Efter vi lämnade Cuzco började det hetta till ordentligt bland Peruanerna...jag trodde att det skulle vara över med strejker, våld och protester när vi kom in i det turist-späckade Peru, men ack vad jag bedrog mig! Bolivia var lugnt jämförelsevis!

Åkte till Perus näst största stad, Arequipa för att göra världens djupaste Canyon, Colca Canyon. Vi siktade in oss på en tre-dagars-trekking som verkade vettig. Det visade sig att en engelskman som Rodney hade rest med tidigare var med på samma trekk, samt 4 personer från Frankrike. Trekken var mycket imponerande måste jag säga, vackert så det förslår, med en liten tropisk oas i botten av Canyonen där vi badade i naturliga källor och drack ett par öl eller blev det fyra...? Goda var de i alla fall efter en fem timmars vandrande. Andra natten blev jag, Keith (engelskmannen) och Rodney visade in i ett ¨rum¨som vi var tilldelade för natten. Jag skulle vilja beskriva det mer som ett trädgårdsstängsel, väggarna var gjorda av bambu-rör, vilket i sig inte är något fel i, men jag skulle ha fördedragit om de hade knutit ihop dem lite tätare... Ungefär en halv decimeter ifrån varandra var dem och vinden ven genom öronen. Vi skulle däremot inte spendera speciellt mycket tid i rummet, för klockan två på natten var det dags att stiga upp och börja klättra uppåt igen. Frukosten väntade oss uppe på toppen, det enda vi fick i magen att klättra på var en liten brödbit...:) Enda fördelen med att klättra vid den tiden på dygnet är att det är relativt svalt ute och alldeles becksvart så man inte ser att berget aldrig tar slut... En av fransmännen gav upp efter halva berget och blev tvungen att fraktas upp på en mula. Det tyckte jag var verkligen underhållande för han var den kaxiga myran dagen innan och skrävlade vitt och brett om hur vältränad han minsann var! Turen slutade med att vi besökte Cruz of Condor, ett ställe där de dyrkade Kondorerna flyger runt och är stora. Närmare 15 kondorer fick vi se, maffiga skapelser!

När vi kom tillbaka till Arequipa hoppade Rodney på ett plan och drog norrut och jag och Keith ville se oss om i stan ett par dagar. Det var nog det dummaste beslut vi tog hittills...alla gator och torg var fulla av protestanter och sex poliser blev kidnappade. Otroligt nog så var det lärarna som var värst. Regeringen hade bett om någon form av regelbunden kompetens-test av lärarna och det föll inte i god jord. Sen var resten av medborgarna upprörda över höjda priser på matvaror så de hjälpte glatt till med att stänga av all trafik, elda på tågrälsar och flygplatser och ställa till med ett jävla liv helt enkelt. 2000 personer blev till exempel inlåsta på Machu Picchu, de som hade gjort Colca Canyon efter oss var tvingade att kräla längst efter en räls i två timmar för att ta sig tillbaka till sina hotell osv. Jag väntade på att Celia från Sucre skulle komma med buss för att träffa mig, men det gick inte alls. Vi passade påt se den nya Harry Potter för att slå ihjäl lite tid. Som tur var hade protestanterna den goda smaken att ta en paus i protestandet under lördagen och söndagen så då passade jag på att fly landet och Keith drog norrut för att åka rutsch på lite sanddyner. Lite oroväckande var det allt när jag skulle kliva på bussen och de tog mitt fingeravtryck och videofilmade min nuna, mest troligt var det för att om vi bombades upp skulle de kunna bevisa vilka som var döda :)

Kom till Chile och möttes av ytterligare en helgdag pga. ett helgon. Börjar vara måttligt road av alla dessa olika helgdagar...i alla fall, Santa Carmen visade sig vara en anledning så god som någon att stänga av alla fortskaffningsmedel i Chile. Jag hade ynnesten att bli inbjuden av en Chilensk familj att spendera denna dagen med. De satte kött och vin framför näsan på mig och det verkade vara en aldrig sinande källa! :) Jag missförstod till en början vad denna dag handlade om och hörde ¨Santa Carne¨ (Carne=kött) istället för Santa Carmen....det tyckte dem var jättekul! Dagen efter tog jag, bakfull och dan, bussen till Salta i Argentina. Träffade en kvinna från Schweitz som jag surrade med på bussen. Det visade sig att hon var en resande Healer och insisterade på att få lägga sina...krafter?!...på mig. Jag föreslog att vi istället skulle ta och leta reda på en ordentlig restaurang och ta del av dessa berömda stekar de ska ha i Argentina. De gjorde vi när vi kom fram och dra ända in i fispipan så fantastisk den var!! Aldrig förut har jag varit med om att en servitör skär upp en biffstek med en SKED förut, så mör var den! Inte ens ett skoj, han skar upp den med en sked! Dessutom, helt utan ansträngning! Kan tillägga att det var precis så gott som ryktet har antytt! Det bästa kött jag någonsin satt tänderna i!

Ett tämligen fattigt inlägg sett till aktiviteter, men håll till godo! :)

Puss & Kram,
Cecilia