Jambo_habaris blogg

Är sedan en månad tillbaka i Kenya i "vårt hus" i Tiwi på södra Mombasakusten. Innan vi gav oss iväg undrade många hur vi vågade åka ner till Kenya med all terrorism och ebola.

När det gäller ebola så befinner vi oss längre från smitthärdarna än Europa och jag tror de flesta flygen går i nord sydlig riktning. Alla som kommer med internationella flyg till Kenya, även från Europa, skannas avseende feber. Risken för ett ebolautbrott här i Kenya är minimal.

När det gäller terrorism så finns det längs gränsen till Somalia men inget längre söder ut. Ambassaden har inte några resevarningar förutom längs den norra gränsen och gränsen mot Somalia. I en artikeln i den franska tidningen Libération tas risker för turister upp och en karta redovisar riskerna för turister i värdens olika länder. Grönt = normal vaksamhet. Gul = förstärkt vaksamhet. Orange = avrådan, om man inte har särskilda skäl. Röd = formell avrådan. (Formell avrådan är när ambassaden eller liknande organ avråder.)

Redan för ett år sedan var det lite turister här men nu är det glest mellan turisternar. När jag talade med en hotellchef på ett av de stora strandhotellen i Diani så sade han att hotellet hade 30% beläggning över jul och nyår och de flesta gästerna var boende i Kenya. Efter helgerna blir beläggningen ännu sämre. Som hotellchefen sa, "vi lever på kapitalet men det kan vi inte göra hur länge som helst".

Det ser mörkt ut här nere i svarta Afrika. Jag undrar hur det skall gå med Kenya som turistland. Snälla ni kom hit det hjälper till.

Risker finns alltid, men den största är trafiken och det gäller alla länder i Afrika och Asien. Riskerna är inte större här i södra Kenya än någon annanstans. Se kartorna från tidningen Libération.

I dag är det hemresedag efter 4 månader här i Kenya. Efter att vi checkat ut från hotellet kommer taxin och hämtar oss för en liten rundtur bl.a. till Rolf's Place och Kitengela Glass innan vi åker till flygplatsen för hemresan.

Veckan som gått har varit fantastisk. Sweetwaters Game Reserve var ett mycket fint ställe och vi såg noshörningar vid många tillfällen. Noshörning har vi inte sett sedan 70-talet här i Kenya.

I Aberdare nationalpark ser man inte så mycket djur utan det är mer en naturupplevelse.

I Naivasha bodde vi på Sopa Resort Där får man inte gå ut utan vakt under dygnets mörka timmar p.g.a. flodhästar. På kvällen gick det ett 20-tal flodhästar i trädgården utanför bungalown .

Men nu är det dags för hemresa till våren i Sverige.

Sista månaden på kusten har gått fort. Regnperioden har inte riktigt kommit igång men vi har haft några åskväder och fått lite regn och det har blivit lite svalare de sista dagarna.

Vår husvärd håller på med att byta hus, inom området, för att få ett större hus, vilket de skall flytta till när de blir pensionärer om ca 5 år. Vi skall flytta med (hyra det nya huset till samma hyra) varför vi packar alla personliga saker vi har tagit ner från Sverige i en stor plåtlåda som sedan ställs i goda vänners garage tills vi kommer tillbaka i oktober ev. december.

På måndag (31 mars) flyger vi upp till Nairobi varifrån vi gör en safari innan vi flyger hem till Sverige och våren. Eftersom vi flyger inrikes mellan Mombasa och Nairobi så kan vi endast checka in 20 kg var, vilket inte riktigt räcker till. Därför skickades 2 resväskor landvägen med bil upp till Nairobi och de kommer att vara på hotellet när vi anländer på måndag.

Det finns ett säkerhetsföretag som sköter transporter mellan kusten och Nairobi. Det går transporter varje dag.

På vår safari som utgår från Nairobi kommer vi att besöka olika platser på Mount Kenyas sluttningar där vi hade jobb på 70- och 80 talet. Vi kommer att äta en lunch på Outspan i Nyeri där vi bodde under tidsperioder på 70-talet. Roligt att se hur det ser ut i dag. En natt kommer att spenderas, inte så långt från Nanyuky, på Sweetwaters Game Reserve som är en 24,000-acre privat ranch. Här finns också ett Chimpanzee Sanctuary. Därefter blir det Aberdare nationalpark och så småningom reser vi till Naivasha. De sista dagarna före hemresan till Sverige spenderar vi i Nairobi för att hälsa på gamla bekanta.

För de nygifta var det snart tid att börja tänka på hemresan till Sverige.
Den 7 januari lämnade vi kusten för resa till Nairobi varifrån lilla familjen (de nygifta med dotter) skulle flyga vidare till Sverige. Resan till Nairobi gjordes som en safari genom olika nationalparker.

Jag har gjort många, många safaris här i Kenya under årens lopp, men detta var nog en av de bättre. Vi såg mycket lejon i Tsavo East, bland annat lejon som jagade. I Tsavo West stötte vi på en leopard som gick runt bilen tills vi gav upp efter en timme och i Amboseli den största elefantansamling jag sett (av flera bedömare mer än 500 djur) som vandrade i riktning mot Kilimanjaro. Elefanterna gick på alla sidor om bilen och väldigt nära.

Chaufförerna stannar ju och pratar med varandra och enligt uppgift från en av bilarna så hade de inte sett något kattdjur på 6 dagar. Kan det vara möjligt? På våra 4 dagar såg lejon 6 gånger nära bilen. Det är underligt hur djurskådning kan bli så olika.

Den 12 januari lämnade vi av lilla familjen i Nairobi och reste tillbaka "hem" till Tiwi.

Nu är vi framme i början av mars och monsunen har vänt från nordost till sydost och värmen och fuktigheten stigit. Detta betyder att de långa regnen är på väg. Normalt kommer regnen 2 till 4 veckor efter monsunen vänt till sydost

Nu har vi ca 4 veckor kvar på årets kenyavistelse och har börjat planera vår hemresa. Vi kommer att spendera drygt en vecka i Nairobi med omnejd innan hemresan till Sverige.

Anlände till Kenya första veckan i december. Som vanligt var vi tvungna att ta ut väskorna i Nairobi trots de var taggade till Mombasa eftersom det är inrikesflyg mellan Nairobi och Mombasa. Den här gången hade vi lite bekymmer med tulltjänstemannen som ville ha tull för alla böcker vi hade med (två resväskor) oss trots att de flesta var på svenska. Efter en kvarts argumenterande så gav han upp så någon tullavgift blev det inte. Det sista trumfkortet behövde vi inte spela ut.

Efter en vecka på kusten var det tid att flyga upp till Nairobi för att möta familjen som skulle komma för att fira jul och nyår med oss. Vår son och hans sambo hade bestämt att gifta sig här i Kenya och det skulle ske på ambassaden i Nairobi fredagen den 13 dec. kl 13.00. Flyget från Göteborg var sent till Amsterdam så bagage med alla bröllopskläder blev kvar i Amsterdam. När de anlände till hotellet i Nairobi var det bara några timmar kvar till giftasdax och där stod de utan kläder.

Väl på hotellet begav vi oss direkt ut för att hitta ersättningskläder. Eftersom det var utlyst allmän helgdag, p.g.a. att Kenya firar 50 år av självständighet, var de flesta affärer stängda. Vi hittade en klänning och skor till bruden och dottern, en vit skjorta till min son samt lite rakgrejor, tandborstar, deo m.m. Kläderna så ut som de kom från 60-talet men det fick duga. Sen var det tid att ge sig iväg till ambassaden. Det var på minuten att vi hann men gifta blev de fredagen den 13 dec, kl 13.00, 2013.

Efter några dagar i Nairobi var det tid att ge sig av "hem" till Tiwi nere på kusten.

Julafton firades som i Sverige, dock utan julgran. Julmaten med skinka, Jansons, köttbullar m.m. var det inga problem att få ihop då det mesta finns att köpa här nere. Pepparkakor och glögg och vissa andra småsaker hade vi med från Sverige. Julklappar hade vi gemensamt bestämt att det inte skulle bli några. Även vårt 7-åriga barnbarn var med på det bara hon fick åka till Kenya. Men redan tidigt på julafton började hon att prata julklappar och när vi nämnde att vi var överens hemma att det inte skulle bli några julklappar satt gråten i halsen. Men det ordnade sig, vi hade med julkappar till henne.

Juldagen, den dag då engelsmännen firar jul, firades ute på lokal.

Den 27 december hölls en bröllopsceremoni på stranden till Indiska Oceanen med inbjudna gäster och brudparet i sina bröllopskläder. En bröllopsmiddag åts på Ali Barbour's Cave Restaurant på Diani Beach. En mycket lyckad dag.

Nyårsaftonen spenderades på Nomads strandrestaurang där det serverades buffé med bl.a. alla havets läckerheter.

Har nu snart varit här i Kenya i två månader. Vi visste att det skulle bli val i Kenya med de risker det innebär. Förra valet var det ju rejält stökigt här nere med mer än 1000 dödsoffer. Vi har haft en härlig tid här nere med besök från Sverige. Alldeles innan valet gjorde vi en veckolång safari som slutade i Nairobi lördagen den 2 mars.
Lördagen var sista kampanjdagen före valet och det var kaos i Nairobi runt Uhuru Park. Uhuru Kenyattas anhängare svärmade runt i trafiken och det tog närmare en timma att köra de tre sista kilometrarna till hotellet.
Söndagen hade vi tänkt oss att visa Nairobi centrum för våra vänner innan det flög hem till Sverige. Men det mesta var stängt och stan var folktom. Jag har aldrig sett Nairobi så folktomt, inte ens på 70- och 80- talen.

Vi flög vi tillbaka till Mombasa på måndag, valdagen, och vidare med taxi till Tiwi. Lite stökigt hade det varit i Mombasa på morgonen, med ett antal dödsoffer. Vår chaufför körde inte den vanliga vägen, för att undvika eventuella oroshärdar. Likoni, där färjan till sydkusten går, var en sådan punkt där man kunde befara oroligheter och som vi var tvungna att passera. Men all var lugnt och nästan ingen trafik.

På tisdagen hade vi bestämt oss för att åka in till Ukunda och Diani och fylla på våra matförråd så att vi kan stanna här i Tiwi i 14 dagar utan att behöva handla. De flesta affärerna var stängda men de stora livsmedelsaffärerna var öppna. På grund av att folk köpt på sig, ifall något skulle hända, så var det svårt att få tag i allt på inhandlingslistan.
Under resten av veckan öppnades även en del av de mindre affärerna men ofta bara med en dörr på glänt.

I dag, lördag, skall valresultatet redovisas och det är då man kan förvänta sig lite stök och bråk, alltså ingen kväll att gå ut och köra mellan Diani/Ukunda och Tiwi i mörkret så i kväll stannar vi hemma.
Vi får se vad som händer de närmaste dagarna. Det finns en utarbetad plan att köra ner till Tanzania om det blir nödvändigt. Jag vill tillägga att vi inte tror något skall hända, men vi har beredskap för det.

Ambassaden i Nairobi skickade just ut ett meddelande att vi skall iakttaga mycket stor försiktighet.

Nu har vi varit i Kenya 3 månader och skall inom några dagar åka hem. Kroppen har på något vis, under sista veckan, ställt om och nu väntar vi på dagen då vi skall resa på samma sätt som när vi reste ut. Att åka från Tiwi till Mombasas flygplats kan gå smidigt men, som ofta medföra problem. Vi har vid flera tillfällen åkt in till Mombasa och väntetiden vid färjan har varierat mellan 5 min till närmare 3 timmar. Därtill brukar vägen ut till flygplatsen från Mombasa vara ett slagfält med bilar, tuktuk och människor på eftermiddagen när alla skall ut från och in till Mombasa. Har vi tur tar resan en timma men kan också ta fem timmar om det regnar. Planet går kl 20 så nu skall vi bestämma oss vilken tid vi lämnar Tiwi. Vad tycker ni? 14.00 och en sen lunch i Mombasa om det går bra.

En safari ut i nationalparkerna är ett måste när man är i Kenya. Så på min frus födelsedag bar det i väg på en tredagars safari till Tsavo West, till tältlodgen Finch Hatton.
Arrangörerna av resan ville att vi skulle starta kl 05 eftersom det är långt att köra. Men det var inte vår önskan utan vi ville ta det lugnt. Så vår safaritransport kom klockan 10. En stor Toyota Landcruiser för 9 personer, bara för oss och som vi kunde styra och ställa över hur vi ville. Vi ville ha en mysig resa Inte bara flänga runt och titta på djur. Det var många timmar i bilen men de 3 sista timmarna användes för s.k. game drive. (Game drive = köra runt, leta och titta på djur). När vi kom upp till lodgen Finch Hatton möttes vi av personalen som gav oss våta frottéhanddukar att torka av oss med och kall juice. Vi fick tältet med det bästa läget, tält nr 7, med en terrass alldeles intill vattnet ca 2 m över vattenytan och där flodhästarna normalt passerar när de skall gå upp och beta på kvällen. Det var tid för middag så det var bara att gå in i tältet och duscha innan vi skulle ge oss av till restaurangen. En beväpnad vakt kom klockan 8 och hämtade oss eftersom området inte är inhägnat så alla djuren har fri tillgång till området runt tälten. Vi hann inte mer än ut ur tältet så stod det en flodhäst där, som just gått upp ur vattnet för att beta. Men han/hon brydde sig inte om oss.
Finch Hatton är en av de finare lodgerna i Tsavo West och vi funderade lite på klädkoden. Klädkoden, som alltid efter kl 18, långa byxor. Men här gällde nog också skjorta, gärna vit. Vi kunde dock inte jämföra oss med andra då vi var de enda gästerna. Restaurangen hade mycket god service. Vatten och andra ädla drycker serverades i glas av hög klass. Vi började med en stund på terrassen med en drink innan vi gick in i restaurangen där vi fick matsedeln. En meny på 7 rätter. På vägen tillbaka till tältet så stötte vi på flera giraffer som stod på gångstigen i mörkret. De flyttade sig så sakta. Under natten verkade som alla flodhästarna var runt vårt tält. Vid 5-tiden var det ett herrans liv runt tältet och jag gick ut på terrassen och spanade, jag kunde skönja 4 flodhästar men det var så mörkt så det var svårt att se. Någon halvtimma senare, just när jag lagt mig igen så det blev ett jädrans bölande utanför tältet och en eller flera flodhästar rusade ner till vattnet. Tältet vibrerade så vi trodde att de mer eller mindre sprang genom det. I övrigt allt lugnt.
Söndag morgon, gick ut på terrassen och tittade bl.a. på soluppgången. Den afrikanska nattens ljud började att ersättas av dagens ljud och djuren i vattnet och alla fåglarna började röra på sig. Närmast vår terrass fanns två stora krokodiler och lite längre bort ett tiotal sköldpaddor. Flodhästarna hade samlats t 200 - 300 meter längre bort. Innan vi åt i kvällen innan bestämde vi att det inte skulle bli någon game drive på morgonen eller förmiddagen som är normalt när chaufförerna är ute med turister. I stället åt vi frukost i lugn och ro innan vi slappade vid poolen några timmar. Vi hoppades att molnen runt Kilimanjaro skulle skingras så vi kunde se toppen men så blev det inte. Sedan var det lunch men det var bara 4 rätter. Efter lunch gjorde vi vår game drive och var tillbaka kl 6. Vi såg väldigt mycket djur för att vara Tsavo West. Det ät lite svårt att se djur här eftersom det finns mycket växtlighet. Efter kvällens 7-rätters förtäring gick vi tillbaka till tältet för att sitta och njuta på terrassen. På vägen tillbaka från matsalen stötte vi på antiloper på stigen och i närheten av stigen, vakten sa att de alltid kommer in i området och bland tälten när leoparder är i närheten. De känner sig tryggare där.
Tälten är stora, ca 8x5 m, och står på pålar ca 0,7 m över marken i bakkant och ca 2 m nära vattnet. Det händer att krokodiler och flodhästar ligger under tältet så man får kika lite innan man går ner från terrassen. Man vill ju inte bli en måltid till krokodilen.
På måndag var det dags att påbörja hemresan. Efter en god frukost och en skön morgon på terrassen gav vi oss iväg. Resan ut ur parken gjordes som en game drive och tog lite mer än 2 timmar. Vi hade fått med oss lunchboxar eftersom vi åkte före lunch. Det var mycket i boxen men ingen 4-rätters lunch. Vi tog av från Nairobi - Mombasa vägen någonstans i närheten av Samburu, genade över till Shimba Hills och vidare till Tiwi. En mycket dålig grusväg men vi vann förmodligen någon timma då vi slapp sitta i kön till färjan i Mombasa-Likoni. Vi var tillbaka omkring kl 6 just innan det började mörkna.

Många undrar vad man gör när man hyr ett hus på stranden till Indiska Oceanen och skall stanna där i tre månader. Vi har en del goda vänner här nere och vi har fallit in i deras rutiner vad det gäller uteätande och nöjen. I övrigt har egna rutiner utbildats och ibland tycker man att man inte hinner med vad man föresatt sig. Handling ett par gånger i veckan, lunch i Diani någon gång då och då, middag på lokal några gånger i veckan +++. Det blir inte så mycket tid på stranden som man kan tro. Vi promenerar dock någon en timme om dagen längs stranden. Promenader på revet vid lågvatten är också intressant.
Vi funderade på att hyra bil i tre månader men det är mer fördelaktigt att åka taxi om man inte skall ut på någon långresa. Taxi är billigt och tid är inte pengar här som det är hemma. Det spelar ingen roll om resan tar en timma eller fyra - det är samma pris. Vår chaufför, som vi lärde känna förra året, ville att vi skulle komma hem till honom och hälsa på hans fru och barn. Det var inte mycket till hus familjen bodde i. Vi blev bjudna att sitta på en matta på marken framför huset och prata en stund. Många barn från byn samlades runt oss. Det var trevligt att få en inblick i deras vardagsliv.
Vad vi mestadels brottas med är vattenbristen. När det var som sämst hade vi vatten någon timma om dagen. Så det var till att köpa vattenhinkar och nu har vi ett vattenlager på ca 120 liter. Problemet är att om hinkarna får stå för många dagar med samma vatten bildas gröna alger i hinkarna. De är inte farligt men det se lite äckligt ut.
Lite utflykter gör vi också. Flera turer till Mombasa, resa till Shimba hills och andra lokalmål. Så tiden går alldeles för fort. Snart skall vi åka hem. Vi kanske skall vara lite mer i solen nu de sista veckorna, så vi blir lite bruna.

Myrorna verkar gilla oss eller kanske rättare sagt vår mat. Det finns myror av många olika sorter och storlekar och gott om dem. Den största myrarten är ca 1,5 cm och den minsta under 0,5 mm. De minsta ser man knappt men har man druckit något lite sött så dröjer det inte länge förrän hundratals små myror invaderar glaset om man inte gör något. Men det går ju att leva med; det svåraste är att hålla maten och alla ingredienser myrfria. Allt måste förvaras i väl tillslutna plastpåsar, plastburkar eller något annat tätt. Kylskåpet är också en bra förvaringsplats. Lämnar man osköljd disk på diskbänken över natten så väller det av myror över hela diskbänken morgonen därpå. En av våra vänner här sa att om vi fått myror i något så ställ ut det i solen så försvinner de. Visst, det gjorde vi med strösocker och myrorna försvann in i skuggan under tallriken. Men när vi tittade efter noggrant så såg vi att inte alla klarat av att fly utan låg döda i sockret.
I huset finns nog ett 50-tal ödlor. De är mellan 5 till 10 cm och gör ingen förnär. Man störs lite av ödlornas avföring som ligger överallt men det är inga stora problem, det är ju bara att sopa bort avföringen. Utanför huset inom området finns 2 ödlor av lite större storlek ca 1,0 m.
Sedan har vi alla markattor. Trevliga att se på när de sitter och käkar i träden men man måste vara på sin vakt. Man måste alltid ha dörrar och fönster stängda när man inte är i närheten annars är de inne och tar allt som är ätbart. De t.o.m. öppnar lock på burkar. De kan även bli lite otrevliga och hotfulla om man bär på frukt eller annat som de vill ha. Så när fiskarna, i dammarna här på området, skall matas så är utfodraren försedd med en kraftig käpp.
På Coral Cove, alldeles här intill, finns 2 Colobus med var sin unge. Ägaren av Coral Cove är en djurvän av största rang och när vi besökte henne för några dagar sedan så visade hon oss de senaste djuren som flyttat in och pekade upp i taket snett över soffan där vi satt. Där hängde ca 40 fladdermöss. Hon har även 2 sykes (en apart) som hon fött upp och nu försöker återanpassa till naturen. En av hennes anställda går varje dag ut i bushen med dem och de följer glatt med och leker i träden. Men när han vänder hemåt så vill de inte vara ensamma kvar utan hänger på hem igen.
På stranden möts vi av strandkrabborna som skyndar undan om vi kommer för nära.
Coral Cove är en liten stugby där stugor med självhushållning hyrs ut. Gå gärna in på hemsidan och titta. http://www.coralcove.tiwibeach.com