Så blev det äntligen till med vinstresan från TUR08 till Curacao.
Tack igen alla medlemmar som nominerade mig till denna nya erfarenhet.
Det här var ju inte ett lotteri där man bara kan ha tur att vinna, utan ett pris för något som man gjort och som blivit uppskattat. Då känns det väldigt fint och uppskattas verkligen.

Att det dröjt ända tills nu beror på att år 2008 var ganska intecknad redan av resor.
Fyra stycken varav två långresor. Både ganska långt bort och under lång tid.
En femte hade varit svår att passa in i egna lilla företagets agenda som också måste skötas.
Annars får jag inga pengar över för att resa när det inte är ett pris.

Taxin kom och hämtade 04:15. Då hinner man med Arlanda Express´ första avgång. Det fanns ett senare flyg med KLM till hubben Schiphol men hade blivit tajt där om det blivit förseningar.
Tiden på ARN måste ju också vara väl tilltagen. Nu hade jag både checkat in och printat boarding pass i förväg.
Check-in hanteringen, skött av LFV, Luftfartsverket - förlåt nu heter det Transportstyrelsen, kan ta sin ordentliga tid. Det förekommer att en del missar avgången. Transportstyrelsen är paraplyorganisationen för tidigare Vägverket, Sjöfartsstyrelsen och LFV. Järnvägarna är med på något sätt också.
Nu har ist köerna blivit flyttade till Baggage drop-off.
Del blev några timmar över på Schiphol, men där går ju det mesta att köpa. Försökte redan där växla till NAF, Nederländska Antilliska Floriner men det gick inte.
På Curacao gäller US$. Växel får man oftast tillbaka i NAF som som är den inhemska valutan med fast kurs till $. € går att växla till NAF men inte att betala med trots att Holland har €.
De flesta turister är holländare, tillkommer de från kryssningsfartygen. Holländarna växlar sina € till bra kurs och de andra har ju redan $.
För svenskar med vår svaga krona blir det mesta förhållandevis dyrt.
Med europeiskt utseende blir man nästan alltid tagen för holländare och tilltalad på deras språk.
Även på Martinair, ½-ägt av KLM var informationen uteslutande på holländska.
Det lokala språket är Papiamentu, ett misch-masch av holländska,spanska och portugisiska.
De tre språken plus engelska läser man i skolan. Spanska gick ibland bättre att använda än engelskan.

Nu landade vi ganska sent på kvällen på Hato Aeropuerto. Taxi till Lions Dive & Beach Resort.
Snabb och informativ incheckning och sedan till rummet. Kunde konstatera när vi gick ut på vår terrass att vi kunde se havet.
Resortens två restauranger Hemingway och Nemo stängde kl.22, så det blev att packa upp och sedan sussa. Senare såg vi att det fanns ytterligare en restaurang i en nybyggd del. Kollade men där fanns inga rätter under US$40.
Vi hade graderat upp till OCV, Ocean View. Rummet i vinsten var Run of the House, RUN med "garden, pool or street view".
Skrev till Lions: " When travelling so far and for so long and in fact to an island, I would like the see the sea from our room/balcony. Rooms with garden, pool or street view is not the thing one wishes to get. Then it is facing the ocean and not the street that is the objekt of choice."
Uppgradering kostade US$20 per dag. Hade också förlängt med 4 dagar à US$210 per dag. Då tillkom också 4 dagars breakfast för tot. US$120. Frukosten var verkligen prisvärd märkte vi då.
Nästa dag blev vi välkomnade av Christina Sieperda, back office manager. Till henne skulle vi vända oss om det var något vi önskade. Nu behövdes inte det. Allt fungerade ua.
Först när vi varit hemma två veckor och märkte att vår slip på depositionen på vår bilhyra, många dollar, inte blivit makulerad som lovat. Car Rental National ligger i hotellet, men har inget med hotellet att göra.
Hotellets Front Office fixade ändå detta snabbt åt oss. Tack!

Det finns ingen minimarket inom rimligt gångavstånd från resorten. Däremot ställer två Supermarket upp med transporter två ggr. per dag. Hämtar och lämnar.
För ovanlighetens skull behöver man inte kånka på vattenflaskor. Kranvattnet går att dricka. Alltid fyllda flaskor i fridgen.
Resorten ställer också upp med fri shuttle två ggr. per dag in till Willemstad.

Det mesta på Curacao måste importeras. T.ex kött och ost från Holland, grönsaker och frukt från Venezuela.
Curacao har tidigare alltid fått importera sitt vatten. Nu levereras dest, vattnen ur kranarna. Oljan för detta och för elen kommer från Venezuela.
Att duscha i destillerat vatten är man inte van vid.

Resorten har egen beach gränsande till öns största, Mambo beach. Det fanns alltid tillräckligt med solstolar för dem som vill tillbringa dagen där. Även med tak över. Kunde behövas för bleka européer och även bra mot de scattered showers som kom och försvann lika snabbt. Oftast på fm eller kvällen. Varade dock aldrig länge än 5-15 min. Sedan sken solen igen. På dagarna var det upp emot 27°C. På natten endast obetydligt lägre. I vattnet ca 25°.

Swim with Dolphins kommer i egen blogg.

Två gånger var vi in till Willemstad och med bil åkte vi runt på ön och prövade andra beachar. Likaså en heldag med båt, 2½h ut till obebodda ön Klein Curacao. Av allt detta finns mer på bilderna.

Curacao ligger utanför orkanbältet. Men drabbades iaf i oktober 2008 av orkanen Omar.
Det medförde att mycket sand spolades ut från beacharna och ut över korallerna som dog.
Korallreven hade oftast varit nåbara från stränderna. En del fanns kvar med de andra låg längre ut. Vanskligt att ta sig dit simmande när det var strömt. Då gällde dyk- och snorkelbåtarna.

Härliga tio dagar i ett Karibien som vi alltid har uppskattat.
Alla var alltid mycket hjälpsamma. De få vi träffade på med typ gammal öststatsmentalitet var ett undantag.