Harrieths blogg

I morse tog vi farval av Pilar och ljuva Mancora. Vi skulle aka kl 8 upp mot Tumbes for att ta oss vidare till Guayaquil. I Mancora ar det dock en helt annan tiderakning an i ovriga Peru sa vi kom oss inte ivag forran 9. Da hade vi plikttrogna svenskar suttit dar sedan 7.30....

Vi akte en skruttig buss som tog dryga 6 tinmmar pa sig for att ta sig fram. Gransovergangen passerades utan problem sa nu har vi annu fler stamplar i vara pass. Ecuador ar betydligt gronare an Peru och vi passerade miltals med bananodlingar. Det var nastan sa att man vantade sig att Chiquita skulle sta dar med sin bananklase pa huvudet. Men det enda vi sag var betydligt mindre glamorosa bananplantagearbetare. Guayaquil verkar vara en ganska trevlig stad, stor men ren och gron. Vi bor pa ett trevligt hotell, centralt och med pool. I mortgon ska vi forsoka utforska staden mera.

I morse akte alla vara nyvunna vanner, det kandes lite trist nar vi sa adjo till Christine och Desiree fran Schweiz och Jeff & Katie med barn fran Seattle. Det har varit mycket trevligt att umgas. gora saker ihop pa dagarna och ata gemensam middag pa kallarna. Tjejerna fran Schweiz traffade vi redan pa bussen fran Huarz och sedan ahr vi mer eller mindre haft sallskap hela tiden.

Vi tog oss en lang sovmorgon och kom ner pa stranden forst vid 11-tiden. Idag har vi bara legat och solat hela tiden. Otroligt skont och det kanns bra att lagra lite sol i kroppen innan vi ska hem till kylan. Men trots att det ar skont borjar hemlangtan sitta i. Borta bra.....

Jag och Maria kanner och ocksa ratt stukade idag. Vi tyckte att vi grejeade det ratt bra som lyckades sta upp atminstone en gang nar vi surfade i forrgar. Men idag sag vi en hund som surfade och som stog upp pa bradan hela tiden! Jag menar, hur stolt kanner man sig da for att ha lyckats en gang??

Vi forsoker bestanna oss for om vi ska borja ta oss norrut i morgon eller om vi ska stanna en natt till. Mancora ar soligt men inte alltfor mysigt och nu nar alla vi umgatts med har akt sa kanns aven Laguna camp lite tomt. Sa vi far se hur det slutar...

Nu har vi testat surfing. Pilar, var hyressvard, ar ocksa surfinginstruktor sa i morse var vi ett glatt gang som gick ner till stranden for att testa. Jag, Maria, tva tjejer fran Schweiz och en italienare var det modiga ganget som hade bestamt oss for att betvinga vagorna. Efter att ha testat pa torra land (piece of cake) sa kastade vi oss ut i havet pa vara brador. Turligt nog fick vi med oss var sin instruktor. For jag kan saga att det om var enkelt pa stranden var desto svarare ue i vattnet. Men jag lyckades anda sta upp nagra sekunder och det kanner jag mig mycket stolt over. Men vi hade i varje fall hur kul som helst.

Vi bor pa ett supermysigt stalle dar alla blir som en stor familj sa i kvall ska vi ata middag tillsammans. Jag och Maria ska sta for forratten sa vi har varit ue och handlat massor av frukt, gronsaker och stora rakor som star och gottar till sig i marinaden just nu.

Eftersom vi bor sa bra har vi beslutat oss for att stanna har anda till tisdag

Igar gjorde vi en lang forflyttning. Vi lamnade Huaraz kvallen innan och efter fyra bussgyten var vi sedan framme i Mancora som ligger nastan langst upp i Peru. Ett ganska litet och mysigt stalle men tyvarr fick vi prova pa att det aven finns en liten del av befolkningen som inte ar sa arliga. Vi blev av med var lilla ryggsack. Den inneholl bara lite klader men det kanns anda bedrovligt eftersom vi hills bara traffat arliga och trevliga manniskor. Bilden av Peru som ett bra och vanligt land har vi dock kvar.

Vi bor hos Pilar som driver Laguna Camp och som ar en harlig kvinna. I morse drog vi ivag tre stycken pa hennes motorcykel till polisstationen for att gora en rapport. Inte for att jag tror att de ska hitta vara grejer men i vart fall kanske vi kan fa ut nagot pa forsakringen.

Vi bor i en liten bambuhydda alldeles intill stranden, med plamer och hangmattor i skuggan. Det ar varmt, sakert 25-30 grader i skuggan och efter att ha varit i kylan i flera veckor kanns det mycket bra. Vi vet inte hur lange vi ska stanna har men nagon dag eller tva blir det nog. Sedan aker vi vidare norrut till Ecuador.

Idag har vi tagit oss en dagstur till Lake 69 och Lago Llanganuco. Det ar tva sjoar inklamda i bergen ovanfor Huaraz. Tyvarr var inte vadret det basta sa vi sag bara skymten av Perus hogsta topp, Huascaran och aven ovriga toppar kunde vi bara skymta mellan molnen. Sjoarna var dock vackra, Lake 69 var helt azurbla och den kandes nastan overklig dar den lag inklamd mellan de hoga bergen. Den andra sjon hade en helt overklig gron farg. Mycket vackert. Var guide kunde vi ha varit utan, vi motte manga som bara hade tagit en taxi och som gick helt pa egen hand. Guiden vi hade bara gick pa, sade inte ett ord och visade inte pa nagra vaxter eller berattade nagot om omradet. En helt onodig kostnad

Vi landade i Huaraz kl 7 i morse efter en mycket lugn natt pa bussen. Blev mycket imponerade for incheckningen pa bussen liknade den som man gor nar man ska ut och flyga. Handbagaget undersoktes och vi kroppsvisiterades. Dessutom vidoefilmades alla passagerarna. Det ar forsta gangen vi reser med Cruz del Sur som raknas som det basta bussbolaget och som har ganska mycket dyrare biljetter. Det kan det dock vara vart. Sarskilt som vi trafffade tva Hollandare pa hotellet i Cuzco som hade blivit bestulna pa pa diverse nar de akte nattbuss.
Huaraz ligger mitt i Cordillera Blanca och Cordillera Negra. Nar vi tittar mot norr kan vi se Perus hogsta topp, Huascaran som ar 6768 m hog och helt snokladd. Idag har det varit ovanligt soligt och varmt och jag hoppas det blir detsamma i morgon nar vi ska ut och vandra igen. Vi ska besoka flera sjoar och bestiga en topp pa nastan 5000 m. Vet inte hur lange vi ska stanna men vi har hamnat pa ett superbra hotell med en helt fantastisk frukost sa det kan bli nagra dagar.

I ovrigt har vi haft en superskon dag da vi bara slappat i solen. Vi hamnade pa ett litet cafe som drivs av en hjalporganisation, Seeds of Hope (http://www.peruseeds.org/), vars huvudsakliga syfte ar att ge stodundervisning till fattiga barn i Peru. Alla jobbar helt ideellt och vi traffade Jane fran Australien och Yvonne fran UK. Vi fick oss gott fika och en massa bra tips pa vandringar i omradet.
Jag far aterkomma med rapport efter var vandring i morgon

Nu ar vi tillbaka i Lima, var utgangspunkt for drygt tva veckor sedan. Annika ska tillbaka till Sverige och vi ska fortsatta norrut. Kanns lite darrigt om vi ska klara oss utan henne och utan hennes spanska. Men vi ska nog reda oss...

Efter fyra dagars vandring kom vi slutligen fram till Machu Picchu. Vandringen var totalt 45 km och ratt sa kravande. Sarskilt andra dagn da vi forst skulle ta oss fran 3000 m till 4225 m. Det kanske inte later sa mycket men eftersom kroppen (i varje fall min) paverkas ganska mycket av den tunna luften syresatts musklerna inte pa samma satt och det varje steg pa slutet var jobbigt. Sedan var det nastan lika manga meter ner som vi skulle ta oss via trappsteg!

Hur som helst kom vi slutligen fram. Vi gick tidigt och kom fram till solporten ca 8 pa morgonen. Solen hade gatt upp men eftersom det hade regnat under natten sa lag diset tatt over dalen dar inkastaden ligger. Medan vi gick ned mot dalen oppnade sig allt och vi kunde antligen se hela harligheten. Man blev nastan tarogd.

Efter en guidad tur runt staden tog vi sedan avsked av resten av gruppen och stannade sjalva ett tag. Vid det laget hade dock platsen invaderats av 1000-tals turister sa vi kande att vi ville dra vidare

Idag tog vi oss med sk collectivos (delad taxi eller minibuss) till Pisac i heliga dalen. Det var en helt underabar liten by med otaliga ruiner fran inkatiden. Det har varit jattevarmt idag men nu ar det kvall sa som vanligt ar det att ta pa tjocka trojor och benvarmare. Ikvall har vi haft den mest otroliga matupplevelsen pa en restaurang som heter Fusiones. For bara 16 soles (ca 48 sek) fick vi en helt superb 5 ratters gourmet middag. Om man bara kan ga pa en restaurang i Cuzco ar det den man ska valja. Den har tom en hemsida for den som sitter hemma och ska planera sin resa. http://www.fusiones-restaurant.com/
I morgon blir det tidig avgang. Da ger vi oss ut pa vandring med malet Macchu Pichu. Hoppas att vadret haller i sig. Det kanns helt otroligt spannande.

Sista kvallen i Puno valde vi visst fel stalle att ata pa for natten bjod pa obehagliga overraskningar. Forsta och forhoppningsvis sista gangen vi ar magsjuka. Det kandes dock lite skakigt att satta sig pa bussen for att aka 7 timmar sarskilt som att vi trodde att vagen skulle vara slingrig och ga langs hoga stup. Sa blev det dock inte utan vi akte genom en dalgang med vackra och hoga toppar kring oss. Kvallen blev tidigt eftersom magen inte var helt ok.