Insaneapes blogg

Vi spenderade dagen till fots i Split. Vi tog en längre promenad uppför den lilla kullen Marjan på 170 meters höjd. Här uppe kunde man avnjuta utsikt över hela staden och även besöka ett "hemskt" zoo. Jag förväntade mig se lite fåglar och andra smådjur i den lilla djurparken men de hade tigrar, räv, björn och varg instängda i små varma burar. Djuren såg helt stressade ut så jag kunde inte ens spara bilderna av dem när vi kommit hem. Detta zoo borde inte få existera...

Borträknat från djurparken så var dagen underbar och vi avslutade med att äntligen spana in den närmsta stranden i Split. Men vad nu? Stranden, som är en långgrund sandstrand, var en av de bästa stränderna vi tagit del av på hela resan. Hade jag vetat detta hade vi varit på denna strand varenda dag som vi stannat i Split.

Nu vet man till nästa gång :-)

Idag är det näst sista dagen på resan, om man inte räknar med de 8 timmarna vi är fast i Stockholm på onsdag. Vi har planerat att leta upp ett internetcafé och skicka detta mail samt promenera lite i gamla stan och avsluta med bad på en närliggande strand.

I ett sista slag för avnjutning så gick vi mot kvällen till en av de finare restaurangerna. Fiskrestaurangen Nostromo ligger i gamla stan precis bredvid fiskmarknaden. Jag testade en fisktallrik som innehåll massvis med god fisk, bläckfiskar och olika kräftdjur och musslor. Det hela var väldigt gott och helt klart värt priset. Restaurangen tog dock inte kort så vi fick skrapa ihop pengar till notan utan möjlighet att ge dricks.

Idag började vi med att köpa färsk frukt på den närliggande fruktmarknaden samt lite yoghurt i en av mindre affärerna.
Vi avnjöt frukosten på våran balkong och sedan vilade vi ut oss i lägenheten innan vi mot sen eftermiddag gick ut för att utforska staden Split.

I centrum av split ligger ett gammalt palats som numera fungerar som ett omfamnande fort. Innanför fortets väggar ligger det som idag kallas "gamla stan". Vi vandrade runt och kollade butiker innan vi avslutade dagen på ett rekommenderat lokalt hak vid namn "Fife". Där fick jag äntligen testa den dalmatiska köttallriken som är fylld med olika kötträtter. Köttet i sig var väldigt gott och till det serveras man hemgjord pommes frites. Man får dock ingen sås till så det hela blir en väldigt torr och tråkig rätt i sig självt. Det var dock billigt.
Sambon avnjöt två stora fiskar med lite grillade grönsaker.

Idag var det dags att förflytta sig till sista destinationen på resan, nämligen gamla hamnstaden Split.

Eftersom vi tänkte spendera dagen i Bol så lämnade vi kvar vårat bagage på hotellet efter att vi checkat ut.
Vi gick sedan strandpromenaden ner till båtuthyrningen där vi fick en snabbkurs i hur båtmotorn fungerade samt hur vi skulle bete oss om vi ville lägga till i någon liten vik.

Vi hade planer på att stanna till och bada lite utanför kusten i havet men jag kunde inte riktigt förstå hur man skulle kunna ta sig upp i båten efter att man var i vattnet. Våran instruktör förklarade iallafall att det var okej att lämna båten för att simma lite längre ut i havet.

Vi hoppade på båten och puttrade iväg ut vid sidan om stranden. Vi satte kurs efter en gammal militärtunnel som är byggd i en grotta lite väster om våran position i Bol. Det visade sig dock vara lite för långt bort för våran båt som inte riktigt hade den kraft att ta oss dit i tid.

Vi stannade till efter någon timma en bit utanför kusten och jag fick för mig att ta ett dopp. Efter lite funderande på hur man sedan tar sig upp i båten så orkade jag inte vänta i hettan utan kastade mig i vattnet. Efter en skön simtur i det varma saltvattnet så skulle jag sedan ta mig upp i båten. Detta var inte helt enkelt...
Efter ett flertal försök att ta sig upp på båtens olika sidor så började idéerna tvina. Jag knöt en knut i repet i fören av båten för att använda som ett trappsteg vilket visade sig vara ganska användbart.
Efter att sambon lyckades hjälpa mig upp i båten var vi på nytt iväg mot samma kurs som tidigare. Efter ytterligare någon timme så bestämde vi oss dock för att avbryta kursen då vi hade lite begränsat med tid för våran utflykt.

En stund senare så skulle min sambo testa att bada lite i det djupare vattnet. Tyvärr så hade hon samma bekymmer som mig att ta sig upp i båten men det gick med lite samarbete.

Vi ankrade i en liten vik där en nudistfamilj hade gjort sin reträtt för dagen. Vi stannade dock bara i en kvart för lite bad innan vi returnerade båten till båtuthyraren.
Sedan var det bara att hämta väskorna vid hotellet, släpa ner dem till busstationen och ta den 60 minuter långa bussresan till staden Supetar. När vi kom fram till Supetar var bussen försenad och vi stressade lite för att få tag i biljetter. Det gick dock utan problem med gott om tid och efter ytterligare 1 timmes färjeresa var vi i staden Split.

Det tog ca en kvart att hitta till lägenheten där ägaren mötte upp oss utanför. Lägenheten är en liten 1:a som ligger väldigt centralt.
Vi tog en kort promenad till en välkänd pizzeria här i staden och sedan blev det välförtjänt sömn i ett svalt sovrum.

Idag var det dags för en heldagsutflykt på havet som inte gick riktigt som tänkt. Jag hade reserverat en mindre motorbåt för dagen men tack vare lite misskommunikation så hade bokningen reserverats för lördagen istället för fredagen.
Inga större bekymmer eftersom vi hade tänkt spendera även lördagen i Bol så vi tog istället en heldag på stranden.

Vi köpte varsin luftmadrass och plaskade runt i det varma vattnet i några timmar.
Tre timmar senare så var vi på väg tillbaka till hotellet, båda ganska solbrända och trötta.

Vi gick en promenad genom den lilla staden Bol som visade sig vara lite större än vi tidigare trott. Vi hamnade i den östra utkanten av staden där ett gammalt kloster ligger vilande vid strandkanten och passade även på att äta på en väldigt mysig terrassrestaurang.
Maten här var dock inte så mycket att hurra för.
Enligt guideböckerna skall det vara ont om restauranger i Bol men efter våran promenad så hade vi minst 20 ställen att välja på.

På vägen tillbaka till hotellet passade vi på att ta del av Bols utomhusbiograf som ligger på några våningars höjd och visar härlig havsutsikt i bakgrunden till filmen. Kvällens film tror vi hette "Mitt stora grekiska äventyr". Det var inte helt lätt att lista ut då titeln var på kroatiska men själva filmen var med engelskt tal. Det var i alla fall samma gäng som gjorde "Mitt stora feta grekiska bröllop". Det var kanske inte så väldigt bra kvalité på själva filmen men en underhållande aktivitet med mysigt läge.

En lång och tung dag men med gyllene belöning i slutänden...

Vi startade denna dag i samma morgonstund som gårdagen, klockan kvart i sju. En enkel frukost och därefter utcheckning vid Rakovica och sedan följer vi gpsen fläckfritt ner mot kuststaden Split. Resan gick i största drag via motorväg med lagom tunn trafik. Vi anlände strax före kl 11 och hittade lätt ner till hyrbilskontoret i hamnen där vi lämnade våran tredje och sista hyrbil.
Efter lite problem med själva betalningen av hyrbilen, på grund av valutaskillnad mellan Euro och den lokala Kunan, så promenerade vi bort till centrum av hamnen där vi efter lite letande hittade ett litet biljettkontor och kunde köpa 2 biljetter till ön Brac (uttalas Braatch) för en liten summa pengar.
Färjan är planerad att anlända ungefär 1 timma senare 300 meter bort vid en av de större kajerna så vi släpade med oss väskorna bort. Idag var det 35 grader i Split och en av de absolut varmaste dagarna på resan. Detta kändes extra då vi var tvungna att dra runt väskorna på samma sätt som vi gjort i Venedig.
Vi fick gå på färjan en halvtimme innan avgång och lite dumt så släpade vi med vårat bagage längst upp på båten i hopp om att det skulle vara svalast. Här uppe var det stekhett och extremt stimmigt från onyktra grabbar och skrikande barn. Vi var dock för trötta för att leta på något lägre däck, men några minuter innan vi var framme vid vårat mål så kollade sambon i bistron och tydligen var det där svalt och folktomt. Blir nog en plats där på tillbakaresan...

Vi hade inte riktigt löst hur vi skulle ta oss till Bol när vi väl kom fram till Brac. Man anländer i staden Supetar och det är ca 4 mil till Bol. Enligt rykten kunde man få tag i taxi för 400 kr eller ta en buss från stadens centrum.
Vi orkade inte fundera på det utan hade bara bestämt oss för att ta en sak i taget. Första målet - Att ta sig till ön.
När vi anlände i hamnen hann vi knappt kliva av båten innan vi i princip blev inkastade på en buss mot Bol. Kostade en 50-lapp per person men det var inget att diskutera.

En timme senare var vi, tillsammans med 4 andra passagerare på bussen, framme i Bol. Vi blev avsläppta i hamnen där vi snabbt hittade skyltar till vårat hotell. 300 meter senare var vi framme och bytte snabbt om till badläge.
Vi gick ner till strandpromenaden och promenerade ca 1 km till den berömda stranden Zlatni Rat.
Zlatni Rat är en liten "udde" och enligt kroatierna deras enda sandstrand.
"Sandstrand" är ett lustigt ord här. Jag som hade sett framför mig något i stil med Elafonisia på Kreta blev rätt besviken på själva stranden då ett sandkorn här är minst 1 cm i diameter. Visst, det är mindre stenar än vad vi sett tidigare i Kroatien men det är långt ifrån sand. I vilket fall så var jag mer intresserad av vattnet och det höll vad som lovats. Underbart klart och lugnt vatten att ligga och flyta i. Stranden var superpackad med folk vilket var lustigt då de två stränderna i hamnen var totalt folktomma och hade samma "sandsten" och lika klart och fint vatten.
Zlatni Rat är ingen strand vi kommer återvända till när vi kan få samma strand och vatten 50 meter från vårat hotell utan att behöva dela den med andra turister.

Efter några timmar på stranden tog vi en blandad fruktsallad. Man väljer från olika skivade frukter som de serverar i en 50 cl bägare med en gaffel. Persika, honungsmelon och kiwi blev det för min del... Härligt färskt och gott.

Idag var det dags för utflykten som placerat oss här i inlandet av Kroatien. Plitvicka sjöarna är tre stora sjöar som sammansluts via forsar och vattenfall och skall vara något i särklass att beskåda. Mycket sant är detta...

Vi gick upp tidigt för att hinna fram till parken innan alla turistbussarna. Klockan 7:15 tuggade vi ner våran frukost och runt kl 8 var vi vid parken, reda att promenera så långt orken räcker till.
Vi vandrade ner via några branta vägar och möttes nästan direkt av parkens så kallade sevärdhet. Det är ett vattenfall med nästan 100 meters fall. Här samlas tydligen turister för att fotografera sig själva framför fallet.
Vi påbörjade sedan promenaden genom parken. Vattnet i sjöarna och de mindre forsarna är helt overkligt. Tusentals fiskar i olika storlekar samlas tryggt i de grunda partierna av vattnet och tittar nyfiket upp på en när man passerar förbi. I sjöarna och de djupare små vattenhålen i parken skiftar vattnet från klarblått till mer grönt och man stannar ständigt för att beundra färgerna.

De tre sjöarna är extremt lugna och man hör endast några få fåglar runt om sig i träden när man rör sig mellan områdena. I de två större sjöarna går färjor ständigt mellan olika punkter för att skyffla de mer lata turisterna mellan sevärdheterna. Färjorna är eldrivna och "brummar" försiktigt när de glider sakta över sjön.

På vägen tillbaka från andra sidan parken stannar vi till och hyr en roddbåt för 1 timma och tar oss sedan ensamma ut på det färggranna vattnet. Vi tar oss till ett par annars oanträffbara vattenfall via roddbåten och driver lätt på havsytan medan de nyfikna fiskarna samlas kring våra åror för att utforska det okända fordonet.

Om ni tänker besöka parken rekommenderar jag att ni om möjligt bosätter er en natt i området och åker till parken innan turistbussarna anländer. Har ni inte egen bil fungerar det att ta turistbussarna. Passa på att vandra runt de stora sjöarna istället för att åka färjan över sjön.

Efter 7 timmars besök i parken med ungefär 5 timmars vandrande så lämnar vi parken mycket nöjda för att ta oss 2 mil norr och bada i floden Korana. Korana är en flod som tillsammans med två andra passerar genom Plitvickasjöarna.
I bilen på väg upp föreställer jag mig hur skönt det ska bli att svalka sig i det varma vattnet än en gång.
Vi stannar i staden Slunj och tar varsin grekisk sallad innan vi slutligen hittar floden Korana.
Till synes är floden inte så vacker och ren som man kanske hade hoppats efter besöket i parken.
Nåväl, vi skall ju bara bada lite...
Vi kliver ner till flodkanten via en cementerad trappa och stoppar ner foten i vattnet för att åter känna den där överraskade känslan av hur varmt vattnet verkligen är här runt medelhavet...
Det är JÄVLIGT kallt! Det är ta mig fan som hemma på Gotland under försommaren...
Vi kastar oss i vattnet men beslutar oss efter en knapp minut att det räcker för detta badande och kravlar sedan upp på flodkanten för att återvända till vårat tillfälliga hem i Rakovica.

Kvällen spenderar vi på en lokal restaurang som rekommenderats av hotellvärden. Lokal betyder att den bara ligger 7 km från våran bostad. Min sambo testar en zagrebschnitzel och jag chansar på den lokala rätten vilket visar sig vara fläskkött på grillspett med pommes och går lätt ner i kistan.

Idag lämnade vi hotellet Balatura i Tribalj.
Efter frukosten så fick vi ta en liten extrafika med våran hotellvärd. Han visade oss på sin karta några tips för vårat boende i Split och gav oss råd om hur vi kunde åka för att ta oss inland till nästa stopp - House Tina i Rakovica.

Efter en massa skitsnack och delade erfarenheter fick vi lov att skriva i deras gästbok som de fösta hotellgästerna från skandinavien sedan de öppnade hotellet för 1 år sedan. Strax därefter släpade vi ner våra väskor till bilen och satte fart söderut på de gamla vägarna.

Kustvägen söder från området runt ön Krk är helt otroligt och bra mycket mysigare och vackrare än det vi såg i Frankrike och Italien (okej, iallafall Frankrike). Vi for nerför fina, jämna vägar mellan små badvikar och över mindre bergsstycken med de stora steniga öarna vilandes vid andra sidan av vattnet.
Då och då tvingas man stanna till vid sidan av vägen och njuta av utsikten. Det enormt lugna inhavet och de majestätiska bergen får en lätt att glömma eventuella bekymmer.

Efter någon timmas körning så bryter vi våran kurs och passerar via 14 graders lutning de kustbelägna bergen för att efter någon knapp halvtimme passera toppen och plötsligt infinna sig i helt ny miljö. Stora öppna landskap med betande kreatur och kullar fyllda med grönska och små grupper av träd och buskar.

Vi stannar till i staden Gospich som till hälften har stannat i tidens vagga. Här kan man se tydliga spår från kriget i vart och vartannat hus som är pepprat med skotthål i fasaden. Vi delar på en pizza och köper lite frukt i en butik innan vi lägger staden bakom oss.

Vi passerar en rad olika marker som påminner oss om olika lägen i Sverige från Dalarna till gamla hederliga steniga Fårö. Vi stannar till och hälsar på de lokala korna och kliver in på ett lokalt café för en glass, placerat mitt ute i ingenstans.

Efter ytterligare någon timme närmar vi oss våran destination och vilddjurslivet visar sina framfötter med ständiga varningsskyltar för rådjur och vildsvin. Över oss cirkulerar fem stora rovfåglar när vi stannar för att avnjuta landskapet en sista gång innan vi anländer till vårat guesthouse.

Området är fullt av lägenheter och rum som kan hyras av förbipasserande äventyrslystna turister och landsmän. Vi har bokat en "bungalow" i form av en gäststuga som ligger bredvid infarten till huset. Vi lämnar av vår packning och får tips om att det är festival i den lilla byn Rakovica.

Rakovica som i alla andra lägen verkar vara en död liten by med någon enstaka restaurang eller kafé har idag, enda dagen på året, en fullt livlig festival pågående och vi anländer mitt i smeten. Vi passerar ett stort antal stånd med diverse krimskrams, omringat av karuseller och lekande barn, innan vi upptäcker öltälten och matstånden. Vi fortsätter promenera och hamnar så småning om vid dansgolvet där ett lokalt band spelar livemusik.
Musiken kan jämföras med clownmusik från en cirkus blandat med kantinabandet ifrån filmen "Stjärnornas krig".
Vi sätter oss och tar varsin "hamburgare" i hopp om att kunna få äta något enkelt som man känner igen från hemma. Hamburgaren är i princip en jävligt stor fralla med en köttbit och lite tomater på... Nåja, den går ner men kanske inte lika lätt som hemma.

Efter detta beger vi oss tillbaka till våran trygga bungalow och avrundar kvällen tidigt.

Ursprungligen hade vi tänkt en resa till ön Krk (uttalas kerk) där vi skulle spendera dagen i Baska med sin berömda 2-kilometers strand. Efter att ha pratat med den Gogan, den äldre mannen i hotellfamiljen så får vi råd om att skita i Krk då den stranden lär vara packad och inte alls ska vara så mycket att ha och istället satsa på ön Cres (uttalas Ceres). Cres når man via färja från Krk.

Vi lyssnar på våran värd, då det visat sig vara lyckat i tidigare skeden på resan och ger oss av mot Krk efter en sen frukost.
Vi når färjestationen på Krk strax efter kl 12. Enligt färjetabellen så skall den närmsta färjan ha gått kl 12 och nästa gå 13:30. Vi har dock tur då en extrainsatt färja kommer in och låter oss komma ombord med våran lilla Polo.

Efter 20-25 minuters färjeresa är vi på ön Cres och inleder utflykten här med en stigande tur uppför berget till huvudleden som passerar som en ryggrad genom den 9 mil långa ön. Vi börjar med att ta oss norr på ön till den lilla staden/byn Beli.

Här besöker vi ett djursjukhus där man jobbar med att hjälpa den lokala fågeln Gåsgamen. Denna majestätiska fågel är en gam med drag av örn och tydligen gås. Vi får först ta del av en massa information gällande djurlivet på ön och specifikt gåsgamen. Därefter får vi följa med en i personalen ut till området där de 17 fångna fåglarna håller till. Fåglarna har en vingbredd på 280 cm när de sträcker ut vingarna och det får en att känna sig ganska liten.

Efter besöket på djursjukhuset så följer vi värdens tips och far nerför en extremt brant backe till hamnen i Beli. Här finns en liten strand men vi har fått tips om att promenera en bit söder för att hitta några mindre vikar.

Efter två vikar och 15 minuters promenad hittar vi det perfekta stället. Näst intill folktomt och med lugnt klartblått vatten så slår vi oss ner vid strandkanten. Vattnet är helt omöjligt varmt och vi flyter sakta ut mot lite djupare vatten. Nedanför oss har vi 2-3 meter med helt klart vatten. Man ser fiskar i olika storlekar, former och färger som cirkulerar nyfiket under oss när vi flyter fram som tyngdlösa moln på havsytan.

Efter någon timme i vattnet kliver vi upp på land för att njuta av solen och bemöts istället av lite molnighet. En halvtimme senare är vi på språng tillbaka till bilen för att bege oss tillbaka till öm Krk. Vi har fått tips om en restaurang vid namn Nada i staden Vrbnik på Krk.
Efter 2 timmar är vi framme vid restaurangen och njuter åter igen av underbar mat. Restaurangen Nada rekommenderas varmt. Boka gärna bord eller kom i tid då de har en härlig uteservering med utsikt över havet och den närliggande kusten.
Maten var som sagt fantastisk. Ångrar bara att jag inte tog hummern.

Nu är vi åter på fastlandet för att njuta av en sista natt på detta hotell. Imorgon bär det av mot Rakovica där vi skall besöka nationalparken Plitvicka som sägs ha det klaraste vattnet i hela Kroatien.

Vi närmar oss den sista veckan på resan...

Dagen började lite trögt med att vi via taxi tog oss från hotellet i Fazana till Pulas hamn där Avis har sitt kontor. Kontoret var dock stängt när vi anlände så efter ett telefonsamtal så tog det en kvinna ca 20 minuter att dyka upp med våran tredje och sista hyrbil – en liten svart Volkswagen Polo.

Efter lite missöden med reservationen, pga av valutakonvertering från euro till kuna, så får jag mottaga bilnyckeln och vi tar en kort sväng till närmaste parkering. Därefter besöker vi amfiteatern i Pula, som skall vara den 6:e största i världen (eller åtminstone i Europa), innan vi far vidare på de kroatiskas vägarna mot vårat nästa mål – Tribalj.

Vägarna är inte i samma klass med de franska och italienska men de har sin charm. Små osläta vägar som tar oss guppande genom skogsdungar, små alléer och mindre berg avrundar sedan resan med sluttande klippvägar längs med kusten. Helt otrolig utsikt slår oss med turkosa små vikar och stora bergsbeklädda öar på håll i det lugna havet.

Vi stannar till och avnjuter de saltfyllda varma havsvindarna innan vi fortsätter ned mot staden Rijeka. Vi passerar genom staden och hittar fram till en av de gamla större vägarna som sedan tar oss hela vägen till vårat hotell i Tribalj.

Hotellet är ett ytterligare gem på resan. Undangömt i mitten av skogen mellan två robusta bergsväggar vilar den lilla rofyllda staden, eller rättare sagt byn, Tribalj. I utkanten av Tribalj följer vi en grusig väg uppför kullen till en större gård.

Vi parkerar och vandrar in där vi bemöts av en yngre man som presenterar som sonen av familjen. Han visar oss vårat rum och erbjuder oss att slå oss ner i trädgården för en välkomstdrink. Vi hämtar våra väskor och får möte den äldre mannen i familjen, Gogan. En sorts blandning mellan en tysk äventyrare och en kroatisk bydåre.

Vi provar det lokala vinet och meddelar köket att vi vill prova på kvällens fyra rätters middag.

Middagen inleds med stekta, salta anjovis. Därefter en risotto med musslor följt av bläckfisk-färsbiffar och slutligen en äppelkaka. Allting smakar ljuvligt, med undantag för anjovis vilket vi båda lämnar lite på tallriken.