Lorangas blogg

På vår gata i denna lilla by finns två pubar (i byn finns säkert ett tiotal och då bor det bara 5000 i storkommunen) En av pubarna har säkert funnits i hundra år och är en tradionell slovensk pub. Den andra puben ligger precis tvärs över gatan från huset och dom har stammisar som hänger på låstet redan nio på morgonen. Puben heter Majdas och är extremt sunkig, när man stiger in i lokalen är det som att stiga in i en hotelllobby på ett gammalt kommunisthotell som inte var särskilt fint på 60-talet och inte har blivit bättre sen dess. Första veckan hamnade vi iallafall på Majdas eftersom Martin sprang på en gammal barndomskompis och han skulle i sin tur träffa kompisar där. När vi kommer in så sitter ett gäng killar där inne och trots att de försöker se coola ut så kan de ju inte låta bli att stirra, det är ju inte så ofta nån pratar engelska i byn. Efter ett antal drinkar vågar den ena killen sätta sig vid vårt bord. Han försöker att kommunicera med mig på knagglig tyska vilket funkar så där bra eftersom jag inte läst ett ord tyska i skolan.

Efter ett tag har de flesta slagit sig ner vid vårt bord men en kille sitter ensam kvar vid ett annat bord, när jag frågar varför han inte vill sitta med oss säger mannen med den kassa tyskan på väldigt knagglig engelska " He's Al Pacino", jag frågar varför han kallas Al Pacino. Som svar får jag "Al Pacino, me dog". Jaha tänkte jag då och vem är snubben som bara flinar Big boss? (Han äger baren).

Den fjärde killen som var med hade på sig en helt fantastisk blå öststatsjoggingoverall. Han var väldigt nyfiken på sverige och frågade mig om det fanns många tjejer ute på barer i Sverige när jag tala om för honom att det brukar vara ungefär fifty fifty blev han alldeles lyrisk och undrade om dom hade passat in på en bar i Sverige. Jag hade inte hjärta at säga nej (vem i sverige går ut i overall förutom nördiga chalmerister: ) så jag sa att dom hade passat jättebra in lös mannen i fula overallen upp och sa till sina vänner med stolthet i rösten ett hon säger att vi hade passat in. Hm?

Tiden går så otroligt fort. Fyra veckors semester har flygit förbi och man har redan betat av första veckan på jobbet. Vi började köra lördag morgon och var framme i Prebold, Slovenien vid sextiden. Där väntade svärmor med en underbar gryta och kall öl på altanen. Vårt hus har usikt över byn, bergen och kyrkan och när man sjunker ner i en skön stol med den utsikten känner jag "Nu har semestern börjat". Tyvärr var de första dagarna ganska kalla, vi hann med en dag vid poolen innan temperaturen skönk ner till hiskliga 8 grader på morgonen. När vädret ändå var ostadigt passade vi på att ta en tur in till Ljubljana. Hittade flera mysiga restauranger i små gränder och åt fantastiskt god glass vi floden. Huvudstaden har nog mycket skoj att erbjuda, tyvärr hann vi inte med en kvällstur i staden, det får bli nästa gång.

Insåg precis att det är 37 dagar kvar till semestern! Slovenien/ Kroatien. Åhh vad jag längtar!!!! Vill redan börja packa, hämta ner luftmadrassen från vinden. Ligger varje kväll och läser guideböcker.

Tror jag ska skriva packlista ikväll : )