Long 54 20 E Lat 31 54 N

Vägmonotonin fortsätter även idag, de första 20 milen är rakare än någonsin. Vägen är mycket bra, det märks att Iran har lite oljepengar att spendera på vägunderhåll. Trafiken är inte speciellt tät, men lastbilarna är många och av god kvalitet, dom kör alltså fort. De flesta kör bra och visar lite hänsyn i trafiken, men många har lite komplex och vill inte bli omkörda av en motorcykel. Man pressar sin gamla bil till det yttersta för att komma tillbaka före, för att så snart man är förbi, svänga vid nästa avfart. Lite tonårsraggarmentalitet, men man har väl problem att upprätthålla sitt ego.

Till slut svänger vi av mot Esfahan, trafiken blir glesare, men vägarna är fortfarande utmärkta. Då får Bert punktering, en riktig smällpunka. Med en osannolik adrenalinhalt i blodet så lyckas han få ner farten på ekipaget och stannar i mittfältet.

Jag vet inte hur motorcyklar generellt är konstruerade men åtminstone på en Enfield är det busenkelt att plocka av bakhjulet. Bort med en saxpinne, bort med muttern under samt knacka ur bakaxeln. Luta cykeln lite så man får bort hjulet. Kedjedrev och broms sitter kvar så inga inställningar rubbas.

Av med det Indiska nylondäcket för att besiktiga skadorna, det visar sig att ventilen lossnat från slangen. Ytterligare ett bevis på hög teknisk kvalitet. I med en ny slang, medtagen från Sverige (made in Korea) och jobba med handpumpen. Allt fixat på en timme, inte dåligt för att vara första gången.

Vägen blir inte av sämre kvalitet, men det blir lite krokigare och vi stiger allt högre. Det börjar bli ordentligt kallt, Bertil har lite feber och huttrar ordentligt. Vi kommer fram till en ganska liten stad som heter Daran, det finns ett hotell som verkar uppfylla våra krav på på standard. 20 dollar för ett dubbelrum. När vi frågar om dom har något säkert ställe att parkera motorcyklarna på så svarar dom självklart att vi skall parkera inne i receptionen. Vaktmästaren skruvar av låsbeslagen från den andra dörren in och hjälper oss att forcera de tre trappstegen in. Det känns lite bisarrt att rulla in över receptionens marmorgolv. Dom uppmanar oss att låsa som vanligt och flinar lite åt våra grova kedkor, men nu står dom säkert, ingen tvekan.

Huset erbjuder grillade kycklingspett med ris, grillade tomater, saltgurka och yoghurt. Det finns ingen begriplig meny, det är bara att nicka när det erbjuds någon form av mat. Allt är mycket gott, vi har inte åkt på några nitlotter hittills i Iran.

Snabbt i säng, vi planerar en vanlig tidig uppgång i morgon.