Nu är det bara 3 veckor kvar här i Nicaragua innan det är dags att åka hem. Bussresorna till universitetet har fungerat utan problem. Bussarna är oftast proppfulla men till skillnad från en del andra bussar jag sett passera så har chaufförerna på mina bussar alltid sett till så att dörrarna är stängda innan de åker vidare så att inte folk kan hänga halvvägs utanför dörren. För att komma av bussen finns tre alternativ för att meddela det till chauffören. Man visslar högt, man bankar i taket eller så kan man skrika. Man kan också försöka stå långt fram bredvid chauffören men det är inte populärt eftersom man då står och blockerar gången. Tur nog så har det alltid varit andra personer som gått av samtidigt som mig så jag har kunnat hänga på dem. På hemvägen från skolan tar jag numera taxi, jag kom fram till att det fick räcka med en bussresa om dagen.

I lördags gick jag ut med en kille, Clemente, som jobbar som veterinär och lärare på universitetet där jag gör min praktik. Han är bara 24 år och lite förvånande så är nästan alla de andra lärarna för veterinärstudenterna också i den åldern. Till deras arbetsuppgifter hör förutom undervisandet, även tjänstgöring på kliniken och deltagande i diverse projekt. Stället vi gick ut på hette El Chaman, samma ställe jag var på med Guillermo under min första vecka här i Nicaragua. Vi stötte på ett par andra veterinärer från universitetet på klubben så vi blev ett litet gäng som umgicks hela natten lång.

Praktiken på universitetet i Managua har fortsatt vara mycket intressant och spännande. Förra torsdagen åkte vi iväg till León och tog emot sk "carretoneros", arbetande hästar, för observation. Konsultationen och all behandling är gratis och syftet med vårt arbete är att ge vård åt hästar som ägs av personer som själva inte har råd att finansiera veterinärbesöket. Majoriteten av hästarna som kom dit hade stora skavsår samt var undernärda och uttorkade. En del var även halta, hade diverse hudproblem eller andra symtom. Ryktet hade spritt sig väl om att vi skulle komma dit så det var fullt upp under hela tiden. Mot slutet innan vi åkte tillbaka till Managua vid 12-tiden började regnet forsa ned, tydligen hade det fortsatt så under resten av dagen och vissa kvarter hade blivit översvämmade och de boende evakuerade.

Oftast regnar det från och till i några dagar för att sedan vara uppehåll någon dag så trots att det är regnperiod känns inte vädret alltför betungande. Under nätterna kan det ibland hålla på och regna långa stunder men under dagtid är det oftast kortare skurar. Något som däremot var ganska jobbigt var när vi under förra veckan blev utan vatten i tre dygn pga att någon vattenledningsjobbare lyckats täppa till ledningarna. Att inte kunna duscha när medeltemperaturen ligger på 32 grader dagtid och att inte kunna gå på toa är inte kul.

I fredags åkte jag, Clemente, en veterinär som heter Ariel och två studenter (Valeria och Silvia) till Nagarote, ett samhälle som ligger på vägen till León. Vi besökte totalt fyra gårdar där vi tog blodprov, träckprov och mjölkprov från kor för att använda i någon studie de höll på med. Jag agerade fotograf för det var för lerigt för mina skor (jag hade inga stövlar) och dessutom var många av korna inte speciellt samarbetsvilliga. Tillskillnad från många av arbetarna på de gårdar jag besökt tidigare arbetade veterinärerna lugnt och tyst med djuren, de slog dem inte och skrek inte åt dem. Kon som skulle hanteras fångades in med lasso och bands fast mot ett träd, kanske inte så bekvämt för henne men skaderisken var låg och stressen pga hanteringen kortvarig. Korna var visserligen mjölkkor och därmed mer lätthanterliga än de kor som föds upp för att användas som kött eftersom de normalt sett lever ett längre liv samt blir mer hanterade, men det var trevligt att se att det finns folk som kan behandla djuren väl. Vi skulle egentligen ha besökt runt tio gårdar under fredagen samt några även under lördagen men regnet hade gjort vägarna oframkomliga så det blev bara fyra gårdar.