Söndag 16 December 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Årets sista kulturupplevelse får bli "Julkonserten med Kungliga Operans solister". Strålande, jublande, rolig, skönsång - vad kan man mer önska sig av årets i särklass bästa julkonsert. Kommer helt klart igen 2013 jul!
Live på Operan bäst!
"Konsert på stora scenen
Kungliga Operans solister bjuder på julglädje i vintermörkret med klassiska julsånger, opera och glimten i ögat. Medverkar gör bland andra Michael Weinius, Jens Persson, Magnus Staveland, Emma Vetter, Marianne Hellgren Staykov, Sara Olsson, Magnus Kyhle, Marianne Eklöf, Agneta Lundgren, Lennart Forsén, Elisabeth Meyer, Frida Österberg och Jesper Taube. Vid orgeln: Martin Blomquist och vid flygeln: Mattias Böhm." (google)
Jag vill önska alla mina läsare en riktigt
GOD JUL!
Live på Operan bäst!
"Konsert på stora scenen
Kungliga Operans solister bjuder på julglädje i vintermörkret med klassiska julsånger, opera och glimten i ögat. Medverkar gör bland andra Michael Weinius, Jens Persson, Magnus Staveland, Emma Vetter, Marianne Hellgren Staykov, Sara Olsson, Magnus Kyhle, Marianne Eklöf, Agneta Lundgren, Lennart Forsén, Elisabeth Meyer, Frida Österberg och Jesper Taube. Vid orgeln: Martin Blomquist och vid flygeln: Mattias Böhm." (google)
Jag vill önska alla mina läsare en riktigt
GOD JUL!
Söndag 16 December 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Denna något vinterkalla och snöstormiga afton beger maken och jag mig till Kallhälls Folkets hus för att se direktsändning från Metropolitan av operan "Aida". Vi förbereder oss på kommunala förseningar, vilket ändå inte är riktigt tillräckligt. Ingen buss, försenat tåg, snögloppig halv språngmarch till lokalen. Biljetter har vi. Garderoben är inne i den stora salen. Dimper snabbt ner i de sköna sammetsfåtöljerna.
Det kan börja!
"Aida av Giuseppe Verdi Verdis opera om det antika Egypten har ikonstatus i operavärlden. Den energisprakande ukrainska sopranen Liudmyla Monastyrska gör sin Met-debut i titelrollen som den förslavade etiopiska prinsessan. Olga Borodina, en av världens mest kända uttolkare av rollen, gör Aidas kungliga rival Amneris, och Roberto Algna är hjälten Radamès, som måste välja mellan sin kärlek till Aida och sin plikt mot sitt land. George Gagnidze är den etiopiske kungen Amonasro. Fabio Luisi dirigerar sin första Met-uppsättning av operan. Sonja Frisells spektakulära iscensättning använder Met-scenens alla resurser för att återskapa det grandiosa antika Egypten. I rollerna: Liudmyla Monastyrska - Aida Olga Borodina - Amneris Roberto Alagna - Radamès George Gagnidze - Amonasro" (google).
Strålande, mäktig föreställning med två långpauser, som innehåller div. intervjuer med sångarna. Varför det? Stackare - de bör väl få vila. Så bör även publiken. Något av den mäktiga stämningen går förlorad i den "pausunderhållningen". Andra pausen föredrar jag att dricka thé och äta en ostmacka.
Dags igen!
"Det är en allmän uppfattning att Aida specialskrevs för invigningen av Suezkanalen 1869, men detta stämmer inte. Khediven beställde operan för invigningen av Khedivska Operan i Kairo samma år. Premiären måste dock skjutas upp på grund av den fransk-tyska konflikten 1870-71: Paris var belägrat, och scenerier och kostymer kunde inte sändas därifrån som planerat. Premiären ägde rum i Kairo 24 december 1871.
Handlingen i operan utspelas i Memfis och Tebe i Egypten på faraonernas tid. Den innehåller ett klassiskt triangeldrama och förbjuden kärlek.
Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 16 februari 1880 och den iscensattes åter med premiär den 14 augusti 1911, den 7 mars 1925 och den 31 mars 1951 i en nyöversättning av Sven Lindström.1
Aida var en symbol för frihet i Italien under fascistdiktaturens tid. En modern omarbetning av operan till detta tema har även spelats i Sverige. I Egypten blev operan Aida en symbol för landets oberoende när republik infördes 1952. En svensk faraonisk version av Aida sattes upp av Folkoperan den 24 januari 1985 i regi av Claes Fellbom" (Wikipedia).
Efter 4 timmars föreställning har vi turen att bli skjutsade hem ända till dörren. En nattmacka och en öl samlar ihop de starka, musikaliska intrycken. Spännande att 3 miljoner ser samma direktsända föreställning samtidigt. Det skapar en mänsklig gemenskap.
Direktsänd opera på storbio i all ära, men det går ej att jämföra med live i en operasalong!
Det kan börja!
"Aida av Giuseppe Verdi Verdis opera om det antika Egypten har ikonstatus i operavärlden. Den energisprakande ukrainska sopranen Liudmyla Monastyrska gör sin Met-debut i titelrollen som den förslavade etiopiska prinsessan. Olga Borodina, en av världens mest kända uttolkare av rollen, gör Aidas kungliga rival Amneris, och Roberto Algna är hjälten Radamès, som måste välja mellan sin kärlek till Aida och sin plikt mot sitt land. George Gagnidze är den etiopiske kungen Amonasro. Fabio Luisi dirigerar sin första Met-uppsättning av operan. Sonja Frisells spektakulära iscensättning använder Met-scenens alla resurser för att återskapa det grandiosa antika Egypten. I rollerna: Liudmyla Monastyrska - Aida Olga Borodina - Amneris Roberto Alagna - Radamès George Gagnidze - Amonasro" (google).
Strålande, mäktig föreställning med två långpauser, som innehåller div. intervjuer med sångarna. Varför det? Stackare - de bör väl få vila. Så bör även publiken. Något av den mäktiga stämningen går förlorad i den "pausunderhållningen". Andra pausen föredrar jag att dricka thé och äta en ostmacka.
Dags igen!
"Det är en allmän uppfattning att Aida specialskrevs för invigningen av Suezkanalen 1869, men detta stämmer inte. Khediven beställde operan för invigningen av Khedivska Operan i Kairo samma år. Premiären måste dock skjutas upp på grund av den fransk-tyska konflikten 1870-71: Paris var belägrat, och scenerier och kostymer kunde inte sändas därifrån som planerat. Premiären ägde rum i Kairo 24 december 1871.
Handlingen i operan utspelas i Memfis och Tebe i Egypten på faraonernas tid. Den innehåller ett klassiskt triangeldrama och förbjuden kärlek.
Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 16 februari 1880 och den iscensattes åter med premiär den 14 augusti 1911, den 7 mars 1925 och den 31 mars 1951 i en nyöversättning av Sven Lindström.1
Aida var en symbol för frihet i Italien under fascistdiktaturens tid. En modern omarbetning av operan till detta tema har även spelats i Sverige. I Egypten blev operan Aida en symbol för landets oberoende när republik infördes 1952. En svensk faraonisk version av Aida sattes upp av Folkoperan den 24 januari 1985 i regi av Claes Fellbom" (Wikipedia).
Efter 4 timmars föreställning har vi turen att bli skjutsade hem ända till dörren. En nattmacka och en öl samlar ihop de starka, musikaliska intrycken. Spännande att 3 miljoner ser samma direktsända föreställning samtidigt. Det skapar en mänsklig gemenskap.
Direktsänd opera på storbio i all ära, men det går ej att jämföra med live i en operasalong!
Söndag 2 December 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Ännu en tradition, adventskonserten i Stadshuset/Blå Hallen. Fast denna gång hade jag sällskap av nyblivna farmor (jag mormor!). Vi hade platserna ungf. där Drottning Silvia sitter på Nobelfesten. Bra sikt och bra ljud. Strålande upplevelse när tonerna från orgel och kör ljuder i denna akustiska, magnifika sal. Programmet är det sedvanliga under ledning av Bo Aurehl och Helene Stureborg.
Tillsamman avslutar vi genom att sjunga in advent med "Bereden väg ....."
Så nu är första advent invigt för i år denna soliga, gnistrande vinterdag!
Tillsamman avslutar vi genom att sjunga in advent med "Bereden väg ....."
Så nu är första advent invigt för i år denna soliga, gnistrande vinterdag!
Söndag 2 December 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Gillar när året har sina indelningar i form av kulturtraditioner. Det känns helt på något sätt.
Vid den här tiden på året, omkring första advent, håller den danska föreningen sin "Julebasar" i en lokal i "Fältöversten". Det brukar stå en liten träsoldat i björnskinnsmössa utanför dörren, så att det ska vara lätt att hitta. På gr.av stöldrisk vågar man dock inte ha den stående där längre. Synd. Fast jag hittar ändå, har ju varit här så många ggr. förr.
Denna julmarknad liknar ingen annan. Fylld med danska traditioners julmat, julgotter, bakverk, litteratur, julpapper............................och inte minst de fantastiskt goda "Smörrebröden" , som några energiska föreningsmedlemmar breder tidigt på morgonen. En dansk öl hör till, och under muntert samtal mellan svenskbodda danskar väntar man på lottdragning. Första pris, en stor korg med allehanda varor.
Inte i år heller!!
Nåväl, det blir ju en ny "Julebasar" 2013!! :-)
Vid den här tiden på året, omkring första advent, håller den danska föreningen sin "Julebasar" i en lokal i "Fältöversten". Det brukar stå en liten träsoldat i björnskinnsmössa utanför dörren, så att det ska vara lätt att hitta. På gr.av stöldrisk vågar man dock inte ha den stående där längre. Synd. Fast jag hittar ändå, har ju varit här så många ggr. förr.
Denna julmarknad liknar ingen annan. Fylld med danska traditioners julmat, julgotter, bakverk, litteratur, julpapper............................och inte minst de fantastiskt goda "Smörrebröden" , som några energiska föreningsmedlemmar breder tidigt på morgonen. En dansk öl hör till, och under muntert samtal mellan svenskbodda danskar väntar man på lottdragning. Första pris, en stor korg med allehanda varor.
Inte i år heller!!
Nåväl, det blir ju en ny "Julebasar" 2013!! :-)
Lördag 24 November 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Visst är det tidigt - alldeles för tidigt! Men eftersom Riddersviks gård ligger på gångavstånd hemifrån, tyckte maken och jag, att det var en lämplig promenad att gå dit på dagens julmarknad. Det är alltid en kvalitetsmarknad med olika hantverk och mycket julgodis.
Regngrått, lite folk och stora granen otänd. Ingen riktig höjdare utomhus, men inne på gården fanns värmen och gemenskapen. Fick inspiration till att göra julkransar och fågelgott av kokosfett.
Blev en snabb promenad hem och börja fixa. :-)
Regngrått, lite folk och stora granen otänd. Ingen riktig höjdare utomhus, men inne på gården fanns värmen och gemenskapen. Fick inspiration till att göra julkransar och fågelgott av kokosfett.
Blev en snabb promenad hem och börja fixa. :-)
Fredag 16 November 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Det är fredag. Solen glimtar fram över de lövbeklädda stigarna på Djurgården. Det är dags för ett besök på Waldemars Udde. I väntan på min promenerande väninna står jag i farstun och bläddrar i katalogen till Helene Schjerfbecks utställning, som vi ska bevista. Damer, damer, damer i kön. Varför är det så?
"Åh, så vacker!"
"Vilka milda färger."
"Jag blir helt tagen."
"Och där se på den."
"Se ljuset, så fint fångat, kunde platsat på Nationalmuséets utställning "Ljus och mörker!""
"Titta, här har hon jobbat med krita, olja och goache."
"Härlig effekt det får, men du vad är det nu goache är egentligen?"
"Fast det här liknar inte henne, skulle man aldrig gissa, att det var hennes."
"Undrar om de rollat väggarna i den färg som får tavlorna att framträda bäst?"
"Vilken tur vi har, att gruppen gick till filmvisningen. Nu kan man ju komma fram."
"Är det mer därinne?"
"Du vet väl att det visas ett program om Helene på TV kl.8 i kväll?"
.......................................................
Ja, så här höll vi på och dialogiserade oss fram genom hela denna underbara utställning.
Och jag som har Kulturkortet, gick in för 50:-!
______________________________________________________________________________________
HELENE SCHJERFBECK
"Helene Schjerfbeck (1862-1946) räknas som en av Nordens främsta och mest kända konstnärer. I år är det 150 år sedan Schjerfbeck föddes och för att fira detta visas en omfattande jubileumsutställning med 110 av konstnärens mest kända verk. Den 10 november öppnar utställningen på Waldemarsudde som anordnas i samarbete med Konstmuseet Ateneum i Helsingfors.
Som konstnärligt underbarn började Helene Schjerfbeck sina konststudier vid 11 års ålder och utförde redan som 17-åring verk av betydelse. Efter flera års studier i Frankrike och resor i Italien och England slog hon sig ner i Helsingfors där hon under några år undervisade vid Finska konstföreningens ritskola. På grund av vacklande hälsa sade hon upp sig och lämnade storstaden för att istället isolera sig på landsbygden, först i Hyvinge och sedan i Ekenäs. Hennes konst förfinades alltmer i modernistisk riktning med ett avskalat och förenklat formspråk.
De sista två åren av sitt liv tillbringade Helene Schjerfbeck på Saltsjöbadens badhotell utanför Stockholm, där några av hennes mest gripande självporträtt kom till. Schjerfbeck är kanske mest omtalad för sina uttrycksfulla porträtt. Intresset för människan är något som utmärker hennes konstnärskap och hennes människoskildringar lämnar ingen oberörd.
Redan under Helene Schjerfbecks livstid visades hennes verk i ett flertal utställningar av finsk konst i Europa. I Sverige rönte Schjerfbecks konst stor uppskattning då konsthandlaren Gösta Stenman år 1937 ordnade en stor separatutställning av hennes verk på sin konstsalong i Stockholm. Utställningen fick ett entusiastiskt mottagande och efter det ordnade Stenman återkommande separatutställningar med hennes konst runt om i Sverige.
Den retrospektiva utställning som visades i Paris, Hamburg och den Haag 2007 innebar Schjerfbecks internationella genombrott. Utställningen sågs av över 350 000 besökare och väckte stort intresse inte bara hos allmänheten utan även bland forskare och konstnärer. Idag kan vi konstatera att Helene Schjerfbeck hör till förgrundsgestalterna inom den internationella modernismen." (google)
______________________________________________________________________________________
"Prinsens kök", café på Waldemars Udde är ett kallt, kaklat, sterilt ställe med mycket dålig akustik, speciellt för våra åldrade öron, så vi bestämmer oss för att ta spårvagnen till sta´n och gå på MOOD. Om man går in i komplexet MOOD från NK:s baksida, kommer man direkt in i en tapasrestaurang, där de godaste pinchos till 25:- st. gör att det känns precis som att befinna sig i Barcelona. Ett glas vitt till. En fredagseftermiddag med myller av afterworkare som trängs längs bardisk och soffhörnor. Vi njuter vuxenstund med väninnesnack och fönstershopping i det exklusivaste Stockholmsvaruhuset.
Glitter och Glamour! :-)
"Åh, så vacker!"
"Vilka milda färger."
"Jag blir helt tagen."
"Och där se på den."
"Se ljuset, så fint fångat, kunde platsat på Nationalmuséets utställning "Ljus och mörker!""
"Titta, här har hon jobbat med krita, olja och goache."
"Härlig effekt det får, men du vad är det nu goache är egentligen?"
"Fast det här liknar inte henne, skulle man aldrig gissa, att det var hennes."
"Undrar om de rollat väggarna i den färg som får tavlorna att framträda bäst?"
"Vilken tur vi har, att gruppen gick till filmvisningen. Nu kan man ju komma fram."
"Är det mer därinne?"
"Du vet väl att det visas ett program om Helene på TV kl.8 i kväll?"
.......................................................
Ja, så här höll vi på och dialogiserade oss fram genom hela denna underbara utställning.
Och jag som har Kulturkortet, gick in för 50:-!
______________________________________________________________________________________
HELENE SCHJERFBECK
"Helene Schjerfbeck (1862-1946) räknas som en av Nordens främsta och mest kända konstnärer. I år är det 150 år sedan Schjerfbeck föddes och för att fira detta visas en omfattande jubileumsutställning med 110 av konstnärens mest kända verk. Den 10 november öppnar utställningen på Waldemarsudde som anordnas i samarbete med Konstmuseet Ateneum i Helsingfors.
Som konstnärligt underbarn började Helene Schjerfbeck sina konststudier vid 11 års ålder och utförde redan som 17-åring verk av betydelse. Efter flera års studier i Frankrike och resor i Italien och England slog hon sig ner i Helsingfors där hon under några år undervisade vid Finska konstföreningens ritskola. På grund av vacklande hälsa sade hon upp sig och lämnade storstaden för att istället isolera sig på landsbygden, först i Hyvinge och sedan i Ekenäs. Hennes konst förfinades alltmer i modernistisk riktning med ett avskalat och förenklat formspråk.
De sista två åren av sitt liv tillbringade Helene Schjerfbeck på Saltsjöbadens badhotell utanför Stockholm, där några av hennes mest gripande självporträtt kom till. Schjerfbeck är kanske mest omtalad för sina uttrycksfulla porträtt. Intresset för människan är något som utmärker hennes konstnärskap och hennes människoskildringar lämnar ingen oberörd.
Redan under Helene Schjerfbecks livstid visades hennes verk i ett flertal utställningar av finsk konst i Europa. I Sverige rönte Schjerfbecks konst stor uppskattning då konsthandlaren Gösta Stenman år 1937 ordnade en stor separatutställning av hennes verk på sin konstsalong i Stockholm. Utställningen fick ett entusiastiskt mottagande och efter det ordnade Stenman återkommande separatutställningar med hennes konst runt om i Sverige.
Den retrospektiva utställning som visades i Paris, Hamburg och den Haag 2007 innebar Schjerfbecks internationella genombrott. Utställningen sågs av över 350 000 besökare och väckte stort intresse inte bara hos allmänheten utan även bland forskare och konstnärer. Idag kan vi konstatera att Helene Schjerfbeck hör till förgrundsgestalterna inom den internationella modernismen." (google)
______________________________________________________________________________________
"Prinsens kök", café på Waldemars Udde är ett kallt, kaklat, sterilt ställe med mycket dålig akustik, speciellt för våra åldrade öron, så vi bestämmer oss för att ta spårvagnen till sta´n och gå på MOOD. Om man går in i komplexet MOOD från NK:s baksida, kommer man direkt in i en tapasrestaurang, där de godaste pinchos till 25:- st. gör att det känns precis som att befinna sig i Barcelona. Ett glas vitt till. En fredagseftermiddag med myller av afterworkare som trängs längs bardisk och soffhörnor. Vi njuter vuxenstund med väninnesnack och fönstershopping i det exklusivaste Stockholmsvaruhuset.
Glitter och Glamour! :-)
Torsdag 8 November 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
"Idag öppnar Mitt kök-mässan!
Äntligen är det dags! Klockan 11.00 slår vi upp portarna till den 14e upplagan av Mitt kök-mässan. Välkommen!
Två scener med fullt program, Mitt kök-scenen och Allt om Mat-scenen, vinprovningar, Aktiv Matlagning, Speed Tasting, över 200 utställare inom mat, dryck, köksutrustning, kokböcker mm mm." (google)
Trots att jag inte är matvan, ingen mängdälskare men gärna liten gourmet, om man så må säga, följde jag med maken, mellansonen, dottern och det lilla nya barnbarnet på Matmässan i Älvsjö idag. Det finns ju olika anledningar till den dragningskraften! :-)
Spännande och gott här och var. Fina erbjudande både på mat och dryck samt gottevaror. Vi strosade omkring med barnvagn, mamma ammade en snutt och så gick vi vidare i stora ljusa, fräscha lokaler, som faktiskt lockade till smakprover.
Lunchmätta tog vi oss i snålblåsten med pendeltaåg från Älvsjö ända hem. Cappucinon tog vi hemma. Den är bäst där.
Äntligen är det dags! Klockan 11.00 slår vi upp portarna till den 14e upplagan av Mitt kök-mässan. Välkommen!
Två scener med fullt program, Mitt kök-scenen och Allt om Mat-scenen, vinprovningar, Aktiv Matlagning, Speed Tasting, över 200 utställare inom mat, dryck, köksutrustning, kokböcker mm mm." (google)
Trots att jag inte är matvan, ingen mängdälskare men gärna liten gourmet, om man så må säga, följde jag med maken, mellansonen, dottern och det lilla nya barnbarnet på Matmässan i Älvsjö idag. Det finns ju olika anledningar till den dragningskraften! :-)
Spännande och gott här och var. Fina erbjudande både på mat och dryck samt gottevaror. Vi strosade omkring med barnvagn, mamma ammade en snutt och så gick vi vidare i stora ljusa, fräscha lokaler, som faktiskt lockade till smakprover.
Lunchmätta tog vi oss i snålblåsten med pendeltaåg från Älvsjö ända hem. Cappucinon tog vi hemma. Den är bäst där.
Tisdag 6 November 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Jag är tydligen en så´n som ofta råkar ut för olika missöden på pendeltåget. Bussen i tid, tåget i tid. Allt i sin ordning, och jag beräknas ha god tid på Centralen för att hinna buss 65 till Nationalmuseum. Men så går strömmen!! Strax innan vi kommer helt in på Centralens perrong, och där står vi. 65:an försvinner, 20 min. till nästa buss. Telefonsamtal till väntande väninnan.
Bättre att jag går i.st., tänker jag, och se jag hinner fram före nästa buss! Krama väninnan, toabesök, snyta näsan och hänga in kappan i betalskåpet. Sedan är det bara att visa mitt "Kulturkort" och komma undan med 60:- i entré i.st. för 100:-( pensionärspris)! :-)
Nu är vi här på andra våningen där utställningen "Ljus och Mörker" ger en fascinerande bild av hur konstnärer på olika sätt löser ljusförhållanden på sina alster. Intressant för en amatörfotograf som jag, och många idéer skapas i mitt huvud. 1 stor sal och 3 mindre mättar dock vårt bildseende.
LJUS och MÖRKER Nationalmuseum
"Skymning och norrsken, dagsljus, gasljus och flammande eld. Upplev hur konstnärer har avbildat olika slags ljus och använt sig av det för att skapa djup och atmosfär. Se nordiskt sekelskiftesmåleri, foton, konsthantverk och design med ljusanknytning." (Google)
Vi samlar ihop våra intryck och tankar och drar iväg till en fikastund på "Hotell Lydmar" alldeles intill. Nationalmuséets källarlokal lockar inte till dagens fika, när solen skiner på det glittrande vattnet utanför.
Cappucinon får godkänt och efter trevlig väninnesamvaro går vi över "Kungsträdgården" till galleri "SO Stockholm ", där Agneta och Carolina Gynning har en gemensam utställning. Häftigt - helt motsatt dagens första utställning!
Får en stunds snack med mamma Agneta, som också bott i mitt Skanör/Falsterbo.
AGNETA GYNNING
"Agneta Gynning är skulptör, Viktor Praznik, skulptör och exjugoslav bosatt i Sverige, har inspirerat henne att specialisera sig i brons och marmor. Praznik var inte bara hennes handledare i skulptur han introducerade henne också till Italien. Agneta återvänder till Pietrasanta årligen för att arbeta i marmor.
Förutom att arbeta med material som brons och marmor, arbetar Agneta även med glas. Hon vill utforska och gestalta känslor och söker sig gärna till nya material för att utveckla sitt formspråk. Det senaste materialet är gummi som hon kommer att visa en serie skulpturer av på Biennalen i Florens i december 2011. Gummiskulpturerna utvecklar Agneta tillsammans med Sven-Ingvar Olsson på Helsingborgs gummifabrik. Agneta hade sin första utställning 1995. Hennes arbete har visats i Skandinavien och södra Europa.
I Sverige kan du hitta Agnetas skulpturer både i offentlig miljö och i privata samlingar" (Google)
CAROLINA GYNNING
"Carolina föddes i Helsingborg den 6 oktober 1978 och levde sina första år i Höganäs, men växte sedan upp med sin familj i Falsterbo. Carolina har berättat att hon var blyg som liten men förändrades över en natt till en vild tjej. Hon gick estetiska programmet med inriktning bild & form på gymnasiet Spyken i Lund, och vid sidan om gymnasiet gjorde hon diverse modelljobb i Sverige.
Hon är dotter till konstnären Agneta Gynning som hon delar sin passion för att måla med." (Google)
Vägen hem går via julutställning!!! helt i vitt/silver på "Illums Bolighus". Där är det ljust, varmt och mycket frestande för plånböckerna. Det och det och det ..................................................
får skrivas på önskelistan till Tomten! :-)
Bättre att jag går i.st., tänker jag, och se jag hinner fram före nästa buss! Krama väninnan, toabesök, snyta näsan och hänga in kappan i betalskåpet. Sedan är det bara att visa mitt "Kulturkort" och komma undan med 60:- i entré i.st. för 100:-( pensionärspris)! :-)
Nu är vi här på andra våningen där utställningen "Ljus och Mörker" ger en fascinerande bild av hur konstnärer på olika sätt löser ljusförhållanden på sina alster. Intressant för en amatörfotograf som jag, och många idéer skapas i mitt huvud. 1 stor sal och 3 mindre mättar dock vårt bildseende.
LJUS och MÖRKER Nationalmuseum
"Skymning och norrsken, dagsljus, gasljus och flammande eld. Upplev hur konstnärer har avbildat olika slags ljus och använt sig av det för att skapa djup och atmosfär. Se nordiskt sekelskiftesmåleri, foton, konsthantverk och design med ljusanknytning." (Google)
Vi samlar ihop våra intryck och tankar och drar iväg till en fikastund på "Hotell Lydmar" alldeles intill. Nationalmuséets källarlokal lockar inte till dagens fika, när solen skiner på det glittrande vattnet utanför.
Cappucinon får godkänt och efter trevlig väninnesamvaro går vi över "Kungsträdgården" till galleri "SO Stockholm ", där Agneta och Carolina Gynning har en gemensam utställning. Häftigt - helt motsatt dagens första utställning!
Får en stunds snack med mamma Agneta, som också bott i mitt Skanör/Falsterbo.
AGNETA GYNNING
"Agneta Gynning är skulptör, Viktor Praznik, skulptör och exjugoslav bosatt i Sverige, har inspirerat henne att specialisera sig i brons och marmor. Praznik var inte bara hennes handledare i skulptur han introducerade henne också till Italien. Agneta återvänder till Pietrasanta årligen för att arbeta i marmor.
Förutom att arbeta med material som brons och marmor, arbetar Agneta även med glas. Hon vill utforska och gestalta känslor och söker sig gärna till nya material för att utveckla sitt formspråk. Det senaste materialet är gummi som hon kommer att visa en serie skulpturer av på Biennalen i Florens i december 2011. Gummiskulpturerna utvecklar Agneta tillsammans med Sven-Ingvar Olsson på Helsingborgs gummifabrik. Agneta hade sin första utställning 1995. Hennes arbete har visats i Skandinavien och södra Europa.
I Sverige kan du hitta Agnetas skulpturer både i offentlig miljö och i privata samlingar" (Google)
CAROLINA GYNNING
"Carolina föddes i Helsingborg den 6 oktober 1978 och levde sina första år i Höganäs, men växte sedan upp med sin familj i Falsterbo. Carolina har berättat att hon var blyg som liten men förändrades över en natt till en vild tjej. Hon gick estetiska programmet med inriktning bild & form på gymnasiet Spyken i Lund, och vid sidan om gymnasiet gjorde hon diverse modelljobb i Sverige.
Hon är dotter till konstnären Agneta Gynning som hon delar sin passion för att måla med." (Google)
Vägen hem går via julutställning!!! helt i vitt/silver på "Illums Bolighus". Där är det ljust, varmt och mycket frestande för plånböckerna. Det och det och det ..................................................
får skrivas på önskelistan till Tomten! :-)
Fredag 28 September 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
En höstdag som denna vad vore den utan ett efterlängtat besök på "Fotografiska muséet" i Stockholm. Drar ihop kappan och knäpper upp i halsen, för nu ska det vandras längs den blåsiga kajen till muséet. men den som väntar på något gott............
Idag är det mest Christer Strömholm som lockar. Det ger utdelning. En stor utställning i företrädesvis svart/vitt. Det intresserar mig. Många budskap kan jag läsa ur hans foton, precis som han vill att betraktaren ska göra själv. Han ger ingen hjälp på traven.(enl. honom själv)
Däremot är Sally Manns foton tydliga i sin jobbighet. Dödsbilder och Barnbilder som skapar oro hos mig. En f.ö. mycket omdebatterad utställning.
Så slutligen Maria Friberg som leker med det omöjliga. Lite kul faktiskt. Har dock sett henne förr, så jag skummar bara igenom den salen.
En tur i shopen, men trots lockande medlemsrabatter, finner jag inget passande för plånboken idag.
Turligt nog kommer Djurgårdsfärjan och jag kan åka med till Gamla sta´n. Till lunch på däck kan jag stå och äta mina medhavda lunchmackor i en strimma av sol.
En sådan dag vill man inte vara utan!
"Christer Strömholm
Christer Strömholm, född 22 juli 1918 i Stockholm, död 11 januari 2002 i Stockholm, var en svensk fotograf och pedagog. Han mottog Hasselbladspriset 1997.Han är känd för sina intima svartvita porträttserier i en stil som påminner om gatufotografi, och som ofta har surrealistiska undertoner. Särskilt berömda blev hans skildringar av transsexuella i 1950-talets Paris.
Strömholm började tidigt ge fotokurser på Kursverksamheten i Stockholm vilket 1962 skulle komma att utvecklas till den omtalade Fotoskolan, vid vilken han arbetade som rektor mellan åren 1962 och 1972. Under dessa år examinerades cirka 1 200 elever." (Wikipedia)
"Sally Mann
Sally Mann föddes 1951 i Lexington, Virginia och växte upp i en konstnärlig och liberal familj på landet i den religiösa Södern. Mann började fotografera på high school och fortsatte på universitetet, där hon tog en masterexamen i kreativt skrivande.
Sally Manns konst har haft stort inflytande ända sedan hennes första separatutställning 1977 på Corcoran Gallery of Art, Washington D.C." (Google)
"Maria Friberg
Maria Friberg, konstnär, född 1966, Malmö, Sverige. Maria Friberg arbetar inom fotografi och video. Hon undersöker begrepp som manligheten och grupptillhörighet." (Wikipedia)
Idag är det mest Christer Strömholm som lockar. Det ger utdelning. En stor utställning i företrädesvis svart/vitt. Det intresserar mig. Många budskap kan jag läsa ur hans foton, precis som han vill att betraktaren ska göra själv. Han ger ingen hjälp på traven.(enl. honom själv)
Däremot är Sally Manns foton tydliga i sin jobbighet. Dödsbilder och Barnbilder som skapar oro hos mig. En f.ö. mycket omdebatterad utställning.
Så slutligen Maria Friberg som leker med det omöjliga. Lite kul faktiskt. Har dock sett henne förr, så jag skummar bara igenom den salen.
En tur i shopen, men trots lockande medlemsrabatter, finner jag inget passande för plånboken idag.
Turligt nog kommer Djurgårdsfärjan och jag kan åka med till Gamla sta´n. Till lunch på däck kan jag stå och äta mina medhavda lunchmackor i en strimma av sol.
En sådan dag vill man inte vara utan!
"Christer Strömholm
Christer Strömholm, född 22 juli 1918 i Stockholm, död 11 januari 2002 i Stockholm, var en svensk fotograf och pedagog. Han mottog Hasselbladspriset 1997.Han är känd för sina intima svartvita porträttserier i en stil som påminner om gatufotografi, och som ofta har surrealistiska undertoner. Särskilt berömda blev hans skildringar av transsexuella i 1950-talets Paris.
Strömholm började tidigt ge fotokurser på Kursverksamheten i Stockholm vilket 1962 skulle komma att utvecklas till den omtalade Fotoskolan, vid vilken han arbetade som rektor mellan åren 1962 och 1972. Under dessa år examinerades cirka 1 200 elever." (Wikipedia)
"Sally Mann
Sally Mann föddes 1951 i Lexington, Virginia och växte upp i en konstnärlig och liberal familj på landet i den religiösa Södern. Mann började fotografera på high school och fortsatte på universitetet, där hon tog en masterexamen i kreativt skrivande.
Sally Manns konst har haft stort inflytande ända sedan hennes första separatutställning 1977 på Corcoran Gallery of Art, Washington D.C." (Google)
"Maria Friberg
Maria Friberg, konstnär, född 1966, Malmö, Sverige. Maria Friberg arbetar inom fotografi och video. Hon undersöker begrepp som manligheten och grupptillhörighet." (Wikipedia)
Torsdag 20 September 2012 - Stockholm
Resealbum: Kultur Stockholm 2012
Dagarna mörkna minut för minut, och biosalongerna öppnar sin famn med nya intressanta filmer. De två jag avverkat hittils är
- "Hope Springs", en Meryl Streepfilm av bästa klass (säger en Streepfan:-)) Filmer som handlar om min egen åldersnivå intresserar mig mer än de unga, trassliga kärlekshistorierna. Filmen är amerikansk till tusen, det medges med terapi och ett typiskt amerikanskt filmslut - men ändå! Charmig, go´, ingen aktion och ganska vardaglig.
- "En oväntad vänskap", mycket tänkvärd fransk film. Paris i mitt hjärta. Har inte hört en biopublik som skrattar så glatt och varmt medkännande i de olika dråpliga situationerna. En arbetslös svart yngling får jobb som assistent till en handikappad rik aristokrat. Alla normer sprängs och aristrokraten får uppleva ett liv som ger honom tillbaka sin värdighet som människa. Han är inte bara ett förlorat "kolli". Tankarna kring att alla människor oavsett handikapp av olika slag har samma behov, men kan kanske inte få dem tillfredställda utan hjälp och stöd. En film där fördomar sätts på prov - en riktig "Feel-good"-film utan sentimentalitet!
Fler höstfilmer står på min önskelista s.s.
- Palme
- Balladen om Marie Kröjer
- Hypnotisören
- De skallige frisören
Tur man är med i BIOKLUBBEN!
- "Hope Springs", en Meryl Streepfilm av bästa klass (säger en Streepfan:-)) Filmer som handlar om min egen åldersnivå intresserar mig mer än de unga, trassliga kärlekshistorierna. Filmen är amerikansk till tusen, det medges med terapi och ett typiskt amerikanskt filmslut - men ändå! Charmig, go´, ingen aktion och ganska vardaglig.
- "En oväntad vänskap", mycket tänkvärd fransk film. Paris i mitt hjärta. Har inte hört en biopublik som skrattar så glatt och varmt medkännande i de olika dråpliga situationerna. En arbetslös svart yngling får jobb som assistent till en handikappad rik aristokrat. Alla normer sprängs och aristrokraten får uppleva ett liv som ger honom tillbaka sin värdighet som människa. Han är inte bara ett förlorat "kolli". Tankarna kring att alla människor oavsett handikapp av olika slag har samma behov, men kan kanske inte få dem tillfredställda utan hjälp och stöd. En film där fördomar sätts på prov - en riktig "Feel-good"-film utan sentimentalitet!
Fler höstfilmer står på min önskelista s.s.
- Palme
- Balladen om Marie Kröjer
- Hypnotisören
- De skallige frisören
Tur man är med i BIOKLUBBEN!