Pamms blogg

Direkt efter vi vaknat ger vi oss iväg från Pettneu.
Trafiken är obefintligt när vi ger oss av, men snart så börjar det tätna igen.
På vägen passerar vi Lichtenstein och givetvis så passar vi på att få liv i alla passagerarna och äta frukost samtidigt.
Lichtenstein är inte speciellt stort och en liten omväg tar inte mer än någon timma extra.
När vi lämnat Lichtenstein passerar vi Schweiz och snart är vi ute på Autobahn i Tyskland igen.

Lördagar är inte den bästa dagen att passera Tyskland. Flera vägarbeten gör att trafiken stoppas upp och vi står i 3-4 köer som alla tar runt en timma att passera.

Vi gör två försök att hitta en större affär eller supermarket för att inhandla lite gott, men upptäcker att mycket stänger på lördag eftermiddag och det finns få affärer öppna. Det enda vi hittar är Lidl och likande kedjor vilket inte gör oss gladare. Öl går inte att köpa på burk, utan här är det bara flaskor som finns tillgängliga. (Där rök vår planerade bunkring)
Vi kör och försöker även hitta något kring Kassel, men det är tvärtkört.

Strax efter kl 1 på natten kör vi ombord på färjan i Puttgarden och efter en kort båttur och några timmars sömn i Danmark är vi runt 1-tiden på söndagseftermiddagen hemma igen.

Nu väntar urplockning, städning och sedan är det bara att planera nästa resa!

Dagsetapp 153 mil och 28 timmar (inkl. några sovstopp)

Dags att påbörja resan norrut.
Vi åker utmed Gardasjöns östra sida. Väldigt vackert och även om det tar lite tid så är det värt det för den vackra miljöns skull.
Ett stopp i Torbole för lunch sedan åker vi vidare mot St Anton.
Mellan södra och norra Garda skiljer det runt 10 grader i luften, kallare.. I vattnet vet jag inte men det känns inte badvänligt. Den omgivande miljön är olik den i söder och bergen är nära och känns väldigt närvarande.

Väl framme så tar vi in på Camping Arlberg.
En camping som ligger strax utanför St Anton i Pettneu, in genom några smågator och mellan några hus.
Inte lätt att hitta utan gps eller skyltar.
Campingen har när vi kommer ingen personal på plats (iallafall inte efter 17), men en bom som öppnas efter att man tagit en parkeringsbiljett fungerar lika bra. Sedan finns det ett antal platser med tillhörande elskåp. Alla med myninkast för tillgång till ström.
Campingen är enkel men väldigt funktionell. Det finns ingen toalett eller dusch tillgänglig om man bor på en av ställplatserna, däremot gratis inträde på simhallen som ligger vägg i vägg vilket är gott nog.
Simhallen har även en bar och restaurang som är öppen till 22.
Väljer man att ta en plats längre in får man även ett tillgång till ett litet hus. Alla platserna har där ett hus innehållande toalett och dusch vilket gör vintercamping extremt enkelt.
Eftersom St Anton ligger precis efter avfarten till motorvägen så är det väldigt enkelt att ta sig hit, även på vintern.
Området är väldigt vackert och det finns möjligheter till många sommaraktiviteter om man så önskar.

Dagsetapp 51 mil , runt 6½ timmar.

Givetvis så försöker vi hinna med ett besök på en park, så även denna gång.
Vi cyklade in till stationen i Peschiera del Garda, låste cyklarna och tog gratis-bussen in till Gardalands entré. Som många andra parker i Europa så betalar man bara inträde, sedan är allt fritt. Vill man kan man även köpa ett "gå före i kön" pass som gjorde att man aldrig behövde vänta mer än några minuter på att åka. Vi är otåliga och köpte det för 10 € styck. Vi visste inte exakt hur stor parken var och hade planerat att vara där hela dagen och även kvällen. Vad vi märkte var att det inte var så mycket folk där mitt på dagen och köerna gick ganska fort. Troligen så berodde det på värmen som kåg på runt 36 grader...
Detta gjorde att vi klarade av större delen av parken och de flesta attraktioner och kunde bege oss tillbaka redan vid fyra tiden på eftermiddagen.
Parken är välskött, väldigt fin och man har lagt extremt mycket pengar på miljöerna kring varje attraktion.
Kanske skulle man lagt lite mer på attraktionens åklängd i vissa fall då bla. vattenattraktionerna var ganska korta. De stora berg och dalbanorna var väldigt bra och de båda stålbanorna får höga betyg.
Totalt ger jag parken en 6 på en tiogradig skala.

Rastlösheten gjorde att vi bröt upp och begav oss mot Gardasjön och orten Peschiera del Garda i dess sydöstra spets. Vi ville få en plats på campingen Bella Italia som är en enorm camping fyrstjärning-camping med alla faciliteter. När vi kom fram var det tvärfullt och vi fick börja leta alternativ.
Vi åkte utmed stranden och i stadens västra utkanter fick vi plats på Camping Wien.
Låter lite udda och det var den också.
Själva uppställningsplatsen var helt ok, men istället för sand och gräs var det mest grus vilket gjorde lite ont i fötterna. Campingen kändes lite mer rustik och kanske hade tiden stått still iallfall några år även om det mesta var av bra standard.
Campingen låg utmed strandpromenaden som sträcker sig runt denna delen av sjön, strax nedför fanns en strand och sjöns turkosblåa vatten.
Vi har tidigare varit i norra Garda och det som slår en är att vattnet här är varmt, runt 26 grader mot kanske 18 i norra delarna. Det skiljer dock 7.5 mil mellan de mätningarna och väldigt mycket vatten, men det är ändå ganska fascinerande att det kan vara så stor skillnad.
Peschiera del Garda är en gammal stad där en del ligger inom gamla stadsmurar omgivna av vatten.
Jättemysigt med fina restauranger och butiker med lite högre klass än normalt.
Väldigt mycket italienare och på Bella Italy var större delen av gästerna Holländare.
Ingen svensk här heller.

Dagens rutt var ung. 18 mil och mestadels motorväg vilket gjorde att det inte tog så lång tid.

Ett bra avbrott i allt badande och solande kan vara att åka till ett badland och bada....
Vi cyklade till Aqualand och tillbringade en dag med bad i vattenrutschbanor och pooler.
Sammantaget så är Aqualand en fräsch och bra anläggning med varierade attraktioner och ett eget barnområde. Tyvärr är det som på många andra liknande ställen långa köer till de olika attraktionerna.
Många tror jag inte skulle funka i Sverige med tanke på vår kantiga syn på säkerheten vilket ofta tar bort den där riktigt skrämmande känslan. Nästan alla rutschbanor skulle man åka i nån form av flytetyg. Flera var reserverade för enbart två personer men i några, bland annat fritt fall, kunde man vara upp till 4 stycken samtidigt.... ruggigt...
Har varit på flera badland, både i Europa och i USA och på en tiogradig skala skulle jag ge Auqaland en 6:a
Lite mer attraktioner och några fler som inte krävde badringar eller "båtar" krävs för att öka på betyget uppåt, även storleken på parken kunde vara större. Dock bättre än genomsnittet och jämför man med ex. Skara sommarlands vattendel så ger jag den bara en 4:a

Efter några dagar känner vi att campingen Mare Pineta börjar bli tröttsamt tråkig. Vi blir rastlösa och vill vidare.
Vi kör mot Lido di Jesolo och försöker få plats på Camping International.
Eftersom campingen ligger på slutet av Lido di Jesolo är den ganska populär och när vi kommer också tyvärr fullbokad.
Vi kör vidare söderut, campingarna ligger på ett pärlband så behöver vi inte åka långt för att hitta en med ledig plats och som har för oss "rätt" antal stjärnor. De närmaste dagarna tillbringar vi på Camping Sant´Angelo Village som är en fyrstjärning camping nära Lido di Jesolo i Cavallino Treporti.
Campingen är välskött med mycket bra platser, vet inte om alla hade det, men vi hade både el, färskvatten och avlopp vid vår plats, föredömligt!
Det var fina hygienutrymmen och flera bra barer och affärer på området. I direkt anslutning till campingen fanns givetvis stranden och den var som många andra stränder på den här sidan Italien mycket bred, lite långgrund och med en del försäljare.
Campingen hade flera badvakter på stranden, vilka hade hand om både uthyrning av stolar och livräddning.
Poolområdet var väldigt fint och skulle kunna lika gärna tillhört ett fint hotell. Det fanns både solstolar nära poolerna och ett grönområde som man kunde ligga och sola på.
Givetvis fanns det mycket Italienare även på denna campingen men ochså väldigt många danskar och holländare. Resterande var framförallt tyskar och schweizare, dock såg vi ingen svensk.
Det negativa med campingen var att läget gjorde det omöjligt att gå in till Lido di Jesolo där utbudet av restauranger, affärer och barer var nästan obegränsat. Utanför campingen fanns inte mycket mer än någon affär och nån enstaka restaurang.
Det gick att cykla in till Jesolo, nästan hela vägen var avskärmad cykelväg men när man skulle över floden Sile så var man tvungen ut på en större tvåfilig genomfartsväg utan vägren, inget vidare på natten eller om man har mindre barn med sig.

Dagens etapp är på 15 mil och det tog runt 2½ timme.

Vi ligger kvar på Mare Pineta till den 24 Juli då vi rör oss vidare.

Intrycken från campingen är att den ganska stor, men ändå inte speciellt strukturerad.
Områdets mindre vägar är inte alltid lätta att se även om de större är asfalterade och bra.
Nästan överallt finns det höga tallar som hjälper till att ge skugga, även om de samtidigt ger ifrån sig en del kåda och ganska stora kottar som är lite negativt.
Det finns givetvis affär men manuell kött, ost och bröddisk. En campingaffär med campingprylar och solstolar, parasoll etc.
Flera barer och en restaurang, gym och tillgång till Internet.
Större delen av de som var på campingen var Italienare, holländare och tyskar. En del danskar men vi såg inga svenskar alls.

Positivt med campingen:
Ligger i slutet av en lång gågata som innehållerväldigt många restauranger, affärer och barer.
Gatan börjar i Lido di Spina men större delen ligger i Lido degli Estensi som är en lite större ort än Lido di Spina. Vi åt extremt god italiensk mat, framförallt på en restaurang som hette Aroldo och som låg på gatan som går tvärs igenom Lido di Spina och startar utanför campingen.
Finns mycket att göra på kort avstånd och utan behov av cyklar.
Ligger i direkt anslutning till havet och en bra strand.

Negativ:
Poolen hade mösskrav vilket är ganska jobbigt och var heller inte speciellt badvänlig.
Svårt att nyttja uppställningsplatserna på ett bra sätt pga. av alla träd som inte riktigt stod i nån större ordning.
Internetanslutningen dyr och ganska dålig.
Få men stora dusch och toalett utrymmen, dock i bra skick men det borde funnits lite fler.

Vi startar runt 9:30 från Zell am See för att köra Grossglockner Hoch Alpenstrasse över alperna.
Att köra husbil över alperna går alldeles utmärkt. Uppåt är det oftast inga problem alls, men nedför får man stanna några gånger för att inte överhetta bromsarna.
Vägen över är underbart vacker och pga. ovädret som dragit förbi ligger det nu snö från 1500 meter och uppåt, som tur inte på vägen utan bara i terrängen.

Vädret i Österrike är inte olikt det i Sverige en normal sommardag. När man kommit över och börjar köra in i Italien märks det ganska tydligt att man kommit in i ett varmt medelhavsland och lämnat den klara och friska luften bakom sig. Nu är det tydligt varmare och med högre luftfuktighet.
Tyvärr har vår airconditioner i bilen gått sönder, så nu får vi istället låta fönstren vara öppna för att reglera värmen.

Resan över alperna tar sin lilla tid, man får inte ha bråttom men är en trevlig och skön tur.
När vi kommer in i Italien kör vi snart in på motorvägen och sträckkör ner till Lido di Spina som ligger strax söder om Commachio

Vi kommer fram till Lido di Spina och campingen Mare Pineta runt kl 20:00.

Campingen ligger direkt angränsande mot stranden och har mycket träd, mestadels tall.
Platserna är inte alltid fyrkantiga och att köra in på "vår" plats tar en stund.
Både beroende på att det mörknat och det inte finns någon direkt belysning just där vi står men även för att just träden står på de mest olämpliga ställen, grannarnas bilar står parkerade lite italienskt och vissa grannar kanske inte riktigt ser gränsen mellan platserna som något man måste hålla sig innanför.
Vi kommer iallafall på plats och efter en lång dags körning står ett restaurangbesök högt upp på listan vi vill göra.

Dagens etapp är runt 45 mil och 10 timmar.

Strax efter kl 20 så avreste vi mot sydligare breddgrader.
Vi hade planerat att vara ute cirka 2 veckor och just restiden genom Tyskland ser vi mer som ett nödvändigt ont än något inspirerande, iallafall om målet är Alperna och Italien.
Vi är jag själv, min fru, sonen på 16 år samt en kompis som är lika gammal.
Färdmedlet är en Adriatik 660 SP husbil från 2007 som väger runt 3500 kg och är drygt 7 meter lång.

I vårt fall är det bara en som kör, detta mycket beroende på viss rädsla hos makan att ratta en husbil på trafikerad autobahn eller på smala aplvägar.
Jag som kör har inga problem med att vara enda föraren, även om det kan bli lite jobbigt på längre sträckor.
Första etappen går från hemmet via Öresundsbron och Rödby/Puttgarden ner till Zell am Zee i Österrike. Vi startar utvilade sent på kvällen för att jag på så sätt kommer vara pigg under hela natten. Fram på morgonen stannar vi för en kort sömnpaus men är då redan en bra bit ner i Tyskland. Oftast räcker det med en timmes sömn för att jag ska bli pigg igen och när klockan är runt 18:30 rullar vi in på Seecamp Zell am See. Att starta på morgonen och köra lika långt funkar inte för mig.
Planen var att stanna några dagar i Zell am See men eftersom ett oväder utan dess like rullat in dagen innan är det inte varmare än runt 10-12 grader i luften och efter ett kort samråd bestämmer vi att köra vidare direkt dagen därpå.

Restid 23 timmar, reslängd 158 mil

Campingintryck.
Välordnad camping med bra hygienutrymmen samt rejäla tvätt och torkmöjligheter.
Bra restaurang på campingen och den ligger direkt i anslutning till sjön.
Vill man in till Zell am See så är det cykel eller buss som gäller, inte riktig gångavstånd.