Gubbar_pa_drifts blogg

Fladdrade runt ett par timmar idag för de sista kompletteringsinköpen. Så nu är vi färdiga med den biten. Har väl gått bra förutom att den ena gubben fick tag i en skjorta som var alldeles för liten och den andra ett par jeans som inte gick på. Men såna smällar får man ta. Till de bättre köpen kan nämnas varsin smartphone till rena vrakprisen.

Klockan är nu strax före nio på kvällen lokal tid och om sex timmar så ringer alarmen för hemresedagen. Så det är dags för bingen. God natt!

/Conny o Stefan

Vi landade i Delhi för ca. femton veckor sedan och sedan ett par dagar är vi tillbaka där rundturen började. Återstår numera bara de sista flygfärderna hem innan resan är helt över. Lite vemodigt känns det allt.

Anlände hit på tisdag förmiddag och använde resten av den dagen med att bekanta oss med de närmaste omgivningarna. Normalt när vi bokar online brukar vi hamna lite offside, men den här gången hamnade vi mitt i ett av backpackerområdena. Bara en kort promenad från den största tågstationen. Torsdagen ägnade vi oss åt kolla in lite grann av vad staden har att besöka och se. Letade oss fram till Red Fort som en av stormogulerna byggde på 1600-talet. Återstår inte mer än en långsida av själva muren runt fortet, men man kan ändå förstå utav den hur enormt fortet en gång var. Hann också med ett besök till ett fint litet hindutempel.

Idag torsdag har vi ägnat dagen åt att flänga runt i en stor underjordisk bazar med ca. trehundra småbutiker, där vi prutat efter bästa förmåga. Vi har faktiskt ovanligt mycket saker med oss hem, till bra priser. I morgon blir det till att småkomplettera med det allra sista innan vi packar. Planet hem på lördag går tidigt så det får bli väldigt tidigt även fredag kväll för oss. Så nu ska vi ut för en sista rotblöta. Vi hörs efter hemkomst.

/Conny o Stefan.

Så har vi då kommit till den näst sista anhalten på vår Indienresa. Jaipur är huvudstad i staten Rajastan och en ganska stor (med europeiska mått) stad på dryga tre miljoner innevånare och hit tog vi oss i lördags morse. Vi träffade en kinesiska på tåget och hon slog följe med oss för att flytta in på samma hotell. Som så ofta när vi bokar boende via nätet så hamnar vi lite offside och den här gången har vi fått lita på och lära oss, bussystemet. Lite knöligt, men vi har oftast tagit oss fram dit vi velat.

Rajastan är en stat som består av en massa kungadömen som ofta krigade både inbördes och mot kungadömen i andra delar av nuvarande Indien. En av dessa Maharadjor var Jai Singh som grundade Jaipur 1727. Förutom att föra krig så var vår Maharadja mycket intresserad av astronomi. Så intresserad så att han lät uppföra en hel park med monumentala steninstrument för att mäta tid och himlakropparnas exakta plats på himlavalvet. Trots att instrumenten är så stora och grova så är de väldigt exakta i sina angivelser. Så efter att ha inrättat oss på vårt boende så fick Jantar Mantar, som observatoriet heter, bli vår första sevärdhet att besöka. Alldeles bredvid ligger Hava Mahal, som är ett mycket vackert palats byggt av sandsten som går i en brunrosa kulör. Färgen går igen i många byggnader samt den mur som omgärdar den gamla stadskärnan, så staden kallas därför "den rosa staden". Vi hann också upp i en minaret, där vi fick bra vyer över staden, innan vi avslutade den första dagen med att besöka Albert Hall som inhyser stadens centralmuseum.

Andra dagen i Jaipur spenderades mest i utkanterna. Letade oss via ett par bussar ut till det mäktiga Amber Fort som ligger mycket vackert uppe på ett berg med en liten sjö nere vid foten. Väl tillbaka i staden letade vi oss fram till det ställe där en två kilometer vindlande gångväg tog oss upp till palatset Nahargah. Lika högt beläget det naturligtvis och med en vidunderlig utsikt över staden.

Idag tog Stefan och jag och hyrde oss en taxi för en heldagstur till Agra och ett besök vid världsberömda Taj Mahal. Mausoleet uppfördes 1633 av kejsare Shah Jahan som en sista viloplats för sin favorithustru, som dog i barnsäng två år tidigare och är ett av världens mest kända och besökta byggnadsverk. Man förstår faktiskt inte förrän man sett det på plats hur enormt det är. Närmare tjugiofem mil skiljer Jaipur och Agra så med hemturen avklarad så blev det en lång dag. I morgon är vi återigen uppe i ottan då vi tar ett tidigt morgontåg för att klara av den sista etappen på vår långa resa. Sedan återstår bara fyra dagar i Delhi innan det är dags för hemfärd. Börjar kännas lite vemodigt.

/Conny o Stefan.

Rubriken syftar på Robban Brobergs gamla låt, men riktigt så illa är det inte. Tvärtom så är Jaisalmer en mycket trivsam stad. Faktum är dock att vi befinner oss i det torraste området i Indien och öknen Thar med sina sanddyner finns inom klart räckhåll från staden. Vi tog oss ut dit i går för en kameltur på någon timme och det var skönt. På vägen ut gjorde vi även några småstopp vid templet Amasagr och en spökstad som enligt legenden blivit övergiven då den styrande maharadjan i området krävde en ny ung kvinna från staden varje dag.

I staden finns också ett fort som är världsberömt och det utforskade vi på vår första dag. Det är ett levande fort då där faktiskt bor ca. 3-4000 människor innanför murarna och det är gott om smala vindlande gränder att vandra omkring i. Fortet, precis som det mesta av staden är byggt av en guldbrun sandsten så därför kallas Jaisalmer "den gyllene staden".

Nu väntar vi mest på att klockan ska bli fem då vi bordar ett tåg för vidare färd. Vi har ju tidigare på resan tagit dagen lite grann som den kommer, men nu då dagarna börjar ta slut har vi varit tvungna att planera och boka biljetter i god tid. Så sedan en tid tillbaka har vi alla våra resor klara. Inte för att det är så många kvar nu.

Conny o Stefan

Vi tog en nattbuss vidare norrut till Udapuir i Rajastan. Resan tog över sjutton timmar så det var två trötta resenärer som anlände på morgonkvisten. Efter att ha letat rätt på ett billigt ställe att bo på så hade vi ändå ork nog för att besöka City Palace. Ett enormt bygge som är det näst största palatset i staten och kanske även i Indien. Trettio meter höga murar skyddar strandsidan och hela den fasaden är 244 meter lång. Som besökare får man tillträde till den del som är museum och det är endast en bråkdel av ytan. Ingen Maharadja finns förståss kvar men det fanns faktiskt en drottning boende i palatset så sent som 1973.

Nedanför palatset så ligger sjön Pichhola där det finns två öar som också är bebyggda av ståtliga palats. Det mest kända är Jag Nivas och där spelades delar av Bondfilmen Octopussy in. Befolkningen här är mycket stolta över detta faktum och filmen går varje kväll på merparten av turistrestauranterna.

Vandrade runt i staden under ett par timmar för att se vad som fanns förutom palatset och upptäckte att det var en trevlig stad med mycket små gränder. Lite Varanasikänsla då och då och någon gång gick vi bort oss fullständigt och hade ingen aning om var vi var. En stor del av husen är vitmålade och den kallas mycket riktigt "den vita staden".

Vi hittade även på ett ställe att spela biljard på och slog ihjäl ett par timmar på kvällen. Det var två riktigt utmattade gubbar som slutligen gjorde kväller och somnade som ett par klubbade sälar.

Utsövda efter en god natts sömn så hyrde vi oss ett par cyklar och drog iväg för att utforska landsbygden runt staden. Färden gick norrut och vi passerade sjöarna Tiger lake och Fatehsagar. En himla motvind på hemvägen, men annars en mycket trevlig tur.

I kväll tar vi en ny nattbuss och ställer nu kosan mot Jaisalmer som inte är så värst många mil från Pakistan. Där tänker vi oss att se lite mera palats och kanske även något fort. Men mer om detta en annan dag.

/Conny o Stefan

Det man bygger vid gatan strax utanför vårt hotell är en station till det stora metroprojekt man satsar på här i Mumbai. Normalt sett så lägger man metrobanor under jord, som tunnelbanor, men här bestämde man sig för att lägga hela spåret tio meter upp i luften. Vilket nog är lättare. I väntan på denna nya kollektivtrafik så får vi och de övriga 20-25 miljonerna, ingen som vet exakt hur många som bor här, lite på gamla konventionella färdmedel som buss, taxi, tuk-tuk och pendeltåg. Så, i onsdags, som var vår första heldag i bjässen bekantade vi oss med pendeltågssystemet som vi numera känner ganska väl. Tyvärr finns ingen station inom gångavstånd från vårt boende så vi blir varje morgon tvungen att ta en tuk-tuk för att ansluta till systemet. Men det tar inte så lång tid att den vägen ta sig fram till stationen och alltid upptäcker man något nytt på vägen. När vi väl kommit ned till centralstationen så försökte vi boka en tågbiljett vidare härifrån till Jodhpur i Rajastan på söndag. Men inte helt oväntat var det fullt på tågen så vi fick ändra våra planer och ta en buss till Udaipur. Har bara läst gott om den staden så det blir säkert inget nedköp.

På torsdagen hade vi bokat en rundtur med taxi under fyra timmar på där vi fick se en hel del av staden. Det som var intressantast under turen var besöket i det hus som Mahatma Gandhi bodde i under sina år i staden. Vidare var vi till de hängande trädgårdarna, som inte var något speciellt. Tvivlar t,o,m, på att en sådan växtälskare som Per Burger i Köping hade ansett det vara intressant. Roligare var det besök vid stans största tvätteri, där femtusen män i varierande ålder står och handtvättar hela dagarna. Vår chaufför tog också en liten kort tur in i Asiens största slumkvarter, men han stannade aldrig så det gav nada.

Att ha varit i Mumbai (Bombay) utan att ha besökt Gateway of india är helt otänkbart så dit drog vi på fredag. Monumentet som britterna uppförde 1924 för att fira minnet av Kung George V:s besök tretton år tidigare fick man marschera genom ytterligare tjugiofyra år senare när man lämnade landet vi Indiens självständighet. När vi ändå var där passade vi på att ta en båttur ut till Elephant island för att kolla in de grottor som finns där. De har faktiskt världsarvsstatus, men är väl inte de mest fantastiska grottor vi sett. Men inte de sämsta heller.

Idag lördag, som är vår sista heldag här, så tänkte vi oss ett besök vid någon filmstudio här. Bollywood producerar faktiskt mest filmer i hela världen och är en riktig storindustri. Döm om vår förvåning dock då det visade sig att man inte hade några turer för besökare utan helt sonika skickade iväg oss. Så vi fick vår tuk-tukförare att köra oss vidare till Kanheri där vi kollade in ytterligare ett gäng grottor av ungefär samma snitt som gårdagen.

Vidare färd norrut i morgon.

/Conny o Stefan

Efter en rullig busstur, i alla fall för mig som sov i överslaf, så är vi nu framme i en av de stora giganterna i världen. Mumbai är nummer 8 på listan över storstäder i världen med dryga 19 miljoner innevånare. Fick tag i en taxi som efter en stunds letande hittade vårt hotell, vilket inte var lätt då det ligger inklämt i en liten smal gränd mitt i ett stort byggområde. Ganska trötta idag så det blir en lugn dag. Har i alla fall bekantat oss med den närmaste omgivningen och träffat en svensk familj på hotellet. De har gett oss en del tips om vad som finns att se. Så i morgon blir det att kasta sig ut i myllret.

/Conny o Stefan

Vi har slutligen kommit till den punkt då det är dags att säga stopp till sol och bad för att börja de sista resorna uppåt landet. Börjar i kväll då vi tar en nattbuss upp till Mumbai. Riktigt lyxig sådan med sängar att sova i.

Dagarna här har till stor del bestått av strandliv, Stefan har fått så mycket färg på sig så han utan vidare skulle platsa på Kameruns avbytarbänk. Men visst har vi även hunnit med annat. Vi tog och besökte hippiemarknaden i Anjuna en dag ock kollade in läget. En riktigt stor marknad är det där det säljs hur mycket krimskrams som helst. Tog strandvägen hem. En promenad på över en mil.

Beachen här består egentligen av fyra olika stränder som hänger ihop till en milslång sträcka som hela vägen är kantad av en massa shacks där man kan få sin föda om dagen.

Candolim där vi bott är inte särskilt stort, men där finns ett jätteutbud av restauranger, barer, hotell, guesthouses och andra turistinrättningar. Uthyrare av bilar, motorcyklar och skotrar dräller det också av och jag har sprungit runt några dagar för att försöka hyra en Royal Enfield under en dag. Det har dock inte fungerat så jag får väl ta den turen en annan gång.

Nu sitter vi bara och väntar på att det ska bli kväller så att vi får påbörja vår resa norrut.

/Conny o Stefan

Ps: för er som varit i Goa så kan vi tala om att River Princess, som lämnades grundstött utanför stranden vid Sinquerim några år före milleniumskiftet, numera är bortforslat. Faktiskt en lite udda känsla att inte se fartyget längre.

I november 2005 for Stefan och jag ned till Goa för första gången. Vi resten då charter med Apollo och hamnade i Candolim i centrala delen av staten. Året därpå så tog vi en flygstol och letade upp vårt eget boende i byn. Ytterligare en vinter senare så fladdrade jag omkring själv i staten och återvände även då för en avslutande vecka i den lilla staden. Så det är välbekanta trakter vi ställde kosan till när vi lämnade Mandrem. Tog en "bulle" hit då kostnaden för taxi är liten i Indien. Gick inte på mer än dryga femtiolappen för en sträcka på fyra-fem mil och det kan vara ganska skönt att slippa släpa på packningen på en överfull buss.

Välbekanta trakter som sagt och vi spenderade en del av den första dagen åt att gå runt och uppsöka lite gamla bekanta. Stefan fick en stor kram av damen som han alltid köper en vattenflaska av på väg ned till stranden och vi morsade på en del andra bekanta. Ett gäng skräddare uppifrån Kashmir som vi alltid bubblat med och ibland handlat av, verkar dock ha gett sig iväg härifrån. En annan man, vi kan kalla honom Dominique, var hotellmanager vid vårt första besök. Lite glad i flaskan dock så han fick sparken och nytt jobb i en bar året efteråt. Funkade inte heller så vid mitt tredje besök så jobbade han som städare på en nöjespark några mil härifrån. Alkoholproblemen fortsatte och vi fick höra av en gemensam bekant att han råkat ut för diabetes och fått kapa av tårna på bägge fötterna. Tragiskt.

Vi tänker stanna här ungefär en vecka så vi återkommer.

/Conny o Stefan

Via fyra olika bussar så tog vi oss så småningom upp till Mandrem Beach i norra Goa. Färden gick mestadels genom bergiga regnskogstrakter, då och då genombrutna av någon flod. Jag besökte de här trakterna en gång för knappa fem år sedan och stället var på den tiden en sömnig liten by med ett antal platser att bo och äta på. Det var då inte någon vidare fart utan man kunde välja och vraka ganska fritt mellan boenden. Sedan dess har Lonely Planet lyft fram platsen som en av sina sju bästa platser i Goa och därmed har horder av turister börjat strömma in. Det har dessutom byggts massvis med nya restauranger och hotell så byn är sig inte riktigt lik. Lite tråkigt kan tyckas, men Mandrem är fortfarande en klart bra plats att spendera några dagar på.

Stranden är en bred remsa och vid ebb är det perfekt att vandra eller springa på den. Gott om restauranger är det också även om de alla har ungefär samma gamla meny som man ser överallt vid turistplatserna i Indien.
Vandrar man norrut ca. tre kilometer via stranden kommer man till Arambol som alltid varit hippiefolkets mecka. Finns folk där som stannat kvar i årtionden. Numera är det uppblandat med ryggsäcksfolk och mer vanliga turister. I morgon ska vi nog ta en promenad upp lägga oss där för dagen. Nu är det dock sovdags efter att vi smörjt kråset ordentligt med både huvudrätt och efterrätt på vår favoritrestaurang. God natt.

/Conny och Stefan