Chamonix
3-10 mars 2012
Arrangör: Langley
Hotell Gustavia (perfekt, bra frukost, enastående middagar)
2 tjejer och 5 killar.

Hade ganska tveksamma förväntningar inför den här resan. Visst, jag är en duktig skidåkare, tävlade i slalom förr och är knappast en ovan åkare nu för tiden heller. Däremot är jag kräsen. Vill helst ha nypistat och ganska hårt i backarna. Läste på som en galning inför resan och överallt stötte jag på samma farhågor. "Dåligt pistat", "ofta uppåkt", "bara skibums överallt", "gillar du inte puder, åk inte hit" osv osv.

Men vi bokade, med Langley vilket alltid är bra, och tänkte att får vi bara ett riktigt grymt åk under veckan så kan vi leva på det resten av året. Så, hur blev det då?

Det blev en dröm. Inte enbart för att jag friade till min kära flickvän på toppen av Le Grands Montets. 3000 meter över havet. Ståendes i ett vykort från Alperna. Självklart gick jag inte ned på knä. Jag stod kvar på skidorna. Jag friade med skidorna på, det kändes helt rätt. Och vet ni, hon sa JA.
Nej, inte bara därför. Utan också för att Chamonix var helt jävla fantastiskt, so to speak. Du har en hel stad, en riktig stad, till ditt förfogande. Och runt denna stad ligger alptopp efter alptopp, den ena högre än den andra. Visst, man får åka buss eller tåg till det område man vill åka i för dagen, men jag är van vid det sättet att åka i Alperna, har gjort samma sak runt om Saltzburgerland sedan barnsben. Så för min del var bussåkandet mer nostalgi. Det tog bara 30 min till skidsystemet som låg längst bort (Le Tour) och minimala 10 min till Brevent som låg "centralt".

Och det där med "dåligt pistat" och "uppåkt" det vara bara lögn eller myt. Skidsystemen var kanon. Efter en solig första skiddag kom det 20-30 cm nysnö andra dagen och resten av veckan bjöd på perfekt underlag och ännu mer strålande sol. Le Grands Montets blev förstås en favorit, inte bara för förlovningen. Där fick bland annat jag som gammal pisträv chansen att lära mig offpist och det gick förvånansvärt bra. Men det märktes att just Le Grands Montets lockade lite tuffare åkare. Stämningen var lite mindre personlig, folk var där för att utnyttja bergets förmåner och fördelar så mycket som möjligt.

Annat var det i Brevent & Flegere, två skidsystem som numera är ihoplänkade med en kabinlift som går över en dal. Här var stämningen mer gemytlig. Utsikten från toppen av Brevent var dessutom enastående. Här fick vi veckans vackraste upplevelse där vi hade Chamonix stad rakt under oss, 2500 meter ner, vilket var svindlande och åt andra hållet bredde Mont Blanc och de stora glaciärerna ut sig. Följde man dalen med blicken såg man ända bort till Evian där snön sedan länge var borta. Kontrasten var drömsk.

Så här är det. Ska du bara åka till ett Alpställe i livet så välj Chamonix. Det har allt. Du får stadens puls och skidsystem som passar alla. En ny upplevelse var också skiduthyrning vilket fungerade perfekt. Jag hyrde ett par Rossignol Experience 83 som jag kollat in sedan tidigare och de var kanon. Kanske var det på grund av skidorna jag inte märkte av "dåligt pistat" eller "ofta uppåkt", eller så var det så att det faktiskt var bra pistat och sällan blev särskilt uppåkt.

Mitt tips: Chamonix.