Milford Sound var verkligen bra. Rättare sagt, färden dit var mäktigast och själva sundet var fint, men man kom så nära bergen och vattnet att man inte riktigt kunde se hur vackert det var. Men ena rejäla vattenfall kom vi riktigt nära och de slutar aldrig att faschinera mig. Det sägs att alla olika väderlekar tar fram olika vackerheter i Milford Sound, vår tur med vädret gjorde att det inte var lika rikt på vattenfall som det är när det regnar, men det får kanske bli en annan gång...:) Men vi såg en hel hop med delfiner, vilket var en glad överraskning! Vi tog Mount Cook bakifrån också! Nämen vad säger jag, det där lät inte bra... Mount Cook ser man på avstånd från västkusten, men vi körde upp dit från östkusten, vilket innebar att vi fick en betydligt närmare möte med snötoppen. På väg dit och tillbaka fick vi bekanta oss med ytterligare ett naturfenomen här. Vattnet som rinner ner från glaciärerna ner i sjöar innehåller mycket stenpartiklar, sätt det i kombination med riktigt rent vatten och en gassande sol och vad har du då? Jo, en klarturkos sjö. Mycket vackert, sanna mina ord. Men som sagts tidigare så räcker inte orden till..

Vi hann också med att åka ner till den absolut sydligaste punkten i NZ, lustigt nog heter det stället Bluff, och det var det verkligen. Det enda som de hade att skryta med var det faktum att de ligger där de ligger...i övrigt ett pissigt spökställe, i det avseendet att man såg eller hörde inga människor men såg flera butiker och museeum.

När vi kom till Dunedin hade jag haft planer på att åka och klättra på berg, med linor och grejer, på riktigt alltså. Men min Quakka-axel har börjat bråka mer med mig, så jag tror att det ska få vänta lite till. Däremot så hade Dunedin annat att erbjuda. Nämligen en hel, stor, vacker, väldoftande, magisk, bedårande tröst. En industri. Nu tänker ni nog att jag med fröjd i hjärtat sprang omkring och letade efter ett litet Kvarnåsen med tillhörande träindustri i ett litet hörn. Men där berog ni er allt. JAG HAR VARIT PÅ EN CHOKLADFABRIK!! Cadbury's närmare bestämt. Brunt guld flöt runt i varje skrymsle och vrå istället för en massa trädamm! Det ni! Jag har sett ett ton flytande choklad falla ner framför mig på en armslängds avstånd. Blev lite snopen när det visade sig att mången maskin som innehöll detta glädjeämne var märkta med SANDVIK. För er som inte vet det så jobbar lille morbrodern på SANDVIK. Gratischoklad delades naturligtvis ut. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker tillbaka på det ögonblicket... :)

Vi lämnade tillbaka bilen i torsdags. Det var sorgligt och skönt på samma gång. Vi skulle ju spendera några dagar i Christchurch som är den näst största staden på NZ (ja, vad i rackarn' hände egentligen med det Gamla Zeeland....?) och där behöver man ju inte en bil. Mycket vacker stad att strosa omkring i. Gott om gatumusiker och marknadsplatser att fördriva tiden med. Tyvärr har det regnat en del men det är nog inte mer än rätt med tanke på hur bra vi har haft det. Sista dagen tillsammans med Elin, söndag, var i alla fall ljuvlig. Vi gick på ett "artcenter", lyssnade på en maorigrupp som uppträdde (Wow!), låg och njöt av livet i mjukt gräs och studerade människor...omgivna av vackra gamla byggnader och levande musik.

Idag, måndag, har jag jagat runt hela staden per fot, jag har bokstavligt talat gått runt hela staden i 35-gradig värme och skarp sol. Hade bestämt mig för att vaccinera mig här för att slippa stressa över det senare. Tyfoid och Gula Febern inför Sydamerika. Måste ha det för att ta mig in i en del länder. Javisst ja, det kan ju vara bra för hälsan också har jag hört...:) Men det visade sig vara käpp omöjligt att hitta åt ett ställe som gjorde det. Bara vissa har tillstånd till det, och innehavarna av de tillstånden här verkar byta arbetsplats lika ofta som de (förhoppningsvis) byter underkläder... "skicka vidare" lekte de med mig som enda spelpjäsen....tre timmar senare hade jag kommit tillbaka till den geografiska utgångspunkten, fast från andra hållet. 1000:- senare har jag ont i armen, hål i plånboken (plus mitt inaktiverade VISA-kort) och ser fram emot influensa-liknande symtom som kan uppstå av vaccinet. Nu sitter jag här i min ensamhet och kan inte riktigt hajja att det redan har gått tio veckor sedan jag hämtade Elin på flygplatsen i Sydney...:) Time flies when you are having fun! Jag vinkade av henne i morse när hon skulle med flyget till Auckland. Hon åker tillbaka till Katie och Campbell i ett par dagar innan hon reser tillbaka till Sverige.

Jag åker till ett ställe som heter Kaikoura, 2-3 timmar norr om Christchurch. Ska hjälpa en kvinna som driver ett Bed & Breakfast där, samt jobbar åt Whale Watching Tours. Ska bli riktigt intressant att se vad det blir frågan om, kanske jag till och med får följa med att titta på valar!! Två veckor blir jag där om allt går som det ska, sedan ska jag ner till Christchurch och plocka ut Maria från flygplatsen! :)

Skriv mer och ta't lugnt, snart är det vår hos er...:)

P&K,
Cecilia