är den karakteristiska glaskupolen Perlan placerad. Perlan har också ett museum, Saga museet, en restaurang och en fantastisk utsikt över Reykjavik och dess imponerande omgivning. Precis när vi steg ut på utsiktsbalkongen som går runt hela Perlan bröt solen genom molnen och regnet upphörde för en stund. Jag hann ta några bilder på den fina utsikten. Därefter gick vi in i restaurangen och tog en fika med tårtbit. När vi satt där med vårt kaffe öppnade sig himlen åter och sikte blev obefintlig. Rutorna i Perlans glaskupol var som gamla tiders charkuterifönster, om ni minns dem. Vatten som rann utmed rutorna för att kyla och leda bort värmen utifrån.
Från Perlan åker vi åter tillbaka till Hlemmur för att byta till en buss som går långt ut till ytterligare en av Reykjaviks förorter. Därute finns det nyaste av stadens thermalbad. Badet heter Árbaerjarlaug och ska ha en ännu häftigare vattenrutschbana och mini-geysirs. Eftersom vi uppskattade badande dagen innan väldigt mycket ser vi verkligen fram mot ytterligare en badupplevelse. Under bussresan som tar en god stund säger hustrun på skämt att det vore ju typiskt om badet nu är stängt på grund av reparation. Efter mycket snirklande i förorterna är vi äntligen framme och stiger av vid Fylkisvegur. Regnet öser ner medan vi letar oss fram till badanläggningen ca 500 meter från busshållplatsen. När vi närmar oss ser vi att det inte finns en enda bil på parkeringen och när vi kommer fram förstår vi att hustruns skämt var sanningen. Det var STÄNGT FÖR RENOVERING. Det var bara att snabbast möjligt ta sig tillbaka till busshållplatsen i regnet innan bussen hunnit till ändhållplatsen och tillbaka igen. Det gick bara en buss i halvtimmen, det var ju lördag. Döm om busschaufförens förvånade min då vi steg på samma buss som vi lämnat alldeles nyligen, denna gång var vi dock helt genomblöta. Vi åkte nu med bussen tillbaka in till stan och bytte till den buss som går till badet Laugardalurlaug, det bad vi besökt dagen innan. Det var underbart att få krypa ned i det 40-grdiga vattnet och få massage av jet-stålarna av vatten efter den nedkylning som promenaden i regnet och den därpå följande bussturen i våta kläder åstadkommit.
Vi stannade i badet ca. en timme denna gång också. Medan vi badade hade våra kläder torkat hjälpligt men inte helt. Vi beslöt trots detta att promenera hem till hotellet. På vår väg passerade vi Höfði, det hus som Ronald Regan och Michail Gorbatjov träffades i 1986. Huset byggdes 1909 som ambassad för Frankrike, men är numera en representationsbyggnad för isländska staten. Det finns också ett isländskt fjäll som heter Höfði. Vidare gick vi förbi en snabbmatsrestaurang vid namn Subway där vi köpte en lång fylld bagett som vi tog med hem till hotellet.
Vi kände tyvärr inte för att gå ut och sätta oss på restaurang efter denna dag. Vi skulle ju packa denna kväll och dessutom upp mycket tidigt dagen därpå.
Dag 8
Sista dagen på Island, hemresedagen. Vi vaknade före kl. 04.00, den tid vi satt vår väckarklocka. Vi ”bryggde” kaffe på rummet eftersom ingen upplyst om att det faktiskt var öppet i matsalen för oss. Vi kunde ju i och för sig ha frågat. Å andra sidan är man inte riktigt upplagd för frukost kl. 4 på morgonen. Vi skulle bli hämtade för transport till Keflavik kl. 05.00 -05.15 var det sagt i programmet.
Kl. 05.10 kommer en minibuss och hälften av gruppen stiger ombord och får sina väskor instoppade i bagageutrymmet. Sedan är bussen full. Chauffören verkar inte förstå någonting men lovar att komma tillbaka om en kvart och hämta upp oss som blir kvar. Vi förstår inte hur han ska hinna fram och tillbaka till Keflavik på en kvart men vi väntar. Ca 05.20 kommer en annan buss. Chauffören frågar om vi är gruppen ”En vecka på Island” och han blir lite konfunderad då vi bara är 7 personer och inte 13 som det står i hans papper att vi ska vara. Vi förstår då att de som åkte i den förra bussen åkt med fel transport. Vi lastar in oss själva i bussen och chauffören lastar in vårt bagage. Sedan kör han oss raka spåret till flygplatsen Keflavik. Vi får sedan veta att de som åkt med den första transporten bara blivit körda till den stora bussterminalen där de lastats om till en större buss för vidare befordran till Keflavik.
På flygplatsen är det fullt med avresande som står i världen längsta kö för att checka in. Vi som har e-biljetter fixar denna procedur lika lätt som på Arlanda via automat.
Kl. 07.45 går planet åter till Stockholm. Vädret var klart denna morgon och jag hade utmärkt sikt från planet ner över Island då vi flög utmed den södra kusten. Det var fascinerande att se Island från luften nu när man åkt omkring där. Man kan mycket tydligt se hur de olika lavaströmmarna runnit fram över landet. Man såg också massor med platser där den heta ångan sprutade ur marken.
Ja denna länge önskade Islandsresa var en fantastisk upplevelse. Badsemester på Island hade jag t ex. knappast kunnat föreställa mig innan.
Lite kompletterande fakta:
100 SEK = 935 ISK (2007-09-05)
Resan med Hekla Travel ”En vecka på Island” kostar mellan 10.500 och 15.300 beroende vilken hotellstandard man väljer och vid vilken tid på året man åker.
Jag har också kollat att paketresan var ”lönsam” jämfört med att åka på egen hand och sedan betala varje utflykt separat. Gör man så kan det dessutom vara svårt att få guidning på svenska.
Ska du till Reykjavik kan du läsa mer om Reykjavik Tourist Card på http://www.visitreykjavik.is
Mat på restauranger är dyrt man får knappast minsta snabbmatsportion under 800 ISK och på riktig restaurang kostar huvudrätterna allt ifrån 1500 ISK till 5000 ISK eller mer.
En öl kostar på krogen 600 – 900 ISK men på VinBud mellan 180 och 220 ISK.
Det är mycket städat och snyggt i Reykjavik och i naturen på Island. Detta trots att Island inte har något system för retur av t ex glas. (Detta gör också att man använder ett icke vattenlösligt lim till öletiketterna, vilket varit till stor förtret för mig som samlar på sådana.) Man verkar heller inte ha någon källsortering av sopor.
Överhuvud taget verkar man inte ha så stort miljömedvetande. T ex kör man bilar på tomgång hur länge som helst. Jag har dessutom aldrig tidigare sett så mycket stadsjeepar någonstans. Jag förstår å andra sidan behovet av denna typ av bilar efter att ha åkt många mil på förfärligt dåliga vägar. Det är ändå märkligt att man inte tänker mer på att minska utsläppet av växthusgaser, då man säkert inte vill bli av med en av sina turistattraktioner, glaciärerna.
Mycket av allt det andra fantastiska på Island skulle då också påverkas.
SLUT