Torsdag 22 Januari 2009 - Lund
Resealbum: Singapore & Malaysia
Efter en skön semester i Singapore och Malaysia var det så dags att börja jobba igen. De 30-35 graderna som den sydasiatiska termometern med lätthet glidit upp till den senaste månaden var nu utbytt mot en klen svensk termometer som får kämpa för varje ynka grad över nollan.
Brukar för det mesta cykla till jobbet, dels för att hålla mig i form och dels för att dra mitt strå till miljöstacken (något man inte direkt gör när man åker flyg i tolv timmar till andra sidan jorden). Problemet är dock att motivera sig när det regnar, är halka eller liknande. En dryg halvtimmes kämpande i kyla och väta kan lätt väljas bort om man tänker på att man kan komma till jobbet på max tio minuter sittandes i en varm bil.
I vilket fall, första dagen tillbaka till jobbet, så vann den vitklädda Mickeängeln på ena axeln över den den rödklädda Mickedjäveln med horn och treudd på andra axeln så jag plockade fram cykeln för att återigen trampa iväg till mitt 9 till 5 jobb.
När jag kom fram till den första typiskt öppna skånska fältet så tog vinden fart rejält. De en eller två plusgraderna var plötsligt, på grund av vindfaktorn, förvandlade till ett mycket större antal minusgrader. Vinden den blåste på oförtrutet alltmedan kroppstemperaturen sjönk och ökade frysfaktorn successivt. Det ena fältet avlöste det andra och vindhastigheten verkade om möjligt öka ännu mer och letade sig lättare och lättare in genom märg och ben.
Den rödklädde på ena axeln blev alltmer högljudd medan den vitkädde började krypa ihop då han började inse vad han var orsak till. Tankarna gick allt oftare tillbaka till de sköna stränderna på Langkawi där solen gassade så skönt från tidigt morgon till lagom sen kväll för att sedan i långsam mak glida ner under horisonten i ett magiskt ljusspel.
Langkawi, du må vara ett halvt jordklot bort men hos en kämpande, frysande cyklist på den skånska slätten är du bara en snabb tanke bort!
Brukar för det mesta cykla till jobbet, dels för att hålla mig i form och dels för att dra mitt strå till miljöstacken (något man inte direkt gör när man åker flyg i tolv timmar till andra sidan jorden). Problemet är dock att motivera sig när det regnar, är halka eller liknande. En dryg halvtimmes kämpande i kyla och väta kan lätt väljas bort om man tänker på att man kan komma till jobbet på max tio minuter sittandes i en varm bil.
I vilket fall, första dagen tillbaka till jobbet, så vann den vitklädda Mickeängeln på ena axeln över den den rödklädda Mickedjäveln med horn och treudd på andra axeln så jag plockade fram cykeln för att återigen trampa iväg till mitt 9 till 5 jobb.
När jag kom fram till den första typiskt öppna skånska fältet så tog vinden fart rejält. De en eller två plusgraderna var plötsligt, på grund av vindfaktorn, förvandlade till ett mycket större antal minusgrader. Vinden den blåste på oförtrutet alltmedan kroppstemperaturen sjönk och ökade frysfaktorn successivt. Det ena fältet avlöste det andra och vindhastigheten verkade om möjligt öka ännu mer och letade sig lättare och lättare in genom märg och ben.
Den rödklädde på ena axeln blev alltmer högljudd medan den vitkädde började krypa ihop då han började inse vad han var orsak till. Tankarna gick allt oftare tillbaka till de sköna stränderna på Langkawi där solen gassade så skönt från tidigt morgon till lagom sen kväll för att sedan i långsam mak glida ner under horisonten i ett magiskt ljusspel.
Langkawi, du må vara ett halvt jordklot bort men hos en kämpande, frysande cyklist på den skånska slätten är du bara en snabb tanke bort!
Tisdag 20 Januari 2009 - Singapore
Resealbum: Singapore & Malaysia
Juldagen brukar ju betyda lugn och vila för de flesta men för oss innebar det istället att dagen ägnades åt packning. Annandagen var det så dags att borda Singapore Airlines för en halvdygnsresa sittandes i ett trångt säte. Måste dock säga att bolaget likt, Thai Ariways, har en riktigt bra service som många andra bolag kunde lära sig av.
Singapore visade sig bli en positiv överraskning. Singapore Zoo är nog Asiens bästa zoo med relativt bra utrymmen för många av djuren samt mycket information om beskyddande av djur och natur via skyltar och diverse shower.
Bra restauranger och affärer finns det också i mängder var man än kommer och transportsystemet fungerar utmärkt om man skulle behöva ta sig längre sträckor än promenadavstånd. Dock använde vi oss själva mestadels av apostlahästarna.
Raffles Hotel var ett måste liksom att beställa en Singapore Sling inne på Long Bar på just nämnda hotell. Måste vara världens tråkigaste ställe att vara bartender på. Det enda man får höra dagarna i ända är "One Singapore Sling, please"
Little India är en charmiga stadsdel värd minst en halvdag, gärna en hel. Coola tempel och smågator som faktiskt känns mer som indisk småstad än Singapore med bilar, vagnar med mera ståendes i en kaotisk röra lite varstans. Vi provade diverse spännande indiska rätter i en av många restauranger. Fick in en massa småskålar med diverse mat, visade sig vara ca en tredjedel smaklösa rätter, en tredjedel goda rätter och en tredjedel alldeles för starka rätter. Efter smakprov av varje skål blev det till att välja och vraka bland rätterna.
Sentosa island är en ö som är fullspäckad med diverse attraktioner som skyride, linbana till fastlandet, go-cart, akvarium, utställningar, shower etc. Där spenderade vi en dag men tyvärr var det precis i Singaporeanska semestertider så det var massivt med köer precis överallt. Då det kinesiska folket har ett massivt köträngningsbehov djupt rotat i folksjälen och Singapore till 70% består av kineser så fick vi här uppleva den klart största kulturkrocken under resan. När man står i kö med en kines bakom har man konstant ett tryck mot sin rygg eller ryggsäck. Varför lämna en decimeters mellanrum till framförvarande när man kan stå kloss intill? Skulle man dessutom någon gång lämna en lucka kan man räkna med att den bakom snabbt slinker förbi utan några betänkligheter vem som egentligen ställde sig i kön först. Vid ett tillfälle utbrast jag till den som knuffade på bakifrån "Could you PLEASE stop pushing us!" men inte heller detta hjälpte, hon förstod nog helt enkelt inte varför man inte skulle knuffas.
Nyårsafton var inte mycket att skriva hem om. Med en 2½ åring med sig är det svårt att ta sig iväg på för stora utflykter under senkvällen/natten och då fyrverkerierna uteslutande sker i hamnområdet såg vi sålunda inte ett enda litet fyrverkeri, inte ens från vårt hotelltak.
Nyårsdagen var det så dags att åka vidare till Kuala Lumpur. Vi stannade i två dagar men sett i backspegeln skulle vi definitivt ha hoppat över det här mellanstoppet. Petronas Towers är en imponerande byggnad men förutom det var det svårt att hitta någonting som var bättre än vad man kan hitta i Singapore. Lägg till det att det är extremt svårframkomligt med barnvagn precis överallt på grund av dåligt byggda trottoarer. Barnfamiljer håll er undan!
Langkawi var vårt långstopp på resan. Tidigt på morgonen åkte vi ifrån hotellet med förhoppning att vara framme på vår solö lagom till lunch. Fast då hade vi inte räknat med Air Asia, försening, försening och åter försening och så var den dagen till ända innan vi först framåt kvällskvisten kunde checka in på vårt hotell.
Vi hade planerat att vara på Langkawi i tolv dagar och tur var väl det då vi spenderade fem av dagarna liggandes sjuka på hotellrummet. Hade vi bara planerat en vecka hade vi i stort sett bara åkt dit för att ligga i en säng på ett hotell och sedan åka tillbaka igen. Nu hade vi trots allt fem dagar till i slutet för sol och bad och en och annan utflykt på ön.
Vi bodde på Aseana Resort i Cenang, ett helt OK hotell med helt OK frukost och helt OK rum. Poolen är riktigt bra, enligt uppgift ska den vara 150m lång (dock är det i praktiken ett antal sammanhängande pooler men det kan ju kvitta). Vattenrutschbana finns det också så om man inte tvunget måst ha sand under fötterna kan man lätt tillbringa många timmar av semestern här.
Några minuters promenad bort ligger Pantai Tengah, en hyfsat fin strand som är relativt lugn. De flesta turister tillbringar sin strandtid på Pantai Cenang, en strand som ligger precis norr om Tengahstranden och är knökfull med restauranger, hotell och kiosker som försöker kränga saker till turister. På Pantai Cenang hittade vi vår favoritrestaurang under resan, La Playa, en spansk restaurang med fina lokaler och än ännu finare utsikt, särskilt under solnedgången.
En av dagarna åkte vi till Oriental Village. Först passade vi på att göra en elefantridning och efter det fick Simon även mata elefanten. Inga problem för pappas modige påg :-)
I byn finns också en linbana som leder upp till toppen av det närliggande 700m höga berget. I början av dagen var linbanan avstängd för att det blåste för mycket men när vi nästan hade bestämt oss för att åka tillbaka till hotellet så öppnade de upp igen. Var själv lite tveksam till om vi skulle åka när vindhastigheten nätt och jämnt var under det tillåtna men var man nu på plats fick man ju åka upp till toppen. När vi sedan åkte iväg dröjde det inte länge innan hytten började gunga betänkligt. Tittade upp och tänkte att om det blåser så mycket här nere, hur mycket blåser det då inte där uppe. Som tur är kom mina farhågor på skam då vinden snarare avtog än tilltog när vi kom högre upp :-). Väl uppe var utsikten magnifik och väl värd en gungig färd upp.
Sista tre dagarna spenderade vi återigen i Singapore. Blev ett besök till Singapore Zoo igen under första dagen. Andra dagen åkte vi ut till Sentosa Island för att se båtarna i Volvo Ocean Race lämna hamnen. Det är en riktigt cool tävling det och kul att få ha sett båtarna på nära håll. Ett tips till alla er som bor i närheten av Göteborg och Stockkholm då båtarna kommer att komma dit framåt vårkanten. Sista dagen tog vi det halvlugnt med en liten promenad till det närliggande området runt hotellet på förmiddagen och en taxitur till Hard Rock Café på eftermiddagen där vi även fick oss en titt på den kända shoppinggatan Orchard Road.
Kvällen tillbringades sedan på Changiflygplatsen. En högklassig flygplats med gratis internet, lekplats för barn, bra restauranger och allmänt modernt och fräscht. När sedan Singapore Airlines planet lyfte mot Kastrup strax efter ett på natten tog det inte många minuter innan man hade somnat i det halvobekväma sätet nöjd med minnen och intrycken efter en bra och varierande semester!
Singapore visade sig bli en positiv överraskning. Singapore Zoo är nog Asiens bästa zoo med relativt bra utrymmen för många av djuren samt mycket information om beskyddande av djur och natur via skyltar och diverse shower.
Bra restauranger och affärer finns det också i mängder var man än kommer och transportsystemet fungerar utmärkt om man skulle behöva ta sig längre sträckor än promenadavstånd. Dock använde vi oss själva mestadels av apostlahästarna.
Raffles Hotel var ett måste liksom att beställa en Singapore Sling inne på Long Bar på just nämnda hotell. Måste vara världens tråkigaste ställe att vara bartender på. Det enda man får höra dagarna i ända är "One Singapore Sling, please"
Little India är en charmiga stadsdel värd minst en halvdag, gärna en hel. Coola tempel och smågator som faktiskt känns mer som indisk småstad än Singapore med bilar, vagnar med mera ståendes i en kaotisk röra lite varstans. Vi provade diverse spännande indiska rätter i en av många restauranger. Fick in en massa småskålar med diverse mat, visade sig vara ca en tredjedel smaklösa rätter, en tredjedel goda rätter och en tredjedel alldeles för starka rätter. Efter smakprov av varje skål blev det till att välja och vraka bland rätterna.
Sentosa island är en ö som är fullspäckad med diverse attraktioner som skyride, linbana till fastlandet, go-cart, akvarium, utställningar, shower etc. Där spenderade vi en dag men tyvärr var det precis i Singaporeanska semestertider så det var massivt med köer precis överallt. Då det kinesiska folket har ett massivt köträngningsbehov djupt rotat i folksjälen och Singapore till 70% består av kineser så fick vi här uppleva den klart största kulturkrocken under resan. När man står i kö med en kines bakom har man konstant ett tryck mot sin rygg eller ryggsäck. Varför lämna en decimeters mellanrum till framförvarande när man kan stå kloss intill? Skulle man dessutom någon gång lämna en lucka kan man räkna med att den bakom snabbt slinker förbi utan några betänkligheter vem som egentligen ställde sig i kön först. Vid ett tillfälle utbrast jag till den som knuffade på bakifrån "Could you PLEASE stop pushing us!" men inte heller detta hjälpte, hon förstod nog helt enkelt inte varför man inte skulle knuffas.
Nyårsafton var inte mycket att skriva hem om. Med en 2½ åring med sig är det svårt att ta sig iväg på för stora utflykter under senkvällen/natten och då fyrverkerierna uteslutande sker i hamnområdet såg vi sålunda inte ett enda litet fyrverkeri, inte ens från vårt hotelltak.
Nyårsdagen var det så dags att åka vidare till Kuala Lumpur. Vi stannade i två dagar men sett i backspegeln skulle vi definitivt ha hoppat över det här mellanstoppet. Petronas Towers är en imponerande byggnad men förutom det var det svårt att hitta någonting som var bättre än vad man kan hitta i Singapore. Lägg till det att det är extremt svårframkomligt med barnvagn precis överallt på grund av dåligt byggda trottoarer. Barnfamiljer håll er undan!
Langkawi var vårt långstopp på resan. Tidigt på morgonen åkte vi ifrån hotellet med förhoppning att vara framme på vår solö lagom till lunch. Fast då hade vi inte räknat med Air Asia, försening, försening och åter försening och så var den dagen till ända innan vi först framåt kvällskvisten kunde checka in på vårt hotell.
Vi hade planerat att vara på Langkawi i tolv dagar och tur var väl det då vi spenderade fem av dagarna liggandes sjuka på hotellrummet. Hade vi bara planerat en vecka hade vi i stort sett bara åkt dit för att ligga i en säng på ett hotell och sedan åka tillbaka igen. Nu hade vi trots allt fem dagar till i slutet för sol och bad och en och annan utflykt på ön.
Vi bodde på Aseana Resort i Cenang, ett helt OK hotell med helt OK frukost och helt OK rum. Poolen är riktigt bra, enligt uppgift ska den vara 150m lång (dock är det i praktiken ett antal sammanhängande pooler men det kan ju kvitta). Vattenrutschbana finns det också så om man inte tvunget måst ha sand under fötterna kan man lätt tillbringa många timmar av semestern här.
Några minuters promenad bort ligger Pantai Tengah, en hyfsat fin strand som är relativt lugn. De flesta turister tillbringar sin strandtid på Pantai Cenang, en strand som ligger precis norr om Tengahstranden och är knökfull med restauranger, hotell och kiosker som försöker kränga saker till turister. På Pantai Cenang hittade vi vår favoritrestaurang under resan, La Playa, en spansk restaurang med fina lokaler och än ännu finare utsikt, särskilt under solnedgången.
En av dagarna åkte vi till Oriental Village. Först passade vi på att göra en elefantridning och efter det fick Simon även mata elefanten. Inga problem för pappas modige påg :-)
I byn finns också en linbana som leder upp till toppen av det närliggande 700m höga berget. I början av dagen var linbanan avstängd för att det blåste för mycket men när vi nästan hade bestämt oss för att åka tillbaka till hotellet så öppnade de upp igen. Var själv lite tveksam till om vi skulle åka när vindhastigheten nätt och jämnt var under det tillåtna men var man nu på plats fick man ju åka upp till toppen. När vi sedan åkte iväg dröjde det inte länge innan hytten började gunga betänkligt. Tittade upp och tänkte att om det blåser så mycket här nere, hur mycket blåser det då inte där uppe. Som tur är kom mina farhågor på skam då vinden snarare avtog än tilltog när vi kom högre upp :-). Väl uppe var utsikten magnifik och väl värd en gungig färd upp.
Sista tre dagarna spenderade vi återigen i Singapore. Blev ett besök till Singapore Zoo igen under första dagen. Andra dagen åkte vi ut till Sentosa Island för att se båtarna i Volvo Ocean Race lämna hamnen. Det är en riktigt cool tävling det och kul att få ha sett båtarna på nära håll. Ett tips till alla er som bor i närheten av Göteborg och Stockkholm då båtarna kommer att komma dit framåt vårkanten. Sista dagen tog vi det halvlugnt med en liten promenad till det närliggande området runt hotellet på förmiddagen och en taxitur till Hard Rock Café på eftermiddagen där vi även fick oss en titt på den kända shoppinggatan Orchard Road.
Kvällen tillbringades sedan på Changiflygplatsen. En högklassig flygplats med gratis internet, lekplats för barn, bra restauranger och allmänt modernt och fräscht. När sedan Singapore Airlines planet lyfte mot Kastrup strax efter ett på natten tog det inte många minuter innan man hade somnat i det halvobekväma sätet nöjd med minnen och intrycken efter en bra och varierande semester!
Måndag 12 Januari 2009 - Langkawi
Resealbum: Singapore & Malaysia
Hotellet vi bor på i Langkawi har endast tre TV-kanaler, alla dessutom inhemska Malaysiska. Det hade inte gjort något i vanliga fall men då vi har varit krassliga och spenderat mycket tid på hotellet de senaste dagarna blir man smått desperat och tittar på vad som helst som ligger även långt ute i periferin av vad man i vanliga fall hade varit intresserad av.
Ett sådant exempel är den inhemska varianten av Sportspegeln. Först sitter en presentatör och tjattrar i vad som verkar vara en evighet, förmodligen är det inte mer än en eller max två minuter men känns som mycket mer. Sedan visas vad som verkar vara den stora nationalsporten - badminton. Malaysier mot koreaner, malaysier mot kineser, malaysier mot indonesier, you name it. Herrklass, damklass, dubbel, mixed ingen klass är för ointressant.
Pumpandet av de många matcherna varvas med intervjuer av olika slag. Liksom på de vanliga nyheterna står det nästan alltid en 7-8 stenansikten runt om personen som på sin höjd nickar instämmande. Det ser inte ut att vara vanliga fans för de är klädda precis som spelaren. Förmodligen ar det tränaren, massören, materialförvaltaren, psykologen med flera som också vill sola sig i glansen.
Mer badminton, lite prisutdelningar följt av några fler intervjuer med en spelare som har 7-8 personer runt sig.
Sista tio minuterna av halvtimmessändningen och nu börjar det bli klurigt for programledningen. Vad ska dem fylla ut den här programtiden med? Det kryllar nog inte direkt av Malaysiska framgångar på sportfronten.
Visar sig bli lite småklipp av någon rallytävling och en match mellan två malaysiska lag i futsal. Såklart varvat med mycket sändningstid på programledaren som lyckas fylla ut mycket av sändningstiden med sitt snack.
Så var sändningen äntligen slut och jag kan knappt bärga mig tills nästa börjar...
Ett sådant exempel är den inhemska varianten av Sportspegeln. Först sitter en presentatör och tjattrar i vad som verkar vara en evighet, förmodligen är det inte mer än en eller max två minuter men känns som mycket mer. Sedan visas vad som verkar vara den stora nationalsporten - badminton. Malaysier mot koreaner, malaysier mot kineser, malaysier mot indonesier, you name it. Herrklass, damklass, dubbel, mixed ingen klass är för ointressant.
Pumpandet av de många matcherna varvas med intervjuer av olika slag. Liksom på de vanliga nyheterna står det nästan alltid en 7-8 stenansikten runt om personen som på sin höjd nickar instämmande. Det ser inte ut att vara vanliga fans för de är klädda precis som spelaren. Förmodligen ar det tränaren, massören, materialförvaltaren, psykologen med flera som också vill sola sig i glansen.
Mer badminton, lite prisutdelningar följt av några fler intervjuer med en spelare som har 7-8 personer runt sig.
Sista tio minuterna av halvtimmessändningen och nu börjar det bli klurigt for programledningen. Vad ska dem fylla ut den här programtiden med? Det kryllar nog inte direkt av Malaysiska framgångar på sportfronten.
Visar sig bli lite småklipp av någon rallytävling och en match mellan två malaysiska lag i futsal. Såklart varvat med mycket sändningstid på programledaren som lyckas fylla ut mycket av sändningstiden med sitt snack.
Så var sändningen äntligen slut och jag kan knappt bärga mig tills nästa börjar...
Söndag 4 Januari 2009 - Kuala Lumpur
Resealbum: Singapore & Malaysia
Den här semestern ville vi dela upp mellan att se en cool stad (Singapore) under en veckas tid och sedan en solig ö med coola stränder de återstående två veckorna. Flygbiljetten till Singapore var redan fixad med hjälp av lite bonuspoäng så nu återstod bara att hitta en bra ö och ett bra transportsätt dit.
Lite undersökande av Malaysia via internet och böcker berättade att de bättre öarna på östkusten var delvis nedstängda under december-januari månad så då fick det bli västkusten. Där kom vi fram till att Penang och Langkawi verkade vara de bästa öarna från flera perspektiv. Nackdelen då vara att de är belägna långt uppe i nordväst vilket skulle ta närmare ett dygn med tåg eller buss - inte ett alternativ när man har en sprallig 2½ åring som inte vill sitta still många minuter i taget.
Fick alltså bli flyg och via en sökmotor visade sig Air Asia ha de billigaste priserna. Vissa nackdelar var det i och för sig; ingen mat ingår, man får inte några säten tilldelade sig vilket innebär att alla stressar sig fram i kön för att komma på först, incheckat bagage kostar extra, man åker från en mindre spektakulär flygplats och vi kunde inte åka direktflyg från Singapore. Fast trots allt var Air Asia billigaste så det fick bli en bokning genom dem.
Efter våra dagar i Kuala Lumpur var det så dags att flyga till Langkawi. Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte till den hastigt uppfiffade lagerlokalen LCCT (Low Cost Carrier Terminal). På plats några timmar innan boarding började vi se fram en riktigt skön del av vår semester. Förhoppningsvis skulle vi vara där till lunchtid och kunna njuta hela eftermiddagen av sol och bad.
En knapp halvtimme innan boarding gick ett meddelande ut i högtalarna att det inkommande planet var försenat och därmed också vårt plan till Langkawi. 1½ timmes extra dryg väntan...*suck*. 1½ timme senare var vi varse att den väntan inte var tillräcklig, fortfarande ingen ny tillstymmelse till att vi skulle få gå på planet. Gaten däremot ändrades friskt fram och tillbaka så att vi fick flänga som galningar fram och tillbaka på flygplatsen. Ytterligare en halvtimme senare var det så äntligen dags att gå på planet. Tio minuters trängning i kön och sedan släpptes vi ut den långa promenaden mot flygplanet.
Väl på planet märkte vi att det redan var väldigt varmt. Luftkonditioneringen fungerade av någon anledning inte men alla passagerarna släpptes på utan pardon. Dörren stängdes och det kändes mer och mer som om man satt i en bastu.
Efter ungefär en kvart började desperat småbarnsföräldrar att gå fram till flygvärdinnan och fråga när de skulle lyfta alternativt om de kunde öppna dörren och få in svalka. Efter ytterligare fem minuter började fler och fler att trycka på och kräva att dörren öppnades men fick bara till svar att det inte var tillåtet ur säkerhetssynpunkt. Ytterligare tio minuter passerade och svetten forsade nu från alla passagerarna. Samtidigt började luften kännas svårare och svårare att andas.
Nu stod ett stort gäng längst fram och klagade högljutt i panik. Piloten tog äntligen till orda och berättade att motorn var sönder och skulle repareras. Tog sin tid att få koll på...*suck*
Till slut öppnades så äntligen dörren och alla fullkomligt slängde sig ur planet...aaaaah, frisk luft...äntligen!
Alla kunde nu gå tillbaka till vänthallen och planet var nu 2½ timme försenat. Fast nu hade vi återigen svalka och kunde andas ordentligt.
Ytterligare 1½ timme senare blev vi ånyo utschaktade i det varma planet. Förhoppningen var att vi skulle rulla ut strax efter att alla gått ombord på grund av paniken vid senaste påstigningen. Tyvärr tog det dock ytterligare en halvtimme innan metallfrågeln började rulla bakåt. Stora delar av planet utbrast då i en spontant applåd, en väldigt hånfull sådan.
4½ timme för sent lämnade vi Kuala Lumpur bakom oss och kunde äntligen se fram emot at få komma fram till vår destination.
På vägen hem var vi oroliga att det skulle upprepas igen. När vi som bäst satt och väntade ropade en röst upp ur högtalarna att ett inkommande plan var försenat vilket skulle orsaka förseningar i sin tur på ett utgående plan. Några sekunder senare var lättnaden stor när vi förstod att det var planet till Phuket som skulle bli försenat och inte Singaporeplanet...pheew!
Dock kunde vi inte låta bli att känna sympati för de stackarna några rader bort som nu hade många långa timmars extra väntan framför sig.
Lite undersökande av Malaysia via internet och böcker berättade att de bättre öarna på östkusten var delvis nedstängda under december-januari månad så då fick det bli västkusten. Där kom vi fram till att Penang och Langkawi verkade vara de bästa öarna från flera perspektiv. Nackdelen då vara att de är belägna långt uppe i nordväst vilket skulle ta närmare ett dygn med tåg eller buss - inte ett alternativ när man har en sprallig 2½ åring som inte vill sitta still många minuter i taget.
Fick alltså bli flyg och via en sökmotor visade sig Air Asia ha de billigaste priserna. Vissa nackdelar var det i och för sig; ingen mat ingår, man får inte några säten tilldelade sig vilket innebär att alla stressar sig fram i kön för att komma på först, incheckat bagage kostar extra, man åker från en mindre spektakulär flygplats och vi kunde inte åka direktflyg från Singapore. Fast trots allt var Air Asia billigaste så det fick bli en bokning genom dem.
Efter våra dagar i Kuala Lumpur var det så dags att flyga till Langkawi. Vi gick upp tidigt på morgonen och åkte till den hastigt uppfiffade lagerlokalen LCCT (Low Cost Carrier Terminal). På plats några timmar innan boarding började vi se fram en riktigt skön del av vår semester. Förhoppningsvis skulle vi vara där till lunchtid och kunna njuta hela eftermiddagen av sol och bad.
En knapp halvtimme innan boarding gick ett meddelande ut i högtalarna att det inkommande planet var försenat och därmed också vårt plan till Langkawi. 1½ timmes extra dryg väntan...*suck*. 1½ timme senare var vi varse att den väntan inte var tillräcklig, fortfarande ingen ny tillstymmelse till att vi skulle få gå på planet. Gaten däremot ändrades friskt fram och tillbaka så att vi fick flänga som galningar fram och tillbaka på flygplatsen. Ytterligare en halvtimme senare var det så äntligen dags att gå på planet. Tio minuters trängning i kön och sedan släpptes vi ut den långa promenaden mot flygplanet.
Väl på planet märkte vi att det redan var väldigt varmt. Luftkonditioneringen fungerade av någon anledning inte men alla passagerarna släpptes på utan pardon. Dörren stängdes och det kändes mer och mer som om man satt i en bastu.
Efter ungefär en kvart började desperat småbarnsföräldrar att gå fram till flygvärdinnan och fråga när de skulle lyfta alternativt om de kunde öppna dörren och få in svalka. Efter ytterligare fem minuter började fler och fler att trycka på och kräva att dörren öppnades men fick bara till svar att det inte var tillåtet ur säkerhetssynpunkt. Ytterligare tio minuter passerade och svetten forsade nu från alla passagerarna. Samtidigt började luften kännas svårare och svårare att andas.
Nu stod ett stort gäng längst fram och klagade högljutt i panik. Piloten tog äntligen till orda och berättade att motorn var sönder och skulle repareras. Tog sin tid att få koll på...*suck*
Till slut öppnades så äntligen dörren och alla fullkomligt slängde sig ur planet...aaaaah, frisk luft...äntligen!
Alla kunde nu gå tillbaka till vänthallen och planet var nu 2½ timme försenat. Fast nu hade vi återigen svalka och kunde andas ordentligt.
Ytterligare 1½ timme senare blev vi ånyo utschaktade i det varma planet. Förhoppningen var att vi skulle rulla ut strax efter att alla gått ombord på grund av paniken vid senaste påstigningen. Tyvärr tog det dock ytterligare en halvtimme innan metallfrågeln började rulla bakåt. Stora delar av planet utbrast då i en spontant applåd, en väldigt hånfull sådan.
4½ timme för sent lämnade vi Kuala Lumpur bakom oss och kunde äntligen se fram emot at få komma fram till vår destination.
På vägen hem var vi oroliga att det skulle upprepas igen. När vi som bäst satt och väntade ropade en röst upp ur högtalarna att ett inkommande plan var försenat vilket skulle orsaka förseningar i sin tur på ett utgående plan. Några sekunder senare var lättnaden stor när vi förstod att det var planet till Phuket som skulle bli försenat och inte Singaporeplanet...pheew!
Dock kunde vi inte låta bli att känna sympati för de stackarna några rader bort som nu hade många långa timmars extra väntan framför sig.