Escs blogg

Igår tog vi det bara lugnt och låg på stranden hela dagen, badade i det varma vattnet, drack drinkar och hade det allmänt slappt. Vårt hotell Posada Mariposa har ett samarbete med Mamitas Beach Club så vi får rabatt på solstolar och parasoll, så vi valde även att äta frukost där. Alla hotell vi har varit på har delat ut handdukar, så min lilla backup-handduk var helt onödig, förutom vid mitt dopp i cenote Zaci i Valladolid. På kvällen åt vi middag på 100% natural, riktigt god mat som kändes väldigt nyttig.

Det känns som att det svämmar över av skandinaver i PcD, överallt hör vi svenska, norska och danska. Vi får tänka oss för vad vi säger. :) Vårt hotell på femte avenyn ligger mitt i smeten, så det är bara att svänga höger utanför entrén och strosa så långt man orkar så kan man hitta i stort sett allt, i alla fall allt som en turist kan tänkas behöva. Som sagt, stor skillnad mot vårt första stopp i Tulum, med vår i stort sett egna strand och max fem souvernirbutiker.

Idag åkte vi till Xcaret, en eko tema-park. Vi började med att besöka fjärilspaviljongen, vilket är världens största fjärilsanläggning. Hela luften vibrerade av fjärilar i all världens färger, så fina. Resten av dagen bestod av att vi gick och gick och gick.. Och sen gick vi lite till! Under denna dagslånga promenad hann vi med att se jaguarer, pumor, sjökor, delfiner, apor, tapirer, flamingos, sköldpaddor, hajar osv osv. Det var med andra ord många intryck på en väldigt kort tid. Vi lånade snorkelutrustning och simmade en av de tre rutterna som fanns på området. Tyvärr hamnade vi i närheten av ett par som mest ägnade sig åt att plumsa omkring och på så sätt jaga iväg all fisk. Men ett par stycken fick vi sett ändå. S fick till och med en fiskkompis på strax över decimetern. Jättegullig! Fisken simmade först runt mig, men när jag viftade bort den sökte den sig till S istället. När jag vände mig om såg jag hur den simmade med S under hans mage, vilket S inte ens var medveten om! :)

Efter all denna aktivitet belönade vi oss med en Pai ai med rom, så god! Jag har försökt googla receptet, men inte lyckats.. Det var i alla fall något med jordgubbar och ananas ihopmixat till en iskall slush. Blir till att prova sig fram i sommar. ;) Hela dagen avslutades med showen Xcaret Mexico Espectacular med över 300 st artister. Showen var riktigt medryckande och rekommenderas starkt! Imorgon blir det till att förflytta sig igen, till det sista hotellet innan hemresan på Isla Mujeres.

Dagen började med Hot Cakes (typ pannkakor) med sirap och smör på bredvid den porlande fontänen på innergården. Jag har aldrig ätit det förut men det var mums! Vid tio hoppade vi på bussen till PcD och ca tre timmar senare var vi framme. Vilken skillnad på ställen! Från att ha tillbringat första delen av resan på rätt avskilda ställen, inte fullt så turistiga, till detta. Här trängs butikerna längs med hela gatorna och vid varje steg vi tar ropar folk efter oss och vilja pracka på oss deras souvenirer, deras utflykter osv.

Vi tillbringade ett par timmar på stranden innan vi hamnade på Texas Longhorn lagom till happy hour. Morgondagen lär tillbringas på den fullknökade stranden, vi har varit på resande fot nästan varje dag nu så lite strandhäng kommer uppskattas. Men på fredag blir det troligen utflykt igen, till Xcaret som är en eco-nöjespark.

Vi vaknade tidigt ännu en dag så strax efter sju gick vi ner till restaurangen. Jag åt fruktkompott medan S tog Mexican style eggs. Till det serverades kaffe och färskpressad juice. Så fridfull miljö att äta i, med blå himmel och porlande fontän.

Kvart över åtta åkte vi ADO till Chichen Itza och var framme vid nio. Vid den tiden var det relativt tomt på folk. S fick snabbt tag på en privat guide, Guillermo tror jag att han heter. Han visade oss runt de närmaste två timmarna och berättade ingående om de olika byggnaderna och pekade ut olika detaljer som var ristade i dem. Han försökte även visa oss ett par olika fåglar, som tycktes ligga honom varmt om hjärtat. Det blev en dyr dag, men det kändes lätt värt det med tanke på allt som vi annars inte hade lagt märke till på egen hand. Efter att vår guide visat oss runt beslöt vi oss för att stanna kvar en stund och strosa runt på egen hand och ta lite fler bilder. Jag förstår varför Chichen Itza klassas som ett utav världens sju underverk! Det är helt klart ett måste om man besöker Mexico. Ännu en gång märkte vi att det lönade sig att vara på plats tidigt, då entrén var fylld med folk när vi lämnade stället. Inte heller försäljarna var påträngande så tidigt på dagen, då de var i full färd med att plocka fram sina varor, vilka de måste plocka ner och ta med sig hem varje dag då det egentligen är förbjudet för dem att vara där.

Bilden ovan är huvudbyggnaden, El Castillo. Det är på den byggnaden som den befjädrade ormguden Kukulkan visar sig två ggr om året, 21 december samt 21 mars, vid solnedgången. Vi hade tänkt lägga in vårt besök till 21 mars, men ändrade oss då vi såg filmer på Youtube om hur mycket folk det skulle vara där då.

Bilden nedan visar Temple of the Skulls, där förlorarna av bollspelet (tog inga bilder på bollplanen med mobilen) fick sina avhuggna huvuden uppsatta på pålar. Det sägs att bollspelet spelades för att blidka gudarna och få en bördig jord att odla grödor på. Vår guide visade oss även en cenote där dykare har funnit 200 skelett av män, kvinnor och barn. Männen offrades för att ge starka krigare, kvinnorna för bördigheten t.ex. vid långvarig torka och barn för att ge friska barn.

När vi stod och väntade på bussen tillbaka kom vår guide ut, han skulle åka och äta sin middag. Så vi fick pratat lite extra med honom, vilket var trevligt. Det visade sig att han bor med sin fru i Merida, men samtidigt pratade han om att han hade med sig tre olika middagar i en liten by i närheten av området, som hans fru lagat vilken han berömde som en duktig kock. Då han jobbar sex dagar i veckan tolkade jag det som att han är borta från sin familj under den tiden. Trist, men det är så många lever tycks det.

Väl tillbaka i Valladolid gick vi och åt på restaurang Zaci, helt ok mat om än lite smaklös. När vi skulle betala kom servitören med två shots "on the house". Den ena var tequila, helt ok, medan den andra var någon slags sprit gjord på nektar, mycket god! Då vi ätit på restaurangen fick vi gratis inträde till cenoten Zaci, en cenote mitt inne i staden. Fantastiskt fin! Jag tog mig ett dopp bland alla fiskar, riktigt uppfriskande. Känns sjukt att de byggt runt den, med rasrisk osv. "Zaci" betyder vit örn och var stadens ursprungliga namn, innan spanjorerna kom dit och döpte om den, vilket vår guide från förmiddagen berättade för oss när vi sa att vi skulle dit.

Vi började dagen med häng på hotellets strand ett par timmar innan vi gick för att äta vår sista frukost på Mateos; fruktkompott och varsin smoothie på färska frukter. Så goda! Efter det packade vi det sista och checkade ut, avvinkade av både vår hjälpsamma receptionist och städerskan. Vi gjorde ett nytt försök att besöka El Camello och denna gång fick vi bord. Tyvärr, kan tilläggas så är i efterhand. Vi beställde varsin ceviche, jag endast med fisk och S en mixad med fisk, räkor och bläckfisk. Det positiva var att det var väldigt billigt, det negativa att vi inte kunde äta det. Jag har varit så nöjd med att kräsna jag smakat så mycket nytt och ätit det mesta, men idag tog det stopp. Inte ens S som brukar äta det mesta kunde äta upp sin portion. Smaken är väl olika, detta var helt enkelt inte vår kopp te.

Vi förflyttade oss till ett café mittemot busstationen där vi köpte varsin glass istället, mycket bättre! Bussen vi åkte i till Valladolid var i mycket bättre skick än de svenska. Stolarna var mjuka som fåtöljer och på tv:n visades Transformers 3, dock dubbad! Väl framme på busstationen i Valladolid passade vi på att köpa biljetter till morgondagens tur till Chichen Itza. Efter 500 meter rak gångväg var vi framme vid hotellet El Meson Del Marques. Eller rättare sagt vid restaurangens ingång. Mot parken, som vi kom från, ligger en jättefin restaurang med bord spridda runt en fontän under bar himmel. Väl genom restaurangen kommer man till en andra innergård, själva hotellet som ligger runt en pool.

Efter att vi checkat in (vi fick t.o.m. en bell boy med oss) gick vi runt i den fina parken precis utanför entrén och fotograferade bl.a. kyrkan San Gervasio. Den koloniala stilen på staden är riktigt härlig att se med alla fina färger på byggnaderna,

Vi shoppade även lite. Hur ska vi få med allt hem? Det får bli ett senare problem. På kvällen åt vi på restaurangen som ligger i anslutning till hotellet. Lite skillnad mot de ställen vi ätit på hittills! Här hade de vita bomullsdukar på borden och kom och la ut tygservetten i våra knän osv. S beställde stuffed cheese och jag beställde traditional plate. Min mat var så god och smakrik, S tyckte att hans gryta var ok men inte mer. Ledordet vad gäller drinkar hittills är Mojitos till S och Caipirinha till mig, vi får passa på när vi har semester!

Imorgon åker vi tidigt till Chichen Itza. Vi får väl dränka oss i myggspray så vi inte får fler bett. De vi fått hittills kliar fullt tillräckligt. Efter det tänkte vi gå till cenote Zaci som ligger runt hörnet från vårt hotell sett, mitt inne i stan mao! Får hoppas det är lika häftigt som det låter.

Idag sov jag riktigt länge, till halv sex! Vaknade bara till två gånger, men somnade om direkt igen. S har sovit gott varenda natt sen vi kom underligt nog.

Halv åtta tog vi en taxi in till Tulum Pueblo där vår rundresa skulle starta. När vi kollat läget med arrangörerna (iTour) och betalat resterande av resan gick vi för att äta frukost. Vi gick inte längre än till stället vägg i vägg med iTours, vilket är Pacha Tulum. Vår servitör Eric var lätt den trevligaste servitören vi haft sen vi landade. Han hade glimten i ögat och skämtade mest hela tiden. När vi satt och åt stannade ett fordon på andra sidan vägen, fullsatt med militärer i full mundering. Inget man är van vid hemifrån direkt, så lite obekvämt kändes det att se alla dessa vapen. Vi är rätt nöjda med att vi inte hyrde bil här, då det står poliser med vägspärrar i stort sett överallt. Har tappat räkningen på hur många poliser och vägspärrar vi sett sen vi kom.

Efter frukosten gick vi tillbaka och väntade på att klockan skulle bli nio. Då fick vi se dessa roliga skyltar.
Det var lite stämningen för resten av dagen kan man säga.

När klockan blev nio kom vår chaufför för dagen, Carlos, och hämtade upp oss. Han började med att köra ut oss till ett par cenotes. När vi kom fram fick vi se ett fridfullt ställe, en liten plattform med ett hus (mer ett tak än ett hus) på ute i en cenote omgiven av växter och hängmattor. Där väntade vår guide Gabo, en glad italienare. Han började direkt med att fråga om någon i gruppen hade bränt sig, följt av att han skar av Aloe Vera-blad, delade dem mitt itu och sa att vi skulle smörja in skadorna. Det var riktigt skönt!

Efter det fick vi välja gåstavar varpå vi började vår vandring in i djungeln. Trots att jag och S dränkt in både oss och våra kläder med myggspray var vi stundvis täckta av mygg. Vår guide stannade titt som tätt och visade oss växtligheten och pratade om dess betydelse för mayaindianerna, det var riktigt intressant att höra. Det fanns ett träd som symboliserade livets kretslopp. Det kan inte börja skjuta nya skott förrän det tappat alla sina gamla blad. Därmed måste det nästan vara dött innan det pånyttföds. Dess grenar växer även med jämna mellanrum, vilket gör att det sägs vara stegen till himlen. Rötterna är underjorden, stammen livet och grenarna som sagt stegen till himlen. Han hade mängder med liknande intressanta berättelser om mayas mytologi.

Efter att gått en stund kom vi fram till den första cenoten. Hela gruppen passade på att ta sig ett dopp. Det var rätt så uppfriskande, men just den cenoten var väl ingen större upplevelse i övrigt. Från att ha gått på rätt breda gångstråk vek vi nu av in på en smal stig rätt in i växtligheten. Vi stannade till vid en cenote kallad Djävulshålet, där han beskrev en rit som mayaindianerna genomförde där. Där var myggen nästan outhärdliga. (Kul att varken jag eller S har ätit malariatbletter. Vi får hoppas att kvinnan på vårdcentralen hade rätt när hon sa att vi inte behövde det, då malaria inte finns just i detta området utan bara i landet.) Efter ytteligare en bit kom vi till den fjärde cenoten som såg rätt så liten ut vid första ögonkastet. Vi fick reda på att vi skulle simma in i den genom en liten öppning och komma ut genom en annan. Vilken upplevelse! Friskt vatten, massa småfisk runt oss och stalaktiter hängande bara centimeter ovanför huvudet. Det enda vi kunde se när vi simmade in var det vi såg i skenet från Gabos pannlampa. Så fort han vände bort huvudet eller simmade iväg för att hjälpa någon annan i gruppen att ta sig fram såg man inte ens handen framför sig. Han visade oss sk. braincoralls och en liten fladdermus-familj som bodde där. När vi skulle simma ut igen släckte han sin pannlampa och vi fick simma med det lilla solljus som sken in som riktmärke.

Den femte och sista cenoten kunde vi inte simma i, men han visade oss ett hål i taket där ett träds rötter trängt igenom. I den grottan fanns det vad det såg ut dom små vattenpölar längst in, men det var tydligen rätt djupa då han berättade om hur han utforskat dem och funnit lämningar av indianerna. Dessa hade regeringen lagt beslag på då de är av kulturellt värde för dem. När vi kom tillbaka till utgångspunkten för vandringen stod en man där och serverade oss färska kokosnötter med sugrör, gott!

Efter detta åkte vi tillbaka till Tulum och åt buffé på Sale e Pepe. När alla var nöjda åkte vi vidare till en liten mayaby, ett stopp på ca tio min, och fick kortfattat höra om deras bakgrund. Efter lunchen fick vi en annan guide än vad vi haft på förmiddagen. Vi hade en guide medan de italiensk- och spansktalande hade en annan. Tyvärr var vår guide inte lika engagerad om den andre, så denna delen av utflykten gav inte så mycket. Slutligen åkte vi till Coba, där guiden från byn fortsatte sitt smått oengagerade prat. När han pratat klart fick vi på egen hand ta oss till huvudbyggnaden, den enda ruin som man fortfarande får bestiga. Efter ca en tredjedel fick jag erkänna mig besegrad av min höjdskräck medan S fortsatte hela vägen till toppen. Lite besviken på mig själv, men jag får vara nöjd med att jag kom såpass ändå.

Väl tillbaka i Tulum Pueblo passade vi på att införskaffa bussbiljetter till morgondagens förflyttning till Valladolid. Sen hade vi tänkt äta på El Camello som vi blivit tipsade om. Efter att ha gått i åtta kvarter som kändes alltmer tveksamma kom vi fram bara för att få höra att det var stängt! Vi fick ta en taxi tillbaka till vårt hotell där vi åt på den argentinska restaurangen som ligger i anslutning till hotellet.

Imorgon blir det som sagt hotellbyte, får se hur det blir med internetuppkopplingen där.

Strax efter kl sju var skorna snörade och väskorna packade för en utflykt till Tulumruinerna, de ruiner som var själva anledning till att jag fastnade för Mexico från första början. Efter ca 50 min promenad från vårt hotell längs med en enda lång raksträcka var vi framme vid entrén till området. Det var knappt några besökare alls där då de endast haft öppet i tio minuter.

Vi gick igenom en liten passage i en mur och fick se ett turkost hav sträcka ut sig samt vidsträckta ytor med palmer och ruiner utspridda runt omkring. När vi väl gått runt på området insåg vi att det inte var så stort till att börja med samt att det inte fanns jättemycket att titta på. Vi hade förberett oss på en dag på stranden nedanför ruinerna, men tji fick vi för när vi kom fram till trappan som ledde ner till stranden var den avstängd! Antagligen pga de att det var så blåsigt och vågorna gick så högt att det knappt fanns någon strand kvar att lägga sig på. Så vi fick snällt vända och gå ut från området igen efter att ha tittat på den lockande stranden på avstånd. När vi passerade ut genom grindarna hade turistbussarna hunnit komma, strax efter nio, och köerna hade börjat bildas vid biljettkassorna. Jag tror inte upplevelsen hade varit riktigt densamma om vi hade besökt området när det var belamrat av horder med andra turister, nu hann vi gå omkring där nästan ensamma eller i vilket fall inte med så många fler att det störde.

Från ruinerna tog vi oss till närmaste allmänna strand, vilket låg vid hotellet El Paraiso. Där hyrde vi en madrass och ett parasoll och tillbringade resten av dagen. Det blev en riktigt härlig dag, trots att jag fick ligga invirad i en handduk från höfterna och ner samt skugga ansiktet med parasollen för att inte förvärra gårdagens bränna, som var en stor anledning till mina sömnsvårigheter. Det måste sett rätt underligt ut med min punktsolning, då jag hoppade runt på madrassen för att hålla solen kvar på magen men undvek sol överallt annars.
Precis innan vi skulle åka tillbaka till vårt hotell passade jag på att springa ner och ta mig ett dopp, och så skönt det var! Sanden var jättefin och vattnet varmt. Visst gick det höga vågor även här, men det var rätt grunt en bit ut så när man kom förbi själva brytpunkterna för vågorna var det bara att lägga sig ner och skvalpa med.

På kvällen gick vi ut och åt på Zamas, ett hotell en bit bort från vårt. Jag tog fisk och S tog räkor, vi båda var mycket nöjda. Det smakade riktigt gott, samtidigt som det var "normala" portioner. Första gången hittills på resan som jag orkat äta upp allt på tallriken. När klockan var åtta var jag så trött pga tre dygn utan ordentlig sömn att jag kunde somnat i tallriken, så vi gick tillbaka till hotellet.

Till imorgon har vi bokat en rundtur som innehåller bad i cenotes, ett besök i en mayaby samt en rundtur på Coba. Vi hade egentligen tänkt ta oss till Coba på egen hand och gå runt där, men tjejen här på hotellet föreslog detta paketet och det kändes rätt så värt pengarna.

Denna dagen började tidigt då vi vaknade kl ett på natten. S lyckades somna om men inte jag. Då det började ljusna ute kl sex beslöt vi oss för att gå upp och gå ner till stranden.

Vi blev inte besvikna! Även om hotellrummen är spartanska är stranden underbart fin och väger upp rummen med råge. Efter att ha fotat en del på vår omgivning gick vi en liten promenad längs med vägen för att se hur den lilla strandorten ser ut samt se över de olika frukostalternativen. Det finns en del hotell, barer, souvernirshoppar och ett litet minilivs i närheten, men så mycket mer finns det inte här vid Tulum Beach, utan då får man bege sig in till Tulum Pueblo istället. Något jag anat, men fått bekräftat här på plats, är att det finns tre olika platser runt omkring här som heter Tulum. De två jag nämnt här samt Tulumruinerna, vilka är anledning till att jag så gärna ville till Mexico från första början.

När väl restaurangerna började servera frukost kl åtta hade vi hunnit ligga på stranden i ca en timme. Vi gick till ett ställe som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter, men de hade så goda fruktsmoothies och portionerna med mat var enorma.

Resten av dagen spenderade vi på stranden, lyssnande på podcasts, läsande böcker och drickandes drinkar. En drink på hotellet kostar ca 35 kr, och goda är de också, farligt ;)

Jag var tyvärr klantig och missade att smörja öronen samt baksidan på benen (hur dum får man vara?) så nu svider det gott där, hela vägen från hälarna upp till rumpan. Tur att mamma skickade med hydrokortisonsalva.

Insomnade båda två rätt gott på rummet på eftermiddagen och vaknade halv nio. Smått sega förflyttade vi oss till samma restaurang som där vi åt frukost. Stället var i stort sett fullsatt och nu spelade ett liveband skön musik på scenen.

Imorgon ska vi snöra på oss skorna och gå till ruinerna. Tanken är att vara där lagom till de öppnar kl åtta och ta en guidad rundtur följt av lite mer strandhäng. Jag kommer troligen tillbringa tiden på stranden invirad i handduken från midjan och neråt. Jag vill inte riskera att förvärra brännan, vi har trots allt 13 dagar kvar här!

Hej min familj och mina vänner!

Jag tänkte skriva lite här för att hålla er uppdaterade med vad vi har för oss. Jag skriver på iPaden, vilket inte är min bästa vän, så ni som läser får ha överseende med stavningen :)

Kl 04.30 svensk tid lämnade vi Ns hem på Kungsholmen, där vi snällt fick sova trots att han själv precis landat efter sin egna resa till Thailand. Efter en liten felkörning mot Täby hamnade vi slutligen i Arlandastad och fick lämnat bilen på långtidsparkeringen. Det blev lite stressigt så S glömde sina solglasögon i bilen. Han får införskaffa nya här istället.

Flygresan hit gick över förväntan. Trots ledsna barn, arga föräldrar osv gick de ca 12 timmarna ombord överraskande fort med hjälp av film på både iPad och flygets egna undehållningssystem. Kan känna att det inte var värt pengarna för det systemet då både bild och ljud var undermåligt, men det fick duga som tidsfördriv. Efter att ha tråcklat oss igenom passkontrollen blev S (såklart!) stoppad i tullen. Lustigt system, alla väskor scannas men sen måste alla trycka på en knapp. Om en lampa lyser grönt får man gå, lyser den rött gör de en extra kontroll av ditt bagage (Själv missade jag att trycka helt.. Förstod inte systemet.).
Jag blev utkörd genom skjutdörrarna av tullmannen, och fick lite smått orolig vänta tills S kom.
Det var så klart inget problem, bara rutinkontroll.

Efter ett snabbt ombyte på flygplatsens toalett till lättare kläder köpte vi bussbiljetter av bussbolaget ADO på en direktbuss ner till Tulum, med bara ett stopp i PcD på vägen. Även denna förflyttning gick smidigt. Resan gick genom inlandet, så vi fick inte sett så mycket på vägen mer än palmer, flertalet poliskontroller och ENORMA portaler vid infarterna till vad jag antar är riktiga lyxhotell då vi såg hummerlimousiners passera genom dem. Jag ska försöka komma ihåg att fotografera dem om vi tar samma väg till Cancun på tillbakavägen.

När vi väl kom fram till Tulum ort hoppade vi in i en taxi för att ta oss ut till hotellet Posada Punta Piedra. Det var en upplevelse och jag är glad att vi valde bort att köra här! Inga synbara filer, men bilarna sick-sackade sig fram mellan andra fordon, cyklister och fotgängare.

Mottagandet av hotellpersonalen var mycket trevligt. Hotellet ser litet och mysigt ut, sen är väl rummen lite väl spartanska men de är rena och fräscha! Vi lämnade in väskorna på rummet, sen satte vi oss på hotellets egna uteservering då vi var för trötta för att gå någon annanstans. Restaurangen tycks ligga jättefint precis över stranden, men det var lite svårt att avgöra då det var mörkt ute och då menar jag verkligen kolsvart!

Just nu är klockan 05.30 här och jag har varit vaken sen kl 01. Tur att vi bara planerar en dag på stranden imorgon, samt lite strosande runt om hotellet. Jag längtar tills det ljusnar så jag kan gå och lägga mig i en solstol (skriver "jag" då S antagligen inte längtar efter detta).

Hoppas ni har det fint därhemma!

/E