Flys blogg

Vi reste ju under en lite speciell tid, som vi inte visste om när vi bokade resan. För den 14/10 så avled ju Thailands kung som hade suttit på tronen länge och var älskvärd av folket och en stabilator i Thailändsk politik. I och med detta hade man utlyst 1 års landssorg, men att den första månaden var djupare än de följande, och vår första vecka på resan inföll under den 1:a månaden. Det märktes – det fanns sorgeband överallt, och speciellt på officiella byggnader och nästan alla thailändare bar sorgeband + att det fanns foto av kungen överallt. Detta gjorde också att de var lite mer dämpade och inte så festglada som normalt.
Hade sett fram emot att åka Tuk-Tuk, men fick aldrig tid till detta (fanns ej på Koh Chang). Reseledaren berättade också att dessa var på väg att försvinna, då det är många oseriösa som lurar turister, då de inte, som taxibilar, är skyldiga att köra på taxameter, så vem vet, de kanske inte finns när jag ev kommer dit nästa gång.
Maten vi fick – som ingick i resan – var ganska enformig, men inget fel på den. Rätterna kom heller inte i någon speciell ordning som man är van i Sverige, utan de kom lite när som. Det som var intressant också var att de dukade bara med gaffel och sked och inte kniv. Riset är basen i maten och också det viktigaste, då det har varit mest jobb med att producera detta och ofta har hela familjen varit med i detta arbete, så om du inte kan äta upp så lämna hellre kött eller fisk kvar och ät upp riset. Thailand ärbland det största exportörlandet när det gäller ris – medan Kina och Indien är de största producenterna, men de behöver den största delen själva.
Reseledaren försökte också lära oss deras alfabete, vilket givetvis var i stort en omöjlighet. Det Thailändska alfabetet består av 44 konsonanter och 32 vokaler och de använder inte heller punkt eller kommatecken. De pratar lite långsammare norrut i landet och snabbare söderut.
Som jag varit inne på tidigare så är thailändare ett vänligt folk. De lär sig – i motsats till t ex Amerikaner som lär sig att ta för sig och bli ledare – så lär sig thailändare att vara ödmjuka och underordnade, och det bottnar sig i religionen, buddhism, att göra något gott för att få ett bättre liv i nästa liv. Thailändarna hälsar och tackar genom att sätta ihop händerna vid bröstet och buga (waia) och ju högre de håller händerna desto mer vördar de personen framför. Vi västerlänningar gör ibland samma tillbaks, men det blir fel för thailändarna, så det räcker med att svara genom att ge ett leende och tacka.
Thailands nationalsång spelas 2 ggr per dag på offentliga platser kl. 8 & 18. Det finns 70 milj invånare i Thailand och ca 15 av dessa bor i eller nära Bangkok. De har 9 årig grundskola och det finns privata alternativ, som kostar pengar. Pensionsåldern är 60 år och man får en viss låg ersättning från samhället (500 bath) men detta klarar man sig inte på, men ofta är det så att man bor tillsammans hela familjen, så de yngre jobbar och bidrar till hushållet, medan de äldre tar hand om barnen. Man kan generellt säga att standarden i Thailand ligger ca 50 år efter Sverige, men denna krymper hela tiden. De har bland den starkaste ekonomin i sydostasien.
Så, vad tyckte jag då om Thailand… Har varit intressant att vara här och upplevt landet som så många andra svenskar och blev imponerad av den underbara värmen dygnet runt samt folket och deras gästvänlighet, men den enkelhet som finns när det gäller byggnader olika stånd mm tilltalar mig inte så mycket, så jag kommer inte resa dit igen nästa år – finns ju så mycket mer i världen att upptäcka – men kanske någon gång i framtiden.

Tack för att ni läste!

Hemkomst. Landade på Arlanda 05,45. Inte kunnat sova på planet som vanligt så man var ganska trött, men efter en fika på cityterminalen med mängder av kaffe så orkade man ta sig hem och vara vaken större delen av dagen så att man skulle kunna komma in i dygnsrytm igen.

Avresedagen. Efter frukost, kl. 09,00 påbörjades så hemresan. Buss till färjeläget och båt från Koh Chang in till fastlandet och där mötte vi upp ny buss samt ny lokalguide. Nu hade vi en 30 mil lång resa framför oss.
Idag var det inga spännande stopp heller utan bara mat- och toalettstopp.
En kul reflektion var att vi gjorde ett matstopp i mitten på resan på en McDonalds ”in the midle of nowhere” och vad stöter vi på här inne – om inte 4 svenskar som sitter och äter… Vi svenskar är ett mycket resande folk och man stöter på oss överallt man kommer.
Vid 16 var vi på flygplatsen i Bangkok och flyget gick 19,30
Mellanlandning i Doha även på hemvägen, och 3 timmar att spendera på en flygplats. Intressant var att nu när vi åkte tillbaka var det ingen säkerhetskontroll, vilket det ju var på ditvägen.

Sista dagen på Koh Chang. Åkte in till White sand beach på dagen denna gång och såg hur det såg ut – shoppade och åt lunch där.
På kvällen var det egentligen avslutningsmiddag för resan, men då jag inte hunnit med Lonely beach innan så ville jag se detta, så jag hoppade denna middag och åkte till Lonely beach istället. Käkade middag där och gick en runda. Många restauranger och barer, men det var lite avslagit – troligen p g a att säsongen inte riktigt satt igång.

Idag började man bli lite rastlös efter att ha tagit det lugnt i 3 dagar så det blev en båtutflykt som researrangören ordnade. Det var båttur ut till småöarna runt om, och strandhugg på 2 av dessa – Whai och Rayang (tror jag det var) och där tog oss småbåtar in till stranden för att bada, eller så kunde man göra det direkt från den stora båten. Vi stannade också vid ett nationalområde, korallrev och man fick snorkla här, och vi matade fiskar mm. När vi åkte hem så matade vi apor på ap-ön. Detta var en heldagsutflykt med lunch och kaffe på båten – riktigt trevligt!
Denna kväll var det åter dags att försöka ta sig till Lonely beach, men det regnade en stund på kvällen, så jag käkade på en restaurang nära hotellet och sedan la jag mig ganska tidigt.

Dagen ägnades åt sol och bad vid hotellet och på kvällen efter drinkar och solnedgång så tog jag taxi till White sand beach, som låg ca 30 min med taxi från vårt hotell. Där käkade jag, gick på rockklubb och ”beerbar” och såg ladyboys, innan jag tog taxi tillbaka till hotellet.

Efter frukost så tog jag en promenad på stranden – Den var inte så lång där vi bodde, men harmonisk. Tog sen en taxi till Bang bao pir som ligger längst ner på ön. Det är en lång pir med butiker och matställen, så här shoppade jag lite och åt lunch på ”Chill hause” eller något liknande. Trevlig atmosfär och personal.
Därefter taxi tillbaka till hotellet. Meningen var att jag skulle åka till Lonely beach på kvällen, men jag var för trött.

Vilodag – Dessa dagar på Koh Chang hade vi inget organiserat program, så jag passade första dagen på att sova till 9 och därefter gå ner och äta frukost. Var en bra frukostbuffé med mycket att välja på. Dagen ägnades sen åt avkoppling och sol och bad vid poolen och havet. Var nästan varmare i havet än i poolen, och låg runt 24-26 grader i vattnet, så man frös inte precis. Temperaturen i luften låg alltid på ca 30-32 grader.
På kvällen, efter någon drink på balkongen och njutit av den underbara solnedgången så åt jag ikväll på Happy turtle, en restaurang som låg en liten bit från hotellet. Stället hade svenska ägare, men det var thailändsk meny. Det sas att de hade öns bästa kaffe, men jag smakade aldrig detta. Efter middagen blev det Thaimassage på ett ställe som också låg utanför hotellet. 250 bath för en timma kan man inte klaga på :-) Första gången jag prövade det och det var lite hårdhänt, men skönt.

Väckning kl. 07,00 och idag började programmet med en stadstur i Chantaburi med målet att besöka en katolsk kyrka. Kyrkan var fin, och det är ju lite ovanligt med kyrkor i Thailand, men tillhörande kyrkan fanns en skola, som efter långa förhandlingar med personalen vår lokalguide fick oss att besöka. Var kul att se detta, då detta var en skola där föräldrarna betalade för undervisningen och den lektion vi var på var engelsklektion, med en lärare som kom från England, så de lärde sig uttalet perfekt. Detta var också en kul grej att vara med om, som inte stod i programmet! Efter detta var det tillbaks till hotellet för att möta upp bussen som skulle ta oss till färjan som går till Koh Chang. På vägen gjorde vi ett lunchstopp på en restaurang vid vattnet samt Khuk Khi Ka, eller kycklingfängelset som det allmänt kallas. Det var fransmännen som byggde detta, och fångarna fanns instängda och ovanför dem bodde kycklingar som gjorde sina behov rakt ner på fångarna – så man kan tänka sig att vara inlåst där några dagar i 35 graders värme med massa skit som kom uppifrån…
Väl framme vid färjeläget tog vi farväl av vår lokalguide och busschaufför, för att möta upp 2 minibussar som skulle ta oss till vår slutdestination på Koh Chang.
Färjan över tog ca 30 min och den tog både passagerare och bilar. Koh Chang betyder elefantön, och den har fått detta namn för den liknar ett elefanthuvud uppifrån. Koh Chang är Thailands näst största ö och är 8 km bred o 30 km lång med många stränder och mycket grönska, men också bergigt så vägarna går upp och ner. Turen från färjan till den Resort jag skulle bo på tog ca 45 minuter. Jag hade uppgraderat mitt hotellval så det var ett fint hotell/Resort med ett 50 kvm stort rum med balkong och utsikt mot stranden och havet, med underbara solnedgångar. Här skulle jag bo 6 nätter med sol bad och avkoppling :-)
Då vi kom till hotellet vid 16,30 och jag var ganska trött så blev det middag på hotellet och en ganska tidig sänggång.

Denna dag blev det väckning kl. 06,00 och avfärd 07,30. Idag blev det mycket buss, då vi färdades 30 mil, från Ayutthaya till Chantaburi. Åt lunch på ett mycket vackert ställe med magnifik natur och små vattenfall mm.
På vägen besökte vi också en lantbrukare och tittade på pepparodling, bananplanter och chiliodling. Lantbruket är inte så utvecklat i Thailand, så det kändes som att färdas ett halvt decennium tillbaka i tiden, men det var intressant att uppleva. På vägen stannade vi också till vid en fruktmarknad längs vägen.
Väl framme i Chantaburi checkade vi in på ytterligare ett nytt hotell – inte lika fint som de andra, men ändå OK. Innan kvällens middag hann jag besöka ett stort köpcenter i området, men inget blev köpt. De hade också en stor smyckesmarknad i närheten av hotellet, men besökte aldrig denna.
Denna dag hade vi också en resenär som fyllde 50, så det blev lite festligare middag med tårta, och reseledaren bjöd på inhemsk whisky.
Detta var en måndag, men helgdag i Thailand då de firade loi krathong, där de bl a smyckar bananblad med blommor och ljus och sänder ut i floden för att bli av med sina problem. Mycket kul att vara med om denna upplevelse, som jag inte tror många svenskar känner till, och verkligen vackra kreationer de hade gjort.