Det är konstigt, när man vill att det ska dyka upp ett askmoln så kommer det aldrig! Jag hade inte haft något mot att stanna i underbara Portugal någon vecka till.
En vecka är alldeles för kort tid! Jag och mitt resesällskap tog ihand på att aldrig åka 1 vecka igen. Man har ju just kommit in i stämningen, tiden, värmen och människorna. Man börjar hitta, känna igen sig och slappna av. Nä, aldrig mer 1-veckoresor! (..om det inte krisar, och man "råkar" hitta en helt underbar sista-minuten för ett topp pris!) :-)

En mening som jag ofta får höra är: - Hur känns det nu att komma hem till verkligheten? Särskilt när jag har varit borta en längre tid i ett tropiskt land. Det som jag undrar är - är inte verkligheten även där, där i det varma landet? Verkligheten är väl inte bara jobb, sova, äta, jobb? Verkligheten finns väl inte bara i Sverige? Är inte verkligheten överallt där jag är? Vare sig det är under vattenytan, på en bergsklippa eller i Icakön på St: Eriksplan. Varför ser folk verkligheten som det tråkiga, det som alltid är samma? Livet är lika mycket verkligt på Maldiverna som i Örebro. Men det hela handlar om inställning. Om du tror att du åker bort till en fantasi som inte existerar, tror jag att det är svårt att njuta av livet lika mycket som om du inser att det här händer nu, nu i ditt liv, nu i din verklighet.
Så - ja, det känns ganska bra att åka från ena verkligheten till den andra! Alla paradis är underbara på sina sätt! Ta vara på tiden, ögonblicket och livet!

Men att bli belönad med att få komma hem till fantastisk sommarvärme här hemma, gör ju att det känns lite lättare att komma tillbaka. Så härligt med all grönska och blomdofter!

Njut extra mycket av glass, så kommer det lite bilder strax!!

kraaam!