Marlenes blogg

Det ligger i min natur att trivas som allra bäst i köpcentrum. Kanske är det därför jag verkligen uppskattar mitt hotell som kommit på den briljanta idéen att än hysa ett 30-tal affärer. Designerkläder och märkesväskor blandas med lyxig chokladtryffel, dyra bikinis och prisvärda smycken. Här finns det mesta för den som vill spendera sina pengar på kvalitetsprodukter. Jag styr sedan kosan ut bland den strida strömmen av folk och hittar snart till det rosa shoppingparadiset, Royal Plaza Mall. Och här finns verkligen allt! Billiga souvenirer, allt från haschpipor till t-shirts, och märkesvaror till en bråkdel av priset hemma – ja, så länge dollarn är låg iallafall. Jag bunkrar upp med favoritprodukterna från Lancome och Elizabeth Arden innan jag fortsätter till de små pastellhusen som utgör Holland Aruba Mall, där klassiker som handgjorda dukar och blått nederländskt porslin gör succé hos turisterna.

Det finns många små butiker runt omkring i citykärnan. De flotta boutiquerna blandas med souveniraffärerna som är fyllda till bredden med krimskrams. En tur till Swarovskis butik och en munk på Dunkin’ Donuts hinner jag med innan jag måste sätta stopp för mitt shoppingfrossande. Det är dags att återvända till hotellet för att packa väskorna, för idag är nämligen min sista dag på ön. Att väderrapporten avslöjat regn hemma i Svea Rike är inte enda anledningen till att jag vill stanna. Jag vill stanna för att redan vant mig vid tempot, slappnat av till den arubiska takten. Den tryckande värmen, det klara blå vattnet och den mjuka sanden som sipprar mellan tårna är nu min vardag. Det är bitterljuvt att åka från en paradislik plats som denna.

Med “I hjärta Aruba”-tröjan i bagaget och passet i handen kliver jag in på flygplatsen, men stannar tvärt i dörren och unnar mig en sista titt på staden. Blicken fastnar på en stor reklamskylt med samma budskap som min tröja – I hjärta Aruba. Ett budskap som sammanfattar min resa ganska bra. För visst hjärtar jag Aruba.

På Aruba finns det mycket att hitta på, både för den som vill utföra fysiska aktiviteter och den som vill ta det lugnt. Jag bestämmer mig för att uppleva både och och spenderar min förmiddag på en katamaran som åker långs med öns kust. Turer som denna kostar cirka 40-50 dollar och då ingår oftast buffé, fri bar och snorkelutrustning. Ombord på båten finns möjlighet att sola, vila under däck, snorkla och bada i havet. Eftermiddagen avsätter jag för spa och det finns en hel del anläggningar att välja bland. Jag beger mig till Mancheba Resorts spa som ligger precis vid stranden. Behandlingsrummen blickar ut över vita sand, blått hav och palmer som vajar för vinden – vad kan vara en bättre syn för den som är där för att slappna av? Just den dagen jag är på spa förbereder hotellet för ett stort strandbröllop. Jag träffar på en bröllopsplanerare som berättar att tidigare har det varit övervägande amerikanare och holländare som valt att ha bröllopet på Aruba, men nu börjar allt fler européer komma hit. Ofta är det bara de förlovade som kommer, oftast äldre som kanske redan varit gifta en gång, men att fler familjer väljer att kombinera bröllop med den årliga semestern. Vissa väljer enbart en välsignelse på stranden och andra kör hela baletten med en laglig vigsel först i stadshuset och sedan en beach blessing. Det är även vanligt att nygifta kommer hit och förnyar sina löften under sin smekmånad, för att få en extra intim och speciell ceremoni.

På kvällen är det dags att testa ett nytt ställe och det blir middag på Pincho’s, vilket är ett mysigt ställe ute på en pir. Här är det extra romantiskt på kvällen med mycket ljus och en gemytlig stämning. Maten är god och hela upplevelsen andas strandlyx. Andra trevliga ställen jag äter mig igenom under resan är Divi Links Resorts restaurang och mitt hotells restaurang LG Smith Steak House. Maten håller generellt sätt, hög standard och det är inte ofta jag lämnar bordet missnöjd – med undantaget för att plånboken känns olyckligt mycket lättare. Priserna liknar de svenska restaurangernas och du betalar lätt 50 dollar bara för en huvudrätt. Det är tur för mig att dollarn nu är som lägst på flera år. På mitt hotell finns även ett kasino där enarmade banditer trängs med poker- och roulettebord. Jag håller mig till de enarmade banditerna och får snart in den rätta snitsen. 12 dollar rikare beger jag mig åter till mitt rum för att ladda upp inför morgondagens shoppingtur.

Morgonen därpå är jag spänd av förväntan. Hotellfrukosten är gedigen och jag är mer än mätt på omelett och färsk frukt när jag näst intill vaggandes tar mig till De Palma Tours, ett av de största tourbolagen på ön. Jag ska nämligen på en rundtur av Aruba och få se de primära sevärdheterna och populäraste stränderna. Vår urbana safari görs i en stor kanariegul jeep med svarta zebraränder som körs av en ung nederländsk turismstuderande. Det är vanligt med utbyte mellan Holland och Aruba, som fortfarande tillhör Kungariket Nederländerna trots sin fristående förvaltning. Den nederländska närvaron är stor och i skolan lär sig barnen nederländska direkt. Men det är inte bara nederländska influenser som märks, den geografiska närheten till USA är påtaglig. Många har pluggat i Staterna och de flesta pratar flytande engelska med den karakteristiska amerikanska brytningen. Runt om på ön finns de stora amerikanska matkedjorna såsom Dukin’ Donuts, Wendy’s, Hooters, Taco Bell, Burger King och McDonalds.

Under min jeeptur hinner jag se den gamla fyren The Californian Lighthouse, stränderna Arashi Beach, Baby Beach och Eagle Beach och Bushiribana ruinerna som en gång i tiden utgjorde en guldgruva. Vid Bushiribana påminner miljön om en gammal västernfilm. Det är ett kargt landskap med klippor, kaktusar och oregelbundna höjder. På några enstaka platser är sanden täckt av en myriad av gröna växter och små lila blommor, som är så kompakt att det ser ut som en stor matta. Utanför ruinerna är det även fullt av små stenformationer. Först tror jag att detta har skett på naturlig väg, men vid en närmare titt ser jag att stenarna är noggrant staplade på varandra. Min guide berättar att stenformationerna uppkom för ett par år sedan då några turister byggde dem för att bringa tur. Detta skapade snart en trend som ledde till det fenomen det är idag. Självklart gör jag min egen lilla stenformation innan jag hoppar upp i jeepen igen, redo att se mer.

Lunchen intages på Charlie’s Bar, ett välkänt ställe som från början var ett populärt tillhåll för sjömän som lagt till i hamnen. Idag är baren känd för sin Honeymoon Sauce som säljes med varningsdekalen “may lead to violent intercourse”, och för att de flesta gästerna lämnar kvar en personlig pryl som sedan hängs upp på Charlie’s tak och väggar. Restaurangen kan sammanfattas som trångt och personligt med god mat och halvtrevlig personal som ställs i stark kontrast till de övertrevliga servitörerna på Amsterdam Minor, en liten resort precis vid Eagle Beach där jag senare äter en suverän köttbit till middag. Kvällen blir natt och beslutet att utforska det lokala klubblivet fattas. På utestället Mambo Jambo blev det pina colada och aruba arribas till svängig latinomusik. Någon hiphoplåt slank igenom i dj:ns salsarepertoar, men detta är inte stället att besöka om du vill skaka rumpa till Snoop och grabbarna – då bör du istället bege dig till Senor Frog.

När jag landar på Arubas flygplats är det som att gå in i en vägg. Värmen är till en början tryckande och påträngande, men till min stora förvåning har jag snart vant mig. Det är mest tröttheten som gör sig påmind nu. Klockan är egentligen 22.00 för mig, svensk tid och jag har varit på resande fot sedan sju på morgonen. Flygresan var lång, men ganska bekväm. Det är inte högsäsong och planet är halvfullt, vilket betyder att sätet bredvid mig inte är upptaget och det finns mycket plats att sträcka ut sig på.

Väl framme på hotellet Renaissance Resort lämnar jag väskorna på rummet och beger mig ned till hotellets poolbar Blue för att smaka på nationaldrinken Aruba Arriba. Hotellet är stort med inbyggt köpcenter, kasino, restaurang och bar. Rummen är lite lätt slitna som resultat av många besökare, men det är fräscht med en slående mängd gröna växter och enkelt eleganta inredning med inslag från urinvånarnas konst. Ett trevligt hotell helt enkelt. Och inte mycket slår utsikten från min balkong. Eftersom Renaissance Resort ligger mitt i Oranjestad, det vill säga mitt i centrum, har den inte samma närhet till stränderna som många av de andra hotellkomplexen. Därför har man klokt nog byggt en egen ö dit du tar dig med en båt som hämtar upp dig via en kanal inuti hotellet. Väldigt nederländskt! Ön är populär bland hotellets gäster och är även där hiphopmogulen Timbaland valde att hålla sitt bröllop tidigare i år. Här finns två stränder Iguana och Flamingo Beach. Namnen kommer från de djur som dominerar på stranden – på Iguana Beach är det mest leguaner och på Flamingo, uppenbarligen, flamingon. Hotellet har även en liten vik på ön som kan hyras för att få total avskildhet. Här är det bara att dra upp en liten flagga och servitörerna vet att de ska komma och servera.

Sitter och väntar – OTÅLIGT – på flyget till Arrruba. Som tur är har jag med mig underhållning i form av en kursbok i persiska och min iPod. Vad gjorde man innan iPod kom?

Mer info när jag kommer fram!