Det var tidig vår och jag och min sambo tog en sista-minuten-resa med ospec. boende till Marmaris. Vi hamnade på ett toppenfint nybyggt hotell och fick en fräsch 2-rumslägenhet. Enda nackdelen var att hotellet låg en bit från centrum och stranden. Första dagen tog vi en promenad åt det håll vi trodde stranden låg. Det blev en ganska lång vandring i värmen då vi naturligtvis inte gick helt rätt. Vi hamnade tillslut på stranden och efter efterlängtat bad och "grillning" i solen beslöt vi oss för att äta kvällsmat på en restaurang på strandpromenden innan vi skulle lyxa till det med en taxi tillbaka till hotellet.

Det var då problemen började... vi hade precis hoppat in i taxin när chauffören frågade vad hotellet hette. Hjälp, det hade jag ingen aning om! Visste min sambo? -Nej... Vi hade otroligt nog inte tänkt på att kolla vad hotellet hette! I vanliga fall när man bokar specificerat så vet man ju långt innan man kommer fram, vad hotellet heter. Nu hade vi inte haft en tanke på att kolla det, vi var ju bara så nöjda över att hotellet var bra och över att vara framme i värmen.

Tack vare vårt gemensamma lokalsinne (och en felkörning...) kom vi till slut fram till rätt hotell iallafall. Detta trots min "fina" engelska "Take to the left right up there!" (ta till vänster rätt upp där, var vad jag menade). Efter att jag sagt detta tvärnitade chaufffören och slog ut armarna och frågade : " -Where You wan´t to go, left, right, straight?" Hi hi!