Onsdag 15 Maj 2024
Chemnitz - europeisk kulturhuvudstad 2025
Efter Berlin, Weimar och Essen har nyligen Chemnitz utsetts till europeisk kulturhuvudstad. Det är den fjärde tyska staden som fått denna utmärkelse. 25 januari 2025 blir det officiell invigning och stora gatufester.
Konstmuseerna laddar för ambitiösa utställningar, och i en av de tidigare största klädfabrikerna skapas ett jättelikt museum över industriepoken. Och på ett 26 hektar stort område byggs ett järnvägsmuseum som ska bli Tysklands största.
Mängder av förberedelser är igång och de lokala turistmyndigheterna räknar med minst två miljoner besökare nästa år. Sammanlagt planeras 100 projekt och 1 000 arrangemang under det kulturhuvudstadsåret. Läs mer på http://www.chemnitz2025.se
Kulturhuvudstadsutnämningen kan komma att åtskilligt för en stad som sedan 90-talet söker nya vägar efter att ha förlorat mycket av sin tidigare identitet. Chemnitz – beläget vid randen av mineralrika Erzgebirge – var länge var en av Tysklands viktigaste industristäder, med fokus på textilier och maskintillverkning. Men från 1990-talet, i takt med privatiseringen av de tidigare ”folkägda” industrierna, har många fabriker lagt ner alternativt avskedat mer än hälften av de anställda.
Årets tyska turistmässa, GTM, hölls i just Chemnitz. Företrädare för de lokala turistorganisationerna framhöll att en stor del av kultursatsningarna skett i dialog med lokalbefolkningen och att man även är mån om att investera i sådant som kan gynna staden även långsiktigt. Det kommer även att ske ett samarbete med Dresden och Leipzig med flera städer i delstaten Sachsen, i hopp om att därigenom kunna attrahera än fler besökare.
•
Redan 1822 togs en ångmaskin i drift i Chemnitz (faktiskt en av de första på kontinenten) och under 1800-talet tredubblades befolkningen här i ”Tysklands Manchester” och nådde över 300 000 invånare. Maximum noterades 1930, några år innan nazisternas maktövertagande: 360 000. Efter världskrig, kommunism och stor utflyttning efter murens fall är befolkningsantalet nu nere på knappt 250 000.
Efter andra världskriget hamnade östra Tyskland inom den ryska maktsfären och ombildades till kommunistiska DDR, Deutsche Demokratische Republik. Det drömdes vackra drömmar om jämlikhet och broderskap och ett samhälle som skulle bli ett arbetarparadis.
Fabriksorten Eisenhüttenstadt utnämndes till ”socialistisk mönsterstad” och fick 1953 namnet Stalinstadt. Samma år omdöptes Chemnitz, en av Tysklands främsta industristäder, till Karl-Marx-Stadt. Den sönderbombade innerstaden schaktades ren för att kunna återuppstå som ”socialistisk mönsterstad”; präglad av breda avenyer och mastodontbyggnader i sovjetisk modernistisk stil.
Samma år som ”mönsterstaden” utropades skakades Karl Marx-Stadt av oroligheter. Många ifrågasatte repressionen och den kommunistiska regimen. Stadens sovjetiska militärkommendant, överste Seliwerstow, förklarade i juni 1953 undantagstillstånd. Befolkningen förbjöds att delta i demonstrationer, teatrar och biografer hölls stängda och nattetid rådde utegångsförbud.
Efter murens fall 1989 återfick Chemnitz sitt ursprungliga namn. De kommunistiska idealen har nu sedan länge sopats undan och staden grundligt förvandlats. Väldiga köpgallerior har vuxit upp vid sidan av östtyska paradgator med väggmålningar – idealistiskt illustrerande arbetarstatens framgångar.
Chemnitz omges av ett böljande pastoralt landskap med ålderdomliga byar, skogar och berg, inklusive många vandringsleder.
•
Att strosa omkring i Chemnitz kan ge åtskilliga flashbacks till DDR-tiden.
Den väldiga Karl Marx-statyn, skapad av en sovjetisk konstnär och stående på en sockel med granit från Ukraina, dominerar avenyn Brückenstrasse, som under DDR-tiden ofta fylldes av parader. Texten i bakgrunden manar, på många språk, världens alla arbetare att förena sig.
Miljön kring Stadthalle och intilliggande kongresshotell är rena tidsmaskinen: här slungas man tillbaka till det tidiga 70-talets stadsbyggnadsdrömmar. En likartad effekt åstadkommer det jättelika bostadsområdet Fritz Heckert: en likformig, betongdominerad stadsdel byggd för att härbärgera 90 000 östtyskar.
En av mina guider berättar att han hösten 1989 flydde DDR via Tjeckoslovakien; därefter simmade han över Donau nådde så Österrike och Friheten. Nu är han tillbaka i hemstaden – och säger till och med att han ibland saknar det dåtida vardagslivet: ”Här fanns en hjälpsamhet människor emellan som nu är borta.”
Och en äldre kvinna i tidningskiosken på centralstationen fnyser när en kund just avlägsnat sig och anförtror mig att förr var människor här minsann artigare.
Chemnitz ger ett ganska brokigt intryck. Stan kan ofta påminna om Berlin: skilda historiska epoker återfinns i ett uppbrutet och växlingsrikt stadslandskap. I förorterna – som undgick de förödande bombningarna våren 1945 – finns vackra patriciervillor och områden präglade av det sena 1800-talets utopier om trädgårdsstaden, men också fabriksbyggnader, hus i jugendstil och djärv bauhausmodernism.
Sevärdheterna är många. Utöver en rad konstmuseer (Gunzenhauser visar första halvåret en stor utställning om europeisk realism och andra halvåret en Munch-utställning) finns storslagna Industriemuseum som åskådliggör berättelsen om hur lilla Chemnitz blev ”Tysklands Manchester” och under 1800-talet en av landets största och viktigaste industristäder. Haus der Archeologi, inrymt i ett funkisvaruhus från 1930, visar regionens tidigaste historia, och stilrena badhuset Stadtbad, i en blandning av modernism och nyklassicism, har behållits intakt. Vid invigningen 1935 annonserades det som ”Europas största och vackraste inomhusbad”. Som genom ett under undgick det bombingarna 1945.
Somligt har fortlevt genom både nazism och kommunism – som exempelvis stadens livaktiga Goethe-sällskap, som alltjämt arrangerar spännande kulturprogram och som årligen bjuder in till ”sommarfest i det gröna”. Datum? 28 augusti – Goethes födelsedag.
Den kulturintresserade bör heller inte missa operahuset. Ursprungligen invigt 1909, efter kriget återuppbyggt och i nuvarande skepnad från 1992. Här ges både opera, teater, balett och konserter. Själv såg jag ”Sleepless”, baserad på Jon Fosses trilogi och med märkligt både skir och abstrakt musik av Peter Eötvös. Sammantaget stiliserat, djärvt och egendomligt gripande.
Rekommenderas kan slutligen besök i idylliska bergsstaden Annaberg; sedan 1500-talet centrum för omfattande gruvdrift. En rad vandringsleder finns att välja på för den som vill njuta av detta Caspar David Friedrich-romantiska landskap. Någon mil bort syns höga bergtoppar i Tjeckien, nära kurorten Karlsbad.
I Zwickau finns ett av Tysklands största bilindustrimuseer, August Horch-museum. Här byggdes de första Audi-bilarna, senare den ikoniska Trabanten. I stan finns också ett påkostat Robert Schumann-museum, inklusive konserthall och forskningsbibliotek.
•
Vad kommer att hända med Chemnitz?
I bästa fall kan kulturhuvudstadsåret pumpa in nytt framtidshopp i en stad som på senare år dränerats på befolkning och industri. Sett till jämförelsevis låga bostadspriser och möjligheterna att omvandla gamla industrilokaler kan Chemnitz komma att bli alltmer attraktivt för inte minst unga, entreprenörer och konstnärligt verksamma.
Potentialen finns.
Konstmuseerna laddar för ambitiösa utställningar, och i en av de tidigare största klädfabrikerna skapas ett jättelikt museum över industriepoken. Och på ett 26 hektar stort område byggs ett järnvägsmuseum som ska bli Tysklands största.
Mängder av förberedelser är igång och de lokala turistmyndigheterna räknar med minst två miljoner besökare nästa år. Sammanlagt planeras 100 projekt och 1 000 arrangemang under det kulturhuvudstadsåret. Läs mer på http://www.chemnitz2025.se
Kulturhuvudstadsutnämningen kan komma att åtskilligt för en stad som sedan 90-talet söker nya vägar efter att ha förlorat mycket av sin tidigare identitet. Chemnitz – beläget vid randen av mineralrika Erzgebirge – var länge var en av Tysklands viktigaste industristäder, med fokus på textilier och maskintillverkning. Men från 1990-talet, i takt med privatiseringen av de tidigare ”folkägda” industrierna, har många fabriker lagt ner alternativt avskedat mer än hälften av de anställda.
Årets tyska turistmässa, GTM, hölls i just Chemnitz. Företrädare för de lokala turistorganisationerna framhöll att en stor del av kultursatsningarna skett i dialog med lokalbefolkningen och att man även är mån om att investera i sådant som kan gynna staden även långsiktigt. Det kommer även att ske ett samarbete med Dresden och Leipzig med flera städer i delstaten Sachsen, i hopp om att därigenom kunna attrahera än fler besökare.
•
Redan 1822 togs en ångmaskin i drift i Chemnitz (faktiskt en av de första på kontinenten) och under 1800-talet tredubblades befolkningen här i ”Tysklands Manchester” och nådde över 300 000 invånare. Maximum noterades 1930, några år innan nazisternas maktövertagande: 360 000. Efter världskrig, kommunism och stor utflyttning efter murens fall är befolkningsantalet nu nere på knappt 250 000.
Efter andra världskriget hamnade östra Tyskland inom den ryska maktsfären och ombildades till kommunistiska DDR, Deutsche Demokratische Republik. Det drömdes vackra drömmar om jämlikhet och broderskap och ett samhälle som skulle bli ett arbetarparadis.
Fabriksorten Eisenhüttenstadt utnämndes till ”socialistisk mönsterstad” och fick 1953 namnet Stalinstadt. Samma år omdöptes Chemnitz, en av Tysklands främsta industristäder, till Karl-Marx-Stadt. Den sönderbombade innerstaden schaktades ren för att kunna återuppstå som ”socialistisk mönsterstad”; präglad av breda avenyer och mastodontbyggnader i sovjetisk modernistisk stil.
Samma år som ”mönsterstaden” utropades skakades Karl Marx-Stadt av oroligheter. Många ifrågasatte repressionen och den kommunistiska regimen. Stadens sovjetiska militärkommendant, överste Seliwerstow, förklarade i juni 1953 undantagstillstånd. Befolkningen förbjöds att delta i demonstrationer, teatrar och biografer hölls stängda och nattetid rådde utegångsförbud.
Efter murens fall 1989 återfick Chemnitz sitt ursprungliga namn. De kommunistiska idealen har nu sedan länge sopats undan och staden grundligt förvandlats. Väldiga köpgallerior har vuxit upp vid sidan av östtyska paradgator med väggmålningar – idealistiskt illustrerande arbetarstatens framgångar.
Chemnitz omges av ett böljande pastoralt landskap med ålderdomliga byar, skogar och berg, inklusive många vandringsleder.
•
Att strosa omkring i Chemnitz kan ge åtskilliga flashbacks till DDR-tiden.
Den väldiga Karl Marx-statyn, skapad av en sovjetisk konstnär och stående på en sockel med granit från Ukraina, dominerar avenyn Brückenstrasse, som under DDR-tiden ofta fylldes av parader. Texten i bakgrunden manar, på många språk, världens alla arbetare att förena sig.
Miljön kring Stadthalle och intilliggande kongresshotell är rena tidsmaskinen: här slungas man tillbaka till det tidiga 70-talets stadsbyggnadsdrömmar. En likartad effekt åstadkommer det jättelika bostadsområdet Fritz Heckert: en likformig, betongdominerad stadsdel byggd för att härbärgera 90 000 östtyskar.
En av mina guider berättar att han hösten 1989 flydde DDR via Tjeckoslovakien; därefter simmade han över Donau nådde så Österrike och Friheten. Nu är han tillbaka i hemstaden – och säger till och med att han ibland saknar det dåtida vardagslivet: ”Här fanns en hjälpsamhet människor emellan som nu är borta.”
Och en äldre kvinna i tidningskiosken på centralstationen fnyser när en kund just avlägsnat sig och anförtror mig att förr var människor här minsann artigare.
Chemnitz ger ett ganska brokigt intryck. Stan kan ofta påminna om Berlin: skilda historiska epoker återfinns i ett uppbrutet och växlingsrikt stadslandskap. I förorterna – som undgick de förödande bombningarna våren 1945 – finns vackra patriciervillor och områden präglade av det sena 1800-talets utopier om trädgårdsstaden, men också fabriksbyggnader, hus i jugendstil och djärv bauhausmodernism.
Sevärdheterna är många. Utöver en rad konstmuseer (Gunzenhauser visar första halvåret en stor utställning om europeisk realism och andra halvåret en Munch-utställning) finns storslagna Industriemuseum som åskådliggör berättelsen om hur lilla Chemnitz blev ”Tysklands Manchester” och under 1800-talet en av landets största och viktigaste industristäder. Haus der Archeologi, inrymt i ett funkisvaruhus från 1930, visar regionens tidigaste historia, och stilrena badhuset Stadtbad, i en blandning av modernism och nyklassicism, har behållits intakt. Vid invigningen 1935 annonserades det som ”Europas största och vackraste inomhusbad”. Som genom ett under undgick det bombingarna 1945.
Somligt har fortlevt genom både nazism och kommunism – som exempelvis stadens livaktiga Goethe-sällskap, som alltjämt arrangerar spännande kulturprogram och som årligen bjuder in till ”sommarfest i det gröna”. Datum? 28 augusti – Goethes födelsedag.
Den kulturintresserade bör heller inte missa operahuset. Ursprungligen invigt 1909, efter kriget återuppbyggt och i nuvarande skepnad från 1992. Här ges både opera, teater, balett och konserter. Själv såg jag ”Sleepless”, baserad på Jon Fosses trilogi och med märkligt både skir och abstrakt musik av Peter Eötvös. Sammantaget stiliserat, djärvt och egendomligt gripande.
Rekommenderas kan slutligen besök i idylliska bergsstaden Annaberg; sedan 1500-talet centrum för omfattande gruvdrift. En rad vandringsleder finns att välja på för den som vill njuta av detta Caspar David Friedrich-romantiska landskap. Någon mil bort syns höga bergtoppar i Tjeckien, nära kurorten Karlsbad.
I Zwickau finns ett av Tysklands största bilindustrimuseer, August Horch-museum. Här byggdes de första Audi-bilarna, senare den ikoniska Trabanten. I stan finns också ett påkostat Robert Schumann-museum, inklusive konserthall och forskningsbibliotek.
•
Vad kommer att hända med Chemnitz?
I bästa fall kan kulturhuvudstadsåret pumpa in nytt framtidshopp i en stad som på senare år dränerats på befolkning och industri. Sett till jämförelsevis låga bostadspriser och möjligheterna att omvandla gamla industrilokaler kan Chemnitz komma att bli alltmer attraktivt för inte minst unga, entreprenörer och konstnärligt verksamma.
Potentialen finns.
Dela med andra: 
Skriv kommentar