Insaneapes blogg

Efter en frukost på caféet så sökte vi upp en bankomat för att ta ut kontakter till betalningen.
Vi tog farväl av Honfleur och körde den ca 2,5 timmar långa sträckan mot Beauvais flygplats strax utanför Paris.
Efter ytterligare irritation över Ryanair så var vi åter i luften och på väg hem mot den svenska vardagen.

Efter rekommendationer från ägarna på ”Arts in the Garden” så gjorde vi ett lunchstopp i den vackra och nästan sagolika lilla kuststaden Cabourg. Krishna hade jämfört området med en känsla av Disneyland och man förstod snabbt vad hon menade. Huset ser ut som gamla sagoslott.
Det var marknad i staden och jag passade på att köpa en mindre oljemålning.
Vi åt lunch på Casinot som ligger vid stranden och tog en glass på vägen tillbaka till bilen.

Vi begav oss ca en mil norrut längs kusten och stannade här för att bada på den härliga sandstranden som sträcker sig längs kusten. Lite avskräckta av alla maneter som flöt omkring blev det ett kortare dopp i havet. Maneterna verkade inte farliga men det kändes ändå lite olustigt då man inte var van med det hela.

Mot seneftermiddagen så körde vi de sista milen till sista nattens boende i hamnstaden Honfleur.
Honfleur är en helt otroligt vacker stad men kanske inte den bilvänligaste. Det är en stad förknippad med konst vilket snabbt uppfattas med alla gallerier och konstutställningar. Staden är dock kraftigt turistanpassad med massvis av restauranger och längst ner i hamnen ligger en lång strandpromenad bredvid en underbar naturpark.
Efter en oväntad liten åktur genom de tränga gatorna så fick vi parkera i en rätt brant backe ca 100 m från vårat boende. Vi hade inte fått någon klok uppfattning om själva boendet då det bokades via ett annat guesthouse på samma gata men det visade sig vara mycket över förväntan.
Bed and breakfast stället heter Le Fond de la Cour och var ganska nyligen renoverat. De har en stuga man kan hyra som ligger i deras lilla gröna trädgård samt ett flertal dubbelrum.
De driver även ett café som ligger runt hörnet där man får avnjuta frukost på gatan medan solen tränger sig fram mellan de täta väggarna längs staden.
Vi blev väl bemötta av deras vita Schäferhund som verkade vara lika trött som mig i den stekande solen.

Vi vandrade genom staden och besökte småbåtshamnarna i jakt på en bra restaurang för kvällen. Rekommendation jag fått var en restaurang vid namn Le Breard men den var fullbokad för kvällen.
Efter några fler försök så hittade vi till slut en restaurang vid namn L'Endroit.
Vi åt en fyrarätters måltid här på kvällen inklusive en flaska av det dyrare vinet samt två fördrinkar för det totala priset av 1200 kr vilket tydligen anses som dyrt men vi var mer än nöjda. En av kockarna kom ut och förklarade varje rätt på menyn för oss och fick oss att känna oss väldigt välkomna på stället.
Rekommenderas varmt om ni är i Honfleur.

Det var fredag och det var midsommarafton. Det hela kändes overkligt men det var otroligt skönt att slippa alla förväntningar som man lätt har hemma gällande midsommarafton.

Vi åt frukost med de andra gästerna och tog därefter bilen till den amerikanska krigskyrkogården i Colleville strax över Omaha beach. Min personliga koppling till kyrkogården var från den inledande och avslutande scenen i filmen ”Saving private Ryan”. Kyrkogården är fantastiskt vacker och väl omskött av trädgårdsskötare och vaktmästare. De drygt 10 000 vita gravstenarna som väldigt harmoniskt täcker marken lämnar en något omtumlad. Hela området kändes väldigt fridfullt och rent och man kunde inte annat än känna djup respekt för hela omgivningen.

Efter besöket bland gravstenarna så tog vi oss till Omaha beach där vi möttes av en lång tom sandstrand. Ett par ridandes på hästar i vattnet passerade oss när vi vadade barfota försiktigt i det kalla vattnet. Det är svårt att föreställa sig att denna vackra stillsamma plats en gång var spelfält för ett av de blodigaste och våldsammaste slagen i krigshistoria. Längs hela kusten ligger strandbostäder med fantastisk utsikt över havet.

Efter vi passerat minnesmonumenten på stranden bytte vi om för en badtur. Vi rusade ut i det långgrunda vattnet och kastade oss i det grumliga havet. Inte alls så kallt som man vid första ögonblick trott men inte heller direkt varmt. Vi satte oss på en av sanddynerna som nyss var täckt av havsvatten och beskådade långsamt hur tidvattnet sakta sjönk på stranden.

Efter någon timma på stranden så fortsatte vi den historiska resan mot Arromanches. Jag måste medge att jag inte kände till området innan resan men var positivt överraskad efter besöket.
Vi började med att äta lunch på en av restaurangerna vid hamnen.

Därefter gick vi en bit vid strandpromenaden och tog sedan del av Landstigningsmuseet som presenterar den konstgjorda hamnen som anlades under andra världskriget. På museet fick man ta del av en guidad tur som visar och går igenom en interaktiv modell av hamnen samt en film som visas på en liten biograf där man berättar om hela idén med hamnen och hur bygget gick till.
Utanför museet finns än idag kvar rester av denna konstgjorda hamn som kallas Mulberry B.

För att avsluta dagen körde vi till staden Bayeux där vi efter en mindre incident på enkelriktad väg lyckades hitta parkering hyfsat centralt och besökte Tapetmuseet med en 70 meter lång tapet som gjordes 1066 och berättar historien om Vilhelm Erövrarens fälttåg och slaget vid Hastings.
Vi besökte även den mäktiga katedralen som ligger strax intill men den var tyvärr stängd så det blev en yttre titt endast.
Jag lyckades hitta en resväska för att ersätta min nuvarande väska i form av en sportbag och vi fick även uppleva en härlig vin och spritbutik med stort Whiskeysortiment.

Vi åt på restaurangen La Rapiere där vi tidigare hade bokat bord. En fantastisk fyrarätters måltid för inte alltför dyra medel och därefter hem till ”Arts in the Garden” för en sista natt.

Vi lämnade Saint Malo och tog oss mot Normandies historiska kust.
Turen började mot Cherbourg men vi insåg efter ett tag att vårat resmål låg närmare oss än vi trodde.
Efter en avvikelse vid Saint Lo tog vi oss till Point du Hoc för att ta del av det första av många historiska platser på vår resa. Point du Hoc är numera bara ruiner och presenterar en del av historian kring Dagen D.
Olyckligtvis så anlände vi i samma veva som en busslast med skolbarn men efter 20 minuter var det återigen lugn och ro på området. Vi fortsatte på vägarna i Normandie och stannade till på en av många gårdar där det säljs lokalt tillverkat Calvados och Cider. Vi köpte några flaskor av den franska mannen som skämtade enkelt med oss på spartansk engelska.

Vi återvände till Saint Lo för att inta lunch men av någon anledning så stänger några av restaurangerna igen under eftermiddagen så det blev åter igen en lunch på Subway, vilket inte var helt fel heller.

Slutligen begav vi oss till vårt boende som ligger en bit inlands från kusten. Ett bed & breakfast vid namn ”Arts in the Garden”. Efter några smala småvägar bland åkrar och betande kor hittade vi, tack vare våran gps, fram till stället. Vi mötte ägarna Krishna och Brian som välkomnade oss och bad oss koppla av i deras väldigt spännande trädgård som de odlat i nästan 20 års tid. Vi fick snabbt tillgång till kaffe och te och satt oss i stekande sol och kopplade av till ljudet av råmande kor, en liten skara höns och vinden i träden.

Lite senare så erbjöds vi middag på stället som tillagades av Krishna. Vi mötte de två andra gästparen, det ena ett franskt par och det andra ett engelskt äldre par. Vi fick en drink i trädgården och därefter så satte vi oss alla i matsalen och fick ta del av en fyra-rätters middag.
Vi blev sittandes fram till midnatt i vild konversation med de andra paren och kvällen slutade med skratt och mätta magar.

Våran sista dag i Saint Malo. Vi bestämde oss för att utnyttja hyrbilen och passa på att utforska lite utanför staden.
Vi började med att besöka Saint Malo Akvarium som sägs vara Frankrikes största akvarium.
Vi spenderade någon timme vid akvariet som kändes fräscht och informativt men i jämförelse med Akvariet i Genua som vi besökte förra sommaren så var detta lite av en besvikelse.
De hade dock en panorama tank med hajar, diverse fiskar och stora sköldpaddor som var rätt fräckt.
Här kunde de även erbjuda sovplats då man fick sova med den stora hajtanken omkring sig.
Kan vara en kul upplevelse men jag tror att priset låg alldeles för högt för vad man fick uppleva.
Slutligen fick man åka på en ”äkta” ubåtstur via en attraktion där man klev ner i en fyrsitsig liten cockpit och kunde se ut under vattnet via ett litet fönster. Kul grej men kanske mer för barn än vuxna. Absolut inget för klaustrofobiska personer även om själva delen man sitter i aldrig går helt under vattenytan.

Därefter så följde vi kusten norr mot det gamla klostret Mont Saint Michel. Det är numera inte längre ett kloster då munkarna övergav stället på grund av den ständigt ökande turistmassan som springer runt på området.
Det blev tydligen lite svårt att koppla av och meditera med alla turister omkring sig.
Ifrån vad vi kunde förstå så bor det ett 100-tal personer på den lilla ”ön” som innehåller klostret, restauranger och annat.
Vi höll oss på parkeringen och lät oss fascineras av den ytliga bilden av byn eller ön eller vad man nu kan kalla det. Stället är fantastiskt att titta på och hela tiden när vi körde längs kusten kunde man se klostret sticka upp längs horisonten. Utanför ”ön” så styr tidvattnet över området och vissa delar av parkeringen är endast tillgängliga när vattnet är lågt.

Efter en dags upplevelser så körde vi hemåt till Saint Malo och åt sista kvällen på restaurangen Le bistrot du Rocher vilket rekommenderas starkt. Väldigt trevlig personal och fantastiskt god fransk mat.

Tisdagen var en dag som inte riktigt gick enligt planer.
Vi ställde in oss på lite utforskande av staden och begav oss till fots utanför innerstaden för att ta del av en större del av Saint Malo. Vi promenerade ett par km bort till en av de mysigare stränderna som var totalt övergiven. Vi fick här våra första tydliga upplevelser ifrån tidvattnets skiftande höjder.
På stranden kunde man se hur långt upp vattnet hade varit och det var tydligt att vattnet var på väg ut mot havet.
Vi gick vidare och kom snart till ytterligare en strand med en småbåtshamn. Vi satte oss på en lutande brygga där man med släp lätt kunde avlasta och dra upp båtar ur vattnet. Under den kvart som vi satt där så hann vattennivån krypa upp 2 meter mot oss så det var tydligt att vi inte kunde sitta där så länge till.

Innan vi begav oss tillbaka mot hotellet så tog vi en promenad runt en park med härliga utsikter över staden och vi gick förbi en Subway restaurang för att plocka med oss lunch.
På eftermiddagen stannade vi till på stranden strax utanför vårat hotell där vattennivån nu hade ökat kraftigt och tog ett kortare dopp i havet.

När vi väl skulle äta så hade vi dels fått rekommendationer från hotellägaren samt även från några reseforum.
Vi vandrade runt från restaurang till restaurang endast för att mötas av stängda lokaler och skyltar som vi tolkade som semestermeddelanden.
Vi vägrade äta på ett av de turistigare haken och väldigt envist så gick vi 3 km till en Italiensk restaurang vid namn Casa Cosi som inte bara visade sig vara öppet utan även erbjöd fantastiskt god mat och dryck.
Mätta och belåtna så var promenaden tillbaka inte alls lika jobbig.

Ett tips kan vara att kolla upp restaurangen öppettider om ni besöker staden innan Juli månad. Tydligen så har vissa restauranger stängt måndagar och tisdagar men framför allt så stänger många några veckor innan Juli för att ta en egen semester innan turismen slår till ordentligt.

Efter mindre irritationsmoment på Skavsta flygplats och den återkommande självsvurna eden om att detta är sista gången vi flyger med Ryanair så är vi återigen i sittande position på flygplanet på väg till Paris Beauvais i Frankrike.
Jag vill minnas att Ryanair faktiskt kändes väldigt billigt och smidigt en gång i tiden men denna gång gick hela kalaset i slutänden på nästan 3000 kr för två personer, inkl buss + bagagekostnad och liknande.
Ja, jag ska inte gnälla mer om detta, vi kom iväg i tid och var framme i Beauvais enligt tidtabellen.

Vi hämtade upp våran bil hos Europcar och gav oss ut på vägarna mot vårt första och mest avlägsna resmål - Saint Malo.
Efter ungefär 4 timmars körning, mestadels på motorväg, var vi framme i Saint Malo.
Vi hade reserverat boende hos hotell Nautilus som ligger innanför murarna i gamla staden. Vi var dock inte så pigga på att ta oss in på de små gatorna med hyrbilen så vi parkerade på en av de många parkeringarna runt om i hamnen och vandrade de 200 meterna till hotellet.
Hotellet låg väldigt lättillgängligt och vi var väl bemötta av en av männen som verkar driva hotellet. Vi hade fått ett dubbelrum på fjärde våningen och blev slussade in i den lilla 4-manna-hissen som tog oss upp inom kort tid.
Rummet hade utsikt över de grannliggande hustaken och på varannan skorsten kunde man skåda stora sjöfåglar som sjöng enligt bästa förmåga (inte direkt skönsång för en annan...).

Vi var ivriga på att utforska staden så vi lämnade packningen och begav oss ut på de små gatorna i innerstaden. Vi tog riktning mot havet och efter bara någon minut så var vi uppe på ringmuren och kunde beskåda den ständigt förändrande havskusten och klipporna som låg strax utanför.
Stranden är faktiskt väldigt fin utanför Saint Malo men tidvattnet vandrar rätt långt upp och ner för sandmattan under dygnet.
Enligt vår guidebok så kunde det skilja upp till 10 meter mellan ebb och flod så man bör vara försiktig på när man badar. När vattnet är på väg ut från stranden så kan det uppstå kraftiga strömmar.

Badar man med förnuft och har lite koll på läget så är det inga problem.
På stranden har man placerat gula bojar som tydligt visar vart gränsen går för rekommenderat badande.
När vattnet är lågt så ligger bojarna och skräpar på stranden men när vattnet är högt så flyter de tydligt en bit ut i vattnet.

Vi begav oss till centrum av innerstaden och tog bord hos Creperie Margaux som erbjöd underbara galetter i enkel fransk bistromiljö. Dessvärre så hade några ungdomar startat ett raveparty med väldigt tung teknomusik precis runt hörnet så det tog ett par glas vin innan man kunde koppla bort ljudet. Fransmän verkar vara väldigt inne när det gäller teknomusik för personer i alla olika åldrar samlades vid musikanläggningen och verkade njuta av oväsendet.