Jag kan inte säga att jag har gjort något mer speciellt nämnvärt i Nice. Har ätit kubanskt, har ätit mer italienskt, har ätit provencalskt. Inga grodlår än för den som undrar. Jag pratade en hel del med en restaurangägare vid Cassini-hamnen. Han ansåg att man, om det gäller grodlår, ska ta sig till Lyon-området. I Nice är det mer provencalskt och annat. Inom en månad drar han hem till Sydney; han driver en restaurang där, Jacques & Dominique, halva året och en i Nice halva året.

Bild: Cassini-hamnen.

Jag gick faktiskt på bio i Nice häromdagen. Någon VO (version originale) ska det väl gå att hitta tänkte jag; dubbat ger mig inte lika mycket. Jag hittade en bio som visade Sicko. Jag gick dit några timmar före och frågade om biljett. Biljetter säljs tio minuter innan filmen börjar, får jag veta. Heja Frankrike. Men okej. Och det var ingen rusning. Faktiskt, jag blir ensam i salongen. Ja, i och för sig, vem i Frankrike vill se en amerikansk underhållningsdokumentär, om än USA-kritisk, kl 22 på en vardag? Filmen hyllar faktiskt just det franska hälsosystemet, men fransoserna går nog ovetande om det.

En minut innan filmen är slut stängs filmen av. Jag går ut ur salongen och möter samma grabb som jag frågade om biljett. Han är på väg hem, som jag anade. Han trodde nog salongen var tom. "Uhhm ... the movie shut down ...?!" säger jag, och han ber om ursäkt och går in i projektorrummet och kör igång filmen igen.

Lämnade Nice på eftermiddagen fredag 5/10. Adjö till Frankrike. Och adjö till TGV. Det blev ett gammalt och nergånget tåg från Nice till Genua, med hål i toaletten rakt ner på spåret. (Jag har alltid funnit skyltarna på svenska tågtoaletter överflödiga: Denna toalett FÅR användas nära station och inne på station ...)

Vacker utsikt mot havet en stor del av sträckan. Också en hel del tunnel genom berget, längst den branta kusten. Stopp i Monaco som från kusten en bit bort såg kaxigt ut med moderna byggnader i motsats till andra byar och orter längs spåret.

Vägen in mot Genoa-stationen erbjuder en helt annan utsikt med ett tungt industriområde, nerlagda anläggningar, rostigt och skitigt och en gigantisk hamn med enorma kranar och flera kryssningsbåtar och annan trafik.

Med facit i i hand hade jag något korkat bokat hela resan på förhand och skulle vänta i bara sex minuter på tågbytet i Genoa; jag missar det på grund av försening. Bokar nytt tåg en timme senare.

Färd genom tät skog i kuperat landskap, sedan flackare och mer odlingsmark. Det skymmer och jag anländer ett mörkt Turin ca 20:00. Ännu en gång har jag ingen karta utskriven och minns dessutom inte vad hotellet heter, men har det på datorn. Jag traskar norrut, kollar upp detaljerna på datorn men har för liten karta, frågar en kille som säger att jag ska gå åt andra hållet. Jag trodde inte att hotellet låg bortanför all civilisation vilket det känns som ett tag, och gatorna och kvarteren i Turin är långa. "And your computer ... no ... coz dis area ... is bad, you know, bad". Deja-vu.