Efter frukost så klädde vi oss i våra skidkläder och begav oss till sportaffären Gloria för att hämta ut skidutrustning. Utomhus var det strax under nollgradigt och promenaden till sportaffären tog ungefär 5 minuter i en försiktigt uppförsbacke. Vi blev ombedda att ta oss ner i källaren av butiken för att prova ut pjäxor och efter en 20 minuters vistelse i källaren var vi klara med pjäxor, skidor och stavar.

Skönheten med Obertauern är att det aldrig är särskilt långt till backen. Direkt utanför sportaffären kunde vi glida ut i spåren mot liftarna och känslan att efter 8 års frånvaro från skidor äntligen vara tillbaka i backen var underbar, om inte lite nervöst. Vi tog oss ner för den korta backen till en av de närmaste liftarna. Vi stannade till och granskade liftkartan som vi hade fått på hotellet.

Kartan visade två färdiga rundor kring områdets alla liftsystem under namnet Tauernrunde. Vi bestämde oss för att ta en anpassad rutt och tog oss upp i våran första lift. Direkt så kändes det otroligt privat på fjället. Det fanns ingen liftkö och det var ett konstant flöde för att ta sig runt på fjället.

Efter några timmars åkning så stannade vi till på en av de högre placerade skidrestaurangerna och åt en bit mat samt passade på att ta en första smak av det beryktade glüweinet. Jag var ganska inställd på att det skulle smaka något som glögg men blev kraftigt förvånad när smaken mer gav tankar om uppvärmt rödvin. Ja, låter inte så gott men i den bitande kylan och med gott humör så gick det ner. Ingen på restaurangen pratade engelska så med knackig tyska så lyckades vi iallafall beställa våran mat. Det gick att gå runt och peka till den större delen.

Något påverkad av glüweinet i kombination med utmattnad från skidåking och den höga höjden så var vi plötsligt väldigt modiga och tog oss nästan via störtlopp ner för den sista backen.

Efter backen så stannade vi en stund i spaavdelningen på hotellet. Här badade vi i poolen, satte en stund i jacuzzin och testade några av de olika typerna av bastus som erbjöds. Bastuområdet hade klara riktlinjer på att man helst skulle vara naken men det var helt okej att ha badkläder på sig. Bastuområdet var ett gemensamt område och något ovan med all nakenhet så behöll vi våra badkläder på oss. Detta fick en nästan att känna sig ännu mer utanför och det tog några dagar att vänja sig vid den bekvämlighet som vissa kände i sin nakenhet...