Ja, vart ska jag börja nu då...har lämnat Sucre nu, vilket var svårare än jag hade räknat med faktiskt. Ett helt överväldigande avsked fick jag av en hel arme´Bolivianer...till att börja med hade Fox arrangerat en helkväll på en riktigt bra restaurang i min ära, skolan betalade maten för alla som ville komma vilket är ovanligt här. På restaurangen gav dem mig ett paket och ett kort där alla hade skrivit på med söta små hälsningar. Mina engelskaklasser hade salat ihop till en present till mig också med tillhörande kort, Grover hade ritat en teckning och ramat in till mig och Patty gav mig en cd'skiva med dansvänlig spansk musik på så att jag inte skulle glömma det jag lärt mig till nästa gång... Familjen Hernaiz som jag har bott hos hade köpt mig en t shirt och ett kort och fy tusan vad jag ville stanna, men det finns ju så mycket mer jag vill hinna göra innan det är dags att återvända till gamla Svedala...

Avfärden blev trots allt senarelagd några dagar, min kamera pajade och jag blev tvungen att vänta till en affär hade öppnat, tyckte det var en bra ide´att ta med mig mina översättare när det gäller att köpa lite dyrare gejjer, lyckades hitta en kamera med dubbla egenskaper än min gamla kamera för mindre än 1500 kronor, vilket jag tycker är helt ok, två års Internationell garanti dessutom, vilket jag inte hade väntat mig. Men tack vare att Setra var så snäll att betala ut lite semesterersättning till mig som också var bortglömt av mig så blir det fler foton att vänta från mig. Men det får bli när jag hittar en effektivare uppkoppling!! Mama Vicky hann med att ta mig till en tandläkare också, inte för att jag trodde att det skulle vara några större problem i gapet på mig, men en ordentlig rengöring sitter aldrig fel tänkte jag. Ett karies som var tvunget att lagas och en helrensning i munnen, 100 kronor senare vandrade jag ut från kliniken!!

Åkte till La Paz och sov där en natt innan jag begav mig till Copacabana, utgångspunkten till Isla del Sol och Lake Titicaca. Isla del Sol är stället där solen föddes och jag tog en heldagstur till ön. På båten mötte jag en pajsare från Canada, Rodney, som jag vandrade runt med under dagen. Det visade sig att vi hade liknande planer för de närmaste dagarna och bestämde oss för att istället för att sova över i Copacabana, bege oss över gränsen till Peru på kvällen och utforska flytöarna från Puno tillsammans dagen efter. Hela Titicacaupplevelsen var helt otroligt vackert. Kan ni föreställa er en befolkning på flera hundra som använder vass för att bygga upp öar ute på världens högst navigerbara sjö? De bygger i stort sett allt av vass, inklusive de båtar som de använder. Tog en liten tur i de båtarne och ö'hoppade lite, träffade en Peruiansk karl som började prata svenska med mig, det visade sig att han åker regelbundet till Sverige och köper upp Volvo´lastbilar och kunde en hel del om vårt avlånga land! Jag har bjudit hem honom nästa gång han kommer, tillsammans med hans fästmö och hennes dotter. När båtfärden var över hyrde vi en trampbåt som såg ut som en svan och tramade runt sjön med dem en stund.

Dags att lämna Puno och åka till Cuzco, utgågspunkten för den väldsberömda Inka' ruinen Machu Picchu. Vi bestämde oss för att ta en turbuss som stannar vid andra Inka´ruiner för att dela upp bussresan med. Otroligt hur de har konstruerat sina samhällen dessa Inka´människor. Sammanlagt i dessa områden har vi nog sett närmare tio olika Inka´ruiner, byggt upp förväntningarna innan vi gjorde M.P och lite heta källor igår. Helt och fullständigt osannolikt imponerande detta ställe ändå var...det är bortom förklaring och endast de som varit där kan till fullo förstå vad det handlar om tyvärr.. Mitt uppe i Anderna, bland dalar och berg och lite fler berg och magnifika bergstoppar, ligger denna ruin som förblev oupptäckt av Spanjorerna när de invaderade det här landet. Ett fullt fungerande samhälle med skolor, bostäder, tempel, vakttorn och ett vattensystem som skulle göra dagens ingenjörer gröna av avund, perfekt format för att tillvarata vattnet på bästa sätt, distribuera det till olika ställen. Allt format i sten! Terasser av sten för att odla i och på många ställen har de inte ens använt lera för att montera ihop stenarna utan format stenarna till ett pussel för att de ska hålla ihop även då marken/berget rör på sig....det skulle kunna skrivas mycket mer om den upplevelsen, men ni skulle nog tröttna... Det jag tycker är synd är att de vet mycket lite om historian om varför, vilka och hur folket som bodde där levde. Men tids nog så kommer det kanske fram! Men nu ä jag leds på vad som heter ruiner och trappsteg vill jag lova...vi vandrade i ungefär åtta timmar, UPPFÖR och lite nerför...vi gick nämligen och hälsade på berget bredvid där Måntemplet ligger, väl värt mödan men mina ben är rätt möra idag... Ska försöka få upp lite bilder på det tids nog!

I kväll åker vi till ett ställevid kusten som heter Arequipa, där finns det ett ställe som heter Colca Canyon, en av de djupaste i världen sägs det. i Arequipa kommer jag nog att möta upp med en tjej från Sucre, det ska bli kul och Rodney ska sen bege sig norrut och jag reser söderut. Passar bra det! Den här tjejen jobbade också på bernhem i Sucre och hon är väl värd att nämnas. Hon började köpa smycken i Bolivia och skicka hem till hennes mor som sålde dem dyrare i England, pengarna hon sedan fick köpte hon sedan kläder och prylar åt olika barnhem. Flera gånger gjorde hon detta och var mycket lönsamt! Folk i England, inklusive ett universitet fick sedan reda på vad hon håller på med och har ordnat med en insamlingsdag i Bolivias och Celias ära, hon ska skicka dit en hel uppsjö med olika inhemska saker från Bolivia och de ska sälja det åt henne, sedan ska kommunen tredubbla alla intäkter och Celia ska spendera dessa pengar på bland annat lite maskiner till barnsjukhuset där! Fantastiskt eller hur!?

Ursäkta att detta blev lite långt, men har ni tagit er ända hit har ni gjort det bra!!

Nyp i gäddhänget och ta det lugnt med grillen!!

Cecilia