Det är med en mycket blasé suck som jag ser omkring mig där jag befinner mig just nu; Stockholms förorter, närmare sagt Täby, som stoltserar med en oerhörd brist på charm. En slags overklighetskänsla sprider sig genom min kropp, som alltid när jag befinner mig på eller återvänder från en resa. Efter att förflyttas mellan två så vitt skilda världar, slutar jag aldrig förundras över att det faktiskt har skett. Gjorde jag verkligen allt det, som jag har vaga minnen utav, eller är det bara skenbilder från drömmar jag haft?

Jag tar mig tillbaka i mina minnens vrår och hörn, försöker på något sätt rota fram visshet. Fast det behöver jag ju visserligen inte; alla foton jag har därifrån bevisar sanningen; att mitt minne inte sviker mig. Men det är inte utan fascination som jag ser på bilderna som jag själv har tagit. Inte utav fåfänga, men utav klentrogenhet. För att ta till religiösa uttryck, det känns som att få se en bild av Adam och Evas lustgård. Om nu lustgården var belägen i Costa Rica, och översållad med tropiska apor, reptiler och fåglar av allehanda slag. Nu när jag tänker efter, så föredrar jag nog ett tropiskt Paradis. Således, efter många timmars bilresande genom Costa Rica, har jag fått bevittna vilken mångfald i flora och fauna som ett så litet land som Costa Rica kan inneha. På tio dagar besökte jag platserna Tortuguero, Cahuita, Arenal, Monteverde, San José och Guanacaste. Tio dagar är på tok för kort tid; de första dagarna trilskades jag med jetlagg, dagarna som följde var underbara, och de två sista dagarna blev jag förkrossad vid tanken på att resan snart var över.

Jag har aldrig fört en rese-journal förut, att jag är allt annat än en Marco Polo kan man väl lätt konstatera. Att beskriva Täby vore väl ingen konst, men var börjar man när man skall ge sig i akt att beskriva allsköns natur?
Ta Tortuguero till exempel.
Det är en nationalpark, där du blir tvungen att ta båten för att komma någon vart; vilket kanske låter hämmande, men jag har upplevt föga mer frihetsingivande känslor än att fara över Amazonliknande floder med vinden som leker i ditt hår. Allt medan du unnas skiftande landskap som mest av allt påminner om ”uppiffade” mangrove-träsk. Jag fick chansen att se saker jag drömt om enda sedan jag som liten satt framklistrad framför Sir David Attenboroughs naturdokumentärer på tv-apparaten. Basilisker, den största arten av tukan, kajmaner, samt minst 20 olika sorters fåglar som jag absolut inte känner vid namn hade jag turen att få se under en tvåtimmars båtresa. Där spenderade jag blott två och en halv dagar, varav två nätter på ett hotell vid namn Pachira Lodge. Det var en bra standard, men vad som verkligen utgjorde charmen var känslan av att bo mitt i djungeln. Hyfsat enskilt, men ändå med oerhört bra service och möjligheten att ta ett dopp i jacuzzin och få en massage om man behagar det. Att vyssjas till sömns av ljudet av tropiskt skyfall och vågors skvalp på nätterna är och kommer alltid att vara den ljuvligaste vaggvisan jag kan föreställa mig.
Utöver Tortuguero så var det platserna Cahuita och Monteverde som stod ut som verkligt vackra och exotiska i mina ögon. Cahuita är den mest karibiska plats du kan föreställa dig; bländande stränder, turkost hav, vackra solnedgångar och aapuchin-apor. Vi fick även överraskas av plötsliga, tillfälliga och mycket häftiga skyfall; Karibien är trots allt så mustigt och frodande tack vare just regnet. Personligen hade jag väntat mig konstant solsken, blev inte litet överraskad av motsatsen och vi sprang genom uppfriskande regn mer än bara en gång.

Tilläggas bör att människorna i Costa Rica är påfallande trevliga, jag blev inte illa bemött ens en enstaka gång. Jag tycker dock inte om att generalisera, i synnerhet inte när det kommer till människor; det är ju aldrig någonting man kan förlita sig på. Men i regel har Costa Ricaner en mycket avslappnad ”ta dagen som den kommer” inställning. En fras som repeterades mycket och ofta, och som jag gladeligen tagit till mig är begreppet; Pura vida (”Äkta/rena livet” rakt översatt, men på svenska skulle det bli mer åt ”Det här är livet!” eller ”Såhär ska livet levas!”). Det här begreppet är helt fritt att använda litet hursomhelst och varsomhelst; till och med som svar på ”Hur mår du?”.

Monteverde innebar något jag inte kan leva utan; spänning. Jag fick pröva på aktiviteten ”canopy” två gånger under resan, i Poás, samt i Monteverde. En bana som hade 12 ”linor”, alltså 12 åkturer på en rundtur.
Om ni inte vet vad det är, så kan jag berätta att det går till så att man tar på sig en sele och åker linbana; det hela tar plats mitt i djungeln. Det går hisnande fort, sker ofta högt ovanför marken, och är förskräckligt roligt. Trots farten njöt man av naturen: lite som en fågel som flyger fram genom djungeln. Det var också en intressant upplevelse att trängas med en stor grupp amerikaner på en mycket liten plattform uppe i ett 70 meter högt träd.

Som ung tjej och svensk äter jag mycket små portioner mat, är inte heller speciellt kräsen när det kommer till kritan; jag välkomnades i Costa Rica av ett mycket traditionellt cuisine; rediga portioner men av mycket god mat. Den karibiska och spanska influensen märktes tydligt i varje maträtt.
Det bör även nämnas att San José inte är den mest förtjusande huvudstad man kan tänka sig för en turist; det tjänar bättre som en rastplats medan du reser från en plats till en annan, eller ett smakprov på det urbana livet i Sydamerika. Costa Rica har så mycket mer att bjuda på än sin huvudstad vad gäller sevärdheter.

Jag spenderade även ett par mycket trivsamma dagar i Arenál. Är du där så kan du förvänta dig att vartenda hotell siktar in sig på att ge dig en så bra utsikt över bergen och i synnerhet vulkanen som möjligt.

Än en gång var naturen och omgivningen strålande vacker, även om vädret inte var det bästa eftersom maj är en regnig månad. En mycket minnesvärd kväll spenderades på hotellet The Springs Resort and Spa. Det vackra hotellet erbjöd bland annat avslappnande ”källor” med varmt, eller kallt beroende på i vilken pool du befann dig i, vatten. Det hela hade en väldigt luxuös men samtidigt naturlig atmosfär. Det var det mest romantiska hotell jag varit med om, antagligen någonsin. Lär definitivt vilja återvända dit på min smekmånad i framtiden. Väl inne på det spåret skulle jag nog vilja påstå att jag kommer åka tillbaka till Costa Rica minst en gång till innan jag dör. Jag tycker att jag kan unna mig litet av det goda en gång till.
Vill även passa på att tacka Nordic Latin Travel som arrangerade hela denna underbara resa för mycket bra service och bemötande.

Pura vida!