Träffade häromdagen en thailändska som efter tsunamin fick chansen att flytta till Sverige - ja hon hade före tsunamin träffat en svensk man som jag känner, då han turistat i Khao Lak där hon jobbade på hans hotell. De blev kompisar och höll kontakt via telefon och mail. Efter tsunamin tog det 10 dagar innan de fick kontakt med varandra igen och han kunde få veta att hon var välbehållen. Han erbjöd henne då att komma till honom i Sverige för att återhämta sig och tycke uppstod som det så vacker heter. Idag bor hon alltså i Sverige och har till min lycka startat ett företag som erbjuder äkta thaimassage, hårförlängning, nagelförlängningar m.m. med thailändska produkter.

Vid ett av mina besök hos henne blev jag bjuden på thaimat och vi kom att prata på tsunamin. Det var en skrämmande berättelse hon hade att berätta men det värsta av allt är att det verkar som om de drabbade thailändarna inte nåtts av bidragen som både vi i Sverige och stora delar av världen samlade in! Hon berättar att det enda hon kunde få som hjälp var en båt... Just det, en båt!! Vad skulle hon, en restaurangansvarig, med en båt till? Där stod hon utan pengar, husrum, mat och kläder och så erbjuds hon en båt. Det fanns inget annat att få, trots att hon under många år (tror det var 14 år) betalt en försäkring dessutom... Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag och undrar vart alla pengar tog vägen? Kan någon journalist (eller annan) gräva" i detta vore det mycket intressant!