Dagen började lite trögt med att vi via taxi tog oss från hotellet i Fazana till Pulas hamn där Avis har sitt kontor. Kontoret var dock stängt när vi anlände så efter ett telefonsamtal så tog det en kvinna ca 20 minuter att dyka upp med våran tredje och sista hyrbil – en liten svart Volkswagen Polo.

Efter lite missöden med reservationen, pga av valutakonvertering från euro till kuna, så får jag mottaga bilnyckeln och vi tar en kort sväng till närmaste parkering. Därefter besöker vi amfiteatern i Pula, som skall vara den 6:e största i världen (eller åtminstone i Europa), innan vi far vidare på de kroatiskas vägarna mot vårat nästa mål – Tribalj.

Vägarna är inte i samma klass med de franska och italienska men de har sin charm. Små osläta vägar som tar oss guppande genom skogsdungar, små alléer och mindre berg avrundar sedan resan med sluttande klippvägar längs med kusten. Helt otrolig utsikt slår oss med turkosa små vikar och stora bergsbeklädda öar på håll i det lugna havet.

Vi stannar till och avnjuter de saltfyllda varma havsvindarna innan vi fortsätter ned mot staden Rijeka. Vi passerar genom staden och hittar fram till en av de gamla större vägarna som sedan tar oss hela vägen till vårat hotell i Tribalj.

Hotellet är ett ytterligare gem på resan. Undangömt i mitten av skogen mellan två robusta bergsväggar vilar den lilla rofyllda staden, eller rättare sagt byn, Tribalj. I utkanten av Tribalj följer vi en grusig väg uppför kullen till en större gård.

Vi parkerar och vandrar in där vi bemöts av en yngre man som presenterar som sonen av familjen. Han visar oss vårat rum och erbjuder oss att slå oss ner i trädgården för en välkomstdrink. Vi hämtar våra väskor och får möte den äldre mannen i familjen, Gogan. En sorts blandning mellan en tysk äventyrare och en kroatisk bydåre.

Vi provar det lokala vinet och meddelar köket att vi vill prova på kvällens fyra rätters middag.

Middagen inleds med stekta, salta anjovis. Därefter en risotto med musslor följt av bläckfisk-färsbiffar och slutligen en äppelkaka. Allting smakar ljuvligt, med undantag för anjovis vilket vi båda lämnar lite på tallriken.