Nyss hemkommen från Burma, eller Myanmar som det numera officiellt heter. Men burmeserna heter det fortfarande. Burma är ett mycket stängt land, mycket isolerat av de styrande, som byggt sig en egen huvudstad, vilken inte får besökas av turister. Jag åkte med Världens Resor, hade Anna Mnakatsanova som svensk guide och en utmärkt och kunnig och jättetrevlig burmes, Yan, som lokalguide. Guiderna följde med Burma runt, från Yangon (tidigare stavat Rangoon) till Mandalay, Inle-sjön med häftiga båtturer med smala långbåtar bland hela städer som står på pålar i vattnet. Vi åkte över svindlande vägar som inte ens kunde kallas vägar, till Kalaw, där några i vår lilla grupp (8 pers!) gick på bergsvandring. Vägarna i bergen byggdes helt för hand av straffarbetare och de var våldsamt trafikerade av överlastade lastbilar och personbilar där det satt folk på taket. Några trafiksäkerhetsregler tycks inte finnas alls. Ingen sjukvård heller, utom för militären, då byggs det nya sjukhus. Det är tur att alla munkarna finns, så barnen får gå i skola. Det sköter munkarna om, med folkets stöd. Likaså att munkar och skolbarn får mat. Munkarna är mycket öppna och tillgängliga och de verkade glada över att vi kom, vi få turister som besökte landet. Förutom två mycket små svenska grupper var det huvudsakligen franska eller franskkanadensiska turister samt några tyska och italienska. Det rörde sig om små grupper. Sevärdheterna var dock enorma. Pagan, numera stavat Bagan, är det största pagodområdet, med 2.000 pagoder utspridda över ett stort fält. En gång fanns det 4.500 pagoder där, men det var innan Kublai Khan med sina krigare stormade området. Överallt i hela Burma, inte bara i Pagan, fanns pagoder så långt ögat nådde. De sista dagarna på denna intressanta resa med sina otaliga besök i kloster, pagoder och andra sevärdheter samt upplevelser av natur och av livet både i stad och på landsbygd avslutades med två dagar vid Ngapali Beach vid Bengaliska bukten. Ett underbart varmt vatten. Burma skulle kunna bli ett stort turistland med goda inkomster. Men pga politiken är landet helt isolerat, trots att det inte har ngra yttre fiender. Folk får arbeta hårt och djuren likaså, då man har mycket få maskiner i landet. Jag såg en grävskopa och en annan vägmaskin, allt som allt.