Amks blogg

AWESOME!!! Det ar nog hur jag skulle beskriva canyoning om jag bara fick anv'nda 1 ord. Riktigt roligt att hoppa, slida och repellera sig nedfor vattenfall och forsar. Det hogsta vattenfallet var 45 meter och mer en halften av vagen dundrade vattnet ned pa huvudet och snabbade pa resan litegrann. Till alla er som nansin far mojligheten ar Deep Canyon i Wanaka det foretag ni ska kontakta. Duktiga guider och sma grupper, max 5 pers, fast vi var bara 4 st. Bilder kommer senare, som vanligt :) Just nu har jag dem nedbranda pa en cd-skiva men har inte sett dem sjalv an, sa det ska bli riktigt spannande nar jag far mojligheten att se dem.

Okej, det var ett tag sen jag skrev något... På många ställen i NZ är det svårt att komma åt Internet utan att betala en förmögenhet om det funkar över huvud taget. Jag tillbringade 3 dagar i Nelson där jag bara gled omkring och förundrades över hur lite som förändrats sen jag var här sist. Det var trevligt att se allt igen även om det kändes lite konstigt att vara här utan mina klasskamrater.

31 dec hoppade jag på bussen och åkte ned längs västkusten till Punakaiki. Det blev en lugn nyårsafton på en liten Retreat mitt i djungeln, 3 km från pannkaksklipporna. Under mina tre dagar i Punakaiki han jag med en noggrann titt på klipporna, ett besök i en grotta och slödag på stranden.

Efter detta väntade Franz Josef med sin glaciär. Som vanligt längs the "wet coast" regnade det enhel del den dagen jag bokat en heldagstur, men vi gick ändå. Till att börja med var det för dimmigt för att vi skulle se så mycket men det lättade lite längre fram på dagen. Det var ändå en häftig tur genom trånga passager och upp för branta isväggar där våra guider fick hugga ut trappsteg i isen. Nöjd, men genomvåt och lite kall, var det skönt att komma tillbaka till byn och genast gå till de varma källorna vilket ingick i priset. 40gradigt vatten - riktigt skönt!

Nu har jag hunnit ned till Wanaka och skulle eg ha varit på canyoning just nu men pga allt regn är vattenflödet för högt så turen har blivit uppskjuten till imorgon. Idag blev istället en vilodag med en god bok medan regnet öser ned utanför fönstret. Om en stund ska jag ge mig ned på stan där det är farmers market idag, och köpa lite nyplockade körsbär.

Marlborough Sounds bjöd på rikligt med regn under min tur ut till Tawa Cove, men när jag steg iland efter en timmes båtresa blev det genast bättre väder. Min värd, Nigel, började med att visa mig runt i sitt hem och tillika Luxury Homestay innan han bjöd på kaffe och muffins. Ett mycket mysigt ställe med egen strand (om inte tidvattnet var inne för då försvann stranden). Under min vecka i Tawa Cove har jag hunnit med att vandra mindre delar av Q Charlotte Track och se delfiner simma runt båten. Jag har också jobbat lite och klippt gräsmattan, sopat spindelnät, målat bryggan och byggt en liten mur. Jag är dock inte så säker på att muren står kvar efter ovädret som passerade inatt. Vindar på upp till 34 m/sek och stora mängder regn har satt sina spår på Marlborough Sounds och hela nordöstra sydön för den delen. Min resa in till Picton var förvånansvärt lugn, även fast vattnet var alldeles sandfärgat av all lera som sköljts ned från bergen var det inte så mycket vågor och regnet slutade precis när jag for. Bussresan till Nelson däremot tog dubbelt så lång tid som vanligt då vägen förbi Havelock var avstängd pga träd över vägen. Omvägen via St Arnaud var på ett ställe översvämmad, fast när vi passerade var det bara 5 cm vatten på vägen. Slutligen kom jag ändå fram till Nelson och ligger just nu i en hängmatta och uppdaterar mig själv om vad som har hänt i världen.

Jag har bokat två nätter på Paradiso Hostel och sen vet jag inte mer. Under morgondagen får jag planera vad jag ska hitta på de närmsta dagarna och vart jag ska ta vägen.

Snart är det två veckor sedan jag landade i Nya Zeeland och dem har jag tillbringat mestadels i Christchurch. För att spara på mina ljuskänsliga öron har jag valt att hyra ett eget rum istället för att bo på hostel. Detta kostar mig några få dollar mer per dag, men det var det värt. Tillsammans med Therese, min tidigare reskompis och låtsassyster, som jobbar i Chch med sin pojkvän, har jag varit på en del utflykter.

Vi började med Hanmer Springs där vi badade varma, svavelosande källor och jag kan meddela att den doften inte är helt lätt att bli av med från både badkläder och kropp.

Vi har även tagit en tur till Akaroa och simmat med Hector's delfiner. Världens minsta delfinart som det finns bara ca 7000 kvar av i världen. En häftig upplevelse samtidigt som vi bidrog till arbetet med att bevara delfinerna.

Jag har även passat på att besöka Adrenalin Forest. Ett höghöjdsäventyr med 6 olika banor och 100 hinder på upp till 20 meters höjd. Roligt och nu har jag några nya idéer att ta med mig hem till mitt jobb på http://www.vilse.com Däremot kändes det som om säkerheten var lite sämre här och övningarna var lite väl slitna på sina ställen. Men ändå väl värt pengarna. 3 timmars konstant klättrande upp och nedför diverse rep, kablar och andra konstruktioner gjorde mig rejält trött i armarna. Många gånger blev övningarna i sig såpass fysiskt utmanande att man glömde bort höjden.

I övermorgon bär det av norrut mot Marlborough Sounds där jag ska prova på Farm Helpers in New Zealand. Detta är en organisation där man mot 4-6 timmars arbete per dag får bo och äta gratis som en del av familjen. Det finns flera farmer, home stays och annat över hela NZ som erbjuder detta. Alt som behövs är att man blir medlem för 25 dollar för ett år. Jag ska prova detta för första gången på ett Luxury home stay som heter Kawa Cove. Stället ligger längs med Queen Charlotte Track och har en egen strand mitt ute i vildmarken. Här ska jag tillbringa julen.

Eftersom jag glömde sladden till min kamera hemma får ni vänta på bilderna, men förr eller senare kommer de. Som man säger: Den som väntar på nån som har gått, har väntat för länge :)

Sista timmen i Sverige i år, om allt går som det ska. Ett ymnigt snöfall över Landvetter känns lite oroande...

Jag har redan varit på resande fot i 11 timmar och minst 31 till väntar innan jag kan kliva ut på Nya Zeeländsk mark. Trots att jag bara varit där en gång förut känns det på nåt sätt som om jag åker hem.

Efter idag vet jag inte när jag kommer åt internet nästa gång. Jag har dessutom glömt sladden till kameran, så i värsta fall kan jag inte ladda upp några bilder förrän jag kommer hem igen.

Hej då Sverige!

Kanske dags att packa? I morgon bitti hoppar jag på tåget i Kalmar, byter i Alvesta, Nässjö och Jönköping, varifrån jag åker buss till Landvetter. Har precis bokat om min tågresa och åker fem timmar tidigare, med tanke på snön som har ställt till med stora problem för SJ. Vill ju absolut inte komma försent till flyget!

Känns mycket ovant att åka på en så pass lång resa utan att ha planerat vad jag ska göra, men för ett kontrollfreak som mig är det nog bara nyttigt. Med pass, kontokort och ett leende löser sig nog det mesta. Lite tråkigt är det att lämna ett så vackert vinterlandskap bakom mig, men det ska bli underbart med sol, värme och att bara vara ledig.

Reseförberedelserna fortsätter. Flygresan mellan Sverige och Auckland ska ta 31 timmar på vägen dit och 38 timmar på vägen hem. Lägg till detta den tid det tar att ta sig mellan Kalmar och Landvetter. På vägen dit går det bra och jag behöver bara lägga till 7 timmar till den restiden, men när jag kommer hem kl 19 på kvällen den 27 januari är det värre. Den tiden på dagen finns inte längre några förbindelser till Kalmar utan jag kommer att få tillbringa natten på flygplatsen, så nära hem men ändå så långt bort. Detta betyder alltså att jag får lägga till 15 timmar på hemresan och slutar då på underbara 53 timmar varav knappt en tredjedel i Sverige!

Finns det någon som kör från Landvetter/Göteborg eller annan lämplig ort och till Kalmar på kvällen den 27 januari och har plats över i bilen är jag mycket intresserad av att köpa en plats.

Nu har vi äntligen kommit fram till Nelson och flyttat in i det hus som ska vara vårat hem under de kommande tre månaderna. När vi kom in genom dörren kunde vi inte tro våra ögon. Detta hus är trots de fina bilderna på det som vi sett innan, en positiv överraskning. 5 1/2 sovrum, fast vi använder ett av dem som kontor. De andra tjejerna delar rum två och två men jag fick ett eget. Vi har dessutom en gäststuga på gården som just nu står oanvänd, utom om vi vill använda toalett/dusch där eftersom vi bara har en inne i huset. Till huset hör en stor veranda med grill och en trädgård med massa blommor. Allt inhägnat med staket, modell skata. Vår egen lilla oas.

Ja, sa har passproblemen antligen lost sig och vi har fatt lamna Malaysia. Nar vi skulle fixa stampeln till T:s nya pass fick vi hora att vi inte fanns registrerade nan av oss och alltsa var illegala invandrare. Efter mycket om och men och visande av diverse kopior och pass och biljetter gick immigrationsmyndigheten med pa att vi faktiskt kommit in i landet lagligt och skulle fa aka utan att bota ca 7000 kr var. Tur!

Nu har vi tagit oss till Singapore och har kanner vi oss trygga. Tyvarr hinner vi inte stanna har eftersom vart flyg gar ikvall till Christcurch.

Nu far det bli lite shopping innan vi tar oss till flygplatsen.

Nasta dag gick vi efter ett tips fran var vard till en cultural village en bit fran varat hostel. Har fanns typiska malaysiska hus pa palar och de som bodde i husen hade dem oppna for turister att komma in och titta. En liten gubbe visade oss runt i sitt hus och uppmanade oss att ta sa manga foton vi ville. En del av dessa kommer senare.

Pa vagen hem gick det dock mindre bra. Forst kom en kille upp till oss och sa att han kunde skjutsa oss eftersom han tyckte att det var for farligt att ga sa nara motorvagen. Vi tyckte alla att han verkade lite skum sa vi tackade for erbjudandet men sa att vi skulle ga. Han gar darifran och startar sin moppe varefter han kommer smygandes bakom oss igen och rycker tag i Threses vaska. Axelremmen gar av och han rusra till moppen med oss efter, men tyvarr hann han undan. Skarrade ringer vi var vard och berattar vad som hant och han lagger hela sin eftermiddag pa att hjalpa oss med polisrapporter, bokning av bussbiljetter till Kuala Lupur mm. Vaskan inneholl namligen ett pass och un maste vi forsoka fixa ett nytt.

Sa till KL och ambassaden bar det och nu haller vi tummarna att det racker med ett nodpass, som man kan fa pa en gang, istallet for ett ordinarie som tar 1-2 veckor. Sa vi far se om vi maste boka om vara biljetter.