Av en tillfällighet gjorde jag nu allvar av det jag tänkt göra, en resa till Istanbul. Det blev fyra mycket väl fyllda dagar. Först nu har jag en tydlig bild av hur staden, den centrala, ser ut och hur den kommit till. Vi hade en historiskt duktig guide och vi fick eftermiddagarna lediga för egna upptäcktresor i resan, vi gick mycket kan jag berätta.
Resdagen slutade på hotellet vid 20.00-tiden -drog ifrån gardinen i rummet och hisnar, precis utanför ser vi Blå moskén, Hagia Sofia, Topkapi, Marmarasjön, Bosporen och Asien!!! Det var sant! Gemensam middag i hotellets restaurang med samma utsikt. God och riklig mat och trevligt sällskap och kolla på stan genom panoramafönstren. Bra början med andra ord.

Dag 1
Regnet kom på natten. Efter frukosten med panoramat buss til Egyptiska Basaren "Kryddbasaren" som fyller sinnena med intryck. Båt från hamnen vid Gyllene Hornet under Galatabron och Bospåren norrut. När vi vid Pasabache stannade för lunch hade regnet slutat (och kom inte igen förrän hemresemorgonen). Bra och god mat följde oss under resan oavsett vi åt ur hål i väggen eller på fina krogen på kvällarna. Det gällde allat, kött, charkuterier, fisk, grönsaker. Jo, desserterna kanske något för söta för min smak. Men jag åt dem i alla fall! Skickade kort till familj o några kompisar, drack våra första koppar turkiskt kaffe, gott. Gick sedan till ett "måste", den enorma, taktäckta basaren som funnits sedan sidenvägen transporterade undersköna varor. Tänk, 50 gator under tak! Promenerade sedan bland fiskare och andra flanörer Galatabron t o r. Alla åkte vid åttatiden till Kumkapistadsdelen (zigenarnas, sades det) och åt en fantastisk middag som inleddes med massor av mezes.

Dag 2
På morgonen var jag ute i en park, här som överallt fanns uteliggare på bänkarna. Trist, mest för dem. Guiden gav oss på två timmar en bred utbildning i Istanbuls, ottomanernas och turkarnas och muslimernas historia. Det gav en bra grund inför resten av veckan. Vi promenerade ner till Hippodromen vars hästar vid ett krig togs av venetienarna och finns nu på Markusplatsen. Vi svenskar ska förstår helst inte kritisera sådant med tanke på hur mycket som finns i våra herrgårdar och slott, tagna under de krig vi varit lyckosamma i. Den storslagna Blå Moskén imponerade. Hagia Sofia, numera museum, hade haft besöka av svenskar långt tidigare. För 1100 år sedan ristade vikingen Halvdan sitt namn i marmor, han var en del av sultatens personliga vakt. För att orka ta in mera intryck gick vi till en litet matställe och fick avlånga, kryddstarka "köttbullar" och till det drack vi en yoghurtdryck som verkligen passade bra till maten. Därefter besökte vi en stor undervattenscistern som numera gjorts åskådlig. Det finns många cisterner kvar, doch utan vatten nu, och man förstår att det var viktigt för denna stora stad att ha kontroll av försörjningen av vatten, inte minst i krigstider. Därmed slut på det officiella programmet vilket förmiddagarna användes till.
Min syster och jag tog spårvagnen över Galatabron och bytte vid dess norra ände till "bergbanan" som i en tunnel tar oss upp till den stora affärsgatan Istikal Caddesi. Gick in på Svenska konsulatets gård genom att följa en grupp damer som vakten släppte in. Då vi inte hade tid bokad kom vi inte in i byggnaden som annars hade varit intressant att se. Vi svenskar ska känna oss stolta att vi var det första land som köpte mark i Istanbul för att bygga en ambassad/konsulat. Det gjordes redan på 1770-talet, Gustav II:s tid. Min syster hade lovat bjuda på en öl i baren på Pera Palas Hotel, som byggdes som hotell för de som kom till Istanbul med Orientexpressen. Alla har varit här. Men jag fick ingen öl, Hotellet var stängt för de närmaste två åren för ombyggnad. Nåväl, jag fick se utsikten från hotellet ner över Gyllene Hornet. Fantastisk! Såg en utställning på Pera Museum som visade orientaliska motiv målade av människor från väst. Intressant. När ni kommer till Pera Museum ska ni fika i salongen på nedre botten! Kvalitet, trevlig service, gott om än något dyrt. Kvällen avslutades med gemensam middag i en till lyxrestaurang omskapad undervatten-cistern. Vi påmindes om Istanbul som krigsskådeplats då ett stort långbord besattes av engelsmän som träffades för att minnas de mängder som dog i slaget vid Dardanellerna under andra världskriget.

Dag 3
Buss mot Eyup inöver Gyllene Hornet för att åka linbana upp till Pierre Loti´s författarområde högt över stan. Snabb fika där innan vi besökte den rikt guldmosaikförsedda kyrkan Chora, nu museum. Därefter vidare till sultanens enormt stora område på udden vid Sultanahmet, Topkapi. Bara utsikten imponerar, dessutom mängder av rikt utsmyckade byggnader. Otroligt.
Syrran och jag vandrade sedan långt västerut dit inga västerlänningar verkarde vara. Köpte örhängen med det blå ögat, skyddar mot "onda ögat" som kommer av folks avundsjuka, svartsjuka, elakhet. Bra va?
Gemensam middag på flotta Haci Baba på Istikal Caddesi.

Dag 4
Promenerade själv ner mot Marmarasjön, det är trevligt att vandra på icketuriststråk i folks vardag. Vi var gemensamt på affärsgatan på Galatasidan, såg bl a cafét för Orientextressresenärerna. Såg sedan det helt fantastiska Dolmebacheplatset vid Bosporen. Arkeologiska muséet var avslutningsvisningen av guiden, men innan hade vi på nytt varit tvungna att få något att äta. Tiden drar gärna iväg när det finns intressanta ting att besöka.

Hemresa nästa dag med känslan att hit vill jag igen.