Det är faktiskt höstfärger på träden och löv på marken. Det känns rätt inombords. Regn.

Jag tog mig igenom egyptiska museet igår, lördag. Efter Kristus-svepningen är det tydligen den största attraktionen i stan, och det kan jag säga att den platsar som, om inte som nummer ett (om inte annat för att svepningen som visas är en kopia av ett original som visats för allmänheten fem gånger sedan den kom hit på 1600-talet); jag har sett den egyptiska samlingen på British Museum (om jag inte missade något) och jag har letat efter utgången från den egyptiska samlingen som aldrig tog slut i Le Louvre, Paris -- men Turins samling av välbevarade statyer från forntiden i Egypten slår dem båda. De visas i två mörka rum med enbart svarta ytor, blandat med stora speglar på väggarna och i taket. Smart, för det går bra att fota utan blixt, vilket de inte vill.

Turin är maffigt. Vansinnigt långa alléer och boulevarder. Man ser inte slutet på dem. Går man ett kvarter till och tittar åt sidan kan man ge sig på att det är en till gata där som man dels inte sett förut, dels inte ser slutet på. Stora och gamla hus vart man än vänder sig. Pelargångar överallt. Torg och statyer så att man blir trött.

I motsats till vad jag trodde är de flesta som jag pratar med kunniga i engelska, mer eller mindre. Alla är hjälpsamma och service minded. Jag tror att språket bidrar till den känslan, i motsats till en del av upplevelsen i Frankrike.

Checkar ut om en timme.