Ja, vad säger man...det stod stilla i aktiviteter ett tag, lugnt och skönt, javisst, men nu ni...jag vet inte vart jag ska börja riktigt. Ja, vi bodde ju hos Pauline i nästan en vecka innan vi drog iväg på en liten roadtrip med Dawn och Steve. Den minsta nationalparken i Nya Zeeland, Abel Tasman stod på agendan. Det bästa sättet att se den på enligt oss var att hyra kajaker och driva runt på egen hand i havet. Extraordinärt vackert var det och vi hade vid dagens slut paddlat kajak effektivt i minst fem timmar, vilket kändes i axlar, magmuskler och andra ställen dagen efter, men det var det värt! Gröna vatten, regnskogar, fantastiska stenformationer, sol och bad gjorde det till en helt perfekt dag. En sten i synnerhet var verkligen fräsig, "Split Apple Rock" kallas den, ser ni på fotografierna förstår ni snabbt varför. Vi lyckades också hitta ett ställe där det fanns tama ålar...vi matade demen stund innan vi drog vidare. Efter två nätter tillsammans med D & S var det dags för oss att ta farväl på riktigt, inga fler planerade återträffar snart, fast nog ska vi ötas igen någon dag.

Vi bodde några dagar till hos Pauline och fixade med hyrbil och grejor, under de dagarna hann jag bli stungen av en jordgeting. Ajajajaj vad det gjorde ont. Jag vet inte riktigt vad det innebär om man har en överkänslighet för dem, men nu, 6 dagar senare har jag fortfarande en klump på smalbenet som ömmar och kliar som tusan. Sedan lyckades jag sparka in det andra smalbenet i bärarmen på en Bratwurstförsäljares portabla restaurang...låter komiskt men det såg ut som om jag hade en extra näsa med näsblod mitt på benet :) Jo, det är rätt komiskt ändå... Kanske jag berättat det redan, men Pauline har tagit oss med på en tramp (trekking kallas tramping här) till Nya Zeelands geografiska mittpunkt, det var lite käckt också. Jag försöker komma ihåg allt i ordning här men vi fär se vart det bär.

Vi hyrde i alla fall våran pärla och stolthet, nyckeln till frihet, en vit Nissan!! I torsdags bar det iväg för att upptäcka Sydön på riktigt! Vi hade bestämt oss för att köra ner på västkusten och upp igen på östkusten och den planen följer vi ån så länge. Vi har sett pannkaksklippor, vattenblåshål, sälkolonier och vackra vyer i massor på väg ner. Vi stannar när det finns något som lockar oss och är inte bundna till någon särsklid resplan vilket ofta är fallet för de som bokar turer via backpackersbolag. Vi kom ner till Franz Josef med dess berömda glaciärer och det var verkligen ingen rolig upplevelse, vi har haft vansinnigt tur med vädret men nu verkade det som om all tur hade vänt. Det formligen vräkte ner regn när vi kom dit. Vi försökte oss på en kort trampingled, men vi såg ingenting alls. Förutom en miljard turister som antagligen var dumma i hela huvudet. Vi drog därifrån hastigt, allt kändes bara pissigt. En kort biltur därifrån ligger Fox, vilket är ett mycket mindre ställe men också med en glaciär, samt att Lake Mathesonligger där. Vädret var fortfarande piss, men vi parkerade vid sjön för att sova. (Vi sover också i bilen..). Innan vi visste ordet av, satt vi och beundrade en vacker solnedgång. Fortfarande ingen skymt av bergen, de var täckta av tunga moln men livsandarna började återvända. När vi vaknade nästa morgon var himlen alldeles blå, vilket i stort sett aldrig händer enligt personalen. Vi gick runt sjön, som är världskänd för speglingarna av de snötäckta bergen och det var verkligen allt jag har hört om och lite till!! Snön i sig är väl inget märkvärdigt, men i kombination men regnskog, glaciärer, mossa och reflektionerna i vattnet...ord kan inte beskriva hur mäktigt det var. Inte bilder heller för den delen...Ricke, om du läser detta...vad säljer du för skitkameror till folk egentligen?! :) Hur man än vänder och vrider och bråkar med kameran går det inte att få den till att göra vyerna rättvisa... Inbilla er om ni kan, tre miljoner nyanser av grönt, mysbruna stammar, blåturkost vatten, vitdimmiga gigantiska vattenfall...allt från den ljusaste tonen av nyutsprungen björkgrön till den djupaste mörkgröna som tenderar till svart... Det är verkligen "Sagan om ringen" här!!

Lysmaskar är ett annat fenomen vi har bekantat oss med. I fuktiga skogar som är skyddade från skarp sol och i grottor hittar man dessa fenomen som bara syns på nätterna. Vi gick en kort trampingtur och såg dem. De ser ut som en stjärnhimmel där de sitter sida vid sida och lyser som små knapphuvuden. Det som drar ner mysfaktorn på dem är att det är tydligen deras skit som brinner upp, det är det som gör att de lyser....men fina var dem ändå! Vi var också in på ett ställe som heter PuzzleWorld, med roliga rum och labyrinter, fräckast var ett rum som lutade åt alla håll och kanter, åkte en sorts rutschkana, fast det såg ut som om man åkte uppåt...

Just när jag tror att det inte kan bli mycket bättre, ja, då har jag minsann FEL. Vi gick trampingen upp via floden för att få en bättre vy över glaciären. Man blir nästan poetisk på kuppen och vill brista ut i sång... "The hiiiiillsss are aliiiiive, with the sound of muuuuuusic...." Jag vet inte om Paulines konstnärliga inflytande har inspirerat mig, men jaghar en hiskelig lust att måla i olja igen, men det får nog vänta till dess att jag kommer hem. Än har jag inte blivit någon Maori-prinsessa i alla fall, jag tror det var Bun som spådde det i min framtid. Förmodligen bara för att få komma och hälsa på mig här...:)

Bara bilresorna här är fantastiska, rullande, böljande, gröna kullar växlar mellan glittriga sjöar och spetsiga bergstoppar med snö på, havet är i höger öga och bergen i vänster...jag ska hejda mig nu tror jag. Blir väl jobbigt att traggla er igenom för mycket text kan jag tro. I morgon ska vi i alla fall åka till det berömda Milford Sound i Fjordland. Möjligtvis att det kommer ett addendum här i dagboken om det, det stället är ett måste för alla som kommer hit.

Puss på er i alla fall!!
Cecilia