Memmies blogg

Vi var inte det minsta redo att åka hem. Jag ville inte lämna hotellet! Och självklart var vädret helt underbart, för det är det ju alltid när man ska åka hem. Det var jobbigt...

Speciellt jobbigt för svägerskan såklart, som skulle skiljas från sin pojkvän. Vi sa hejdå utanför incheckningen och gick till olika plan. Han skulle tillbaka hem till Connecticut. Första etappen gick till Washington Dulles. Vi åkte med ett flygbolag som jag tror hette Ted. Det var lite annorlunda för flygvärdinnorna var lite roliga, sjöng i mikrofonen och ordnade tävling om vem som hade den snyggaste flip-flopen.

I Washington åt vi lunch och jag köpte en kartong donuts på Dunkin Donuts. De hade vi till fika dagen därpå när jag hälsade på min familj. Vi flög över natten till Köpenhamn och därefter ett litet Dashplan (det var innan de började gå sönder, tack och lov) till Göteborg.

Så var resan slut, men vi är många upplevelser och minnen rikare och har alltid något att prata om på familjemiddagarna!

Epilog:
Woody Allen-postern har fått hedersplatsen på väggen i vårt biorum, mormor sover så gott i sitt Minnie Mouse-nattlinne, brorsorna är så snygga i sina Quicksilverskjortor, mamma mumsade i sig Ghirardellichokladen på rekordtid och jag har förhoppningsvis inspirerat någon att göra samma resa som vi gjorde!!

Sista dagen i Florida delade vi på oss så att alla skulle få göra det de ville. Min pojkvän och jag åkte till Wet'n'wild som är en vattenpark. Där fanns en hel del kul vattenrutschbanor, men tyvärr var det långa köer. Och jämför man med Disney's vattenparker så var denna parken inte alls lika fin. Den var inte lika fräsch och välskött som de andra. Det fanns heller ingen bra mat.

Men vi hade kul ändå. Det var en bana som vi åkte fem-sex gånger som blev vår favorit. Där var kön kort och man blev ordentligt blöt när man åkte. Och även innan i mitt fall för vaktmästaren på attraktionen hällde en hel hink vatten över huvudet på mig när vi satt och väntade på att få åka iväg. Tyvärr har vi inga digitalfoton från parken eftersom vi bara hade med oss en sån där engångskamera man kan ha i vatten.

När vi plaskat omkring i rutschbanor, vågpool och lazy river i flera timmar blev vi hämtade för att ha en gemensam avslutning på resan. Det blev middag på TGI Friday's. Jag drack en jättestor margarita och en jättestor mudslide, så jag var så belåten. Efteråt spelade vi äventyrsgolf. Denna gången var det pirattema på minigolfbanan och pojkvännen vann igen med åtta under par. Han var stolt!

Vi hade lagt den här parken sist i veckan eftersom vi sett på hemsidan att det skulle vara Star Wars-weekend. Vad det innebar kom vi aldrig riktigt underfund med, för vi märkte ingen skillnad! Men det gjorde ingenting för den här parken har så mycket att erbjuda ändå. Och precis som förra gången hann vi inte göra allt vi ville trots att vi var där hela dagen. Dessutom var det riktigt varmt idag, det hade blivit sån där fuktig värme, så man orkade inte lägga på hur många knop som helst.

MGM har en del grejer som tar mycket tid i anspråk. Vi såg båda stuntshowerna "Indiana Jones Epic Stunt Spectacular!" och "Lights, motors, action! Extreme Stunt Show". Där måste man vara i god tid för att få en bra plats och varje show är en halvtimma. Kvällsshowen "Fantasmic!" är inte heller något man får missa, även där måste man vara i god tid och den showen är också lika lång.

Men vi hann ändå åka våra favoritattraktioner två gånger var - "Rock'n'roller Coaster starring Aerosmith" och "The Twilight Zone Tower of Terror". I den förstnämnda åker man i en inomhusbergochdalbana till skränande musik. Det bästa är när man sitter i tåget och väntar och nedräkningen börjar, och på noll skjuts man iväg. Banan skruvar sig och loopar så man vet knappt vad som är upp eller ner. I Tower of Terror sitter man i en hiss som först åker in i hotellet och därefter åker upp till toppen för att sedan släppas ner i hisschaktet. Sen åker man upp igen och släpps ner igen, flera gånger om, och det är alldeles mörkt. Fast när man är högst upp öppnas luckorna och man ser ut över parken och ser hur högt upp man är. Underbar attraktion!!

Vi åt lunch på en restaurang som heter 50's Prime Time Café. Där blir man behandlad som ett barn! Servitriserna kallas mama eller cousin och de skäller på dig om du t ex sitter med armbågarna på bordet eller inte äter upp din mat. Svägerskan blev matad för hon hade inte ätit upp sina grönsaker och en annan gäst fick stå i skamvrån en stund. Vi tycker den är jättekul. Vi var där på vårt förra besök också, men då visste vi inte vad det var för typ av restaurang. Så vi blev lite stötta och framför allt förvånade när hovmästaren sa till oss "Where werer you, kids? Mama was worried." när vi kom (vi kom typ två minuter sent till vår bokning).

Idag blev det en välbehövlig vilodag. Större delen av dagen låg vi i varsin solstol och rörde oss inte längre bort än till restauranger för lite mat eller poolen för lite avsvalkning. Svärföräldrarna var inte så sugna på att sola så de åkte istället till en utställning om Titanic. När de kom tillbaka åkte vi tillsammans till Orlando Premium Outlets för lite shopping. Alla var inte så pigga på att shoppa så det blev bara en liten stund, men vi hann köpa lite grann i alla fall. Pojkvännen hittade ett par riktigt snygga golfskor som han var väldigt glad över.

På kvällen besökte vi Downtown Disney igen. Där var rätt mycket folk och långa väntetider på alla restauranger. Vissa i sällskapet (av det manliga könet!) blev lite gnälliga för att de inte fick mat så det fick bli första bästa snabbmatsställe. Det var Wetzel's Pretzels. Där köpte vi alldeles för mycket mat - pizzor, chips och varsin korv inlindad i pretzelsdeg. Men alla blev ju mätta och glada! Sedan blev det en margarita, för det hade jag längtat efter!

Jag såg fram emot besöket på Epcot väldigt mycket för när vi var där 2005 kände jag att vi hade missat mycket. Det kändes som att parken hade mycket mer att erbjuda. När vi var där förra gången hade vi åkt en del av attraktionerna i den halvan av parken som heter Future World. Och i andra delen, World Showcase, där alla länderna finns, hade vi bara promenerat raskt förbi för att hinna i tid till en attraktion där vi hade Fastpass. Sedan kom ett oväder och vi åkte till Publix och handlade istället!

Ja, som sagt, höga förväntningar på Epcot. Och vi blev inte besvikna! Vi hade tur också för det var Flower and Garden Festival i parken vid den här tiden på året. Så det blommade mycket överallt och det var jättevackert. Sin vana trogen när vi är i Florida hade pojkvännen feber, så det var lite synd om honom, men han hängde med ändå.

Vi började med att åka lite grejer. Attraktionerna på Epcot är få men häftiga. I Test track är man "krockdocka". Man åker runt i bilar som först genomgår olika tester, t ex extrem kyla och värme, slingriga vägar och man krockar nästan med en lastbil mm. Till slut kommer man ut på testbanan där bilen accelererar ordentligt och man svischar fram i kurvorna. Jättehärligt!! I Mission:SPACE åker man rymdraket. Också enormt häftigt. Man åker fyra personer ihop i en liten kapsel och får olika uppdrag, antingen pilot, navigator, enineer eller commander. Så någon gång under åkturen ska man utföra sitt uppdrag vilket innebär att trycka på en knapp! Sen ska man flyga mot Mars och man får vara med om allt från starten där g-krafterna bara pressar en tillbaka i stolen så man inte kan röra sig, sen släpper det när man kommer ut i rymden. Och så kommer meteoritregn och slutligen landning. Det är så himla häftigt!!

En annan kul attraktion var Soarin' där man liksom svävade över olika landskap. Inuti den stora bollen som är symbolen för Epcot finns också en attraktion, Spaceship Earth. Den är inte så kul men slutet är väldigt fint för då kommer man ut i rymden och hela insidan av bollen är en stor stjärnhimmel och man ser jorden långt borta.

Sen har vi ju alla paviljongerna där elva olika länder finns representerade. Så där finns bebyggelse och arkitektur från just det landet och även kända byggnader. Alla länderna har mat och prylar från sitt land. Där är jättefint! I Norge var det nationaldagsfirande. Vi åt lunch i Mexiko och middag i Japan! Den japanska restaurangen var väldigt bra. Varje bord hade sin egen kock och halva bordet var en stekplatta som maten lagades på. Maten var god, men det var kocken som var det bästa med middagen. Hon lagade mat på ett väldigt underhållande sätt (ja det gjorde de allihopa där). T ex jonglerade hon med redskapen, högg av räkstjärtar och slog till dem så att de flög upp och landade i hennes kockmössa och hon byggde en vulkan av lök som hon hällde olja i så att den rykte.

Resans vädermässigt sämsta dag, men väldigt bra för oss. Det småregnade hela dagen, men var ändå varmt och skönt. Tydligen avskräckte vädret ändå många från att besöka nöjesparkerna Universal Studios och Islands of Adventure, för det var extremt lite folk där. Så vi hann avverka båda parkerna på en dag!

Vi började med Universal Studios. Vårt första stopp blev gift shopen strax innanför grindarna för att köpa oss varsin regnponcho. Sen var det bara att börja åka! Det var nästan inga köer alls. Vi visste ju sedan förra året vilka attraktioner vi tyckte var roligast så dem åkte vi flera gånger. I Universalparken är det Revenge of the Mummy och Men in Black Alien Attack vi gillar bäst.

Lunch åt vi på Mel's Drive-In. Det är en snabbmatsrestaurang med 50-talstema och världens godaste chokladmilkshake.

Sedan gick vi över till Islands of Adventure. Parkerna ligger ju precis bredvid varandra. Där heter våra favoritattraktioner the Amazing Adventures of Spider-Man, Jurassic Park River Adventure och Dudley Do-Right's Ripsaw Falls. Och självklart åkte vi även jättebergochdalbanan Incredible Hulk Coaster.

Eftersom det fortfarande var lågsäsong stängde båda parkerna redan kl 19. Men det gjorde inte så mycket för vi kände oss klara då. Vi gick en stund på CityWalk (ungefär Universals motsvarighet till Downtown Disney) som området utanför parkerna heter. Där ligger en av våra favoritbutiker, Quiet Flight Surf Shop. De har hur mycket snygga kläder som helst av surfmärken som t ex Billabong, Qicksilver och O'Neill. Där köpte jag presenter.

På kvällen blev det middag på hotellrestaurangen för svärföräldrarna, pojkvännen och mig. De andra två var så trötta att de köpte upp pizza till rummet. Men vi andra åt som sagt nere på restaurangen, då hade det slutat regna och kvällen var jättefin. Jag beställde deras fruit platter vilket visade sig vara ett berg av melon, ananas, jordgubbar, vindruvor, hallon och blåbär. Den köpte jag sedan flera gånger under veckan!

Heldag på Magic Kingdom. Det kändes ju helt otroligt att det var tredje gången vi besökte parken på ett år. Men där fanns fortfarande mycket kvar att göra och en hel del att göra om. Vi visste ju vilka attraktioner vi tyckte bäst om, så dem passade vi på att åka ett par gånger. Vår absoluta favorit är 3D-filmen Mickeys PhilharMagic, den såg vi tre gånger.

Självklart stannade vi kvar till kvällen för att se Wishes igen. I juni 2005 förlovade vi ju oss under den showen. Det var så kul att pojkvännens familj var med också så att de också kunde se och känna hur fint och magiskt det faktiskt var.

Äntligen blev det så dags att återvända till vårt semesterparadis, för andra gången på ett år!! FLORIDA!!! Närmare bestämt Orlando.

Vi flög från Nashville i ett sånt där litet flygplan igen. Denna gången gick det bättre, hade ingen snuva. Vi möttes av solsken, värme och palmer när vi kom till Orlando. Vi plockade ut nästa hyrbil och körde till vårt hotell. Och vilket hotell sen!! Det var det finaste ställe jag bott på!

Hotellet hette Hilton Grand Vacations Club at SeaWorld International Center. Det låg precis vid SeaWorld, så det var ju bra läge med nära till alla nöjesparkerna. Vi hade två lägenheter där, svärföräldrarna hade en egen och så delade vi andra på en. Det var en stor lägenhet med två sovrum, vardagsrum och kök. Två stora badrum fanns det, ett till varje sovrum, och två balkonger. Min pojkvän och jag hade det stora sovrummet med kingsize bed (den bekvämaste säng jag någonsin sovit i!), jacuzzi och TV med DVD-spelare. Svägerskan och hennes pojkvän hade "bara" en queensize säng, men de hade å andra sidan en egen soffgrupp framför sin TV. I vardagsrummet hade vi en jättestor TV, men den använde vi bara en gång under veckan. Jag var väldigt imponerad (kanske märks!)!!

Hotellet var ju ganska stort, det var flera hus med ett antal lägenheter i varje. Det fanns ett stort poolområde som låg bredvid en sjö. Vid poolen låg en restaurang där vi åt flera gånger under veckan. Det ingick ju ingen frukost, men det fanns en affär i receptionshuset där vi handlade frukostmat och åt i lägenheten. I affären låg även en Pizza Hut och man kunde låna DVD-filmer.

När vi packat upp och kommit iordning begav vi oss direkt ner till poolen. Hääärligt!!!

På kvällen åkte vi till Downtown Disney. Å herregud vad lycklig jag var! Nästan lite pinsamt att säga det men jag var som ett barn på julafton. Jag vet inte riktigt varför jag älskar Downtown Disney så mycket, men jag gör verkligen det.

Vi gick till Rainforest Café och åt middag. Vi satt på uteserveringen med utsikt över sjön. Maten var jättegod men vi var sugna på något sött till efterrätt. Servitrisen rekommenderade deras "Signature dessert", Volcano. Hon sa att den var rätt stor, hon hade bara sett en person som lyckats klämma i sig en hel själv. Det var en liten tjej som firade sin födelsedag där och bara ville ha Volcano, men hon hade varit grön i ansiktet efteråt. Vi beställde in en Volcano plus sex assietter. Efter en stund ringde en klocka och servitrisen kom ut och skrek "Volcano! Volcano!". Den var verkligen stor! Den räckte gott och väl till oss sex. Det var ett berg av tjocka bitar av underbar kladdkaka, inuti var det fullt av vaniljglass, på toppen var det grädde och så chokladsås över alltihop. Mmmmm......

Efter maten gick vi i affärer. Jag köpte lite presenter, bl.a. Ghirardellis goda choklad, och lite till mig själv också. Där finns bl.a. en affär som är rätt kul att gå och kolla i. De säljer föremål som signerats av kändisar, t ex ett par långa vita handskar signerade av Marilyn Monroe, signerade foton och faktiskt en vattenflaska från 1800-talet signerad av Wyatt Earp (kan det verkligen vara äkta??). Man har ju inte råd att köpa något, men det är nästan som ett museum, kul att titta på. Disney's Days of Christmas är också en fantastisk affär för alla julälskare (jag är en sån). För att inte tala om World of Disney - världens största Disneyaffär.

Idag var vi på utflykt. Vi åkte till Lynchburg, en liten håla några mil utanför Nashville, som står för hela världens Jack Daniels-försörjning. Staden som också gett namn till den fantastiskt goda drinken Lynchburg Lemonade (som naturligtvis innehåller bl.a. Jack Daniels).

En guidad rundtur på destilleriet kostade ingenting, men tyvärr förstod vi inte hälften av vad guiden sa, han talade på bred sydstatsdialekt. Som tur var hade vi ju vår egen yankee med oss som kunde "översätta" till vanlig engelska. Vi fick se hela processen, från vatten till färdig whiskey. Vi fick också se Jack Daniels gamla kontor. Imponerande att denne, bokstavligt talat, lilla man har kunnat bygga upp ett sånt stort varumärke. Och att all tillverkning fortfarande sker i en liten lantlig håla.

Efter guidningen åkte vi in till själva samhället Lynchburg. Samhälle och samhälle förresten, det var väl snarare fyra huslängor som låg i en fyrkant. En stor del av bebyggelsen innehöll dessutom en stor Jack Daniels gift shop. Självklart handlade vi där! Lite besvikna var vi att vi inte fått provsmaka någon whiskey, men det var lunchdags och vi styrde stegen mot stadens restaurang. När vi slagit oss ner vid ett bord med rutig plastduk kom en skäggig man fram till oss, presenterade sig som Lynchburgs borgmästare, hälsade oss välkomna till stan och undrade om han kunde stå till tjänst. Vi frågade om han hade några tips på vad vi kunde göra vår sista kväll i Nashville, och han rekommenderade ett besök på Wildhorse Saloon. Sedan traskade han tillbaka till sitt hörn, grabbade gitarren och forsatte att jamma med några lokala förmågor. Vi bara mös!

Vi åt vår lunch och drack varsin cola. Öl serverades inte eftersom staden hade alkoholförbud. Va? Hur sjutton går det ihop? Nåväl, vi intog vår korv- och Coca Cola-lunch och forsatte ut för att utforska stan. Det gick väldigt fort! Där fanns ett gammalt fängelse med fyra celler som numera tjänade som museum. Det var intressant. Till slut fick jag också smaka på whiskeyn, i form av en Jack Daniels-glass från den lokala glassbaren.

På kvällen följde vi borgmästarens råd och besökte Wildhorse Saloon. Det visade sig vara ett jättestort ställe precis intill Broadway. Vi började med middag; Grilled Apple BLT. Rekommenderas! Pojkvännen hade varit sugen på Jack Daniels ända sedan vi fick sniffa ner i de stora whiskeykaren tidigare på dagen, och beställde in en on the rocks. Den serverades med sugrör. Vi har fortfarande inte förstått om de skojade med oss eller om de faktiskt gör så!

Efter middagen var det dags att svänga våra lurviga på dansgolvet. Personalen höll linedancelektion och det var faktiskt svårare än det såg ut! Därefter var det konsert med en tjej som hette Amy Chapel. Vad som var så kul på Wildhorse Saloon var att det var så himla blandat med folk. De släppte in även minderåriga, men målade svarta kryss på händerna på dem för att hålla dem borta från att köpa och dricka alkohol. Uppenbarligen funkade det!

Dagen började med ett besök på Opry Mills - ett stort köpcentrum lite utanför stan. Huvudsakligen var vi där för att köpa biljetter till kvällens föreställning på Grand Ole Opry, men passade även på att besöka Opry Mills. Förmiddagen fördrev vi med att spela Glow Golf. Det var en väldigt mörk minigolfbana där banorna, bollarna och klubborna var självlysande. Pojkvännen vann.

Därefter åkte vi in till stan igen och där gav vi oss ut på hattjakt! Det kryllade ju av hattaffärer längs Broadway och vi var bara tvugna att köpa varsin hatt. Efter ett par timmars letande och provande satt vi alla nöjda på Hard Rock Cafés uteservering med varsin cowboyhatt på huvudet, ja alla utom svärmor som inte ville förstöra frisyren, och med varsin Haystack Salad framför oss!

På kvällen åkte vi tillbaka till Opryland. Vi åt middag på en gigantisk sportrestaurang som hade både bowling-, biljard- och spelhall. De visade sport på flera jättestora TV-skärmar runt om i restaurangen. Amerikanskt så det förslår!

Efter maten var det dags för kvällens föreställning på Grand Ole Opry, denna legendariska countryscen. Dessvärre var det inga större stjärnor som uppträdde just den kvällen, inga namn man kände till. Vår favorit var Little Jimmy Dickens, en väldigt liten, väldigt gammal och faktiskt väldigt rolig man som tydligen är lite av en institution på Grand Ole Opry. Annars tyckte jag inte att föreställningen var något att ha, men jag gillar ju inte heller den typen av musik. Det påminde mycket om dansbandsmusik. Publiken bestod till stor del av red necks som stundtals var helt extatiska. Fast vi var de enda med cowboyhattar!

Men trots allt var det en kul upplevelse. Bara en sån sak som att det var en man som läste upp reklaminslag mellan artisterna. Annorlunda. Showen sänds ju i radio. Nästan alla de manliga artisterna hade paljettprydda kostymer, den ena värre än den andra! De kvinnliga artisterna sjöng oftast någon ballad som antingen deras mamma lärt dem eller som var tillägnad deras mamma. Det var väldigt mycket som i filmen "A Prairie Home Companion".